söndag 20 december 2009
Vackra islyktor i vintermörkret
Blev inspirerad av dessa fina islyktor. Har nu några på infrysning, men knappast blir de såhär fina...
Hur skor vi oss?
Min syster och hennes man har producerat en stillbildsfilm om skoindustrin för organisationen Rena kläder.
lördag 19 december 2009
Gröna mätinstrument
Det är kanske ett och ett halvt år sedan vi började göra medvetna val angående miljön. Vi har gjort en hel del förändringar i rutiner, tankesätt, val, konsumtion osv med tiden. Det har inte varit svårt, i meningen ansträngande, tråkigt, motbjudande. Men det har varit svårare i meningen vad är bäst, vad är rätt, var gör man verklig skillnad och vad är vettigt. Det är mycket man måste tänka om med, stanna upp med, sluta följa strömmen med. Och det finns mycket som vi ännu skulle kunna eller behöva göra.
Det jag önskar mig i dagens läge, är mera samlad information om hur man verkligen kan göra en skillnad och vad det man gör "kostar" i form av miljöbelastning. Det har ju skrivits mängder med artiklar och internetsidor om vad man kan göra, men det känns ändå lite ytligt och när man gjort nästan allt det, så vill man gå djupare. Jag tänker så här: Målet för mig är att vår familj på fem personer inte ska belasta miljön mera än vad fem jordinvånare i medeltal kan göra, utan att det är ohållbart för vår jord. Jag tänker alltså inte att jag är nöjd om vi belastar miljön mindre än medeltalet i Norden eller Europa och att det finns så många i Afrika som belastar miljön mindre än medeltalet, så det jämnar ju ut sig i längden. När jag började blogga var just det min tanke, och det är en av mina tankar fortfarande. Det som jag undrar är alltså fortfarande om det går att leva ett något sånär "normalt" liv här i Finland och hålla sin miljöbelastning på så pass låg nivå, att ens ekologiska fotspår inte är ohållbart. Jo, klart att det går, det gör det ju. Men vi bor i ett egnahemshus och vi bor på ett ställe som är för långt borta från tätorter och kollektivtrafik, för att vi ska kunna klara oss utan bil (numera har vi ju bara en bil istället för två). Dessa två faktum ökar ju betydligt på vårt sammanlagda ekologiska fotspår. Men betyder dessa två val i livet att vi redan nu slösar så mycket naturresurser att det inte är möjligt att nå målet? Eller kan vi tex kompensera vårt bilkörande och egnahemshusboende med att begränsa vår konsumtion på något annat eller flera andra områden? Det skulle ju ändå kännas rätt radikalt att riva upp barnen från skola, dagis och kompisar för att flytta någonstans där vi kan bo mindre resurskrävande och närmare kollektivtrafiken... För att minska på bostadens ekologiska fotspår har vi ju övergått till att köpa el från vindkraft och snåla med el och vatten och numera samåker vi till jobbet eller så cyklar en av oss (inte nu i smällkalla vintern). Men det skulle vara intressant att på något tillförlitligare sätt kunna räkna ut hela sitt ekologiska fotspår.
Det jag önskar mig i dagens läge, är mera samlad information om hur man verkligen kan göra en skillnad och vad det man gör "kostar" i form av miljöbelastning. Det har ju skrivits mängder med artiklar och internetsidor om vad man kan göra, men det känns ändå lite ytligt och när man gjort nästan allt det, så vill man gå djupare. Jag tänker så här: Målet för mig är att vår familj på fem personer inte ska belasta miljön mera än vad fem jordinvånare i medeltal kan göra, utan att det är ohållbart för vår jord. Jag tänker alltså inte att jag är nöjd om vi belastar miljön mindre än medeltalet i Norden eller Europa och att det finns så många i Afrika som belastar miljön mindre än medeltalet, så det jämnar ju ut sig i längden. När jag började blogga var just det min tanke, och det är en av mina tankar fortfarande. Det som jag undrar är alltså fortfarande om det går att leva ett något sånär "normalt" liv här i Finland och hålla sin miljöbelastning på så pass låg nivå, att ens ekologiska fotspår inte är ohållbart. Jo, klart att det går, det gör det ju. Men vi bor i ett egnahemshus och vi bor på ett ställe som är för långt borta från tätorter och kollektivtrafik, för att vi ska kunna klara oss utan bil (numera har vi ju bara en bil istället för två). Dessa två faktum ökar ju betydligt på vårt sammanlagda ekologiska fotspår. Men betyder dessa två val i livet att vi redan nu slösar så mycket naturresurser att det inte är möjligt att nå målet? Eller kan vi tex kompensera vårt bilkörande och egnahemshusboende med att begränsa vår konsumtion på något annat eller flera andra områden? Det skulle ju ändå kännas rätt radikalt att riva upp barnen från skola, dagis och kompisar för att flytta någonstans där vi kan bo mindre resurskrävande och närmare kollektivtrafiken... För att minska på bostadens ekologiska fotspår har vi ju övergått till att köpa el från vindkraft och snåla med el och vatten och numera samåker vi till jobbet eller så cyklar en av oss (inte nu i smällkalla vintern). Men det skulle vara intressant att på något tillförlitligare sätt kunna räkna ut hela sitt ekologiska fotspår.
söndag 13 december 2009
Klimathot eller inte
Klimatkonferensen i Köpenhamn är i full gång. Endel är hoppfulla, andra bara med, några demonstrerar och en del är skeptiska och till och med motståndare finns det.
Jag har lagt märke till att det finns en grupp som helt och hållet ifrågasätter om det över huvud taget finns någon klimatkris. Håller vår jord på att värmas upp och betyder det en mindre eller större katastrof för oss och är det vi människor som har ställt till det eller är det bara en naturlig del av jordens livscykel, som man ändå inte kan göra något åt?
För en tid sen såg jag ett amerikanskt reklaminslag mot klimatkrisfrågan, för kol- och oljeindustrin. Det var så extremt, så jag tänkte trilla av pinnen, men det var vackert och övertygande gjort och jag kan tänka mig att det reklaminslaget, visat 100 gånger i en komersiell kanal för människor som inte har satt sig in i frågan, kan vara väldigt, väldigt övertygande. Det började med att visa vackra grönområden, skogar, natur och om jag inte minns fel, glada, lyckliga människor ute i naturen. Sen bar budskapet att koldioxid är ju det vi alla lever av och det är bra för oss. Ju mer, desto bättre. Och till sist att kol- och oljeindustrin är ren och ger välfärd. Det är sällan man ser en lögn så beräknande vackert inpackad. Sponsrad av de stora oljebolagen.
Det handlar om vetenskap, men också om tro. Själv tror jag att vi går mot en global katastrof, om vi inte ställer oss på bromsen NU! Men jag tycker inte att hela frågan ska koncentreras kring huruvida jorden kommer att värmas upp för mycket eller inte, alltså om vi har ett klimathot eller inte och om det beror på koldioxiden.
Klart att det krävs forskning, och ingen forskning är god forskning, om den inte får kritik och klarar av kritik. Men jag tycker att man kan se med egna ögon (och på TV) vad som håller på att hända. Jorden är kanske stor och atmosfären hög för en enskild människa, men jag tror nog att jorden fungerar ungefär som allt annat. Lagom är bäst, helt enkelt. Idag använder vi upp fossila ämnen på nolltid, som det har tagit jorden enormt lång tid att bilda. Takten är så hög att man talar om att de kommer att ta slut. Och det gäller nästan alla naturresurser i dagens läge. Vi gör slut på jorden med den här takten. Och producerar bara mer och mer avfall. Men de rika länderna kan än så länge kosta på sig att vara skeptiska, för problemen finns ofta i, eller exporteras till, fattiga länder. Det är ju inte vi som behöver se oss omkring och se med egna ögon att jorden håller på att bli förstörd, för det syns inte här i Finland, i alla fall. Och vi har så pass mycket pengar att vi kan skaffa det vi behöver i alla fall och resa till de vackra ställena. Men nog ser man det, till och med med egna ögon, i många miljonstäder, i vårt östra grannland, i storindustrin Kina, på de enorma, importerade soptipparna som finns i fattiga länder, i f.d regnskogsområden, i världshaven osv. Min point är alltså att ÄVEN om den globala uppvärmningen skulle visa sig vara en felkalkylering, så kan vi ändå inte strunta i att börja leva mera miljövänligt, för vår jord håller på att förstöras på så många olika nivåer och ställen samtidigt också utan en global uppvärmning.
För mig handlar det inte heller bara om miljö. Det handlar också om mänsklig rättvisa. Det finns till och med forskning som visar att ingen blir lyckligare av att en grupp blir bara rikare och rikare och en annan grupp fattigare och fattigare. (Se till exempel Lyckoformel av Stefan Klein). All exploatering av naturresurser har något annat gemensamt också, de exploaterar också mänskliga resurser. Det finns alltid någon som arbetar under undermåliga eller till och med livsfarliga förhållanden till svältlöner, för att andra ska kunna konsumera så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och några andra ska bli så rika som möjligt på hela grejen.
Idag i Pohjalainen var det en helsides artikel om den nya synden, nämligen klimatförändringen. Artikelns (ironiska) budskap är att vad du än gör, så är det syndigt ur klimatsynvinkel. Artikeln räknar upp allt som är fel och avslutar med att nu är det dags att befria sig själv från en ständig känsla av skuld/synd. Man måste ju äta och bo och bara med att finnas till så producerar vi en massa koldioxid, så egentligen är det meningslöst att ens försöka.
Det är så synd (kanske fel ordval i sammanhangen) att avskriva sig sin andel av ansvaret, tycker jag. Jag tycker att vi alla är ansvariga. Men att gå runt med dåligt samvete (och ändå inget göra) är något av det mest meningslösa man kan hålla på med. Men som jag skrivit förut, så tycker jag att om man har fått mycket (de flesta som bor i Norden, Västeuropa eller Nordamerika räknar jag hit) så har man också mycket ansvar. Konsumtionen har mångdubblats på några tiotals år och samtidigt förstås industrin. Har vi kunnat mångdubbla den så kan vi väl också minska på den? Men om vi minskar på den delen som exploaterar människor, djur, naturresurser och miljö och istället väljer att konsumera sånt som är bra för människor, djur, naturresurser och miljö, så måste det väl leda till en bättre värld? I min enkla hjärna gör det det i alla fall. Om någon multinationell firma börjar gå sämre och någon miljardär förlorar en och annan miljard, så är jag bara nöjd.
Klimathot eller inte.
Jag har lagt märke till att det finns en grupp som helt och hållet ifrågasätter om det över huvud taget finns någon klimatkris. Håller vår jord på att värmas upp och betyder det en mindre eller större katastrof för oss och är det vi människor som har ställt till det eller är det bara en naturlig del av jordens livscykel, som man ändå inte kan göra något åt?
För en tid sen såg jag ett amerikanskt reklaminslag mot klimatkrisfrågan, för kol- och oljeindustrin. Det var så extremt, så jag tänkte trilla av pinnen, men det var vackert och övertygande gjort och jag kan tänka mig att det reklaminslaget, visat 100 gånger i en komersiell kanal för människor som inte har satt sig in i frågan, kan vara väldigt, väldigt övertygande. Det började med att visa vackra grönområden, skogar, natur och om jag inte minns fel, glada, lyckliga människor ute i naturen. Sen bar budskapet att koldioxid är ju det vi alla lever av och det är bra för oss. Ju mer, desto bättre. Och till sist att kol- och oljeindustrin är ren och ger välfärd. Det är sällan man ser en lögn så beräknande vackert inpackad. Sponsrad av de stora oljebolagen.
Det handlar om vetenskap, men också om tro. Själv tror jag att vi går mot en global katastrof, om vi inte ställer oss på bromsen NU! Men jag tycker inte att hela frågan ska koncentreras kring huruvida jorden kommer att värmas upp för mycket eller inte, alltså om vi har ett klimathot eller inte och om det beror på koldioxiden.
Klart att det krävs forskning, och ingen forskning är god forskning, om den inte får kritik och klarar av kritik. Men jag tycker att man kan se med egna ögon (och på TV) vad som håller på att hända. Jorden är kanske stor och atmosfären hög för en enskild människa, men jag tror nog att jorden fungerar ungefär som allt annat. Lagom är bäst, helt enkelt. Idag använder vi upp fossila ämnen på nolltid, som det har tagit jorden enormt lång tid att bilda. Takten är så hög att man talar om att de kommer att ta slut. Och det gäller nästan alla naturresurser i dagens läge. Vi gör slut på jorden med den här takten. Och producerar bara mer och mer avfall. Men de rika länderna kan än så länge kosta på sig att vara skeptiska, för problemen finns ofta i, eller exporteras till, fattiga länder. Det är ju inte vi som behöver se oss omkring och se med egna ögon att jorden håller på att bli förstörd, för det syns inte här i Finland, i alla fall. Och vi har så pass mycket pengar att vi kan skaffa det vi behöver i alla fall och resa till de vackra ställena. Men nog ser man det, till och med med egna ögon, i många miljonstäder, i vårt östra grannland, i storindustrin Kina, på de enorma, importerade soptipparna som finns i fattiga länder, i f.d regnskogsområden, i världshaven osv. Min point är alltså att ÄVEN om den globala uppvärmningen skulle visa sig vara en felkalkylering, så kan vi ändå inte strunta i att börja leva mera miljövänligt, för vår jord håller på att förstöras på så många olika nivåer och ställen samtidigt också utan en global uppvärmning.
För mig handlar det inte heller bara om miljö. Det handlar också om mänsklig rättvisa. Det finns till och med forskning som visar att ingen blir lyckligare av att en grupp blir bara rikare och rikare och en annan grupp fattigare och fattigare. (Se till exempel Lyckoformel av Stefan Klein). All exploatering av naturresurser har något annat gemensamt också, de exploaterar också mänskliga resurser. Det finns alltid någon som arbetar under undermåliga eller till och med livsfarliga förhållanden till svältlöner, för att andra ska kunna konsumera så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och några andra ska bli så rika som möjligt på hela grejen.
Idag i Pohjalainen var det en helsides artikel om den nya synden, nämligen klimatförändringen. Artikelns (ironiska) budskap är att vad du än gör, så är det syndigt ur klimatsynvinkel. Artikeln räknar upp allt som är fel och avslutar med att nu är det dags att befria sig själv från en ständig känsla av skuld/synd. Man måste ju äta och bo och bara med att finnas till så producerar vi en massa koldioxid, så egentligen är det meningslöst att ens försöka.
