onsdag 22 december 2010

Vår alternativa julgodishylla

Idag har jag lagat alternativt julgodis. Det är för första gången ever som jag över huvud taget lagat julgodis och i år gick jag rakt på alternativt, dvs utan socker och vetemjöl. Det blev kokostoppar, ischoklad, Ernsts nyttiga julgodis, chokladrussin och så torkade frukter och nötter. De torkade frukterna innehåller visserligen sitt eget socker, men det tycker jag är ett okej alternativ ändå.

Min man pratade något kryptiskt om att han skulle laga en godishylla och när jag kom hem idag så stod denna "hylla" färdig på bordet. Han hade spikat ihop den av björkvedsklabbar. Ekologiskt och bra. När godiset är uppätet är det bara att kasta in hyllan i öppna spisen!



tisdag 14 december 2010

Mat slängs bort

http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=203492
Varje finländare kastar bort i medeltal 23 kg mat per år, kvinnor mer än män. Det blir mycket pengar och energi det...

Mera pyttipannor i husen! I dag samlade jag de senaste dagarnas rester och värmde upp dem och satte dem i fina skålar på bordet, så att var och en fick plocka åt sig vad de ville. Igår gick det inte riktigt lika bra, jag hittade ett köttfärspaket i kylskåpet som hade blivit lite grått och när jag tittade på det så hade sista förbrukningsdagen varit dagen innan. Så jag var tvungen att kasta det... Det sved riktigt mycket, men köttet hade redan börjat lukta illa! Men planering är A och O och ibland måste man äta något fast man inte "känner för det". Men gårdagens mat smakar för det mesta bra till lunch på jobbet.

Jag kan inte för mitt liv tro att vår familj kastar bort 115 kg mat i året, det skulle vara mer än två kg i veckan. Vi fyller en hink med kompost i veckan, men där är mest fruktskal, potatisskal, äggskal, tepåsar, ben och jo, bortskrapade matrester från tallrikarna, inte ätbar mat.

Det hjälper ju inte att köpa ekologiskt producerad mat om man inte äter upp den. Men jag tror att man har större respekt för och faktiskt ser till att äta upp mat som man vet att har bra kvalitet och som kostat en del.

måndag 13 december 2010

Intressanta tankar om tiden och ljuset

Lise-Lotte Wallin skrev intressant i gårdagens VBL om innovativitet och tid. Hon förundrade sig över att vi här i Finland - vi som är så innovativa - helt kritiklöst håller fast vid jordbrukssamhällets gamla dygns- och årsrytm och kastar bort de få timmarna med ljus vi har här i norr den här tiden på året, genom att sitta inne på kontor och skolor. Det är mörkt när man går hemifrån och det är mörkt när man kommer hem. Varför inte förlägga arbetstiden till någon annan tid på dygnet då det ändå är mörkt ca 18-20 h och istället kunna vara ute de få timmarna som man ser dagsljuset? Här är en som tänker utanför boxen, om ni frågar mig!

lördag 11 december 2010

Alternativ ostkaka

Idag har jag experimenterat med en ostkaka (cheesecake) som inte innehåller vetemjöl och socker, eftersom jag inte hittade något färdigt recept som föll mig i smaken. Den blev riktigt lyckad, om jag får säga det själv, särskilt med tanke på att jag hittade på receptet till pajskalet själv. Pajen är också glutenfri. Fyllningen är en modifiering av ostkaksreceptet som jag tidigare brukade använda till vanlig ostkaka.

Pajskalet:

1 ½ dl bovetemjöl (knappt)
½ dl ekokokosflingor
1 msk ekolinkrossfrö
1 ekoägg
125 gr smör (använde inte eko, för att det skulle bli en laktosfri paj)

Hacka ihop de torra ingredienserna med ägget och smöret. Forma en pajdeg och tryck ut den i en pajform. Man kan börja med drygt en dl bovetemjöl och fylla på mera för torrare konsistens, om den känns för geggig. Alternativt kan man kanske öka på kokosflingorna, men då blir det säkert starkare kokossmak, vilket inte är meningen. Jag hade också bovetemjöl på fingertopparna när jag tryckte ut degen i formen, för att den inte skulle fastna i fingrarna.

Det här pajskalet tänker jag prova till andra pajer också. Det borde ju gå att göra goda salta pajer med samma recept.

Fyllningen:

200 gr naturell färskost, absolut ingen lightversion för det funkar inte ens (har inte hittat någon ekofärskost)
2 msk smält smör
1 dl ekomjölk
2 msk ekohonung
2 msk citronsaft (man kan pressa en ekocitron, men jag hade färdig citronsaft)
2 nypor äkta ekovaniljpulver
3 ekoägg

Blanda alla ingredienserna till en slät smet och häll den i pajskalet.

Grädda ostkakan i nedre delen av ugnen i 160 grader ca en timme.

Kakan är godast kall! På sommaren kan man äta den med smultron, men den är också god som den är också!

måndag 6 december 2010

Julbordsmeny

Idag har jag planerat menyn för julbordet. Jag är inte så överförtjust i det traditionella julbordet och skinkan hoppar vi antagligen över helt och hållet. Maten ska vara så ekologisk som möjligt och dessutom gärna så lchf som möjligt och ingen av oss vill äta oss sjuka av för mycket mat. Så här ser den ut för tillfället:

Kalkon (inte eko, men närproducerad, beställd i saluhallen)
Köttbullar av lammfärs (närproducerad) och eventuellt ekonötfärs, enligt LCHF recept
Nötfile' (återstår att se vad jag hittar)
Sill (2-3 sorter)
Lax (svårt att få vild, troligtvis odlad)
Anjovis

Brysselkål (eko och närproducerade)
Kokta ärtor (tror inte jag hittar eko, men inhemska)
Kokta ägghalvor (eko)
Ångkokta rotsaker (inte helt LCHF, men jag brukar äta det ändå, eko och närproducerade)
Potatis (till barnen och andra som vill ha, eko och närproducerade)
Morotslåda (till dem som vill, inte LCHF, men eko om jag lagar den själv)

Sås (enligt LCHF med ekogrädde)
Lingonsylt (lingon från skogen)
Smetana (har inte hittat eko)
Saltgurka ''
Majonnäs (eko)

Grönsallad och örter/sallad till dekoration (eko och närproducerad sallad och örter, övriga ingredienser också eko så långt som möjligt)
Mineralvatten (inte så eko, men julen till ära, 364 dagar i året blir det kranvatten)
Mjölk (eko)
Surmjölk (eko)
Ev. rödvin (eko)

Ostbricka
Get- och fårost (eko, om det finns i saluhallen, annars konventionell)
Brie (eko)
Blåmögelost (eko)
Gräddost (eko)
Vindruvor (hoppas det finns eko, annars antagligen inte alls)
Nötter (eko, det som finns i Ekosoppi)

Efterrätt
Kaffe eller te (eko)
Saft (farfars hemlagade till barnen)
Chokladmousse (ekoingrediensen, LCHF-recept)





Vårt land, vårt land, vårt fosterland!

söndag 5 december 2010

"Nya" kläder



En tunika från Huutonet och ett par leggings i ekologisk bomull från Ellen & Elvira till mellanflickan.

Vit skjorta, stickad väst och manchesterbyxor till lillebror. Allt från Folkhälsans loppis som hölls i Smedsby i slutet av veckan.

Nya för dem i alla fall.

Ekoanvisningar för storkök

EkoCentria (Savon ammatti- ja aikuisopisto) har gjort en flerstegsmodell för hur storkök kan övergå till ekologisk mat (på finska).

lördag 4 december 2010

Kött

När man pratar om att äta ekologiskt och miljövänligt så fokuserar man ofta på köttet. Köttet ska man minska på är ett mantra som jag också trott på. Nu har jag börjat fundera om. Jo, visst är det så att konventionell köttproduktion och köttransport från ena halvan av jordklotet till den andra är stora miljöbovar. Men som jag ser det behöver man inte av varken miljö- eller hälsoskäl undvika kött till vilket pris som helst, man måste inte bli vegetarian för att kunna leva miljövänligt. Men man ska fundera noga på vilket kött man äter och hur mycket man "måste" äta. Här gäller nog också att det som är bäst för miljön väldigt starkt hänger ihop med vad som är bra för människan.

