Gör en praktisk och miljövänlig tidningspåse

1. Ta en del av en stor dagstidning och vik upp nedre kanten ca 5- 10 cm.
2. Vänd tidningen, så att andra sidan kommer upp och vik över en tredjedel av sidan.
   

3. Vik över också högra tredjedelen, men sätt in den i "fickan" till vänster.

4. Du har nu ett "paket" som ser ut såhär.

5. Vik paketet dubbelt.

6. För in övre delen i fickan som bildats.

7. Öppna påsen!

Påsen är färdig att användas, tex för kompost, att samla skräp i när familjen är på resa eller vad som helst som man kommer på att ha den till. Mycket miljövänligare än komposterbara plastpåsar, som inte är så bra för naturen som tillverkarna påstår. (Kuluttaja 6/2009)

En ekologisk jul?

Numera är väl jul det samma som en gigantisk köp- och konsumtionsfest under en lång tid i mörkaste midvintern. Julhandelns slutresultat är det som räknas och indikerar om vi är på väg mot bättre eller sämre tider. Ganska långt ifrån julens ursprungliga budskap...

I fjol tog vi inga särskilda miljö- eller rättvise- eller andra hänsyn i vårt julfirande, även om vi redan då hade börjat fundera på såna frågor.

Nu närmar sig julen igen och jag blir bara - trött vid tanken. Jag är ingen julfreak som älskar att pynta och pyssla och fixa inför julen. Julen är fin och bra, men inget jag längtar efter hela hösten. Mest tycker jag om att man får lysa upp det omkring sig med julljus, stjärnor och sterarinljus. Men att elförbrukningen stiger i skyarna är ju inte bra... Hmm...

Har vid ett par tillfällen kastat ut att vi kunde tänka annorlunda i år när det gäller julklapparna, men jag har inte fått något gensvar. Min man tycker fortfarande att det ju är jul bara en gång i året och visst måste barnen få fina julklappar då. "Fina" för barnens del betyder ju det plastskräp Made in China som är inne just nu. Hållbara träleksaker och pedagogiska spel gör man sig inte populär med här inte. :) Kanske jag får såna leksaksköp avstyrda i alla fall som kräver batterier och kanske inte så MYCKET av allting då...

När det gäller julmat, så borde man väl börja fundera på det också i god tid. Laga färdigt och frysa ned. Baka eget bröd och pepparkakor. Dessvärre går jag inte igång riktigt på julmat heller. Kanske det mest ekologiska i vårt fall är att inte laga några mängder med julmat, utan bara det vi äter på julafton och kanske juldagen (om vi är hemma). En liten skinka som man inte behöver äta på fram till nyår, eller kasta bort eftersom alla har skinka utstickandes genom öronen. Eller måste man ha skinka alls? Jag måste inte, men jag kan tänka mig att det finns andra i familjen som måste. Kan ju avslöja här att jag inte tillagat en enda julskinka i mitt liv ännu, trots att jag oftast står för maten i vanliga fall, och trots att vi har haft julskinka på bordet varje jul. Inte mycket annat heller i julmatsväg, för den delen. Så hur gör man då, när man inte vill köpa fabrikstillverkad julmat, men inte heller längtar efter att stå och fixa morotslådor och julskinkor hela december och julstressa? Saluhallen?

Julstress, förresten. Det finns få ord som jag avskyr så mycket som det. Två ord som inte borde få förekomma tillsammans helt enkelt. Egentligen så borde man hålla sig undan från stan (affärerna) hela december, för stress är något smittsamt. Och fast man har tänkt att man inte ska hamna in i rumban det här året, så är det som om hela stämningen är så uppumpad med julmusik, blinkande lampor, enorma mängder med varor och förväntningar att det är svårt att stå emot.

Sorry, det här var inte meningen att bli ett antijulbudskap. Jag har väl inte riktigt hittat min grej med julen ännu...