Det är så synd (kanske fel ordval i sammanhangen) att avskriva sig sin andel av ansvaret, tycker jag. Jag tycker att vi alla är ansvariga. Men att gå runt med dåligt samvete (och ändå inget göra) är något av det mest meningslösa man kan hålla på med. Men som jag skrivit förut, så tycker jag att om man har fått mycket (de flesta som bor i Norden, Västeuropa eller Nordamerika räknar jag hit) så har man också mycket ansvar. Konsumtionen har mångdubblats på några tiotals år och samtidigt förstås industrin. Har vi kunnat mångdubbla den så kan vi väl också minska på den? Men om vi minskar på den delen som exploaterar människor, djur, naturresurser och miljö och istället väljer att konsumera sånt som är bra för människor, djur, naturresurser och miljö, så måste det väl leda till en bättre värld? I min enkla hjärna gör det det i alla fall. Om någon multinationell firma börjar gå sämre och någon miljardär förlorar en och annan miljard, så är jag bara nöjd.
Klimathot eller inte.
fredag 11 december 2009
Julklappsberg
Jag lovade återkomma till våra julklappar. Min tanke var ju att vara lite alternativ i år och lite mer återhållsam, men det blev nog mest en tanke, dessvärre. Barnen behöver nog inte gå lottlösa i år heller... Jo, jag fick igenom mina förslag på hållbara, pedagogiska spel och hållbara träleksaker, och pyjamasar i ekobomull blir det också. Hållbart har nog varit ett ledord i år. Men nog slank det med en och annan plastleksak också och en del elektronik, där vi glömde bort att checka upp miljömärkning, ursprung och etik... URK! Men i år har vi alla fall FÖRSÖKT lite... Yngsta sonen ska få en julklapp som kommer att hålla till hans egna barn också, om han så vill. Nästa år kanske det går ännu bättre. I fjol började jag reflektera först efter att allting redan var köpt. Det tar länge att göra sig av med gamla vanor...
fredag 4 december 2009
Lågenergijul
Det är mysigt att ha många julljus och stjärnor och ljusslingor i och utanför huset. Det är ju så mööörkt hela tiden denhär tiden på året. Hur går det ihop med att leva miljövänligt? Den ultimata miljövännen tänder väl sig ett hemstöpt stearinljus, eller kanske ett bivaxljus, men absolut inga ljusslingor... Där går jag nog bet... Nej, men det är faktiskt inte så farligt som det låter. För sakta men säkert håller vi på och byter ut våra lampor från traditionella glödlampor och spotligts till lågenergilampor och ledlampor. Igår räknade min man ut att stjärnorna som vi har i våra (många) fönster i fjol förbrukade 150 W per timme och i år kommer har vi kommit ner till 14 W per timme! Nog blir det ju en hel del mindre på ett par månader!
Igår bytte vi ut två spotlightlampor, som har brännt av många tiotals W per timme. Spotlighten ska lysa upp en jättestor tygtavla som vi har på väggen, men vi har nästan aldrig haft på den, eftersom det har känts så slösaktigt... Vi köpte två (rätt dyra!) ledlampor på prov, med en utlovad levnadstid på 25 år eller närmare 9000 h, eller hur det nu var. De drar 1 (en) W per timme, så kanske vår tavla får lite ljus denna vinter... Vi är bara konfunderade över att spottarna fortsatte att lysa med ett svagt, svagt ljus hela natten, trots att vi släckte dem. Är det så att det alltid finns lite, lite ström i alla ikopplade lampor och dessa spottar, som annars också behöver så lite ström som 1 W lyckas lysa lite med hjälp av denna ström? Återstår att ta reda på... Det är mycket nytt att lära sig för oss som har vuxit upp med glödlampor.
Igår bytte vi ut två spotlightlampor, som har brännt av många tiotals W per timme. Spotlighten ska lysa upp en jättestor tygtavla som vi har på väggen, men vi har nästan aldrig haft på den, eftersom det har känts så slösaktigt... Vi köpte två (rätt dyra!) ledlampor på prov, med en utlovad levnadstid på 25 år eller närmare 9000 h, eller hur det nu var. De drar 1 (en) W per timme, så kanske vår tavla får lite ljus denna vinter... Vi är bara konfunderade över att spottarna fortsatte att lysa med ett svagt, svagt ljus hela natten, trots att vi släckte dem. Är det så att det alltid finns lite, lite ström i alla ikopplade lampor och dessa spottar, som annars också behöver så lite ström som 1 W lyckas lysa lite med hjälp av denna ström? Återstår att ta reda på... Det är mycket nytt att lära sig för oss som har vuxit upp med glödlampor.
tisdag 17 november 2009
Gör en praktisk och miljövänlig tidningspåse
- Ta en del av en stor dagstidning och vik upp nedre kanten ca 5- 10 cm.
- Vänd tidningen, så att andra sidan kommer upp och vik över en tredjedel av sidan.
3. Vik över också högra tredjedelen, men sätt in den i "fickan" till vänster.
4. Du har nu ett "paket" som ser ut såhär.
5. Vik paketet dubbelt.
6. För in övre delen i fickan som bildats.
7. Öppna påsen!
Påsen är färdig att användas, tex för kompost, att samla skräp i när familjen är på resa eller vad som helst som man kommer på att ha den till. Mycket miljövänligare än komposterbara plastpåsar, som inte är så bra för naturen som tillverkarna påstår. (Kuluttaja 6/2009)
söndag 15 november 2009
En ekologisk jul?
Numera är väl jul det samma som en gigantisk köp- och konsumtionsfest under en lång tid i mörkaste midvintern. Julhandelns slutresultat är det som räknas och indikerar om vi är på väg mot bättre eller sämre tider. Ganska långt ifrån julens ursprungliga budskap...
I fjol tog vi inga särskilda miljö- eller rättvise- eller andra hänsyn i vårt julfirande, även om vi redan då hade börjat fundera på såna frågor.
Nu närmar sig julen igen och jag blir bara - trött vid tanken. Jag är ingen julfreak som älskar att pynta och pyssla och fixa inför julen. Julen är fin och bra, men inget jag längtar efter hela hösten. Mest tycker jag om att man får lysa upp det omkring sig med julljus, stjärnor och sterarinljus. Men att elförbrukningen stiger i skyarna är ju inte bra... Hmm...
Har vid ett par tillfällen kastat ut att vi kunde tänka annorlunda i år när det gäller julklapparna, men jag har inte fått något gensvar. Min man tycker fortfarande att det ju är jul bara en gång i året och visst måste barnen få fina julklappar då. "Fina" för barnens del betyder ju det plastskräp Made in China som är inne just nu. Hållbara träleksaker och pedagogiska spel gör man sig inte populär med här inte. :) Kanske jag får såna leksaksköp avstyrda i alla fall som kräver batterier och kanske inte så MYCKET av allting då...
När det gäller julmat, så borde man väl börja fundera på det också i god tid. Laga färdigt och frysa ned. Baka eget bröd och pepparkakor. Dessvärre går jag inte igång riktigt på julmat heller. Kanske det mest ekologiska i vårt fall är att inte laga några mängder med julmat, utan bara det vi äter på julafton och kanske juldagen (om vi är hemma). En liten skinka som man inte behöver äta på fram till nyår, eller kasta bort eftersom alla har skinka utstickandes genom öronen. Eller måste man ha skinka alls? Jag måste inte, men jag kan tänka mig att det finns andra i familjen som måste. Kan ju avslöja här att jag inte tillagat en enda julskinka i mitt liv ännu, trots att jag oftast står för maten i vanliga fall, och trots att vi har haft julskinka på bordet varje jul. Inte mycket annat heller i julmatsväg, för den delen. Så hur gör man då, när man inte vill köpa fabrikstillverkad julmat, men inte heller längtar efter att stå och fixa morotslådor och julskinkor hela december och julstressa? Saluhallen?
Julstress, förresten. Det finns få ord som jag avskyr så mycket som det. Två ord som inte borde få förekomma tillsammans helt enkelt. Egentligen så borde man hålla sig undan från stan (affärerna) hela december, för stress är något smittsamt. Och fast man har tänkt att man inte ska hamna in i rumban det här året, så är det som om hela stämningen är så uppumpad med julmusik, blinkande lampor, enorma mängder med varor och förväntningar att det är svårt att stå emot.
Sorry, det här var inte meningen att bli ett antijulbudskap. Jag har väl inte riktigt hittat min grej med julen ännu...
I fjol tog vi inga särskilda miljö- eller rättvise- eller andra hänsyn i vårt julfirande, även om vi redan då hade börjat fundera på såna frågor.
Nu närmar sig julen igen och jag blir bara - trött vid tanken. Jag är ingen julfreak som älskar att pynta och pyssla och fixa inför julen. Julen är fin och bra, men inget jag längtar efter hela hösten. Mest tycker jag om att man får lysa upp det omkring sig med julljus, stjärnor och sterarinljus. Men att elförbrukningen stiger i skyarna är ju inte bra... Hmm...
Har vid ett par tillfällen kastat ut att vi kunde tänka annorlunda i år när det gäller julklapparna, men jag har inte fått något gensvar. Min man tycker fortfarande att det ju är jul bara en gång i året och visst måste barnen få fina julklappar då. "Fina" för barnens del betyder ju det plastskräp Made in China som är inne just nu. Hållbara träleksaker och pedagogiska spel gör man sig inte populär med här inte. :) Kanske jag får såna leksaksköp avstyrda i alla fall som kräver batterier och kanske inte så MYCKET av allting då...
När det gäller julmat, så borde man väl börja fundera på det också i god tid. Laga färdigt och frysa ned. Baka eget bröd och pepparkakor. Dessvärre går jag inte igång riktigt på julmat heller. Kanske det mest ekologiska i vårt fall är att inte laga några mängder med julmat, utan bara det vi äter på julafton och kanske juldagen (om vi är hemma). En liten skinka som man inte behöver äta på fram till nyår, eller kasta bort eftersom alla har skinka utstickandes genom öronen. Eller måste man ha skinka alls? Jag måste inte, men jag kan tänka mig att det finns andra i familjen som måste. Kan ju avslöja här att jag inte tillagat en enda julskinka i mitt liv ännu, trots att jag oftast står för maten i vanliga fall, och trots att vi har haft julskinka på bordet varje jul. Inte mycket annat heller i julmatsväg, för den delen. Så hur gör man då, när man inte vill köpa fabrikstillverkad julmat, men inte heller längtar efter att stå och fixa morotslådor och julskinkor hela december och julstressa? Saluhallen?
Julstress, förresten. Det finns få ord som jag avskyr så mycket som det. Två ord som inte borde få förekomma tillsammans helt enkelt. Egentligen så borde man hålla sig undan från stan (affärerna) hela december, för stress är något smittsamt. Och fast man har tänkt att man inte ska hamna in i rumban det här året, så är det som om hela stämningen är så uppumpad med julmusik, blinkande lampor, enorma mängder med varor och förväntningar att det är svårt att stå emot.
Sorry, det här var inte meningen att bli ett antijulbudskap. Jag har väl inte riktigt hittat min grej med julen ännu...
lördag 14 november 2009
Leva långsamt i novembermörkret
Så här i novembermörkret tycks det inte bli av att göra något utöver det nödvändiga... Uppdateringarna på bloggen duggar inte särskilt tätt. En bok har jag dock haft tillräckligt med inspiration, för att orka börja läsa, eftersom den handlar om just att leva långsamt. "SLOW Lev livet långsamt" av Carl Honore´. Ingen riktigt ny bok (från 2004) och ingen ny tanke, men mer eller mindre en sammanfattning av hur man kan tänka och leva om man vill hoppa av det värsta uppspeedade ekorrhjulet.
En tanke i slow-rörelsen är att man ska kunna leva i takt med sig själv. Långsamt då när det är nödvändigt, men också snabbt ibland, när det är befogat och nödvändigt, men inte på någon slags high speed växel mest hela tiden, som många gör idag. Slow-filosofin kan sammanfattas i ett enda ord, enligt författaren:
"Jämvikt. Var snabb när det är vettigt att vara snabb och var långsam när så krävs. Försök leva i det som musiker kallar tempo guisto - rätt hastighet."
"Att vara slow betyder att du behärskar din egen livsrytm."
Slow handlar om allt från mat, boende, sex, arbete, fritid till kropp, själ, läkekonst osv. Och jag tycker att det är intressant att om man inte har som första mål att allt ska gå snabbt utan att det ska bli bra på något annat sätt, så ger man sig tid att njuta, att välja rätt i ett långsiktigare perspektiv, man behöver inte konsumera så mycket utan mindre, men med god kvalitet, man får tid att vila och då kanske kroppen inte behöver säga ifrån så mycket med olika sjukdomar. Samtidigt tär man inte på sina egna och jordens resurser i en takt som varken vi eller jorden håller för.
Själv har jag funderat mig gul och blå på hur jag ska göra med min arbetstid nästa år - arbeta heltid eller 80 %. Jag har inte funderat på det ur ekonomisk synpunkt utan mer ur den synpunkten att hela organisationen som jag arbetar i är uppbyggd på att personer med såna arbetsuppgifter som jag har definitivt ska jobba 100 % på pappret och 120 % i praktiken. Men jag och min familj och min helhetssituation klarar inte av ett sånt upplägg utan att jag känner att något blir väldigt lidande.
Jag kan inte komma på en enda förebild, som jag skulle kunna använda som modell i mina egna resonemang och för att få allt att gå ihop när jag vacklar i min övertygelse om att 80 % är den rätta lösningen i min personliga situation, trots att mitt jobb kräver 100 % ansvar och egangemang. Jag vill liksom envetet hålla fast vid att det GÅR att vara trebarnsmamma, chef, fru, vän och också ha tid att leva mitt liv så hållbart som möjligt och inte bara stressa runt som ett skitigt streck.
Okej, nu har jag kommit så långt att jag ansökt om och blivit beviljad 80 % arbetstid även nästa år. Att jobba 80 % är en del av min strategi bort från det skitiga strecket som jag inte vill vara. I mina egna argumentationer för och emot har jag kommit fram till att jag kanske inte arbetar lika många timmar som mina kollegor, men mitt slutresultat ser inte sämre ut för den skull. Min hjärna kläcker goda idéer när jag minst anar det, mitt i dammsugningen och legoleken, utan att jag behövt sitta i tre timmar efter ordinarie arbetstid och pressa fram dem. Därmed inte sagt att det är någon dans på rosor att göra sitt jobb på fyra dagar istället för fem. Eller att jag skulle vara någon expert på att leva långsamt.
En tanke i slow-rörelsen är att man ska kunna leva i takt med sig själv. Långsamt då när det är nödvändigt, men också snabbt ibland, när det är befogat och nödvändigt, men inte på någon slags high speed växel mest hela tiden, som många gör idag. Slow-filosofin kan sammanfattas i ett enda ord, enligt författaren:
"Jämvikt. Var snabb när det är vettigt att vara snabb och var långsam när så krävs. Försök leva i det som musiker kallar tempo guisto - rätt hastighet."
"Att vara slow betyder att du behärskar din egen livsrytm."