I miljösammanhang pratar man väldigt mycket om att man ska undvika nötkött eftersom den köttproduktionen kräver väldigt mycket energi (i form av foderproduktion) och kossorna släpper ut väldigt mycket metangas. Det här gäller ju framför allt när nötkött massproduceras på ett konventionellt sätt och djuren lever och äter på ett artfrämmande sätt. Kor som får vara de gräsätare de är och får gå ute så mycket som möjligt är inte lika stora miljöbovar. Och deras kött blir bättre, med mera Omega3 och mindre Omega6, vilket gör att den som äter av köttet mår bättre. Att man sen inte behöver vräka i sig enorma mängder kött utan kan nöja sig med en lite mindre, men nyttigare och mera välsmakande bit är en annan sak. Dessutom behöver vi också återta vanan att äta alla delar av djuret (själv har jag lite svårt med hjärna och tunga, eller allt som är ovanför nacken) istället för att bara sikta in oss på file'erna. Då finns det ju mycket mer att äta på varje djur och dessutom får man olika slags näringsämnen från olika delar av djuret.
Det är ju tråkigt om allt annat går till charkproduktion eller t.o.m. tillbaka som djurfoder (kommer någon ihåg galna kosjukan ?).

Med andra ord så är det inte kött i sig man behöver undvika utan kött av djur som är uppfödda på ett artfrämmande sätt eller som transporterats väldigt långa sträckor. Det är lättare sagt än gjort i Finland idag, men det går.

Det samma gäller fisk, fågel, gris... Odlat fisk är tex. långt mindre nyttig och miljövänlig än vild fisk.

Och att köpa billigt kött från Brasilien bidrar indirekt till att regnskogen förstörs. Se länkad artikel

Här är Valviras (Livsmedelsverkets) anvisningar om hur man ska producera ekokött! Inte lite att tänka på, men samtidigt djupt tragiskt att köttproduktionen har gått så långt att man måste lagstadga om att alla djur ska kunna ligga ner samtidigt eller att de ska få leva enligt vad som är naturligt för deras art.

Allt hänger ihop

Var och en äter som den vill, men jag tror i alla fall att människans välmående och djurens välmående och jordens välmående hänger starkt ihop. Det ena kan inte fås utan det andra och om något i kedjan inte är bra så påverkar det resten av kedjan också.

När vi började med våra första trevande steg med ekologisk mat så tänkte jag mest på miljöfrågor, faktiskt. Men ju mer jag har satt mig in i matfrågor, desto mer har jag kommit fram till att ekologisk mat (riktig mat) inte bara är bra för miljön (man använder inte giftiga bekämpningsmedel, man värnar om mångfalden, man växelbrukar jorden osv) utan det är mat som får oss att må bra. För det första ett psykiskt välmående: maten smakar gott, man känner sig nöjd när man ätit den, men också för det andra och ännu viktigare ett fysiskt välmående: man får inte i sig suspekta tillsatsämnen, det man ätit är inte skadligt för kroppen på kort eller lång sikt, det man äter innehåller näring som är bra för kroppen och inte ersättningar som livsmedelsindustrin har tillverkat. Samma sak gäller djuren. Djur som äter artfrämmande föda blir sjukare och måste få mera antibiotika och deras kött blir inte lika nyttigt. När de kommit så långt som till matbordet påverkar detta förstås människan, som äter köttet. Förutom att djuren inte heller har haft ett särskilt bra liv så länge det begav sig. Fodret som de äter måste dessutom odlas på stora arealer och där är det sällan frågan om något växelbruk utan snarare utarmning av jorden, vilket leder till att man måste ta till bekämpningsmedel för att förhindra att ogräsen tar över. Jag blev väldigt glad när jag läste att den där arbetsgruppen som funderat på Finlands brand och framtid tycker att den ekologiska odlingen behöver öka märkbart i vårt land under de närmaste åren.


söndag 28 november 2010

Färgämnen i godis


Igår fick barnen som jag skrev tidigare godis av farfar. Lördag är godisdag så de åt för allt vad tygen höll. Jag hade skannat igenom förpackningarna och de var helt okej (åtminstone ur färgämnessynvinkel). Men ändå blev barnen skräniga och började bara rusa runt utan att lyssna på vad vi sade. På kvällen tittade jag noggrannare och hittade två azofärger, E102 och E129 på slickepinnarna, för övrigt bestod de av socker och glukossirpa (också socker) och citronsyra. De hade fått en lång rad med orange slickepinnar och två barn hade hunnit äta sammanlagt åtta av slickepinnarna och mycket annat godis (socker). Slickepinnarna var tillverkade i Mexico.

Jag har en lista på färgämnen på en lapp här hemma.

E102, E104, E110, E122, E124, E129

Det är färgämnen som kallas Azofärger. De misstänks vara allergiframkallande och enligt vissa forskare misstänks de också vara beteendestörande, åtminstone i kombination med vissa andra ämnen. I EU är de inte förbjudna, men vissa länder har tidigare innan EU-inträdet haft dem som förbjudna tillsatsämnen.

Jag tänker inte vänta på att storebror EU ska ta sitt förnuft till fånga. I vårt hus är färgämnena förbjudna och slickepinnarna åker i soporna idag. Någon kanske tycker att jag inbillar mig, men jag kan nästan alltid säga när barnen har fått i sig azofärger, eftersom de bara får godis en gång i veckan och då oftast sånt som INTE innehåller azofärger.

Livsmedelssäkerhetsverket E-nyckel
En artikel i Råd och Rön om azofärger

lördag 27 november 2010

Sjörövarrummet

Fyraåringen gillar sjörövare. Och han vill inte ha något som är "barnsligt" i sitt rum längre. Svart är det tuffaste han vet.

Han har klagat på sina "barnsliga" gardiner och dito lampa och sa att han ville ha svarta istället. Hans mor blev glad över hans "inredningsintresse" och hittade ett par svarta panelgardiner på loppis. De gamla får förhoppningsvis nytt liv hos någon annan efter nästa loppisförsäljning.

Hans mormor hade köpt en lampskärm (också den på loppis) som hon ännu inte visste vad hon skulle göra med. Den blev en svart lampa med ett svart tyg enligt barnbarnet önskemål. Sladden och övriga
"mekanismer" och den stora bollen som fanns i den gamla s.k. barnsliga lampan kom till användning också.




Den röda sjörövarduken hittade mor också på loppis.

Flaggan har han fått till födelsedagen.

Sjörövarskeppen i trä (på översta bilden) fick han fjol till julklapp och födelsedagspresent.

Byrån som de står på är köpt på Huuto.net.

Ficklampa utan batterier!

Denna fantastiska ficklampa fick sonen idag av farfar till lillajul. Den fungerar med en magnet som man ska skaka om och behöver inga batterier. Man har alltid en lampa som fungerar och behöver inte vara rädd att batterierna ska ta slut och inte behöver man öka på sopberget heller, med gamla batterier. Enligt förpackningens text ska inte lampan heller gå sönder i första taget (det är väl en led, skulle jag tro). Jag vet inte var han köpt den, men han brukar handla på Tarjoustalo och Lidl, så det är en inte alltför vågad gissning att han hittat den där. Ibland lyckas det för dem också.

(Mindre lyckat med närmare två kilo blåa, gröna och orange godisar från Lidl till barnen, men det är en annan historia...)

torsdag 25 november 2010

Köp ingenting!


På lördag är det Köp inget-dagen (Älä osta mitään-päivä) som Luonto-liitto har startat. Säkert alldeles planerat lagom tills julruschen börjat.

onsdag 24 november 2010

Studier om genmodifierad soja

Professor Andres Carrasco, ledande embryologist vid University of Buenos Aires Medical School och the Argentinean national research council har i studier kommit fram till att glyphosat, som genmodifierad soja och ris besprutas med kan förorsaka medfödda defekter på djurembryon. Defekterna är långt mera förekommande än vad som är normalt. Han är orolig att samma sak ska hända med människor, eftersom de studerade djurens och människans utvecklings sker på samma sätt. Den största delen av sojan och riset exporteras till Europa.

Ännu en orsak att vara noggrann med vad man äter.

Läs mera här.


