Det är dags att göra bokslut och ge denna blogg ett värdigt slut, eller åtminstone en planerad paus. Det ser ut som inte min tid räcker till för det här längre... eller mina prioriteringar... Jag tänker ofta att det här skulle jag kunna skriva om på min blogg, men sen får jag det inte gjort. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och säga att det får vara slut nu... Inte med mitt ekoliv, men mitt bloggande om det.
Snart har det gått ett år sen vi började klara oss med bara en bil. Med tanke på att det här har varit (och fortfarande är) en vinter som prövat alla, så har det ändå gått bra. Två gånger på hela året har jag åkt taxi pga att vi har bara en bil. Den ena gången har jag redan skrivit om (sjukhusresa) och den andra var en arbetsresa då jag skulle till 5.52-tåget, eller när det nu går. Några gånger har vi fått köra dubbelt, kanske ett par gånger i månaden i medeltal, oftast pga kvällsjobb som jag har haft. I övrigt har det gått bra. Vissa saker har kanske blivit ogjorda, men det har känts helt skönt, för det har lugnat ner livet lite grann. Men nu ser jag fram emot att cykelsäsongen så småningom ska börja!
Den ekologiska maten står på bordet så ofta som möjligt. I praktiken köper vi alltid den ekologiska versionen, om det bara finns en. Eller lämnar varan oköpt om det inte finns ett bra alternativ. Tex har vi inte haft tomater nu på ett tag, men jag ser desto mer fram emot riktigt goda sådana när det blir säsong. De där bleka, hårda kopiorna som jag äter på lunchrestaurang ibland klarar jag mig egentligen helt bra utan. Vi beställer mycket potatis och grönsaker från vår lokala odlare och jag har verkligen ansträngt mig för att hitta på varierande rätter med potatis och rotfrukter. Hela familjens önskerätt är hemmagjorda klyftpotatisar. Senast vi var på restaurang - en lite bättre sådan, faktiskt - fick jag världens komplimang av äldsta sonen. Mina klyftpotatisar var mycket godare än restaurangens. Det ni!
Komposten kämpar vid nollsträcket, men hela vinterns kompost finns där och väntar på bättre och varmare tiden. Inte är den alltid så rolig att tömma, men definitivt rolig att fylla! Vi hade nog klarat en månads sophämtarstrejk helt utan problem!
Heminredningen hittar vi oftast på huutonet nuförtiden. Och definitivt inget skräp. Senaste fyndet var en Eero Aarnio-lampa. Nu väntar jag bara på att någon ska vilja sälja sin Octo-lampa, så att jag kan nappa den. :) Min man drömmer om ett nytt köksbord. På isku har vi gått och kikat på ett snyggt, som är gjort av återanvänd teak... men vi får se... egentligen borde man vara nöjd med sitt gamla... köpt för snart 14 år sen second hand... men... våren kommer, solen skiner in och inredningsinspirationen flyter fram...
Men nu ska jag inte upprepa mig själv. Vad har varit jobbigt då? Att bryta gamla rutiner och tankesätt och införa nya har varit svårast, men när man väl infört det i sin egen hjärna så går det lika lätt som något annat.
Och så något annat som är jobbigt: allt som vi ändrat på har minskat på vårt ekologiska fotspår, ganska rejält till och med MEN INTE TILLRÄCKLIGT! Vi lever fortfarande så att om alla levde som vi på hela jordklotet så skulle vi ändå använda mer resurser än vad jordklotet klarar av. En bil är antagligen en bil för mycket, åtminstone om man kör många kilometer och bor på landet utan kollektivtrafik, så egentligen borde vi ju flytta närmare centrum eller närmare kollektivtrafiken. Ingen populär tanke att lancera i familjen precis. Vi äter fortfarande för mycket kött och tankar för mycket och en hel del går det åt att värma upp vårt hus också, även om vi använder mindre el än genomsnittet. Och idag har jag googlat på solresor... vet inte om det blir av eftersom jag har en äkta hälft som INTE gillar att resa, men kanske nästa vinter... om man reser en gång vart tredje år så är man ingen värsting i alla fall...
Jag fortsätter fundera och dra mitt lilla strå till stacken...