Slow handlar om allt från mat, boende, sex, arbete, fritid till kropp, själ, läkekonst osv. Och jag tycker att det är intressant att om man inte har som första mål att allt ska gå snabbt utan att det ska bli bra på något annat sätt, så ger man sig tid att njuta, att välja rätt i ett långsiktigare perspektiv, man behöver inte konsumera så mycket utan mindre, men med god kvalitet, man får tid att vila och då kanske kroppen inte behöver säga ifrån så mycket med olika sjukdomar. Samtidigt tär man inte på sina egna och jordens resurser i en takt som varken vi eller jorden håller för.
Själv har jag funderat mig gul och blå på hur jag ska göra med min arbetstid nästa år - arbeta heltid eller 80 %. Jag har inte funderat på det ur ekonomisk synpunkt utan mer ur den synpunkten att hela organisationen som jag arbetar i är uppbyggd på att personer med såna arbetsuppgifter som jag har definitivt ska jobba 100 % på pappret och 120 % i praktiken. Men jag och min familj och min helhetssituation klarar inte av ett sånt upplägg utan att jag känner att något blir väldigt lidande.
Jag kan inte komma på en enda förebild, som jag skulle kunna använda som modell i mina egna resonemang och för att få allt att gå ihop när jag vacklar i min övertygelse om att 80 % är den rätta lösningen i min personliga situation, trots att mitt jobb kräver 100 % ansvar och egangemang. Jag vill liksom envetet hålla fast vid att det GÅR att vara trebarnsmamma, chef, fru, vän och också ha tid att leva mitt liv så hållbart som möjligt och inte bara stressa runt som ett skitigt streck.
Okej, nu har jag kommit så långt att jag ansökt om och blivit beviljad 80 % arbetstid även nästa år. Att jobba 80 % är en del av min strategi bort från det skitiga strecket som jag inte vill vara. I mina egna argumentationer för och emot har jag kommit fram till att jag kanske inte arbetar lika många timmar som mina kollegor, men mitt slutresultat ser inte sämre ut för den skull. Min hjärna kläcker goda idéer när jag minst anar det, mitt i dammsugningen och legoleken, utan att jag behövt sitta i tre timmar efter ordinarie arbetstid och pressa fram dem. Därmed inte sagt att det är någon dans på rosor att göra sitt jobb på fyra dagar istället för fem. Eller att jag skulle vara någon expert på att leva långsamt.
söndag 8 november 2009
Ge bort en get!
Sitter här och skriver mellan farsdagsfrukost och farsdagslunch. Och snart närmar sig julen. Presenthysterin är i full gång med andra ord. Men vill man vara alternativ så finns det möjlighet till det också.
Varför inte ge bort en get till honom eller henne, som redan har allt? Geten kostar 30 € och levereras till någon som behöver den bättre, kanske en kvinna i ett fattigt område, som på detta sätt kan försörja sin familj och mottagaren får ett kort, som ger honom eller henne en känsla av att ha gjort något bra. Flera tips finns på http://www.toisenlainenlahja.fi/se/!
Eller en trygg födsel till ett ännu ofött barn för 50 €. Det, om något, passar väl som julklapp?
http://www.lahjaksilehma.fi/lahjakauppa
Vill man att mottagaren ska få något konkret så kan man få tips på apuri.fi, där det finns tips på etiska och ekologiska presenter. http://www.apuri.fi/frontend/tuoteryhma.aspx?intProductCategoryID=306
Och här är ett svenskt tips på medvetna presenter: https://www.medvetnapresenter.se/
Varför inte ge bort en get till honom eller henne, som redan har allt? Geten kostar 30 € och levereras till någon som behöver den bättre, kanske en kvinna i ett fattigt område, som på detta sätt kan försörja sin familj och mottagaren får ett kort, som ger honom eller henne en känsla av att ha gjort något bra. Flera tips finns på http://www.toisenlainenlahja.fi/se/!
Eller en trygg födsel till ett ännu ofött barn för 50 €. Det, om något, passar väl som julklapp?
http://www.lahjaksilehma.fi/lahjakauppa
Vill man att mottagaren ska få något konkret så kan man få tips på apuri.fi, där det finns tips på etiska och ekologiska presenter. http://www.apuri.fi/frontend/tuoteryhma.aspx?intProductCategoryID=306
Och här är ett svenskt tips på medvetna presenter: https://www.medvetnapresenter.se/
torsdag 5 november 2009
Soprapport
Jag kan nästan inte tro att det är sant! Imorgon kommer sopbilen och vi har tre påsar som ska hämtas. Två veckors saldo för en fempersonersfamilj! Känns som det var två dagars saldo för inte så länge sen...Vi har alltså börjat sortera kartong inkl. mjölkburkar också för återanvändning. Aldrig trodde jag att det skulle finnas så mycket att återvinna.
lördag 31 oktober 2009
Närproducerad mat
Vi har förmånen att bo i närheten av en grönsaksodlare som odlar ekologiskt. Nästan varje dag åker vi förbi där, och varje vecka åker vi in till centrum för att köpa deras produkter i affären. Och det känns ju dumt!
För ett tag sen började jag fundera med en granne om vi skulle börja hämta grönsaker tillsammans direkt av odlaren och nu är vi sex grannhushåll, som ska börja beställa varor direkt av odlaren varannan vecka. Vi har varit dit och bekantat oss och fick provsmaka deras produkter i början av veckan. Inget är så gott som färska ekologiskt odlade grönsaker!
För ett tag sen började jag fundera med en granne om vi skulle börja hämta grönsaker tillsammans direkt av odlaren och nu är vi sex grannhushåll, som ska börja beställa varor direkt av odlaren varannan vecka. Vi har varit dit och bekantat oss och fick provsmaka deras produkter i början av veckan. Inget är så gott som färska ekologiskt odlade grönsaker!
söndag 25 oktober 2009
Hemmagjord ekoglass
Här är ett jätteenkelt tips på hur man kan laga egen glass hemma med enkla råvaror. Frågar ni mig, så blir glassen förstås extra god med ekologiska råvaror, eftersom de har mera smak i sig själv än konventionellt odlade råvaror.
4 äggulor av ekoägg
1 dl rättvisemärkt florsocker
2 små nypor ekologisk vanilj (eller 2 tsk vaniljsocker)
4 dl ekologisk vispgrädde
Vispa äggulor och florsocker pösigt.
Vispa grädden och rör ner den i ägg- och sockerblandningen.
Häll i valfri form.
Låt stelna i frysen 4-5 timmar.
Tina i kylskåp före serveringen.
Jag lagade glassen av ett infall i går, eftersom jag råkade snubbla över ett recept. I receptet som jag hittade ingick att blanda i frysta bär också och strö över lite över glassen. Det kan man göra som variation. Vi åt den idag helt utan bär och den var jättegod i sig redan. Jag pudrade på lite kakao, så blev det chokladsmak på den. Man kan tillsätta lite vad man hittar i skåpen (om man har något gott där).
Min smakpanel gav 3 stjärnor av 4 möjliga.
Mannen: Mmm... Det här får du laga nästa vecka när det är födelsedagsfest!
Sonen, 12: Gott, men jag hinner inte äta mera nu, för jag ska till min kompis!
Dottern, snart 6: Det är för kallt! Jag skulle vilja ha Hello Kitty-glass... (ingen stjärna här alltså).
Sonen 3,5: Jag vill ha mera! Mamma, får jag mera?
lördag 24 oktober 2009
Kloka hem nr 2 - 2009
Det finns en inredningstidning som heter Kloka hem som har startat ifjol. Allt som finns i tidningen handlar om inredning, hus, trädgård och sånt men med kloka val, med tankte på miljö och rättvisa. Hela tidningen går att läsa på nätet på www.klokahem.nu. Tyvärr får jag inte denna blogg att fungera så att man skulle kunna klicka direkt på länken, men den finns i min länklista längst ner på sidan.
Här är en länk till ett av numren.
Kloka hem nr 2 - 2009
Det ska smärta lite...eller?
I den nya tidningen effekt klimatmagasinet (www.effektmagasin.se) finns en intervju med en marknadsföringsföretagare som heter Solitaire Townsend. Hon säger att det finns tre typiska förhållningssätt inför miljöfrågor som är typiska i alla de länder hon har undersökt:
1. De miljömedvetna: lyssnar på hotbudskap, tänker på global uppvärming, världsfattigdom och internationella frågor och känner att de kan göra något och är också beredda att göra stora förändringar i sitt liv. De tror att det ska smärta lite att leva miljövänligt. Och de tilltalas av politiska budskap.
2. Statusjägarna: Tänker inte så mycket på de globala problemen. De bryr sig om hur de ser ut, hur mycket pengar de tjänar och hur andra uppfattar dem. Det spelar ingen roll om elen till ipoden kommer från kärnkraft, kolkraft eller vindkraft så länge ipoden fungerar. De tilltalas av konsumtionsbudskap.
3. Lokalborna: Tänker inte så mycket på klimatförändring och världsfattigdom, utan på sitt lokalsamhälle, tanten i huset bredvid och skräpet på gatan. De är inte intresserade av att "rädda planeten", för de bor i sitt lokalsamhälle. De uppfattar budskap som berör dem där.
Jag tycker att det här är jätteintressanta iakttagelser. Själv erkänner jag villigt att jag tänker som en typiskt "miljövän" (även om det bor en liten konsument med lokala intressen i mig också). Jag tror att det ska smärta lite att välja miljövänligt och jag är beredd att göra uppoffringar och det är kanske det budskapet jag mer eller mindre omedvetet förmedlar. Till min stora förvåning har ändå det jag ändrat på hittills i min vardag inte smärtat ett dugg och inte har mina uppoffringar känts som några uppoffringar utan snarare som lättnad. Färdigmaten som jag slutat äta, bilen som är såld, de kläderna som jag inte längre vill köpa, heminredningen som jag inte hela tiden vill uppdatera genom att konsumera osv (läs i mina tidigare blogginlägg hur jag tänker angående dessa) är definitivt inte något jag saknar, utan, så här i efterhand tänkt, bara en onödig belastning som jag blivit av med. Jag vill tänka globalt i varje handling och det är befriande för mig. Så känns det PÅ RIKTIGT! För mig.
Men det här är ju rena skräckscenariot för en som gillar att ha det bekvämt och inte orkar ta in hela världen i varje handling. Men Townsend har ett svar på det också. Hon säger: "Nästan allt som säljs paketeras som det vore ett nöje. Tänk till exempel på det skönhetsarbete som kvinnor gör. Det långa timmarna av hårt, tråkigt och smärtsamt arbete. Det har skönhetsindustrin lyckats paketera som något njutningsfullt... Miljövänner hatar konsumtionsbegäret, inte bara konsumtionens påverkan på miljön. Istället måste du erkänna, prisa och älska konsumtion för att kunna hantera påverkan av konsumtion."
Här har miljöbudskapet verkligen inte nått fram. Ofta kritiseras ju såna här försök att marknadsföra miljöbudskap som konsumtionsbudskap av "de riktiga miljövännerna" som pseudoförsök att göra något åt miljön. Men om man tänker som Townsend är det ju inte fel att ha roligt medan man håller på och förpacka det på det viset också! :) Hennes tanke är då att konsumtionen inte ska belasta miljön, inte att konsumtion i sig är fördärvligt.
1. De miljömedvetna: lyssnar på hotbudskap, tänker på global uppvärming, världsfattigdom och internationella frågor och känner att de kan göra något och är också beredda att göra stora förändringar i sitt liv. De tror att det ska smärta lite att leva miljövänligt. Och de tilltalas av politiska budskap.
2. Statusjägarna: Tänker inte så mycket på de globala problemen. De bryr sig om hur de ser ut, hur mycket pengar de tjänar och hur andra uppfattar dem. Det spelar ingen roll om elen till ipoden kommer från kärnkraft, kolkraft eller vindkraft så länge ipoden fungerar. De tilltalas av konsumtionsbudskap.
3. Lokalborna: Tänker inte så mycket på klimatförändring och världsfattigdom, utan på sitt lokalsamhälle, tanten i huset bredvid och skräpet på gatan. De är inte intresserade av att "rädda planeten", för de bor i sitt lokalsamhälle. De uppfattar budskap som berör dem där.
Jag tycker att det här är jätteintressanta iakttagelser. Själv erkänner jag villigt att jag tänker som en typiskt "miljövän" (även om det bor en liten konsument med lokala intressen i mig också). Jag tror att det ska smärta lite att välja miljövänligt och jag är beredd att göra uppoffringar och det är kanske det budskapet jag mer eller mindre omedvetet förmedlar. Till min stora förvåning har ändå det jag ändrat på hittills i min vardag inte smärtat ett dugg och inte har mina uppoffringar känts som några uppoffringar utan snarare som lättnad. Färdigmaten som jag slutat äta, bilen som är såld, de kläderna som jag inte längre vill köpa, heminredningen som jag inte hela tiden vill uppdatera genom att konsumera osv (läs i mina tidigare blogginlägg hur jag tänker angående dessa) är definitivt inte något jag saknar, utan, så här i efterhand tänkt, bara en onödig belastning som jag blivit av med. Jag vill tänka globalt i varje handling och det är befriande för mig. Så känns det PÅ RIKTIGT! För mig.
Men det här är ju rena skräckscenariot för en som gillar att ha det bekvämt och inte orkar ta in hela världen i varje handling. Men Townsend har ett svar på det också. Hon säger: "Nästan allt som säljs paketeras som det vore ett nöje. Tänk till exempel på det skönhetsarbete som kvinnor gör. Det långa timmarna av hårt, tråkigt och smärtsamt arbete. Det har skönhetsindustrin lyckats paketera som något njutningsfullt... Miljövänner hatar konsumtionsbegäret, inte bara konsumtionens påverkan på miljön. Istället måste du erkänna, prisa och älska konsumtion för att kunna hantera påverkan av konsumtion."
Här har miljöbudskapet verkligen inte nått fram. Ofta kritiseras ju såna här försök att marknadsföra miljöbudskap som konsumtionsbudskap av "de riktiga miljövännerna" som pseudoförsök att göra något åt miljön. Men om man tänker som Townsend är det ju inte fel att ha roligt medan man håller på och förpacka det på det viset också! :) Hennes tanke är då att konsumtionen inte ska belasta miljön, inte att konsumtion i sig är fördärvligt.
onsdag 21 oktober 2009
Bara äkta vara
Nyss hemkommen från föreläsningen med Mats-Eric Nilsson som har skrivit "Den hemlige kocken" och "Äkta vara". Kan inte säga annat än att jag bara blir mer och mer övertygad om att jag inte vill äta den industriprocessade fuskmaten, med billiga dåliga och få riktiga råvaror och full med luft, vatten och tillsatsämnen. Det är färre tillsatsämnen som är tillåtna i hund- och kattmat än i mat som är avsedd som människoföda. Och tillsatsämnena och tillsatscocktailarna tillverkas på många olika ställen i världen, inte allt för sällan i Kina, där regler och lagar inte är så strikta som här (här är de inte heller särskilt strikta).