Långsamt

Idag försöker jag leva långsamt. Har tagit ut en semesterdag helt apropå. Min almanacka på jobbet, som alltid brukar vara fullbokad, eller åtminstone aldrig tom en hel dag lyste alldeles tom denna vanliga onsdag, så jag tog det som ett tecken.

Jag önskar att jag kunde leva ett långsamt liv, men det är så SVÅRT! Läste en recension om en bok som handlade om just det här om dagen. Jag la inte bokens titel på minnet, så jag kan tyvärr inte kolla upp om något om boken. Och det här inlägget handlar inte om själva boken utan mera om tankarna den väckte. Hon som skrev om boken räknade upp att alla möjliga olika människor i olika livssituationer, som hade skrivit om sitt liv i boken. Jag läste noga; där fanns unga singlar, friska pensionärer, par med bortflyttade barn, unga familjer med riktigt små barn och alla möjliga varianter, men där fanns faktiskt inte (uppräknat i alla fall) någon flerbarnsfamilj med barn/ungdomar i skolåldern.

Var det bara en liten miss, eller är det så att just den perioden av livet är det riktigt, riktigt svårt att känna att man kan leva långsamt? Särskilt i kombination med förvärvsarbete. Ändå tycker jag att vi har skurit ner på det mesta. Vi är mycket hemma.

Många av våra barns kompisar håller på med flera hobbyn varje vecka. Våra barn gör inte det. Jag har inte förbjudit dem, men inte heller uppmuntrat dem eller tvingat dem. Det finns säkert många som tycker att jag gör fel, men själv tycker jag att de måste ha utrymme för fri tid och fria lekar och att bara vara hemma och ha det lite tråkigt (vilket de INTE uppskattar, ännu i alla fall). Och kanske hitta på något kreativt mellan varven. Jag tycker att de ändå har tillräckligt med program med det som ordnas via skolor och dagis och kompiskalas och annat.

Fattar inte hur jag skulle stå ut ens, om mina tre barn hade två hobbyn var varje vecka, med tidtabeller och skjutsningar.

I höstas gjorde jag ett försök att börja gå regelbundet på något alldeles eget. Efter att de tre första gångerna gått i stöpet av tre helt olika orsaker gav jag upp. Jag hinner senare. Att blogga och fundera på de frågor som jag skriver om här i bloggen är min hobby just nu. Det är praktiskt och bra, för det är inte bundet till tid och plats. Och att gå på loppis.

Att leva långsamt är för mig också att kunna njuta av det enkla. Om man inte lever långsamt så tror jag att man måste ha större och större njutningar (längre resor, häftigare upplevelser osv) för att hitta någon njutning. Om man lever långsammare så kan man njuta av helt andra, enklare saker. Om man lever långsammare så blir man rikare. (Inte i pengar räknat, men in det mesta i övrigt.)

Jag försöker, men det är svårt....

fredag 19 november 2010

Tints of Nature


Var in till hälsokostaffären i Saluahallen idag. Medan jag väntade på betjäning så tittade jag vad de hade i hyllorna och råkade se att de har hemmahårfärgning av märket Tints of Nature där. Jag har aldrig själv provat på det (mest för att jag aldrig hittat det i Vasa förut), men har hört att flera rekommenderat det.

tisdag 16 november 2010

Vill du äta Chicken McNuggets igen?

Detta är den läckra innehållsförteckningen på vad Chicken McNuggets på McDonalds innehåller.

Läs mera här


Ingredients of Chicken McNuggets® and Sauces

White boneless chicken, water, food starch-modified, salt, seasoning (autolyzed yeast extract, salt, Wheat starch, natural flavoring (botanical source), safflower oil, dextrose, citric acid, rosemary), sodium phosphates, seasoning (canola oil, mono- and diglycerides, extractives of rosemary). Battered and breaded with: water, enriched flour (bleached Wheat flour, niacin, reduced iron, thiamin mononitrate, riboflavin, folic acid), yellow corn flour, food starch-modified, salt, leavening (baking soda, sodium acid pyrophosphate, sodium aluminum phosphate, monocalcium phosphate, calcium lactate), spices, Wheat starch, whey, corn starch. Prepared in vegetable oil (Canola oil, corn oil, Soybean oil, hydrogenated Soybean oil with TBHQ and citric acid added to preserve freshness). Dimethylpolysiloxane added as an antifoaming agent.
Contains: Wheat and Lecthin

tisdag 9 november 2010

Naturlig mat

Så här skriver Annika Dahlqvist på sin blogg om mat:

Passagen har tema Hälsa denna vecka. Jag blev då uppmanad att skriva en orientering i LCHF:

Under människans historia var hon i flera årmiljoner jägare, fiskare och samlare. De åt animalisk kost och det de kunde hitta av blad, rötter, nötter, frukter och bär. Den animaliska födan var basen i kosthållet. Det går inte att leva enbart på vegetabilier som man hittar - det blir för lite mat, både näring och energi.
För ca 10000 år sen började de att odla, då kom kolhydraterna in i kosten: spannmål, majs och ris i olika världsdelar. Djuruppfödning och mejeriproduktion tillkom. Jordbruk och boskapsskötsel blev basnäringen över hela jorden.
Under 1900-talet har livsmedelsindustrin i stor utsträckning tagit över matproduktionen från det gamla folkhushållet. Stora varugrupper har varit margariner, matoljor och kolhydratmaten (socker, spannmål, potatis, majs och ris).
Under 1900-talet har de stora folksjukdomarna ökat enormt i frekvens: Hjärtkärlsjukdomar, diabetes, cancer, reumatism, allergier, astma, hudsjukdomar, övervikt etc.

På 50-talet var det en man i USA, Ancel Keys, som tänkte ut att det säkert är det mättade fettet som lägger sig i hjärtats kärl och kläggar igen dem. Detta budskap spred sig, och behärskar nu medvetandet hos människorna, hög som låg, i hela världen.

Det är framför allt animaliskt mättat fettet och vegetabiliskt, kokosfett, som man tillskriver skulden för hjärtkärlsjukdom, och även annan sjuklighet.
Om man använder sitt logiska tänkande så inser man att eftersom nutidens folksjukdomar var betydligt mindre frekventa före industrimatens invasion, då det inte fanns någon restriktion av naturligt mättat fett, så måste det friskriva det naturliga mättade fettet från skuldbördan för sjukdomarna.

Denna myt, om farligheten av det naturliga mättade fettet, behärskar nu totalt det internationella kostrådsetablissemanget, och det är inte accepterat att komma med ett avvikande budskap.
Myten om det farliga naturliga mättade fettet ligger också som en stor blöt vante över all kostforskning.

Vi är ändå några i världen som, ofta genom egen erfarenhet, kommit på att man kan bli friskare och slankare om man vänder på hela kostpyramiden. Det blir då mindre av kolhydrater (socker och stärkelse) och mera av naturligt fett.
Vi i Sverige har, via kommunikation på internet, arbetat oss fram till begreppet LCHF, Low Carb High Fat, Lågkolhydrat-högfett.
Begreppet innebär, förutom lågkolhydrat och högfett, att det ska vara "normal" mängd av protein (exv kött, fisk, ost, ägg).
Maten vi ska äta ska inte ha passerat kemisk-tekniska matfabriker. Det innebär att vi inte ska äta margariner (Becel, Milda, Flora ) och matoljor (förutom en mindre mängd av olivolja eller rapsolja).
Vi ska inte heller äta annat som passerat en matfabrik som socker- och stärkelseprodukterna, och tillsatserna.
Vi vet nämligen inte om, och hur, farlig denna fabriksmat är för oss. Då är det bättre att avstå tills man vet.
Vi ska också vara observanta på kolhydratintaget. De friska och slanka kan äta något mera av hembakt bröd, gröt och potatis, medan de överviktiga och sjuka ska minimera även dessa kolhydratkällor. Detta eftersom ett högt blodsocker, som man får av högt kolhydratintag, höjer blodsockret och insulinet. Högt blodsocker och insulin är inflammationsframkallande i kroppen och orsakar, eller förvärrar, alla våra folksjukdomar.
Grönsaker kan vi äta efter önskemål, men de söta frukterna ska vi vara restriktiva med. De innehåller mycket socker, och är ofta också kraftigt besprutade.
Naturligt fett ska vi äta generöst av. Det innehåller mycket näring som hela kroppen behöver, och är också den bästa energiformen, eftersom det inte höjer blodsockret och insulinet.