Lightprodukter har jag inte ätit på åratal, dem slutade jag med av någon slags instinktiv motvilja långt innan jag började läsa innehållsförteckningar eller överhuvud taget sätta mig in i vad jag i övrigt åt. Lightprodukter tillverkas inte i någon välmening för att hjälpa folk att hålla vikten (vilket jag för övrigt är fullt övertygad om att light-produkter verkligen INTE gör), utan för att matindustrin skulle kunna ta bort det dyra fettet ur produkterna, tillsätta ännu mera vatten och ännu mera billiga tillsatsämnen och sälja produkten till samma pris eller ännu dyrare än en vanlig. Producenterna skrattar säkert hela vägen till banken.
Någon kan tycka att det är ännu ett stressmoment i livet med att vara noga vad man köper och äter. Jag tycker att det är konsumentupplysning. Jag vill gärna bli upplyst om på vilka områden livsmedelsindustrin försöker lura mig, för lurad är precis vad jag känner mig. Inte så mycket nu längre, eftersom jag medvetet har försökt välja annorlunda redan ett tag. Men just sån lurendrejerimat blir ju tex mina barn serverade i skola och dagis många gånger och nog händer det att en och annan färdigmatförpackning slinker med fortfarande (särskilt när min man handlar). Vi kan inte tro att livsmedelsindustrin och beslutande myndigheter vill vårt bästa när det gäller maten, vi är utelämnade till oss själva ända tills det finns tillräckligt många människor som börjar kräva något annat.
Lightprodukter har jag inte ätit på åratal, dem slutade jag med av någon slags instinktiv motvilja långt innan jag började läsa innehållsförteckningar eller överhuvud taget sätta mig in i vad jag i övrigt åt. Lightprodukter tillverkas inte i någon välmening för att hjälpa folk att hålla vikten (vilket jag för övrigt är fullt övertygad om att light-produkter verkligen INTE gör), utan för att matindustrin skulle kunna ta bort det dyra fettet ur produkterna, tillsätta ännu mera vatten och ännu mera billiga tillsatsämnen och sälja produkten till samma pris eller ännu dyrare än en vanlig. Producenterna skrattar säkert hela vägen till banken.
Någon kan tycka att det är ännu ett stressmoment i livet med att vara noga vad man köper och äter. Jag tycker att det är konsumentupplysning. Jag vill gärna bli upplyst om på vilka områden livsmedelsindustrin försöker lura mig, för lurad är precis vad jag känner mig. Inte så mycket nu längre, eftersom jag medvetet har försökt välja annorlunda redan ett tag. Men just sån lurendrejerimat blir ju tex mina barn serverade i skola och dagis många gånger och nog händer det att en och annan färdigmatförpackning slinker med fortfarande (särskilt när min man handlar). Vi kan inte tro att livsmedelsindustrin och beslutande myndigheter vill vårt bästa när det gäller maten, vi är utelämnade till oss själva ända tills det finns tillräckligt många människor som börjar kräva något annat.
måndag 19 oktober 2009
söndag 18 oktober 2009
Rättvis och miljövänlig inredning
lördag 17 oktober 2009
Återvinning
Nu har vi fixat till lite i vårt eget lilla återvinningssystem och också returpapp och andra förpackningar som duger till återvinning har nu ett eget system i vårt hus.
Vi samlar dem först i en av våra tre kantiga hinkar i köket och sen när hinken är full för vi ut förpackningarna i förrådet, där vi har en såndär stor blå påse från IKEA som vi fyller. När den är full tar vi med den till återvinningsstationen när vi ska handla mat, eftersom den finns bredvid en av mataffärerna där vi brukar handla ibland.
Det är inte svårt att veta vilka förpackningar som duger till återvinning, eftersom alla är utmärkta med pilar som går i cirkel. Det finns lite olika versioner av dem, beroende på var förpackningen är tillverkad, men jag har förstått att alla symboler som går runt i cirkel betyder att de lämpar sig för återvinning.
I köket har vi alltså tre hinkar, en för kompost, en för förpackningar och det som inte platsar i någon av dem, men ändå räknas som köksavfall, åker i den tredje hinken. Och sen samlar vi också returpappret där i en låda som passar precis på rullskenan som är tänkt för en drickakorg. I hjälpköket/klädvårdsrummet har vi en låda för metall, en för glas, en liten för batterier, en för grovavfall och en för returflaskor. Allt det får man ju föra till ekopunkten när man kör förbi (utom returflaskorna förstås). Problemavfall samlas i förrådet, men förhoppningsvis lyckas vi hålla mängden nere, genom att inte ens köpa sånt som i slutändan blir problemavfall. Plaståtervinning är nästa som vi skulle behöva fundera på.
Sen när vårt köksavfall är nere på så låg nivå, att vi inte skulle behöva tömma vårt sopkärl mer än en gång i månaden ska jag börja krångla med kommunen. Nu är ju reglerna såna här på vårt område att man MÅSTE ha sophämtning varannan vecka oberoende om man behöver eller inte.
fredag 16 oktober 2009
Back to the fifthies...
Inom marknadsföringen är det kankse allmänt känt, men för mig har det nyligen gått upp att det var ett medvetet beslut om marknadsföring av varor som gör att vi lever som vi lever idag.
På 1950-talet började folk få mera pengar att röra sig med, andra världskriget var slut och man såg framåt. Men folk var nöjda som det var med sitt kylskåp och sin soffa och köpte inga nya. Det var då marknadsföringen fick sin början. Man måste väcka ett behov som inte fanns förut. Nytt, bätre kylskåp, ny soffa med ny färg. Sen har det bara eskalerat från årtionde till årtionde. Numera lever vi i missnöjets kultur. Att vara nöjd med något som man skaffat redan för tio år sen är ju rent av suspekt idag. Eller något man har rätt att skratta åt. Tänk dig en tio år gammal mobiltelefon. Tio år gamla kläder. Tio år gamla glasögon. Allting ska bytas ut och då är tio år en lååång tid. Och idag konsumerar vi inte bara saker, vi konsumerar oss själva också. Jag tänker på bantningsindustrin, skönhetsoperationer, fitnessindustrin, träningsindustrin, skönhetsbranschen (smink, hårvård osv), wellnessbranschen. Allt går ju egentligen ut på att man är missnöjd med sig själv så som man är just nu men strävar till något bättre, vackrare, smalare...
Finns det någon som är NÖJD längre? Jag drömmer inte om gångna tider - jag vill gärna leva just här och just i denna tid - men jag drömmer om att kunna vara nöjd som på 50-talet...:)
På 1950-talet började folk få mera pengar att röra sig med, andra världskriget var slut och man såg framåt. Men folk var nöjda som det var med sitt kylskåp och sin soffa och köpte inga nya. Det var då marknadsföringen fick sin början. Man måste väcka ett behov som inte fanns förut. Nytt, bätre kylskåp, ny soffa med ny färg. Sen har det bara eskalerat från årtionde till årtionde. Numera lever vi i missnöjets kultur. Att vara nöjd med något som man skaffat redan för tio år sen är ju rent av suspekt idag. Eller något man har rätt att skratta åt. Tänk dig en tio år gammal mobiltelefon. Tio år gamla kläder. Tio år gamla glasögon. Allting ska bytas ut och då är tio år en lååång tid. Och idag konsumerar vi inte bara saker, vi konsumerar oss själva också. Jag tänker på bantningsindustrin, skönhetsoperationer, fitnessindustrin, träningsindustrin, skönhetsbranschen (smink, hårvård osv), wellnessbranschen. Allt går ju egentligen ut på att man är missnöjd med sig själv så som man är just nu men strävar till något bättre, vackrare, smalare...
Finns det någon som är NÖJD längre? Jag drömmer inte om gångna tider - jag vill gärna leva just här och just i denna tid - men jag drömmer om att kunna vara nöjd som på 50-talet...:)
lördag 10 oktober 2009
Vart försvinner allt?
Var till stan idag med sonen och trängdes i sportaffärerna för att hitta inneskor till innebandyträningen och utejacka till utespringet. Alldeles orättvisa kläder och skor med vederbörligt märke på, sydda i någon sweatshop i Asien. Jag står inte ut med tanken, men vad gör man. Pojken sliter ut och växer ur skor och kläder (de som han inte glömmer någonstans eller tappar i något dike) och det gör alla andra pojkar också i samma ålder, så det hjälps liksom inte... Begagnat är inget realistiskt alternativ, för då får man ta det som ett heltidsarbete att leta...
Men jag bara funderade när vi var där i stan - affärerna bågnar av kläder, kläder, kläder, nya uppsättningar hela tiden - vart försvinner allt? Ja, alltså folk köper ju dem, och använder förhoppningsvis dem ett tag, men vad händer sen med alla kläder? Samlar folk i sina walkinclosets så att det understa ruttnar? Kastar man i soporna? Har man förrådsutrymmen dit man bär dem (alla klagar ju på för lite förvaringsutrymmen)? Vad gör folk? Jag skulle vilja veta...
Men jag bara funderade när vi var där i stan - affärerna bågnar av kläder, kläder, kläder, nya uppsättningar hela tiden - vart försvinner allt? Ja, alltså folk köper ju dem, och använder förhoppningsvis dem ett tag, men vad händer sen med alla kläder? Samlar folk i sina walkinclosets så att det understa ruttnar? Kastar man i soporna? Har man förrådsutrymmen dit man bär dem (alla klagar ju på för lite förvaringsutrymmen)? Vad gör folk? Jag skulle vilja veta...
onsdag 7 oktober 2009
Ekotips för män
Här kommer ett ekotips till alla män, som jag tror de flesta skulle kunna tänka sig att ens försöka sig på ibland för att spara på miljön:
sluta köpa snittblommor till fru eller flickvän, särskilt på vintern.
Jag vet att det är ansträngande med såna här uppoffringar (då tänker jag främst på de stackars männen, som blir tvungna att kväva sina naturliga romantiska intstinkter på ett så hårt sätt), men det kan vara värt ett försök.
Eventuellt kan man göra ett undantag då och då om man ser till att blommorna är rättvisemärkta.
Tittade på "Maa ilmasta" i går och där visade de under vilka extrema förhållanden många inom blomodlingen jobbar (det här var visst i Afrika), där blommorna besprutas med mängder med gifter och folk inte har någon skyddsutrusning alls. Många drabbas av cancer och andra sjukdomar. Dessutom fraktas de ju hit med flyg.
Blommor odlade i Finland igen är ju uppdrivna i växthus vilket kräver massor med energi - om växthusen värms med förnyelsebar energi så är det ju inget problem, men jag har åtminstone inte hört talas om såna växthus...
Min man påpekade igår att det är av strikt ekologiska skäl som han inte har köpt några blommor till mig på länge. Plötsligt blev det mycket lättare att acceptera den oromantiska vardagen. :)
tisdag 6 oktober 2009
Smältpunkt i Radio Vega
Här är jag med Radio Vega på matuppköp... Det finns på webben i 30 dagar. Pinsamt, tycker sonen...
http://svenska.yle.fi/klimat
Nära ögat idag
Idag var det nära ögat att det skulle ha gått riktigt tokigt för min man. Han blev påkörd i en korsning i centrum av en äldre förare, som inte hade väjt fast han hade triangel. Bilen blev rätt illa tilltygad, men han själv klarade sig utan skråmor. Skönt!
Nu har vi en hyrbil istället, tills det klarnar hur det går med vår egen, eftersom det är praktiskt taget omöjligt att bo och leva här i byn utan bil, åtminstone om man också har som mål att sköta jobbet och få barnen till dagis. Problemet är bara att vårt fint uppbyggda system, där jag (eller ibland min man) tar med cykeln till jobbet bak på bilen inte funkar nu, eftersom det inte fanns någon bil med dragkrok. Återstår att se hur vi ska lösa det. Det börjar ju bli rätt mörkt och kallt redan att cykla tidigt på morgonen, åtminstone om man ska cykla så långt som nio kilometer en väg. Nu får vi verkligen pröva vår övertygelse om att det ska gå att bo här med en bil! :)
Nu har vi en hyrbil istället, tills det klarnar hur det går med vår egen, eftersom det är praktiskt taget omöjligt att bo och leva här i byn utan bil, åtminstone om man också har som mål att sköta jobbet och få barnen till dagis. Problemet är bara att vårt fint uppbyggda system, där jag (eller ibland min man) tar med cykeln till jobbet bak på bilen inte funkar nu, eftersom det inte fanns någon bil med dragkrok. Återstår att se hur vi ska lösa det. Det börjar ju bli rätt mörkt och kallt redan att cykla tidigt på morgonen, åtminstone om man ska cykla så långt som nio kilometer en väg. Nu får vi verkligen pröva vår övertygelse om att det ska gå att bo här med en bil! :)
lördag 3 oktober 2009
Höst
Idag har vi satt terassmöblerna och grillen i förrådet. Alltid lite sorgligt. Mannen är noga med våra saker, så han tvättade alla möbler med Universal Stone. Grillen fick sig också en omgång. Säg det som Universal Stone INTE biter på! Underbart att något miljövänligt kan vara så effektivt!
Nu väntar jag redan på att våren ska komma igen, så att vi får ta ut möblerna på nytt!
Igår var lilleman och jag ute och planterade krokuslökar, så att vi ska ha något att vänta på när snön börjar smälta. Han orkade plantera alla 16. :) Sen ville ha röra om i komposten. Ha, ha! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!
torsdag 1 oktober 2009
Lugna-ner-mig-tankar en kväll...
Sitter här ensam medan alla andra redan ligger och sover och försöker lugna ner mig efter en riktigt lång och intensiv dag och kväll på jobbet (jag jobbar INTE skift). Att leva enkelt har defintivt inte lyckats den här veckan för mig, det har varit hård takt på jobbet och något måste-program nästan alla kvällar. Jag tycker inte om att ha det såhär, men det kör ihop sig i takt med att kvällarna blir mörkare.
En av kvällarna när jag igen skulle iväg någonstans tänkte jag ge mellanflickan en puss och kram, men hon slingrade sig undan. Hon tycker inte om sånt, sa hon. Vad tycker du om då, undrade jag. Att du leker med mig, blev svaret.
Kvalitetstid är nog mest bara bullshit, det viktigaste är att ha mycket tid tillsammans... Dessvärre är jag dålig på att leka, tröttnar efter tre minuter, men jag tar gärna med barnen i det jag gör hemma. De får gärna vara med när jag lagar mat eller bakar eller gör något annat hemma även om allt tar dubbelt så lång tid och det är kladd och mjöl och smör över hela köket efteråt. Jag läser gärna för dem eller går ut i skogen och tittar på stubbar och myror, men att leka med plastfigurer eller småbilar är världens ansträngning. Tur att de har en pappa som gillar att leka och gick i leksaksaffärer och tittade redan innan han fick barn. Det är väl han som står högst i kurs för tillfället...
På tal om leksaksaffärer, så tror jag vi har årets utmaning framför oss snart, nämligen julen. Far i huset tycker att julklappar ska köpas i vanlig ordning. Mor i huset tycker att vi i år skulle behöva fundera ut något alternativt. Men eftersom jag inte riktigt vet vad det skulle vara så har jag lite svårt att argumentera för min sak än så länge.
Lösryckta tankar ur en slutkörd hjärna en kväll i oktober...
En av kvällarna när jag igen skulle iväg någonstans tänkte jag ge mellanflickan en puss och kram, men hon slingrade sig undan. Hon tycker inte om sånt, sa hon. Vad tycker du om då, undrade jag. Att du leker med mig, blev svaret.
Kvalitetstid är nog mest bara bullshit, det viktigaste är att ha mycket tid tillsammans... Dessvärre är jag dålig på att leka, tröttnar efter tre minuter, men jag tar gärna med barnen i det jag gör hemma. De får gärna vara med när jag lagar mat eller bakar eller gör något annat hemma även om allt tar dubbelt så lång tid och det är kladd och mjöl och smör över hela köket efteråt. Jag läser gärna för dem eller går ut i skogen och tittar på stubbar och myror, men att leka med plastfigurer eller småbilar är världens ansträngning. Tur att de har en pappa som gillar att leka och gick i leksaksaffärer och tittade redan innan han fick barn. Det är väl han som står högst i kurs för tillfället...
På tal om leksaksaffärer, så tror jag vi har årets utmaning framför oss snart, nämligen julen. Far i huset tycker att julklappar ska köpas i vanlig ordning. Mor i huset tycker att vi i år skulle behöva fundera ut något alternativt. Men eftersom jag inte riktigt vet vad det skulle vara så har jag lite svårt att argumentera för min sak än så länge.
Lösryckta tankar ur en slutkörd hjärna en kväll i oktober...
tisdag 29 september 2009
Ibland stannar allt
Fick idag höra om en som inte längre orkade leva. Inte någon nära vän, men ändå någon som jag kännt i hela mitt liv. Plötsligt är det så mycket annat som känns meningslöst och tokigt. Varför håller man bara på, istället för att njuta av att man får vara frisk (om man får det) och hålla bättre kontakt med dem man faktiskt vill hålla kontakten med och mera göra sånt som man faktiskt vill och tycker om och mindre sånt som man "måste"...Det enkla men vackra...
måndag 28 september 2009
Undrar bara..
Undrar bara varför Replotborna och sommargästerna är så emot vindkraft... Föredrar de ett kärnkraftverk eller ett kolkraftverk? Någonstans ska ju elen tas... Nej, just ja, den kommer ju ur eluttaget i väggen.
söndag 27 september 2009
Och en liten stund senare...
...har skrivbordet förvandlats till en koja...
Lägg märke till pappas lego från 70-talet...:)
Lillebrors rum
Till lillebror var vi egentligen bara ute efter en byrå, men hittade ett skrivbord också som ingick i paketet på Huutonet. Vi får se, om skrivbordsskivan får vänta på sin tid ännu ett par år i förrådet, eller om den får vara inne redan nu... Vi hade tänkt måla någon av lådorna i någon glad färg, men de kanske får vara vita i alla fall, eftersom allt annat i rummet är färgglatt.
Mellansysters rum
Nu får mellansyster odla princessrum så mycket hon orkar, utan att lillebror kommer och stör...:)
Skrivbordet är alltså den nyaste möbeln från Huutonet. Sängen har vi hittat redan tidigare på Huutonet och byrån är uppfixad i samma stil som sängen av en furubyrå från 90-talet, som definitivt inte skulle känna igen sig själv längre.
Vuxenlego
Jag visste väl det - möblerna skulle stå färdiga före eftermiddagen. Min man tror att alla älskar att skruva ihop möbler och att jag slåss med honom om att få göra det, så därför måste ju han göra det snabbt :), så att ingen annan hinner (ha,ha!). "Det känns likadant som när jag fick en ny förpackning lego när jag var liten". Jag känner faktiskt ingen annan som tycker att det är så roligt att skruva ihop möbler, förutom hans bror då kanske. Vissa släktfel är lättare att leva med än andra... :)
lördag 26 september 2009
Hemåt med våra huutonet-möbler
Sitter i bilen, fullastad med lådor och skivor, som ska skruvas ihop till byråer och skrivbord till barnen. Vi har varit och hämtat våra huutonetfynd och känner oss nöjda. Möbler som vi gått och kikat på en tid har vi nu lyckats hitta second hand, men som i nyskick och mycket billigare... Och försäljarna är väl lika glada som vi att de blev av med sina felköp. En av dem tänkte trilla i backen när han såg att vi på fullt allvar skulle pressa in allt i vår Focus, själv kom han inkurvande på gården i en stor paketbil. Och så är jag så glad att min käre make också gillar att hålla på med sånt här, så behöver jag inte göra det ensam. För att göra det ännu bättre, så älskar han att skruva ihop möbler, så känner jag honom rätt så har vi möblerna på plats imorgon redan... :)
Nu ska jag se om jag lyckas överföra ett foto också (med min jobbtelefon, privata telefon har inte det som behövs för en blogg i bilen).
fredag 25 september 2009
Sopor och skitiga arbeten
Ledig dag... Idag har jag dammsugit frenetiskt, mest för att det hjälper, om man vill ha bort envisa jobbtankar ur huvudet. De liksom sugs bort de också, hur envist de än har bitit sig fast. Nu känns det bättre. Sen har jag tömt en del av komposten och flyttat över till den andra komposten. Roligare jobb finns, om man säger så, fräschare också. Men jag är i alla fall nöjd över att vi har kunnat gå från jättestor soptunna (med två blöjbarn och svagt ekotänk), mellanlandat på normalstor soptunna och nu bytt till minsta storleken, som töms varannan vecka. Det mesta tack vare komposten, men också tack vare att vi sopsorterar väldigt noga. Om det skulle gå att regelbundet köpa mat utan stora, skrymmande förpackningar, ofta i plast, så skulle vi få börja förhandla med kommunen om att få lov att ha sophämtning bara varannan månad, för det skulle helt enkelt inte behövas oftare. Mjölkburkar och liknande skulle vi i princip kunna sortera ut och återvinna men jag känner inte till någon uppsamlingsplats för dem här i vår kommun, eller tex nära jobbet eller matbutiken, tyvärr. Flingaskar, äggkartonger, wc-pappersrullar och annat som är av papp och inte innehåller plast brukar vi riva i bitar och sätta i komposten.
It's a dirty job, but someone's got to do it...
It's a dirty job, but someone's got to do it...
tisdag 22 september 2009
Bilfria dagen
Jag fick ha bilen idag på jobbet- mycket ovanligt (okej, jag har inte behövt den heller). Orsak: Det lär vara bilfria dagen idag och min man har marknadsfört den på jobbet och uppmuntrat alla att komma till jobbet med cykel eller buss eller samåka. Då tyckte han inte att han själv kunde parkera bilen på gården, så jag fick därmed äran att parkera utanför mitt jobb. Påminde honom om att vi kanske ändå drar vårt strå till stacken, eftersom vi ju faktiskt redan samåker varje dag nuförtiden. Jag tror det var först idag som han riktigt insåg att vi faktiskt gör det, eftersom det är han som nästan alltid tar bilen till sitt jobb och kör dit han behöver, medan jag tar cykeln bak på bilen och cyklar dit jag eventuellt behöver. under arbetsdagen. Men på bilfria dagen, DÅ får JAG minsann ha bilen!?! Snällt, va!?!
Mannens arbetskamrater kom förresten med bil till jobbet idag också, som vanligt...
Mannens arbetskamrater kom förresten med bil till jobbet idag också, som vanligt...
söndag 20 september 2009
Reklamen finns överallt
Reklam är inte längre reklamblad som kommer i postlådan eller postluckan, eller de där enerverande pauserna på TV just precis när programmet är som bäst. Alla klarar väl av att undvika dem. Reklam är istället mycket, mycket mera finstämt, inbakat i allt vi gör. När jag letar efter något på nätet poppar det upp trevlig reklam med sånt jag kan tänkas vara intresserad av i den stil jag gillar (och ofta träffar det mitt i prick), bara det att jag verkligen medvetet är ute efter den begagnade versionen, inte den nya. Sen när jag scrollar ner på sidan och tittar på priset står det, nästan inbakat i texten, att det går att få ett snabblån på just den summan, eller lite över den summan, som priset är. Ju mer information jag lämnar efter mig på nätet, desto precisare reklam kan det bakas in på de sidor jag rör mig. Jag behöver bara skriva några ord, så vips vet marknadsförarna precis vad jag skulle behöva. Före jag själv ens vet om att det är just det här jag behöver, eller fast jag inte är ute efter att köpa något. Skrämmande!
Reklamen som finns över allt där vi fysiskt rör oss handlar inte så mycket om speciella varor, utan mera om bilder, intryck, känslor som de vill förmedla under ett visst varumärke. Bara vi lär oss att gilla ett visst varumärke, lär vi oss att lita på det och sen kan vi köpa vad som helst bakom märket. Skrämmande!
Barnen har ju redan slaktats på offerbänken. Hur lite vi än försöker upprätthålla såna behov, så kan de ju en massa varumärken redan i sin egen kategori. Barnen är ju vandrande reklampelare för alla söta figurer, som inte bara är en bok, utan också en tv-serie, mjukisfigurer, plastgrejer, klistermärken, möbler, gardiner, mattor, kläder, skor, tandborstar, godis, flingor, kex, snabbmat... you name it! Precis vad som helst kan säljas med rätt bild på, och våra barn är inga undantag. Skrämmande!
Reklamen som finns över allt där vi fysiskt rör oss handlar inte så mycket om speciella varor, utan mera om bilder, intryck, känslor som de vill förmedla under ett visst varumärke. Bara vi lär oss att gilla ett visst varumärke, lär vi oss att lita på det och sen kan vi köpa vad som helst bakom märket. Skrämmande!
Barnen har ju redan slaktats på offerbänken. Hur lite vi än försöker upprätthålla såna behov, så kan de ju en massa varumärken redan i sin egen kategori. Barnen är ju vandrande reklampelare för alla söta figurer, som inte bara är en bok, utan också en tv-serie, mjukisfigurer, plastgrejer, klistermärken, möbler, gardiner, mattor, kläder, skor, tandborstar, godis, flingor, kex, snabbmat... you name it! Precis vad som helst kan säljas med rätt bild på, och våra barn är inga undantag. Skrämmande!
Hösten är inredning hos oss
De två yngre har nyligen fått varsitt rum (och vi är nu utan arbets/gästrum istället). För en notorisk flyttare som jag (som fortrarande försöker förlika mig med mitt "öde" som för tillfället oflyttbar egnahemshusägare) var det hur kul som helst att tömma skåp och lådor, bära runt möbler och rensa ut och planera nya lösningar för möbler och inredning. Är det någon som behöver hjälp med sånt, så är det bara att ta kontakt, eftersom det är så sällan numera jag får göra det med egna grejer!
Storebror fick bäddsoffan och bordsbenen från arbetsbordet från arbetsrummet, mellansyster fick bokhyllan (till låns, inklusive de böcker som jag ännu inte vill göra mig av med) och mellansyster och lillebror fick dela på de möbler de haft i sitt gemensamma rum. Nu har jag letat begagnat skrivbord på nätet i godkänd stil till mellansyster, som är förskoleflicka och gillar att rita och klippa och alltid har något projekt på gång på köksbordet. Och lillebror behöver en byrå att ha alla möjliga viktiga bilar och dinosaurier i. Hittade riktigt, riktigt fina grejer på huutonet, mer eller mindre oanvända, som vi ska åka och hämta nästa veckoslut. I det ena paketet ingick också en skrivbordsskiva till lillebror, så han får ett eget bord nu lite tidigare än tänkt. Fattar inte hur folk tänker, när de köper nytt i början av sommaren och säljer det som obehövligt på hösten.. men så länge någon gör så, så behöver ju inte vi köpa det som nytt i affären och sparar dessutom 70 % av pengarna... Det enda helt nya vi köpt hittills är en lång bordsskiva till storebrors rum.
Det är höst nu, och mina inredningsinstinkter håller på att ta överhand... men denna höst funderar jag på hur det låter sig göras, utan att bygga på konsumtionsberget genom att köpa en massa nytt... Hela Finland svämmar ju över av saker, som redan är producerade och som inte behövs längre. Utmaningen är bara att hitta dem.
Storebror fick bäddsoffan och bordsbenen från arbetsbordet från arbetsrummet, mellansyster fick bokhyllan (till låns, inklusive de böcker som jag ännu inte vill göra mig av med) och mellansyster och lillebror fick dela på de möbler de haft i sitt gemensamma rum. Nu har jag letat begagnat skrivbord på nätet i godkänd stil till mellansyster, som är förskoleflicka och gillar att rita och klippa och alltid har något projekt på gång på köksbordet. Och lillebror behöver en byrå att ha alla möjliga viktiga bilar och dinosaurier i. Hittade riktigt, riktigt fina grejer på huutonet, mer eller mindre oanvända, som vi ska åka och hämta nästa veckoslut. I det ena paketet ingick också en skrivbordsskiva till lillebror, så han får ett eget bord nu lite tidigare än tänkt. Fattar inte hur folk tänker, när de köper nytt i början av sommaren och säljer det som obehövligt på hösten.. men så länge någon gör så, så behöver ju inte vi köpa det som nytt i affären och sparar dessutom 70 % av pengarna... Det enda helt nya vi köpt hittills är en lång bordsskiva till storebrors rum.
Det är höst nu, och mina inredningsinstinkter håller på att ta överhand... men denna höst funderar jag på hur det låter sig göras, utan att bygga på konsumtionsberget genom att köpa en massa nytt... Hela Finland svämmar ju över av saker, som redan är producerade och som inte behövs längre. Utmaningen är bara att hitta dem.
tisdag 15 september 2009
Våra matvanor är dokumenterade
Har varit och handlat mat med en redaktör från Radio Vega i släptåg. Det var min syster som hade tipsat om att jag försöker handla som ekologiskt som möjligt (eller att jag är extrem, som hon visst hade uttryckt det - ska hon säga!:))
Redaktören och jag konstaterade: Det går fortfarande att göra en grej om det i Finland. I många andra länder är det inte något speciellt och egentligen tycker jag inte heller att jag gör något speciellt. Jag köper bara riktig mat med så lite tillsatsämnen och humbug som möjligt, helst producerat så nära mig som det är möjligt beroende på vad det är frågan om för mat.