Det finns numera många böcker, inklusive kokböcker, i LCHF. Se tex på Adlibris. Särskilt rekommenderar jag Doktor Dahlqvists LCHF - guide och kokbok. Halva boken är ett koncentrat av mitt LCHF-budskap, och halva är kokbok i LCHF.
Se mitt Kostprogram, och alla intressanta länkar i min bloggmarginal.

Hälsovinster av LCHF:
Framför allt gäller det diabetes och hjärtsjukdom.
Diabetiker typ 2, de som är insulinresistenta och inte klarar av att ta ner blodsockret till normal nivå efter intag av kolhydrater, de får ofta ett normaliserat blodsocker när de äter LCHF, och därmed minskar diabeteskomplikationerna. De kan också minska, ibland helt avsluta, sin medicinering, vilket är bra både för kostnader och biverkningar.
Även typ 1-diabetikerna får ett förbättrat liv om de går över från fettsnål kost till LCHF. De kan minska sina insulindoser, slipper attackerna av lågt blodsocker, hypoglykemierna, och perioderna av högt blodsocker, hyperglykemi. De kan få ett normalt liv, utan diabetesproblem, om de bara minimerar kolhydratintaget. De minimerar också risken för diabeteskomplikationer, som fotsår, benamputationer, njursvikt, synnedsättning och blindhet, stroke och demens, hjärtinfarkt och hjärtsvikt.
Det är viktigt att insulinberoende diabetiker minskar insulindosen innan de minskar kolhydratintaget, så att de slipper riskera hypoglykemier.

Hjärtinfarkt är en diabetesassocierad sjukdom. En tredjedel av hjärtinfarktpatienterna har tidigare känd diabetes, en tredjedel har en tidigare okänd diabetes, och den sista tredjedelen har till allra största delen nedsatt glukostolerans, insulinresistens. Det är högt socker och insulin som inflammerar hjärtkärlen och orsakar infarkt.
Många hjärtinfarktpatienter är smala och magra, så vikten spelar inte så stor roll, utan det är blodsockerstörningen som är huvudorsaken.
Blodfetterna spelar inte heller så stor roll. De flesta hjärtinfarktpatienter har helt normala blodfettvärden. Det är läkemedelsindustrin som har haussat upp myten om det farliga kolesterolet, för att få sälja sina kolesterolsänkande mediciner. Läkemedelsindustrin utövar en stark påverkan på professorerna och läkarkåren, samt politiker och journalister.

Axplock ur andra hälsovinster:
Tandhälsan blir perfekt om man minimerar kolhydraterna. Det är kolhydraterna som, tillsammans med bakterier i munnen, bildar den syra som fräter på tänderna och inflammerar tandköttet.
Inflammationer i kroppen: fibromyalgi, reumatism, astma, eksem, allergi, psoriasis mm, blir förbättrade, ibland utläkta, efter övergång till LCHF.
Inflammationer i magtarmkanalen: Tarmkatarr (IBS), magkatarr, matstrupskatarr, ja även de riktiga inflammatoriska tarmsjukdomarna (IBD, ex Ulcerös Colit och Morbus Crohn) brukar bli distinkt förbättrade av LCHF. För IBD är (ekologiskt)kokosfett särskilt bra, eftersom det är det mest mättade, och därmed inflammationshämmande, fettet.
Infertilitet. Många som haft problem med att bli gravida har rapporterat att graviditet har inträffat efter en tid på LCHF.
Ångest, depression, utmattning blir ofta bättre efter övergång till LCHF.

Prova själva!


Brist på bomull

Läste i tidningen för någon dag sen att det är brist på bomull för första gången i höst. Det beror på de stora översvämningarna (naturkatastroferna pga miljöfärstörelse) i Asien och på att många fabriker lades ner i Kina under den ekonomiska nedgången. Alla inköpare har inte fått allt de beställt från Asien.

Detta om något borde väl få inköparna och köparna att tänka till! Nu borde det inte vara kvantitet utan kvalitet som skulle gälla! Bomull och kläder finns det nog så det räcker om den inte skulle slösas på dåliga kläder som håller några tvättar och sen måste kasseras för att de har blivit urblekta och oformliga. Och jag är säker på att vi skulle klara oss i flera år här i Finland med de kläder som redan finns hemma hos alla om det skulle bli en klädkris på riktigt! Man skulle bara sälja sina gamla på loppis och köpa andra i stället för att få omväxling eller ordna klädbytardagar!
Eller varför inte starta ett klädbibliotek där man får låna kläder gratis!

söndag 7 november 2010

Visste du att man kan kompostera detta?

Visste du att det är en hel del annat än bara matrester man kan kompostera? Man kan också riva sönder tex flingpaket, äggkartonger, hushållspappersrullar wc-pappersrullar och så vidare och lägga dem i komposten. Man får mindre skräp att föra bort och dessutom drar de till sig lite fukt, så komposten blir mindre fuktig. Potatispåsarna brukar vi samla komposten i eller tidningspapper som går att vika till påsar. Använt hushållspapper går också att kompostera, liksom servetter och näsdukar. Vi brukar också köpa komposterbara disktrasor. De går att tvätta i tvättmaskinen ett par gånger innan de åker i komposten (sönderklippta, så komposteras de snabbare). Tvättnötter går också att kompostera.

Blinier

Idag har jag lagat blinier eller ryska boveteplättar till kvällsmat. Jag hittade ett recept på nätet på en sida för glutenintoleranta (de andra recepten innehöll vetemjöl). Till min överraskning gick de ner helt utan knot i samtliga barn, vilket är ett gott betyg hos oss. Enligt receptet ska de serveras med gräddfil, men smetana är det väl egentligen man ska ha, och löjrom, finhackad lök och eventuellt smör. Denna äkta vara har jag bara ätit en gång och det var till förrätt på en restaurang i Imatra nära ryska gränsen. Det var alldeles gudomligt gott! SÅ gott blev det nu inte idag, men godkänt. Det går också bra att äta med grädde och sylt. Det här receptet räckte till oss fyra som var hemma. Det blev några kvar som lillebror redan meddelat att han ska äta senare ikväll.

Ingredienser

1/3 pkt jäst
2 dl ekomjölk
2 äggulor av ekoägg
100 g ekobovetemjöl
1/2 dl ekogräddfil
1 krm salt
2 äggvitor av ekoägg

Tillservering:
löjrom eller liknande
finhackad ekolök
gräddfil (smetana)
ev smält smör

Smula ner jästen i en bunke. Värm mjölken så att den blir ljummen och häll den över jästen och låt jästen lösa upp sig helt. blanda i äggulorna, mjöl, salt och låt smeten jäsa under duk minst en timme. Vispa äggvitorna till hårt skum och blanda ner i smeten. Grädda blinierna i stekpanna med smör (jag använde en plättpanna för små plättar). Servera dom varma.

lördag 6 november 2010

Blandad kompott!

Det blir mycket om mat just nu, men jag har tänkt mycket på mat den senaste tiden. Mer kanske ur närings- och hälsosynvinkel än gourmetsynvinkel de senast veckorna. Själv brukar jag kunna sätta i mig det mesta utan hälsoproblem. Men å andra sidan får jag väl vid det här laget konstatera att det jag instinktivt gärna äter inte är sånt som man kanske blir som mest sjuk av.

Utan att outa någon (man ska väl inte outa någon annan än sig själv i så fall) så har alla det inte lika bra i vår familj. I och med att det är jag som är mest intresserad av mat och matlagning och jag som har stora möjligheter att påverka vad de andra i familjen äter, så har jag börjat intressera mig mer och mer för näringsfrågor. Det brukar väl sägas att det inte är bevisat om ekologisk mat är mera näringsrik än konventionell, men i ett lite längre perspektiv så har nog de i familjen som inte mått så bra börjat må bättre av ekomat, åtminstone enligt sin och min egen subjektiva uppfattning.

En annan sak som jag lagt märke till den senaste tiden, när jag börjat fästa vikt vid matvarors socker-/kolhydratinnehåll, är att det är just med de sockerstinna varorna vi har avvikit från ekovägen, så att säga. Alltså de varor som vi fortfarande har köpt (för att det inte finns motsvarande ekologiska kanske, eller för att någon absolut inte kunnat låta bli att använda dem) är såna som innehåller väldigt mycket kolhydrater eller rent socker. Vad sägs om kex, flingor, cider, läsk, glass, godis och chips? Okej, inget av dem (utom flingorna) är vardagsmat hos oss, men nog till helg och fest. Och alla vet ju att det är skräpmat, förstås. Men ändå sånt som de flesta "unnar sig". Nu har jag bara köpt hem boveteflingor, som ingen annan än jag tycker om, vilket betyder att ingen annan äter flingor längre... Hmmm...

Förra helgen var det födelsedagskalas hos oss och riktig sockerfest för barnen och gästerna - tyvärr. Till mig och mannen (och alla som ville ha) bakade jag en morotskaka av bovete och sötad med honung. Helt okej, för att vara första gången och för att vara modifierad från ett helt vanligt recept. Lite mer honung kunde jag ha satt i. Andra dagen de övriga sockriga läckerheterna stod på bordet tog jag något, men fick sån halsbränna efteråt att jag ångrade mig. Tänk vad märkligt. Samma dag hade ingen heller riktigt hållit koll på hur mycket ett av barnen stoppat i sig, så även denna fest (liksom julafton, nyår, påsklördag och alla liknande högtider) slutade med att vi torkade s-p-y-o-r. Detta barn, om någon, skulle inte behöva få i sig något kalasgott mera någonsin. Jag har konstaterat det förut och jag gör det igen.

Men där kommer vi till mitt dilemma. Min man och jag vi har bara bestämt oss, men hur gör man med barnen? Det är ursvårt att INTE låta dem äta sånt (även om vi ransonerar och bara låter dem äta tex på lördagar och fester) Allt som barnen tycker om (tex allt ovannämnt) och spagetti, makaroner, potatismos, ljust bröd, hamburgare, tortillas och majs, för att nämna det jag först kom på, så är ju nästan bara socker och stärkelse. Jag har löst en del lite halvvägs genom att använda ekospagetti och makaroner som oftast är gjorda av fullkorn och åtminstone två av tre kan leva med mörkt bröd. Och kanske någon enstaka hamburgare inte tar livet av dem, men fortarande finns det för mycket socker i maten och allt annat de äter. Men varför tycker de att batong är det godaste brödet som finns??

Idag har de också haft godisdag. Ingen ekoversion, om man säger så. Vi åkte till ett ställe ca en timmes bilväg härifrån för att hälsa på någon. De fick saft med sötningsmedel i där. Där åt vi också och på hemvägen fick de godis i bilen. Ditvägen var de lugna och lite dåsiga och uttråkade i bilen. På hemvägen blev det ett enda ropande och bråkande och retande i bilen, en riktig cirkus, så jag trodde nästan jag skulle köra i diket vid ett par tillfällen. Var det bara barnen som tröttnat på att sitta i bilen, och var som barn brukar vara eller kunde sockret och sötningsmedlet och färgämnena ha något med saken att göra?

Jag kanske har skrivit om det tidigare, men jag har märkt att ofta när barnen varit på kalas, särskilt hos såna som brukar handla på Lidl (!) så brukar de vara som tokiga när de kommer hem. Skräniga och skrikiga och upp i varv (och våra barn brukar räknas till de mera lugna). Jag är rätt säker på att det beror på godiset och kexen och glassen som säljs på Lidl och som kan innehålla en hel del annat än vad som används i tillverkningen här. Tillsatsämnen, livsmedelsfärger, sötningsmedel... mycket socker... (många brukar ju skicka hem en liten påse godis, så jag har "roat mig" med att läsa på godispappren...)

Ännu för att hoppa lite från det ena till det andra, så tycker jag att det är rent ut sagt tragiskt att det finns folk som lämnar bort socker ur sin kost (låg kolhydratkost), men så tillsätter de artificiella sötningsmedel i stället! Från ena diket till det andra! Det har jag åtminstone märkt när jag googlat på recept.

Det blev en blandad kompott idag, detta inlägg! :)

torsdag 4 november 2010

Matprat

Här om veckan var det en näringsterapeut som påstod att den fabrikslagade maten är lika bra som hemlagad mat och att hon inte skulle känna någon skillnad mellan många färdigportioner och hemlagad mat om hon åt med förbundna ögon. Undrar vem hon blir sponsrad av. Eller om hon brukar laga mat överhuvudtaget.

Jag är i alla fall rätt säker på att jag skulle känna skillnaden tex. mellan en färdig köttsoppa (som för övrigt är nästan den enda färdigrätt jag kan tänka mig att köpa om jag snabbt behöver köpa lunch på jobbet någon gång, det finns åtminstone en sort utan tillsatsämnen och med inhemska ingredienser) och en köttsoppa kokad på kött med ben (eller utan) och ekologiska grönsaker och färska örtkryddor. För att inte tala om en färdig eller hemlagad makaronilåda eller hemlagat potatismos jämfört med pulvermos. Eller köttbullar. Eller fiskpinnar jämfört med panerade fiskfileer (okej, där är formen också olika, men om man tog bara små bitar). Förra veckan lagade jag ångkokta morötter, gula morötter, palsternacka och kålrot från Kodials (istället för potatis) och fick en helt fantastisk smakupplevelse. Såna upplevelser har jag aldrig haft med frysdiskens alternativ.

En sak som jag faktiskt testat är skillnaden mellan en brasiliansk grisfile' och en inhemsk sädesgrisfile'. Jag kände definitivt skillnaden, till den inhemskas fördel. Hörde förresten på radion i morse att importen av utländskt kött har ökat, var det kanske med 20 % eller en femtedel. Det är inte så mycket som säljs direkt som kött i butikshyllorna, men mycket går till livsmedelsindustrin och storkökena sades det. Det finns nog också flera som säljer utländskt kött under märken som verkar väldigt inhemska. Pouttu är ett exempel, de verkar inte ha något inhemskt kött överhuvudtaget. Snellmans kalkon- och kycklingfileer är inte heller det. Det mesta verkar komma från Brasilien. Jag har lite fobi för brasilianskt kött, för jag har nämligen sett i programmet Eart from Above hur massproduktion av kött går till och att de utfordras med soja. Sen har jag också sett i samma program, att den allra största delen av sojan odlas just i Sydamerika och att den till största delen är genmanipulerad. Dessutom används stora mängder antibiotika.

Och vill man köpa korv så får man också vara uppmärksam på varifrån det s.k. köttet härstammar. Fårkött får man också se upp med. Tyvärr är en stor del av fårköttet som säljs från Nya Zeeland, fårkött skulle ju annars vara ett ekologiskt alternativ, men knappast om fåren är uppfödda som massproduktion (vad har de ätit?) och köttet har åkt över halva jordklotet.

Jag brukar försöka köpa så myckt ekokött som bara går, men i affären där jag hittat ekokött (Prisma) så finns det inte så många alternativ att välja på. Mest är det köttfärs. Ekokorv finns det också några varianter på. På CM brukar de ibland sälja fårkött från Vörå, och också i saluhallen och det räknar jag nog som ekologiskt. Kyckling (höna) finns det vad jag förstått än så länge inte som ekologiskt alternativ i Finland. Kariniemi kanske ligger närmast då och nu har de till min glädje börjat sälja hela, omarinerade kycklingar också. När man köper kyckling så lönar det sig förresten att läsa noga på förpackningarna om man inte vill betala extra för vatten (marinader kommer inte över min tröskel). S.k naturell kyckling kan innehålla salt och upp till 20-30 % vatten och ett och annat E, något stabiliserande, eller vad det var. De krymper ihop till den 70-80 %-iga kycklingbit som de ursprungligen varit när man steker dem. Det är inget annat en rent och skärt lurendrejeri, om ni frågar mig.

Jag önskar att vi hade tillgång till älgkött och annat vilt, men tyvärr har vi inte det...

lördag 30 oktober 2010

Farmors gamla ljusstake i gjutjärn och koppar från 1950-60-talet fick komma till heders igen!

torsdag 28 oktober 2010

Fattigdom

Läste i Pohjalainen idag om en undersökning om fattigdom som gjordes bland tonåringar i Finland. Där stod bland annat att fattigdomen bland barnfamiljer har ökat. Det är något att ta på allvar.