En i barnaskaran gillade inte mitt tilltag: "Nästa gång ska du väl vara med på TV! Det här är ju piiinsamt! Säg inte vad du heter!"
Redaktören och jag konstaterade: Det går fortfarande att göra en grej om det i Finland. I många andra länder är det inte något speciellt och egentligen tycker jag inte heller att jag gör något speciellt. Jag köper bara riktig mat med så lite tillsatsämnen och humbug som möjligt, helst producerat så nära mig som det är möjligt beroende på vad det är frågan om för mat.
En i barnaskaran gillade inte mitt tilltag: "Nästa gång ska du väl vara med på TV! Det här är ju piiinsamt! Säg inte vad du heter!"
lördag 12 september 2009
Ekobarnkläder i Vasa
Har idag varit till nya Ellen och Elvira, som säljer ekologiska barnkläder i Vasa. Värt ett besök eller flera! Där finns fina baby- och barnkläder för barn under skolåldern, inte bara enfärgade T-skjortor, som alla som vill kunna säga att de har en ekologisk kollektion brukar köra med...
http://www.ellenelvira.fi/index.html
Kläderna är inte billiga, men jag brukar tänka att om jag skaffar tex hälften av det som de mindre barnen behöver begagnat, så kan jag satsa lite mer på de nya plaggen, om de är av ekologiskt material. Och sen blir det några helt oekologiska inköp av vinterkläder och annat som jag inte lyckas hitta varken begagnat eller någon mera ekologisk version av. Sammanlagt blir det inte dyrare än att skaffa allting i Konventionella Varuhuset utan att alls fundera över ursprung och gifter och så vidare.
http://www.ellenelvira.fi/index.html
Kläderna är inte billiga, men jag brukar tänka att om jag skaffar tex hälften av det som de mindre barnen behöver begagnat, så kan jag satsa lite mer på de nya plaggen, om de är av ekologiskt material. Och sen blir det några helt oekologiska inköp av vinterkläder och annat som jag inte lyckas hitta varken begagnat eller någon mera ekologisk version av. Sammanlagt blir det inte dyrare än att skaffa allting i Konventionella Varuhuset utan att alls fundera över ursprung och gifter och så vidare.
Giftiga jeans
Nu fick jag vatten på min ekoklädskvarn. Gifter som framkallar starka allergiska reaktioner har upptäckts i jeans i Sverige och Finland. Man får lämna tillbaka dem om man råkat köpa ett par och man uppmanas att tvätta sina kläder innan man använder dem. Varför är det ingen som frågar sig varför det är så här? Hur mycket gifter utsätts de som tillverkar jeansen för i hela kedjan? Varför måste man använda gifter? Vart rinner gifterna ut? Kommer man att göra något åt det riktiga problemet, eller kommer man bara att noga se till att jeansen är tillräckligt tvättade och giftfria innan de når slutkonsumenten?
fredag 11 september 2009
Arbetsstopp idag
Idag är det stopp på några av de stora statliga bolagen, färjor, flygtrafik och byggplatser. Jag sympatiserar med dem, för det de motsätter sig är att staten säljer ut den finländska infrastrukturen. Efter att nyligen ha läst ut Naomi Kleins bok om hur utförsäljningen av staten har gått till i många länder (bland annat USA) och vad det har lett till är jag glad att någon reagerar här i Finland, när vissa politiska grupperingar försöker föra vårt land i samma riktning.
Statens sak är att se till att alla har jämlika villkor i olika områden av vårt land. Ett privat bolag har som uppgift att göra så stor vinst som möjligt. Vad är viktigare, att vi har en infrastruktur som fungerar, åtminstone någorlunda, men inte är vinstgivande, eller att vi har en infrastruktur som fungerar bra på vissa (tättbefolkade) ställen (som det inte finns många av i Finland) och förfaller på resten av ställena, eftersom det är omöjligt att generera någon vinst där? För mig är svaret givet.
Statens sak är att se till att alla har jämlika villkor i olika områden av vårt land. Ett privat bolag har som uppgift att göra så stor vinst som möjligt. Vad är viktigare, att vi har en infrastruktur som fungerar, åtminstone någorlunda, men inte är vinstgivande, eller att vi har en infrastruktur som fungerar bra på vissa (tättbefolkade) ställen (som det inte finns många av i Finland) och förfaller på resten av ställena, eftersom det är omöjligt att generera någon vinst där? För mig är svaret givet.
onsdag 9 september 2009
Ingen dag att fira - ekologiska skuldens dag
Nu någon dag i september har vi tillsammans här på vårt gemensamma och enda jordklot använt upp alla naturresurser som vi skulle få använda på ett år, utan att ta mer än det återskapas, eller med andra ord så tar det mer än 1 år och 3 månader att återskapa det som vi har konsumerat på ett år. Den ekologiska skuldens dag eller Over shoot day... Från och med nu så är det alltså frågan om lånade resurser. Hur många skulle använda slut på sina pengar under årets nio första månader och sen leva på kredit resten av året? Det kan ju vara kul det första året, men lite mindre roligt det andra året och efter ett par år är man redan inne i en ordentlig skuldfälla. Undrar vem som ska betala våra ekologiska skulder sen...
måndag 7 september 2009
En av de rikaste i världen?
Enligt SDP:s Jutta Urpilainen så är personer som tjänar mindre än 3000 € i månaden låginkomsttagare. Jag mår nästan illa vid tanken på att någon kan säga så. Mindre än 2 (två) % av hela jordens befolkning har så höga inkomster som medelsvensson eller Matti Meikäläinen i Finland. Om man tycker att lönen är dålig och pengarna inte räcker till alla drömmar som man har och det är långt till nästa lönedag, så kan man ge sig själv en tankeställare här på Global Rich List! De flesta av oss hör till världens rikaste människor även om man skulle råka vara folkpensionär eller till och med socialbidragstagare.
http://www.globalrichlist.com/
http://www.globalrichlist.com/
fredag 4 september 2009
Vill du vara en konsument?
Jag vill inte vara degraderad till att vara en konsument och jag vill inte vara med i den här galna konsumtionsgrejen längre... Priset jag behöver betala för en vara är bara en bråkdel av vad varan kostar och då talar vi inte om pengar utan om mänskliga resurser, naturresurser, luft,vatten, utrymme, vår jords och vår egen framtid.
http://www.storyofstuff.com/
http://www.storyofstuff.com/
söndag 30 augusti 2009
Höstlykta
Är SÅ nöjd över mitt senaste loppisfynd, en utelykta i modern stil av Pernille Vea från danska Menu. Någon blev nöjd över att få 5 € för sin onödiga pryl (som kostar 44 € på nätet, kollade just) och jag fick äntligen styr på min problemkruka, som blev hur stilig som helst (i mina ögon i alla fall) :)
Pengar och lycka och frivillig enkelhet
Håller för tillfället på och läser en bok som heter "Pengar och lycka". Den handlar om vad lycka är, men jag försöker hela tiden läsa den med "frivillig enkelhetsglasögon". Det har de senaste åren gjorts flera undersökningar om vad lycka är och vad som "krävs" för att man ska vara lycklig. Den som säger att pengar inte betyder något har troligtvis aldrig haft så lite pengar att de inte har räckt till både mat och räkningar, men efter det ökar inte pengar lyckan. I den här boken konstateras att en viss levnadsstandard är nödvändig för de flesta människor för att de ska uppfatta sig som lyckliga. Men det viktigaste är familj, vänner, ett bra förhållande, ett jobb som man trivs någorlunda bra med och ett hem där man kan känna sig avslappnad och trygg och någorlunda stabila förhållanden i samhället där man bor och god hälsa . Men sen ökar inte lyckan för att huset blir större och bilen nyare och lönen stiger till skyarna. Någonstans finns en skärningspunkt, där man har allt man behöver och mera materiellt egentligen tär mera på lyckan än ökar den. Jag har inte läst boken färdigt ännu, så jag vet inte om det finns någon slutsats där om den ultimata punkten. Men jag tänker mig att väldigt många i Nordeuropa redan har passerat den där punkten. Det blir inte bättre nu, det blir sämre om alla bara fortsätter att jaga högre levnadsstandard och mera saker.
Det är där som frivillig enkelhet kommer in i bilden. Att välja att trappa ner. Enligt ovannämnda bok så kan man klara sänkt levnadsstandard om man vet att det är tillfälligt. Som exempel att man kan trivas bra i en stuga i skärgården hela sommaren, fast där inte finns några som helst bekvämligheter, eftersom man vet att man har allt hemma i stan sen när hösten kommer. Hur stämmer det med frivillig enkelhet? I och för sig är det väl få som bestämmer sig för att leva helt utan moderna bekvämligheter, utan i stället lägger man sina bekvämligheter på någon viss nivå och har kanske någon grej som man inte vill avstå från, medan man har annat som man mer än gärna avstår från. Ingår det i frivilligheten att man vet att det i alla fall teoretiskt sett skulle gå att gå tillbaka till en högre levnadsstandard, är frivillig enkelhet, på ett teoretiskt plan, tillfälligt? Men vad jag har förstått så är det få som längtar tillbaka till sin förra "slösaktigare" (på pengar, naturresurser osv) livsstil, eftersom den ändå inte ger något mera.
Hur är det då om man redan har knapert med pengar? Kan man då välja enkelhet, kan den vara frivillig? Om man inte vet med sig att man skulle kunna öka på sina inkomster om man vill eller skaffa något om man bestämde sig för det. Jo, det finns nog starka människor som har gjort enkelheten till en levnadskonst, utan att någongång ens ha varit inne i något konsumtionsekorrhjul. Men hur är det med ensamstående mamman som funderar på vilka räkningar hon ska lämna obetalda för att ha råd att köpa mat och det som barnet önskar sig, för att "alla andra" har det? "Nej, du, Pelle, vi köper inte kläder av det märket, för vi har valt frivillig enkelhet och nu äter vi bara gröt och vegetariskt fram tills på torsdag när nästa lön kommer, eftersom vi har valt en enkel livsstil ."
Det är där som frivillig enkelhet kommer in i bilden. Att välja att trappa ner. Enligt ovannämnda bok så kan man klara sänkt levnadsstandard om man vet att det är tillfälligt. Som exempel att man kan trivas bra i en stuga i skärgården hela sommaren, fast där inte finns några som helst bekvämligheter, eftersom man vet att man har allt hemma i stan sen när hösten kommer. Hur stämmer det med frivillig enkelhet? I och för sig är det väl få som bestämmer sig för att leva helt utan moderna bekvämligheter, utan i stället lägger man sina bekvämligheter på någon viss nivå och har kanske någon grej som man inte vill avstå från, medan man har annat som man mer än gärna avstår från. Ingår det i frivilligheten att man vet att det i alla fall teoretiskt sett skulle gå att gå tillbaka till en högre levnadsstandard, är frivillig enkelhet, på ett teoretiskt plan, tillfälligt? Men vad jag har förstått så är det få som längtar tillbaka till sin förra "slösaktigare" (på pengar, naturresurser osv) livsstil, eftersom den ändå inte ger något mera.
Hur är det då om man redan har knapert med pengar? Kan man då välja enkelhet, kan den vara frivillig? Om man inte vet med sig att man skulle kunna öka på sina inkomster om man vill eller skaffa något om man bestämde sig för det. Jo, det finns nog starka människor som har gjort enkelheten till en levnadskonst, utan att någongång ens ha varit inne i något konsumtionsekorrhjul. Men hur är det med ensamstående mamman som funderar på vilka räkningar hon ska lämna obetalda för att ha råd att köpa mat och det som barnet önskar sig, för att "alla andra" har det? "Nej, du, Pelle, vi köper inte kläder av det märket, för vi har valt frivillig enkelhet och nu äter vi bara gröt och vegetariskt fram tills på torsdag när nästa lön kommer, eftersom vi har valt en enkel livsstil ."
lördag 29 augusti 2009
Bambu
Bambu lär vara en växt som är både snabbväxande, miljövänlig och hållbar som material. Inom möbelbranschen är bambu på kommande. Min ryggmärgsreflex säger mig att jag föredrar möbler tillverkade här i hemlandet av björk och furu, men bambu är nog något att börja lägga märke till, i alla fall. Bambu växer snabbt och lätt och kräver inga särskilda förhållanden och inga bekämpningsmedel eller konstgödsel (i sitt rätta klimat förstås, inte i kalla Norden), så den hotar inga regnskogar eller odlingsmarker i första hand i alla fall. Alla gånger bättre än regnskogsträslag och konventionellt odlad bomull.
Har faktiskt hittat strumpor och en tunika i bambufiber, förresten. Här finns mera ser jag:
http://kauppa.yalo.fi/
Kanske någon har börjat tillverka gardiner också av bambufiber? (Och då menar jag inte såna som ser ut som små bamburör i rad, utan som textilier) Det skriver jag in på önskelistan!
Har faktiskt hittat strumpor och en tunika i bambufiber, förresten. Här finns mera ser jag:
http://kauppa.yalo.fi/
Kanske någon har börjat tillverka gardiner också av bambufiber? (Och då menar jag inte såna som ser ut som små bamburör i rad, utan som textilier) Det skriver jag in på önskelistan!
onsdag 26 augusti 2009
Inredning
Inredning är ett av mina stora intressen, trots att jag inte har bloggat om det nästan alls. Inredning är ju något som "alla" sysslar med just nu, men jag kommer fortsättningsvis att vara intresserad när trenden tar slut och jag har varit intresserad långt innan det blev trendigt. På natten, om jag inte kan sova brukar jag ligga och fundera ut hur jag skulle inreda någon lägenhet som jag har varit i. Det har jag gjort så länge jag kan minnas nästan.
Dessvärre är inredning många gånger det samma som konsumtion. Lite som med kläder som man köper för att man vill ha variation och något nytt, inte för att det gamla är utslitet och obrukbart. Just nu håller jag på och funderar ut vad inredning är för mig UTAN att det för den skull ska vara bara frågan om att köpa nytt och byta ut och konsumera.
Det skulle ju kunna vara att köpa begagnat. Ja, vi har en hel del begagnade möbler och har hittat en del prylar på loppis, men då ska det enkelt och av god kvalitet. Jag uppskattar att andra fyndar gamla ruckel till möbler på auktion och fixar upp dem och jag kan se skönheten i det, men det är inte något för mig. Inte just nu, just i det här huset i alla fall. Däremot drömmer jag om att fynda moderna klassiker från 50-60-talet...
Om vi köper nya möbler så ska de vara väl genomtänkta, av hög kvalitet och tillverkade i Finland och i neutrala färger, så att vi kan ha dem länge och inte tröttnar på dem och så att de inte går sönder. Om de är dyra så sparar vi till dem. Såna möbler som någon förhoppningsvis skulle vilja köpa på en auktion i framtiden. För möbler borde väl inte vara något som man byter ut vartannat år när man tröttnat på färgen?