Men jag skulle ändå lite vilja ifrågasätta fattigdomsbegreppet lite, som det beskrevs där. Okej, om man inte har råd med mat och nödvändiga kläder och hamnar i en skuldspiral pga att man är tvungen att ta dyra krediter för att klara vardagen, då är man fattig i vårt land. Men enligt artikeln så har en tredjedel av alla ungdomar som svarade på enkäten låtit bli att träffa sina kompisar för att de inte har haft råd att följa med på de nöjen som andra ska på (bio, kafe' och allt möjligt annat). Kunde inte den tredjedelen träffa varandra istället, förresten, he, he. Någon som blivit intervjuad sa att det syns vem som är fattig på att de har billiga mobiltelefoner och inte så mycket märkeskläder och att rika ungdomar får mycket märkeskläder och skor och dyra telefoner och utlandsresor. Hallååå, vad är det som händer om man inte kan vara med sina kompisar utan att konsumera? Måste man ha nya märkeskläder många gånger i året för att duga? Måste man tycka om att köpa nya mobiltelefoner varje år? Jag tycker att vuxna är fel ute om de bestyrker att ungdomar är fattiga om de inte alltid har råd att spendera pengar på nöjen och köpa märkeskläder. Hur sorgligt är inte det...

Jag tycker inte ens att man ska överösa tonåringar med pengar, fast man skulle råka ha mycket, för jag tycker att var och en ska lära sig pengars värde genom egna ansträningar. Men kanske jag är gammaldags där. Jag börjar känna mig som en gammal tant, men jag kan inte minnas att det skulle ha varit pinsamt att inte ha en massa pengar att spendera när jag var tonåring. Och inte fanns det mycket elektronik heller att definiera sig själv genom. Vad tur man hade som var tonåring då och inte nu... :)

lördag 23 oktober 2010

Var till Noolan

Jag var in till Noolan i J:stad igår och provade tre klänningar... (vi var som sagt på höstlov hos mina föräldrar) Jag skulle ha velat ha alla tre, men jag hängde tillbaka dem. Priset är ändå sånt att det är bra att fundera lite på om man verkligen vill ha dem (eller vilken av dem) och kanske låta bli att köpa något annat på ett tag så att man kan satsa lite mer sen (och genast ta bort prislappen så att inte äkta maken ser vad man betalat...) Tidlöst, välgjort, miljövänligt, hållbart och tillverkat lokalt.

Var också in till en annan affär i närheten, namnet kan få bli osagt. Servicen var det inget fel på , men däremot kändes inte 80-100 % konstfiber särskilt lockande efter Noolan-besöket. När jag frågade försäljaren varifrån kläderna var svarade hon svävande att en del kommer från Sverige och lite andra länder. Som om det skulle övertyga mig... Såna kläder tillverkas inte i Sverige, lika lite som i Finland, kanske i Kina eller i Bangladesh. Och de håller några få tvättar. Då spelar det inte någon roll för mig om de ser snygga ut eller inte eller om de är designade i Sverige, eller var som helst...

Matkonvertering 2.0

Vi övergick ju som bekant till ekologisk mat i så lång utsträckning som möjligt för ett par år sedan, eller när det nu var. Nu tror jag bestämt att matkonvertering 2.0 håller på att ske. Ekologiskt tror jag inte att vi någonsin kommer att sluta med, om det bara finns att tillgå. Så mycket bättre som det smakar och känns i kroppen och jorden. Man märker skillnaden bättre när man är van med eko och sen äter annat. Tvärt om märks det inte lika lätt. Men nu har vi börjat reducera vårt sockerintag också. Ett viktigt skäl är hälsan, när jag har börjat läsa på vad socker, alltså för stora mängder kolhydrater kan få till stånd för otyg i matsmältningen och på lång sikt i hela kroppen. Och inte hjälper det matsmältningen särskilt att sockret är ekologiskt...

Jag vet inte ännu hur konsekventa vi kommer att vara och hur långt vi kommer att driva dieten. Jag är i princip lite emot dieter, har själv aldrig någonsin tidigare hållit någon diet eller bantat eller något liknande, för jag tror mest på sunt förnuft. Men nu måste jag inse, att även om vi väljer ekologiskt, så är/har vi varit offer för livsmedlesindustrin, precis som de flesta andra och ätit väldigt mycket socker i olika former. Men "livsmedel" gjorda av "industrin" är egentligen inget som någon borde sätta i sig, bara "mat", alltså riktiga, tillagade råvaror. Det gäller att lära sig att laga mat som man gjorde innan färdigmaten och burkmaten fick grepp om folket. Okej, det tar mera tid, men vad gör man EGENTLIGEN med den s.k. sparade tiden? Tillbringar den framför TV eller datorn, kanske? Riktig mat ger en tillfredsställelse som inte mycket annat kan ge, tycker jag. Jag är ingen gourmetkock, men jag prioriterar mat framför mycket annat.

Hemmaparty

Jag är lite tråkig, för för det mesta tackar jag nej till alla slags hemmapartyn där syftet är att sälja saker. Om jag ändå blir övertalad att komma brukar jag sällan köpa något, därför att det är sällan som varorna är att de uppfyller mina krav (att jag behöver saken, att den är miljövänligt producerad och att pris/kvalitet är bra tex). Oftast handlar det ju, ärligt talat, om att köpa saker som man inte behöver till priser som man aldrig skulle betala i en vanlig affär. Men idag har jag faktiskt varit på Mumbab-party och köpt lite till dottern. Hemmaförsäljning av barnkläder som till större delen är tillverkade av ekologiskt odlad bomull och som inte har hutlösa priser. Mumbab har Maxomorra, Lundmyr of Sweden och Snofsdesign. Åtminstone Maxomorra har bra andrahandsvärde också, om man vill sälja vidare begagnade kläder, åtminstone på Huutonet.

Ekomat i skolan

Har varit med de mindre barnen på höstlov hos mina föräldrar. De har HBL och fredagens tidning råkade innehålla ett reportage från Mikaelsskolan i Ekenäs. Där berättades det att skolan har ca 130 elever och att de har två personer som jobbar i köket och lagar ekologisk mat till alla varje dag. Skolan köper in råvaror mest av lokala producenter och av dem lagar de mat från grunden, inga halvfabrikat alls. Dessutom har de en egen odling och egen kompost där eleverna är med och hjälper till allt från att så och skörda till att kompostera. Köksan berättade att barnen inte kastar bort nästan någon mat alls, för de tycker om maten. En portion kostar ca 1 €, vilket är ca 20-30 cent mer än vad det brukar kosta i ett konventionellt skolkök. Vilken dröm det skulle vara! Barnen får god och bra mat och lär sig dessutom allt möjligt om odling och naturen och säkert matlagning också på köpet!

Det är ju precis så det borde vara och så det var tidigare i skolorna. Nu har det barkat åt skogen totalt när barnen tvingas äta (äter de alls?) importerad färdigt skalad gummipotatis och vad innehåller egentligen alla halvfabrikat som tas in? Inte mycket näring i alla fall. Om det är något man borde anse sig ha råd att satsa på så är det ju barnens mat. För det är inte bara det att barnen blir mätta och orkar lära sig saker, jag tror att bra mat kan förebygga bl.a s.k. välfärdssjukdomar och andra problem.

Men nu är det inte så. ALL mat som serveras är inte dålig, men där serveras nog en hel del som jag aldrig skulle ge till barnen här hemma. Om det finns någon princip jag håller fast vid benhårt (tonåringen brukar kanske få "permission" en gång i månaden...) så är det att hela familjen ska äta middag tillsammans varje dag. Jag har tänkt det mera som en social grej, att det är viktigt att träffas varje dag och sitta tillsammans och äta. Men nog är det mycket frågan om att jag vill försäkra mig om att barnen får bra mat en gång om dagen. Okej, frågar du dem så är det kanske inte alltid så gott "Vad är det för konstigt du har hittat på nu igen" "Varför har du börjat köpa sånthär?", men jag framhärdar ändå... :)

onsdag 13 oktober 2010

Skor till barnen


Lagom till skolstarten skaffade vi nya skor till skolflickan. De har gett upp nu, två månader senare. Skons botten är helt sönder och det hjälpte inte att limma med superlim. Ska ett par skor få gå sönder så fort? Nu är det inte ens frågan om någon som är ute och hoppar i skogen och lervällingen dagarna i ända, utan det är frågan om utelek på rasterna och på eftisgården. Okej, de var säkert inte av högsta kvalitet från början heller, men ändå... Det är dyrt att köpa "billigt" och inte är det det minsta miljövänligt heller. Nåja, vi var och letade nya skor i dag och hittade faktiskt ett par Catmandooskor som var tillverkade av återvunnet material (inte helt och hållet, men i alla fall) och de ser i alla fall hållbara ut. Var de är tillverkade har jag ingen aning om, det stod ingenstans, inte ens på Catmandoos hemsidor finns det ett ord om någon tillverkning, men jag tänkte ändå att det var bättre än inget, och de föll fröken i smaken också. Det är ju bra att någon gör något, ens.

Dörrmattan som skorna står på är förresten tillverkad av gamla, återvunna bildäck. Det tyckte jag var en kul ide' och den funkar faktiskt bra.

måndag 11 oktober 2010

Testa innehållet i ditt badrumsskåp


Om du inte ännu har gått över till ekologiska alternativ, så kanske du gör det efter att ha checkat innehållet i ditt badrumsskåp med hjälp av Simply Pure!






lördag 9 oktober 2010

Stubben


Stubben har hittat sin plats som blomställning i sovrummet... Den bestämde sig dessutom för att obehandlat är bäst.
Lampan som hänger i fönstret har min man lagat av en lykta som vi hade hemma.

Tuunastiina


I Roparnäs i Vasa finns ett enkvinnasföretag som heter Tuunastiina. Hon syr, syr om, fixar till loppisfynd och hittar på allt möjligt kul av gamla tyger och andra saker (allt sånt som jag inte kan!).

Gå in och titta på firman Tuunastiinas hemsidoroch hennes blogg tuunelmia där hon skriver och visar bilder på vad hon hittat på! (Allt på finska)


söndag 3 oktober 2010

Välja en etiskt bra och miljövänlig kamera


Vi har gått i kameraköpstankar en längre tid, men kommer inte riktigt till skott. Kanske man kan klämma det sista ur den gamla kameran ännu, trots att den är så långsam att det kräver barn och djur med en ängels tålamod för att fånga på bild. Och sådana finns det ju inte många av, som bekant. De förekommer inte i vår familj och bekantskapskrets i alla fall, så det blir många bortsvängda ansikten och bortsprungna djur på fotona. Efter senaste skolavslutningen var det nog nära att jag hade kört raka vägen till en kameraaffär och köpt första bästa SNABBA kamera, för jag lyckades inte ens fånga sonen på bild när han tog emot sitt betyg. Han var redan på väg bort när kameran insåg att den skulle agera. Tur att den är digital i alla fall, så det är lätt att radera fotona.

Några gånger har vi varit och tittat på kameror och lite halvhjärtat har jag också följt med på huutonet vad de säljer för bättre begagnade kameror där, men lite svårt att veta vad man ska satsa på.

Nu har jag hittat en internationell undersökning som publicerats i konsumenttidningen Kuluttaja nummer 2/2010 där de har undersökt vilka kameratillverkare som tar mest miljöhänsyn och socialt ansvar. Så nu kommer mitt val att bli snäppet lättare. Enligt undersökningen, som är gjord i samarbete med flera internationella konsumentorganisationer och -myndigheter så har man kommit fram till att Nikon får högst betyg både när det gäller etiska principer, miljöskydd och hur de lever upp till detta i praktiken. Casio kom på andra plats och Samsung på tredje. Bottenplaceringen tog Pentax och de övriga placerade sig där emellan. De hade undersökt hela produktionskedjan och gjort besök i fabrikerna. Alla hade inte ens berättat namn och placeringsort för sina fabriker än mindre släppt in granskningsgruppen någonstans. Nikon fick inte heller absolut toppbetyg, men hade genast börjat arbeta på de missförhållanden som påpekades, men hela produktionskedjan var "genomskinlig" och man höll vad man hade lovat i fråga om miljö och socialt ansvar.

Dessutom påpekade de i artikeln att det ur miljösynvinkel lönar sig att välja en kamera med litiumbatteri och en som är gjord av metall och inte plast, för metallen är lättare att återvinna. Dessutom ska man ju undvika överstora förpackningar och stora färggranna bruksanvisningar.

Okej, så nu ska jag gå och fråga efter en snabb och bra Nikonkamera gjord i metall med litiumbatteri och liten förpackning med en liten bruksansvisning där resten finns att ladda ner på nätet. Hmm... osökt kommer jag att tänka på en bekant som sökte en bra, röd bil med roligt registernummer. Vänner av teknik skulle säkert inte nöja sig med dessa kriterier, men jag vill nu påpeka att när kameran väl uppfyllt dessa kriterier så kräver jag ju naturligtvis också av den att den ska uppfylla mina förväntningar beträffande sina egenskaper som KAMERA också.

lördag 2 oktober 2010


Här om dagen när det var soligt och fint passade vi på att torka av utemöblerna och sätta bort dem inför vintern. Vi har ett hjälpbord i plast som har stått ute i alla väder och det såg rätt mögligt ut faktiskt, måste jag säga. Jag tog ett foto på det och sen tvättade jag av det med Universal Stone, som vi använder till ALLT. Och det blev nästan som nytt igen!

EKOLOGISK MAT | Ekologisk matbutik ska liva upp Tölö

Bilden är från hbl.fi
EKOLOGISK MAT | Ekologisk matbutik ska liva upp Tölö
Åh, hur länge ska vi behöva vänta på att få en sån här matbutik någonstans i Vasa...? Med lokalproducerad ekomat, färsk fisk som är fångad enligt hållbara principer och ekokött, allt samlat på ett ställe.

fredag 1 oktober 2010

Ännu mer om ekokläder


Jag försöker ju kartlägga alla ställen i Vasatrakten där man kan köpa ekokläder.

Karisma finns det inhemska och faktiskt lokala också (från Jakobstad) märket Noolan.
Noolan har vackra, tidlösa, hållbara och miljövänliga kläder. Bilden är från Noolans hemsida.
Noolan = nordanvinden.

söndag 26 september 2010

Tips på miljövänliga golvmaterial

(Bilden är från Korkkitrio)
Till F och alla andra som vill läsa.

När vi planerade vårt hus för ca 5 år sen tänkte jag inte mycket på miljöfrågor. Som tur var visade sig många av våra lösningar vara helt bra också ur miljösynvinkel (vi tänkte på att välja inhemskt ganska långt). Men när det gäller golv så skulle jag tänka helt annorlunda idag. Vi har ett laminatgolv. (Nu lever vi ju med det här golvet och det är inget att göra åt det, för det sämsta alternativet skulle ju vara att riva ut det nu och sätta in ett annat istället).

Något som jag åtminstone inte stötte på eller lade märke till när vi valde golv är KORK.
Idag finns det många fina golv som är gjorda av miljövänligt korkmaterial eller en blandning av linolja, korksmulor och trä. Kork är dessutom bra på det viset att det är värmeisolerande och på det viset skönt att gå på.

Tex en firma som heter Wicanders har olika slags korkgolv - CorkComfort (sidan är på finska). Korkgolvet behöver inte alls se ut som en "korkmatta" utan kan ha olika färger och ytor.

På Prisma i Vasa säljs korkgolv av märket Triofloor och Villes Parkett på Stationsgatan 39 säljer också CorkComfort (Korkkitrio) och är representant för en firma som heter Korkkipiste.

K-rauta vet jag också att det finns korkgolv, men jag hittade inte dem på nätet och kan därför inte säga vilket av märkena det är.

Ett annat alternativ är LINOLEUM som också är gjort av miljövänliga material. Tex Tarkett har många olika linoleumgolv att välja på. De borde finnas både hos Villes parkett och Vasa färg. Linoleum är uppbyggt av förnyelsebara råvaror som linolja, kork och trämjöl. Dessutom ingår harts, naturliga färgpigment och juteväv.

Av misstag råkade jag googla fram att det finns bambugolv på Bambukompaniet (från Sverige) och också en finsk firma KES Fenlan , men dem kan jag inte säga något om, såg det första gången nu. Men det låter ju inte så tokigt heller.