Hur gör man med textilier då? Eventuella loppisfynd klarar nog inte våra stora fönster. Nå, man kan ju argumentera såhär: Eftersom möblerna är de samma från år till år, så är det ju väldigt miljövänligt och bra. Då kan man kosta på sig att byta ut textilierna och variera på det viset, istället för att föra en soffa till återvinningen. Jag har inget rätt svar... Vi har inte bytt ut en enda gardintrasa sen jag fick upp ögonen för under vilka förhållanden som bomull produceras... Finns det fair trade gardiner??? Ha, ha, ha...
Jag vill ju inte att någon ska komma in i vårt hus om si sådär sjutton år och fråga om vi flyttade in år 2006, eftersom allting i vårt hus är så ... just det , 2006...
Huvudsaken att man trivs i sitt hem, inte att det följer alla trender, brukar många säga. Jo, det är sant och jag håller med. Inredning är ju egentligen mera att hitta de nya kombinationerna, kläcka nya ide'er, använda något på ett nytt sätt, hitta harmoni, så att man själv trivs.
Men jag skulle vilja ha nya gardiner i sovrummet...
Dessvärre är inredning många gånger det samma som konsumtion. Lite som med kläder som man köper för att man vill ha variation och något nytt, inte för att det gamla är utslitet och obrukbart. Just nu håller jag på och funderar ut vad inredning är för mig UTAN att det för den skull ska vara bara frågan om att köpa nytt och byta ut och konsumera.
Det skulle ju kunna vara att köpa begagnat. Ja, vi har en hel del begagnade möbler och har hittat en del prylar på loppis, men då ska det enkelt och av god kvalitet. Jag uppskattar att andra fyndar gamla ruckel till möbler på auktion och fixar upp dem och jag kan se skönheten i det, men det är inte något för mig. Inte just nu, just i det här huset i alla fall. Däremot drömmer jag om att fynda moderna klassiker från 50-60-talet...
Om vi köper nya möbler så ska de vara väl genomtänkta, av hög kvalitet och tillverkade i Finland och i neutrala färger, så att vi kan ha dem länge och inte tröttnar på dem och så att de inte går sönder. Om de är dyra så sparar vi till dem. Såna möbler som någon förhoppningsvis skulle vilja köpa på en auktion i framtiden. För möbler borde väl inte vara något som man byter ut vartannat år när man tröttnat på färgen?
Hur gör man med textilier då? Eventuella loppisfynd klarar nog inte våra stora fönster. Nå, man kan ju argumentera såhär: Eftersom möblerna är de samma från år till år, så är det ju väldigt miljövänligt och bra. Då kan man kosta på sig att byta ut textilierna och variera på det viset, istället för att föra en soffa till återvinningen. Jag har inget rätt svar... Vi har inte bytt ut en enda gardintrasa sen jag fick upp ögonen för under vilka förhållanden som bomull produceras... Finns det fair trade gardiner??? Ha, ha, ha...
Jag vill ju inte att någon ska komma in i vårt hus om si sådär sjutton år och fråga om vi flyttade in år 2006, eftersom allting i vårt hus är så ... just det , 2006...
Huvudsaken att man trivs i sitt hem, inte att det följer alla trender, brukar många säga. Jo, det är sant och jag håller med. Inredning är ju egentligen mera att hitta de nya kombinationerna, kläcka nya ide'er, använda något på ett nytt sätt, hitta harmoni, så att man själv trivs.
Men jag skulle vilja ha nya gardiner i sovrummet...
måndag 24 augusti 2009
Eko läggs ner...
Läste just en vid det här laget ganska gammal nyhet (från juni) att tidningen EcoQueen, som lanserades för bara ett år sen läggs ner eller läggs på is, för den har inte fått tillräckligt med köpare eller prenumeranter.
Varför bryr jag mig om det, jag som inte själv heller har köpt tidningen (bara fått ett nummer)? jo, för att det är så typiskt för så många saker med förnamnet eko... Det är så få som väljer ekologiskt och de som gör det funderar ofta extra noga på vad de köper och inte köper och kanske bara skaffar något ibland. Alldeles för sällan för att upprätthålla marknaden... Och inte kan man ju köpa något bara för köpandets skull eller för att understöda någon... Ett dilemma...
Varför bryr jag mig om det, jag som inte själv heller har köpt tidningen (bara fått ett nummer)? jo, för att det är så typiskt för så många saker med förnamnet eko... Det är så få som väljer ekologiskt och de som gör det funderar ofta extra noga på vad de köper och inte köper och kanske bara skaffar något ibland. Alldeles för sällan för att upprätthålla marknaden... Och inte kan man ju köpa något bara för köpandets skull eller för att understöda någon... Ett dilemma...
fredag 21 augusti 2009
Sommarens största händelser
Vår färska förskoleflicka skulle traditionsenligt berätta vad hon gjort under sommarlovet. Döm om min förvåning när en av sommarens mest minnesvärda händelser var att vi hade åkt buss till Jakobstad! Det enkla kan vara det stora!
För några år sedan när äldsta barnet hade fått bekanta sig med korna på en bondgård och ge lite mat till dem och fått åka traktor ville han inte hem därifrån längre. På hemvägen konstaterade han i alla fall nöjt att det hade varit det roligaste på hela sommaren. Då hade vi nyligen varit både på nöjesfält, badanläggning och djurpark och andra (dyra) familjefällor.
För några år sedan när äldsta barnet hade fått bekanta sig med korna på en bondgård och ge lite mat till dem och fått åka traktor ville han inte hem därifrån längre. På hemvägen konstaterade han i alla fall nöjt att det hade varit det roligaste på hela sommaren. Då hade vi nyligen varit både på nöjesfält, badanläggning och djurpark och andra (dyra) familjefällor.
Klimathot och klimathotsmisstro
Är jordens klimat hotat av mänskliga tilltag eller är eventuella förändringar bara en naturlig del av jordens naturligt växlande klimat? Vissa påstår att så gott som alla klimatforskare är eniga om att människan har sin hand med i spelet och att vi går mot en global uppvärmning av jorden. Skeptiker påstår att det bara är propaganda och att det alltid har förekommit klimatförändringar.
Om man tror, eller anser sig veta, att eventuella klimatförändringar bara är en återhämtning från den senaste istiden, vad är det då man egentligen vill säga? Jo, fortsätt som vanligt bara, ingenting vi gör rubbar klimatet, allt fortsätter som vanligt i jordens egna stora cykler. Låt Kinas och Indiens och USA:S industrier släppa ut så mycket koldioxid de bara orkar och hinner, utveckla större och snabbare flyg och bilar och konsumera så mycket du bara förmår och dumpa det du tröttnat på, för det är ju bra för ekonomin och det finns alltid nya, fattiga länder dit man kan flytta produktionen, om någon börjar bete sig för bångstyrigt och börjar kräva onödiga miljöhänsyn och löjliga mänskliga rättigheter.
Jag har inte studerat klimatforskningen, så jag kan inte veta säkert att jorden håller på att värmas upp. Men jag tror på det. För det finns så många indikatorer som säger att det mänskligheten har hållit på med de senaste tiotals åren MÅSTE ju få några konsekvenser någonstans. Västvärldens befolkning konsumerar flera gånger mer än vad jordens resurser skulle tillåta, bil- och flygresorna har ökat enormt, kläder produceras och används och kasseras i en rasande takt, precis som elektronik och allt annat som går att sälja och köpa. Nu och då kan man läsa om forskare som varnar att naturresurserna kommer att ta slut inom några tiotals år. Det talas om olja, gas, metaller... Barn föds med missbildningar och skador som misstänks bero på miljöförstöring i industriområden. Barn bor och livnär sig på enorma soptippar. De stora städernas uppmätta luftföroreningar är enorma. Jag vet inte om det är ett hot mot klimatet, men alla gånger ett hot mot mänskligheten.
Kanske klimatskeptikerna har rätt, kanske jorden inte värms upp eller kanske bara inom en naturlig cykel. Men problemen är inte ur världen för det, för även om det inte skulle vara någon fara med ett par grader till i den globala medeltemperaturen, så håller vi ju med god fart på att förstöra levnadsförhållandena för en stor del av jordens invånare i alla fall. Och senast den dagen naturresurserna tar slut måste vi börja fundera på hur vi ska klara oss vidare. Redan nu finns det många som inte ens har rent vatten.
Om man tror, eller anser sig veta, att eventuella klimatförändringar bara är en återhämtning från den senaste istiden, vad är det då man egentligen vill säga? Jo, fortsätt som vanligt bara, ingenting vi gör rubbar klimatet, allt fortsätter som vanligt i jordens egna stora cykler. Låt Kinas och Indiens och USA:S industrier släppa ut så mycket koldioxid de bara orkar och hinner, utveckla större och snabbare flyg och bilar och konsumera så mycket du bara förmår och dumpa det du tröttnat på, för det är ju bra för ekonomin och det finns alltid nya, fattiga länder dit man kan flytta produktionen, om någon börjar bete sig för bångstyrigt och börjar kräva onödiga miljöhänsyn och löjliga mänskliga rättigheter.
Jag har inte studerat klimatforskningen, så jag kan inte veta säkert att jorden håller på att värmas upp. Men jag tror på det. För det finns så många indikatorer som säger att det mänskligheten har hållit på med de senaste tiotals åren MÅSTE ju få några konsekvenser någonstans. Västvärldens befolkning konsumerar flera gånger mer än vad jordens resurser skulle tillåta, bil- och flygresorna har ökat enormt, kläder produceras och används och kasseras i en rasande takt, precis som elektronik och allt annat som går att sälja och köpa. Nu och då kan man läsa om forskare som varnar att naturresurserna kommer att ta slut inom några tiotals år. Det talas om olja, gas, metaller... Barn föds med missbildningar och skador som misstänks bero på miljöförstöring i industriområden. Barn bor och livnär sig på enorma soptippar. De stora städernas uppmätta luftföroreningar är enorma. Jag vet inte om det är ett hot mot klimatet, men alla gånger ett hot mot mänskligheten.
Kanske klimatskeptikerna har rätt, kanske jorden inte värms upp eller kanske bara inom en naturlig cykel. Men problemen är inte ur världen för det, för även om det inte skulle vara någon fara med ett par grader till i den globala medeltemperaturen, så håller vi ju med god fart på att förstöra levnadsförhållandena för en stor del av jordens invånare i alla fall. Och senast den dagen naturresurserna tar slut måste vi börja fundera på hur vi ska klara oss vidare. Redan nu finns det många som inte ens har rent vatten.
torsdag 20 augusti 2009
Läst i tidningen i dag
Idag hade Patrik Hagman skrivit bra i VBL om konventionella bönder och riktiga (dvs ekologiskt odlande). Så här avslutar han:
"Det är hiskeligt svårt att göra något åt de globala miljöfrågorna, till och med om man heter Obama i efternamn. Men det är en sak vi alla kan göra, och det är inte ens särskilt svårt. Genom att gå in för att satsa några tior i månaden på att stöda ekologiskt jordbruk kan vi faktiskt förflytta oss från den sidan av samhället som bidrar till problemen i vår värld till den sida som bidrar till lösningen."
"Det är hiskeligt svårt att göra något åt de globala miljöfrågorna, till och med om man heter Obama i efternamn. Men det är en sak vi alla kan göra, och det är inte ens särskilt svårt. Genom att gå in för att satsa några tior i månaden på att stöda ekologiskt jordbruk kan vi faktiskt förflytta oss från den sidan av samhället som bidrar till problemen i vår värld till den sida som bidrar till lösningen."
onsdag 19 augusti 2009
Hemlige kocken kommer till Vasa
Den 22.10 kommer Mats-Eric Nilsson, som har skrivit "Den hemlige kocken" och "Äkta vara" till Vasa. Dit ska jag!
tisdag 18 augusti 2009
Tammerfors
Vi har varit på en skön tu man hand helg i Tammerfors, mannen och jag. Det händer inte så ofta att vi har möjlighet till det, men nu hade vi det. Det var så fint där, råkade vara soligt och rätt varmt för att vara augusti. Vi gjorde inte så mycket speciellt, men alla småbarnsföräldrar vet i alla fall att det redan i sig är speciellt att få vara tillsammans i två dygn utan att bli avbrutna en enda gång, inte behöva torka en enda rumpa eller ett enda golv, inte laga mat och städa och tvätta och diska och att få gå i lugn och ro på stan. Vi var också på bio, men det var helgens definitiva bottennapp - tyvärr. Bruno (jag orkar inte leta efter det där tyska u:et), som är en av de mest sedda filmerna just för tillfället var inte något för en romantiskt weekend i alla fall! Jag gillade den inte! Jag blev faktiskt riktigt förvånad att jag tyckte att den var SÅ dålig, så mycket publicitet som den fått och så många kändisar som är med i den...
Tammerfors, däremot är en fantastiskt fin stad, tycker jag. Forsen, sjöarna, den gamla fabriksmiljön, vackra parker, kulturutbudet... för att inte tala om att jag är avundsjuk på alla ekobutiker som finns där, och de små fina second hand butikerna... Kul var det också att hotellet som vi bodde på mitt i stan var miljömärkt (svanenmärkt) och gjorde sitt bästa för att spara på energi och vatten. Där serverades en del ekoprodukter till frukost också och man fick sortera sitt skräp på hotellrummet och så fick man låna cyklar i receptionen. Kul!
Så var vi också på en restaurang som var en upplevelse i sig, Ravintola Viikinki, som var inredd i vikingstil in i minsta detalj och hela menyn var inspirerad av mat från vikingatiden. Ett kul ställe för par, familjer och hela jobbgänget!
Tammerfors, däremot är en fantastiskt fin stad, tycker jag. Forsen, sjöarna, den gamla fabriksmiljön, vackra parker, kulturutbudet... för att inte tala om att jag är avundsjuk på alla ekobutiker som finns där, och de små fina second hand butikerna... Kul var det också att hotellet som vi bodde på mitt i stan var miljömärkt (svanenmärkt) och gjorde sitt bästa för att spara på energi och vatten. Där serverades en del ekoprodukter till frukost också och man fick sortera sitt skräp på hotellrummet och så fick man låna cyklar i receptionen. Kul!