Sen finns ju det gamla hederliga alternativet äkta trägolv, och då tror jag nog att jag skulle välja ett inhemskt träslag, om jag valde ett trägolv. Men det kräver lite mera arbete än att bara lägga in det. Det måste ju behandlas på ett eller annat sätt (miljövänligt då). Fördelen är ju att man i framtiden "bara" kan slipa upp det och behandla det på nytt så är det som nytt. Men det förutsätter ju då att man har kunskap och tid och ork.


lördag 25 september 2010

Företagsamhet när den är som bäst

Efter att ha skrivit ett kritiskt blogginlägg om att tjäna stora pengar så vill jag ändå säga att det är ju inte något fel i sig på att tjäna pengar, bara man inte gör det på bekostnad av allt annat som har ett värde.

En person, som jag beundrar och som jag tycker verkligen har lyckats kombinera det bästa av två världar är Seija Lukkala, som grundade företaget Globe Hope år 2003. Jag har skrivit om Globe Hope tidigare också, om jag inte minns fel. Seija Lukkala valdes i år till årets företagarkvinna och och hon har också fått andra utmärkelser. Hennes företagside' är ju att återanvända material, som redan finns här i världen på ett nytt sätt och på så viss skapa något roligt och användbart av något som kanske annars bara hade kastats bort. Globe Hope har aldrig använt pengar till reklam, för hon vill inte skapa ett behov som inte finns, men de har ju fått mycket uppmärksamhet i alla fall.

Jag hittade inte någon ordentlig artikel om henne på nätet, som skulle vara på svenska, men peppar.fi har i alla fall skrivit något som finns länkat här. Och en på finska finns här.

Ett kort bildspel om klimatförändringen

Klimatförändringen

Evig tillväxt eller nedväxt?

"Folk övertalas att spendera pengar de inte har
för att köpa saker de inte behöver
för att göra intryck som inte består
på människor de inte bryr sig om."
Tim Jackson
University of Sussex


Det där citatet från dagens VBL är så bra att jag helt enkelt måste ta med det på min blogg. Bra att minnas i alla sammanhang. Fortfarande är det ju ökad konsumtion och ökad tillväxt på alla fronter som är nyckeln till all slags framgång, om man får tro våra ledande politiker i alla fall. Åtminstone de manliga.

Jag funderar på om tanken på evig ekonomisk tillväxt inte ändå är framför allt ett "manligt" "problem". Om man generaliserar så är det ju männen som tjänar mest pengar, spenderar mest tid på arbetet, har de största förmögenheterna och gör de mest vågade penningplaceringarna och driver de största företagen (kanske allt det där räknas som positivt), men samtidigt är det ju också männen som dras med problemen som finns på baksidan av myntet, nämligen svaga sociala skyddsnät, alltså färre vänner, färre nära relationer (som håller också om man blir arbetslös eller sjuk), de spenderar mindre tid med sina barn/familjer och de dör tidigare i hjärt- och kärlsjukdomar efter att de har gjort av med en större andel naturresurser.

Innan jag fortsätter så vill jag påpeka att jag definitivt tycker att kvinnans euro ska vara lika mycket värd som mannens och man ska få lika lön för lika eller lika krävande arbete och jag är på alla sätt för jämlikhet, men jag skulle vilja påstå att ökad jämlikhet förutsätter att männen blir mer lika kvinnorna och inte att kvinnorna längre strävar till fler traditionellt manliga värden. Om man mäter i pengar så är ju männen faktiskt mer lyckade än kvinnorna, men om man inte låter pengarna vara måttstocken, så tycker jag faktiskt att färre kvinnor än män har gått på ideologin om evig tillväxt och samtidigt det negativa som den för med sig. Väldigt många kvinnor väljer att jobba mindre och spendera mera tid med sina barn och sina vänner. Många kvinnor väljer hellre ett jobb som ger mening än ett jobb som ger bra betalt (här finns nog andra mekanismer än personligt val också) och färre kvinnor jobbar övertid, men gärna deltid. Färre kvinnor låter hälsa och sociala relationer komma på andra plats och väljer hellre att göra de stora klippen och tjäna de riktigt stora pengarna. Pengar behöver ju inte vara motsatsen till lycka, men enbart stora pengar ger ingen automatisk lycka. (Mitt resonemang här gäller västvärlden, som redan har nått upp till en bra levnadsstandard, inte den s.k. tredje världen där kvinnornas tillgång till pengar och arbete definitivt behöver bli bättre).

Jag läste härom dagen om att någon forskare hade analyserat recessionen på Island och kommit fram till att det inte var en allmän recession som hade drabbat alla lika, utan den ekonomiska nedgången hade framför allt drabbat männen, inte kvinnorna. De flesta kvinnor, om jag förstod undersökningsresultaten rätt, hade kvar arbete och ungefär samma inkomster som tidigare, medan männen hade mist arbete och förmögenhet. Forskaren kallade det för en hecession.

Nu generaliserar jag igen, men jag skulle vilja påstå att det är kvinnorna som vet hur man ska leva att långsiktigt hållbart liv och männen som behöver avstå från sin ohållbara livsstil. Är det inte männen som också gillar de nyaste elektorniska prylarna och apparaterna och de stora bilarna? Är det inte kvinnorna som redan nu väljer bussen och tåget och männen som befolkar flygplatserna? Är det inte framför allt män som verkar ha behov av skrytbyggen, bensinslukare och kärnvapen?

Ursäkta mina grova generaliseringar, men jag tycker att det är dags att ge utrymme för flera definitoner av framgång och tillväxt än de traditionellt (manliga) ekonomiska.

söndag 19 september 2010

Tandkrämsfråga

En sak som jag undrar och som jag inte vet hur jag ska få svar på gäller tandkräm. Hurdan tandkräm ska man riktigt använda för att den ska vara bra för tänderna, skonsam mot kroppen och samtidigt bra för miljön?

Ekologisk tandkräm innehåller inte fluor (vad jag har kunnat hitta i alla fall) och fluorföreningar är något man ska undvika enligt många som vet något om saken. Men tandläkarna däremot säger att det är ingen skillnad vilken tandkräm man använder bara den innehåller fluor, för bara det skyddar mot hål.

Jag skulle vilja intervjua en tandläkare som är insatt i ekologiska frågor och höra vad han/hon säger!!!

Själv bytte jag till en ekologisk tandkräm utan fluor när jag fick höra om det farliga med fluor. Jag har provat på flera olika under flera månaders tid, kanske något halvår till och med. Men jag kände aldrig att mina tänder blev riktigt rena, hur mycket jag än borstade. Jag vet inte om det är bara en känsla eller fakta? Nu har alla i familjen igen konventionell tandkräm med fluor i. Jag är själv uppvuxen med "fluortanten" och plötsligt vågade jag inte riskera mina barns tandhälsa genom att de skulle växa upp helt utan fluor. Men vad gör fluoren med resten av kroppen? Vet inte, vet inte. Och är det lite eller mycket i tandkräm? Vet inte, vet inte.

Höststämning




fredag 17 september 2010

Hållbara och etiska textilier

Här är flera märken som man kan titta efter. Produkter med den här märkningen är ekologiska. Detta är en brittisk märkning.


Rättvisemärkta kläder.



Global ekologisk klädmärkning.




Ett exempel på märkning av ekologiska kläder.

Hur undvika giftiga kläder och textilier?

Vad ska man göra när man läser rapporter om gift i kläder och textilier? Det finns faktiskt producenter som har tänkt till och undviker gifter i sina produkter. Då går det förstås inte att bara titta på klädernas utseende och pris utan också att leta efter andra märkningar.

Rättvisemärkt är i första hand ett tecken på social rättvisa för producenterna, men oftast ingår också hänsyn till miljön.






Det Nordiska miljömärket, som har lite olika krav beroende på produkten, men man bedömer produktens hela livscykel.




EU:s miljömärkning.







Det här märket eller någon version av det är det vanligaste man kan se på kläder och andra textilier.










Inget av de här märkena i sig säger att kläderna är ekologiska. Kläder som är gjorda av ekologiskt producerad bomull, av bambufiber, återvinningsmaterial eller något annat miljövänligt material är oftast utmärkta skilt med en text eller klädaffärens eget märke.