Så var vi också på en restaurang som var en upplevelse i sig, Ravintola Viikinki, som var inredd i vikingstil in i minsta detalj och hela menyn var inspirerad av mat från vikingatiden. Ett kul ställe för par, familjer och hela jobbgänget!
onsdag 12 augusti 2009
Webinarserie: Miljömässigt hållbar livsstil och konsumtion i praktiken
Nu kan man delta på nätet i en webinarserie om hållbar livsstil och konsumtion där man får praktiska tips om vad man kan göra i sin egen vardag.
http://notbuying.blogspot.com/2009/08/webinarserie-miljomassigt-hallbar.html
http://notbuying.blogspot.com/2009/08/webinarserie-miljomassigt-hallbar.html
tisdag 11 augusti 2009
Flytt
Har nyligen flyttat över den här bloggen från ett annat ställe hit. De förra kommentarerna har inte hängt med.
söndag 9 augusti 2009
Chockdoktrinen
Har gett mig in på en bok som inte hör till de mest lättsmälta, nämligen "Chockdoktrinen" av Naomi Klein (som också har skrivit No Logo). Det är inte lätt att på några rader riktigt sammanfatta vad den handlar om, men det är i alla fall en omfattande och svidande kritik mot det som hon kallar katastrofkapitalismen. Hon visar hur några få mäktiga män har lyckats införa en mycket rå kapitalism i länder typ Ryssland, Kina, Sydafrika och flera sydamerikanska länder på bekostnad av folkets väl och ve och med mycket, mycket fakta i bakfickan berättar hon hur länderna i princip har blivit utsålda. De få utvalda rika har blivit enormt mycket rikare, medan alla andra har blivit mycket fattigare. Ide´n är att det händer något chockartat, tex att en diktatur faller eller ett stort område drabbas av en naturkatastrof, krig, terror och just vid det tillfället, när alla är i chocktillstånd, passar man på att stifta en hel arsenal med nya lagar som gör det möjligt att privatisera och sälja ut allt som staten har ägt och i frihetens namn överflyttas ägandet då till de få redan rika, medan resten blir arbetslösa, utarmade utan möjligheter att påverka sin framtid. Men börskurserna stiger. Det hon lyfter fram är att förutsättningen för att det här ska kunna ske är att demokrati för en tid läggs på undantag, därför att får folket demokratiskt vara med och säga till vad de vill ha, så vill de ha en jämn fördelning, inte att några få rika blir ännu rikare.
Om Kina skriver hon tex såhär efter kommunismens fall och efter massakern på Himmelska fridens torg:
"Det var denna reformvåg som förvandlade Kina till världens svältlönefabrik och gjorde landet till den perfekta platsen för underleverantörer till snart sagt alla planetens multinationella bolag. Inget land erbjöd mer lukrativa villkor än Kina: låga skatter och tullar, mutbara tjänstemän och framför allt gott om lågavlönade arbetare som i många år skulle vara ovilliga att kräva anständiga löner eller det mest elementära arbetarskydd av rädsla för våldsamma repressalier.
Arrangemanget har varit till nytta för både utländska investerare och för partiet. Enligt en undersökning från år 2006 är 90 producent av Kinas miljardärer barn till kommunistiska partifunktionärer. Ungefär 2900 av dessa partiets ätteläggar - så kallade unga furstar - kontrollerar 260 miljarder dollar."
Man känner sig maktlös, när man läser om dessa skrupelfria män (högt uppsatta inom universitet, Världsbanken och andra viktiga positioner) som styr... Men jag - lilla myra - försöker i alla fall att säga mitt genom att så långt jag bara kan öva mig i att tänka kritiskt och göra det i varje litet val jag gör... Kanske det inte hjälper, men jag vill ändå tro på demokrati och inte att pengar styr världen...
Om Kina skriver hon tex såhär efter kommunismens fall och efter massakern på Himmelska fridens torg:
"Det var denna reformvåg som förvandlade Kina till världens svältlönefabrik och gjorde landet till den perfekta platsen för underleverantörer till snart sagt alla planetens multinationella bolag. Inget land erbjöd mer lukrativa villkor än Kina: låga skatter och tullar, mutbara tjänstemän och framför allt gott om lågavlönade arbetare som i många år skulle vara ovilliga att kräva anständiga löner eller det mest elementära arbetarskydd av rädsla för våldsamma repressalier.
Arrangemanget har varit till nytta för både utländska investerare och för partiet. Enligt en undersökning från år 2006 är 90 producent av Kinas miljardärer barn till kommunistiska partifunktionärer. Ungefär 2900 av dessa partiets ätteläggar - så kallade unga furstar - kontrollerar 260 miljarder dollar."
Man känner sig maktlös, när man läser om dessa skrupelfria män (högt uppsatta inom universitet, Världsbanken och andra viktiga positioner) som styr... Men jag - lilla myra - försöker i alla fall att säga mitt genom att så långt jag bara kan öva mig i att tänka kritiskt och göra det i varje litet val jag gör... Kanske det inte hjälper, men jag vill ändå tro på demokrati och inte att pengar styr världen...
lördag 8 augusti 2009
Vill ha... 100 % ekologisk bomull
Idag fick jag några minuter över på stan, så jag var in och tittade på Dopp där de säljer Jackpots kläder. Och ja, nästan alla kläderna som hade kommit in nu var gjorda i 100 % ekologiskt bomull. Hur fina som helst... Men jag får nog lov att vänta på någon rea, om den kommer...
Var också in till Karisma som finns några steg därifrån och frågade om de hade något i ekologiskt odlad bomull. Försäljaren blev helt ställd, men drog sig sedan till minnes att de en gång hade haft en herrskjorta, men just nu hittade hon inget. Jag tycker att det är lite konstigt, eftersom där finns många svenska kvalitetsmärken, som Filippa K. Är det verkligen inget av dem som satsat på ekologiskt odlad bomull?
I affären mitt emot på andra sidan gatan, Benetton alltså, visste försäljaren (efter att ha sprungit ner i källaren och frågat någon) att de någon gång hade haft något, men just nu hade de ingenting i ekologisk bomull...
torsdag 6 augusti 2009
Jackpot har ekologiska kläder
Jag läste i en tidning i går (något av det jag lånat har jag visst hunnit läsa i alla fall) att Jackpot har kläder gjorda av ekologiska material. Har inte hunnit vara till affären där kläderna säljs och titta ännu, men hoppas att det gäller i Finland också.
Och här är gulliga barnkläder...
http://www.ecokid.se/
Här finns en inspirationsguide för miljövänliga val
http://www.ekolifestyle.se/
Och här är gulliga barnkläder...
http://www.ecokid.se/
Här finns en inspirationsguide för miljövänliga val
http://www.ekolifestyle.se/
Den här veckan...
...har de mindre barnen har börjat på sina dagis igen... har takten skruvats upp sakta men säkert på jobbet igen (vill inte...)
... har kvällarna känts alldeles för korta, fast de fortfarande är långa
... har jag har lånat en massa böcker och tidningar som jag inte har läst, eftersom jag plötsligt, trots flera skeptiska år, har gått med i Facebook
... har jag cyklat hem från jobbet varje dag och bättrat på min cykeltid från över 30 minuter till dryga 25 minuter (det har alltså skett under sommarens lopp, inte den här veckan)
... har många frågat mig var man kan köpa tvättnötter
... har jag skördat asiatiska kålblad
... har jag njutit av fina augustidagar
... plockat blåbär till en paj
... har kvällarna känts alldeles för korta, fast de fortfarande är långa
... har jag har lånat en massa böcker och tidningar som jag inte har läst, eftersom jag plötsligt, trots flera skeptiska år, har gått med i Facebook
... har jag cyklat hem från jobbet varje dag och bättrat på min cykeltid från över 30 minuter till dryga 25 minuter (det har alltså skett under sommarens lopp, inte den här veckan)
... har många frågat mig var man kan köpa tvättnötter
... har jag skördat asiatiska kålblad
... har jag njutit av fina augustidagar
... plockat blåbär till en paj
fredag 31 juli 2009
Ny studie: ekomat inte mer näringsrik?
I Storbritanien har det nyligen gjorts en stor undersökning om ekologisk mat versus konventionell mat och huruvida ekologisk mat är mera näringsrik än konventionell. Enligt resultaten som har basunerats ut i alla medier, också här, så är det så bara i några få fall. Om någon orkar läsa så finns studien här (jag orkar inte, över 200 sidor...)
http://www.food.gov.uk/multimedia/pdfs/organicreviewappendices.pdf
Studien har fått kritik från många håll. Bla Soil Association i Storbritanien, som menar att det finns många andra studier som visar att det är så om man alla andra förhållanden hålls konstanta (plats, jordmån, samma typ av planta osv).
Sen finns det annan kritik som säger att i den här studien har man bara tagit hänsyn till enskilda produkters eventuella individuella hälsoeffekter, men inte alls tagit i beaktande att ekologisk produktion också har andra slags effekter, som bidrar till en kollektivt bättre hälsa på längre sikt. Tex att ekologisk odling på lång sikt förbättrar jorden, att jordbrukarna inte blir utsatta för farliga bekämpningsmedel, att man betonar också djurens välmående i ekoproduktion, och att inte gifter rinner ut i vattendragen.
Jag har personligen inte några problem med dessa resultat, eftersom de ändå visar att ekologisk mat är lika näringsrik som konventionellt odlad och i vissa fall aningen näringsrikare. För mig har det inte varit huvudorsaken till att vi börjat äta ekologiskt, utan mera de senare orsakena, som jag räknade upp, alltså helheten. Dessutom menar jag att äta ekologiskt inte alltid bara innebär att välja mellan ekopotatis och konventionellt odlad potatis, utan att välja ekopotatis som är närodlad med respekt för naturen och lantbrukaren, istället för att välja ett pulvermos fullt med E-tillsatsämnen, producerat i Mellaneuropa och transporterat hit. Bara som exempel, hoppas ni förstår hur jag menar.
Visste du det här... om miljövänliga val?
Högt och lågt...
Det finns en bank, Merkur, som förutom bankservice, stöder miljövänlig produktion, alternativa energiformer, ekologiskt byggande, ekologisk odling, skolor och utbildning och konst och kultur. www.merkurpankki.net
Ekotomaterna som odlas i Finland odlas i växthus som är uppvärmda med biobränsle, så man behöver inte tveka på vintern om de faktiskt är miljövänliga...
Man kan studera ekokunskap på Helsingfors universitet www.helsinki.fi/ruralia
Det finns ekoskor att köpa http://www.idunsapple.fi/
Man behöver använda en bomullspåse minst 53 gånger för att den ska vara mera miljövänlig än att köpa plastpåsar. Jag använder alltid tygväskor och inte plastpåsar, för jag har fått en massa påsar här och där och det allra sämsta alternativet måste ju vara att ha sina väskor liggande i en låda (då har det redan gått åt en massa energi och vatten till att tillverka dem, men de används inte) och istället köpa plastpåsar (så att det går åt ytterligare energi). Sen är det ju annat om påsen är tillverkad av returmaterial tex.
Nästa gång man behöver nya lakan eller handdukar kan man ta en titt här: http://www.netikka.net/yvonnenybo/
Det finns en bank, Merkur, som förutom bankservice, stöder miljövänlig produktion, alternativa energiformer, ekologiskt byggande, ekologisk odling, skolor och utbildning och konst och kultur. www.merkurpankki.net
Ekotomaterna som odlas i Finland odlas i växthus som är uppvärmda med biobränsle, så man behöver inte tveka på vintern om de faktiskt är miljövänliga...
Man kan studera ekokunskap på Helsingfors universitet www.helsinki.fi/ruralia
Det finns ekoskor att köpa http://www.idunsapple.fi/
Man behöver använda en bomullspåse minst 53 gånger för att den ska vara mera miljövänlig än att köpa plastpåsar. Jag använder alltid tygväskor och inte plastpåsar, för jag har fått en massa påsar här och där och det allra sämsta alternativet måste ju vara att ha sina väskor liggande i en låda (då har det redan gått åt en massa energi och vatten till att tillverka dem, men de används inte) och istället köpa plastpåsar (så att det går åt ytterligare energi). Sen är det ju annat om påsen är tillverkad av returmaterial tex.
Nästa gång man behöver nya lakan eller handdukar kan man ta en titt här: http://www.netikka.net/yvonnenybo/
måndag 27 juli 2009
Med buss till Jakobstad
I fredags tog barnen och jag bussen till Jakobstad, eftersom bilen behövdes på annat håll. Det kändes väldigt miljövänligt, särskilt som nästan 40 andra också kom med samma buss. Blev faktiskt lite förvånad att det var så många, men det var ju förstås fredag och Jakobs dagar, då ska väl alla som har någon som helst anknytning till Jakobstad dit...
Det tog en stund innan alla hade klivit på och köpt sina biljetter och bussen kom iväg, så när den hade svängt ut från busstationen i Vasa och nätt och jämt passerat K-järn ett hundratal meter längre bort undrade minsteman naturligtvis: "Är vi framme snart?"
torsdag 23 juli 2009
Ekokläder
Jag har scannat affärer efter kläder gjorda på ekologiska material de senaste månaderna och jag kom på att jag kan dela med mig av det jag har kommit fram till hittills:
Indiska har en del damkläder i ekobomull, titta efter en särskild lapp på kläderna http://indiska.com/system/content/html.asp?e=ethics&p=eko
Nanso (tex Anttila) har en del damkläder gjorda av rättvisemärkt bomull eller av bambufibrer http://www.nansogroup.com/page.php?page_id=3&action=details&id=15 Kläderna är dessutom ofta tillverkade i Finland
Finnwear har strumpor gjorda av rättvisemärkt bomull eller bambufiber, dam, herr, barn http://www.nansogroup.com/page.php?page_id=313
HM har en del kläder gjorda i ekologisk bomull, med utmärkta med märket Organic Cotton, åtminstone dam och barnkläder http://www.hm.com/fi_sv/fretagsansvar/milj/bomullochmiljifokus__envworkarticle3.nhtml
Polarn och Pyret har barnkläder (och något enstaka vuxenplagg) i ekologiskt odlad bomull. Det står ECO på det lilla märket på kläderna http://www.polarnopyret.se/Shop/Product/ProductCategory.aspx?id=4828§ionid=clothes&subsectionid=eco&SizeFamilyId=15100
Citymarket har ett eget ekomärke som heter DooGood, mest dam och barnkläder, lite herrkläder http://www.kesko.fi/index.asp?id=91E0B299355C4D049C3B375DB31894D2&data=1,URL,http://www.kesko.fi/modules/page/show_page.asp?id=862AB6862139444388D9687C8223043F
På Anttila finns kläder av ekologiskt odlad bomull av märket Switcher http://www.switcher.com/
Black Horse underkläder och pyjamaser för män www.nanso.com
Bio Cotton på Anttila dam, herr, barn http://www.netanttila.com/webapp/wcs/stores/servlet/CatalogSearchResultView?storeId=1444&searchTerm=biocotton&searchTagName=hakutulos_pika&jspStoreDir=Anttila&shopId=&catalogId=1444&ddkey=Search
Perhepuoti barnkläder på nätet http://www.perhepuoti.fi/epages/GPL.sf
Maxomorra barnkläder på nätet http://www.maxomorra.com/fi/grp/group-7.php
Fortsättning följer senare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)