Leva långsamt i novembermörkret

Så här i novembermörkret tycks det inte bli av att göra något utöver det nödvändiga... Uppdateringarna på bloggen duggar inte särskilt tätt. En bok har jag dock haft tillräckligt med inspiration, för att orka börja läsa, eftersom den handlar om just att leva långsamt. "SLOW Lev livet långsamt" av Carl Honore´. Ingen riktigt ny bok (från 2004) och ingen ny tanke, men mer eller mindre en sammanfattning av hur man kan tänka och leva om man vill hoppa av det värsta uppspeedade ekorrhjulet.

En tanke i slow-rörelsen är att man ska kunna leva i takt med sig själv. Långsamt då när det är nödvändigt, men också snabbt ibland, när det är befogat och nödvändigt, men inte på någon slags high speed växel mest hela tiden, som många gör idag. Slow-filosofin kan sammanfattas i ett enda ord, enligt författaren:

"Jämvikt. Var snabb när det är vettigt att vara snabb och var långsam när så krävs. Försök leva i det som musiker kallar tempo guisto - rätt hastighet."

"Att vara slow betyder att du behärskar din egen livsrytm."

Slow handlar om allt från mat, boende, sex, arbete, fritid till kropp, själ, läkekonst osv. Och jag tycker att det är intressant att om man inte har som första mål att allt ska gå snabbt utan att det ska bli bra på något annat sätt, så ger man sig tid att njuta, att välja rätt i ett långsiktigare perspektiv, man behöver inte konsumera så mycket utan mindre, men med god kvalitet, man får tid att vila och då kanske kroppen inte behöver säga ifrån så mycket med olika sjukdomar. Samtidigt tär man inte på sina egna och jordens resurser i en takt som varken vi eller jorden håller för.

Själv har jag funderat mig gul och blå på hur jag ska göra med min arbetstid nästa år - arbeta heltid eller 80 %. Jag har inte funderat på det ur ekonomisk synpunkt utan mer ur den synpunkten att hela organisationen som jag arbetar i är uppbyggd på att personer med såna arbetsuppgifter som jag har definitivt ska jobba 100 % på pappret och 120 % i praktiken. Men jag och min familj och min helhetssituation klarar inte av ett sånt upplägg utan att jag känner att något blir väldigt lidande.

Jag kan inte komma på en enda förebild, som jag skulle kunna använda som modell i mina egna resonemang och för att få allt att gå ihop när jag vacklar i min övertygelse om att 80 % är den rätta lösningen i min personliga situation, trots att mitt jobb kräver 100 % ansvar och egangemang. Jag vill liksom envetet hålla fast vid att det GÅR att vara trebarnsmamma, chef, fru, vän och också ha tid att leva mitt liv så hållbart som möjligt och inte bara stressa runt som ett skitigt streck.

Okej, nu har jag kommit så långt att jag ansökt om och blivit beviljad 80 % arbetstid även nästa år. Att jobba 80 % är en del av min strategi bort från det skitiga strecket som jag inte vill vara. I mina egna argumentationer för och emot har jag kommit fram till att jag kanske inte arbetar lika många timmar som mina kollegor, men mitt slutresultat ser inte sämre ut för den skull. Min hjärna kläcker goda idéer när jag minst anar det, mitt i dammsugningen och legoleken, utan att jag behövt sitta i tre timmar efter ordinarie arbetstid och pressa fram dem. Därmed inte sagt att det är någon dans på rosor att göra sitt jobb på fyra dagar istället för fem. Eller att jag skulle vara någon expert på att leva långsamt.

Ge bort en get!

Sitter här och skriver mellan farsdagsfrukost och farsdagslunch. Och snart närmar sig julen. Presenthysterin är i full gång med andra ord. Men vill man vara alternativ så finns det möjlighet till det också.

Varför inte ge bort en get till honom eller henne, som redan har allt? Geten kostar 30 € och levereras till någon som behöver den bättre, kanske en kvinna i ett fattigt område, som på detta sätt kan försörja sin familj och mottagaren får ett kort, som ger honom eller henne en känsla av att ha gjort något bra. Flera tips finns på http://www.toisenlainenlahja.fi/se/!

Eller en trygg födsel till ett ännu ofött barn för 50 €. Det, om något, passar väl som julklapp?
http://www.lahjaksilehma.fi/lahjakauppa

Vill man att mottagaren ska få något konkret så kan man få tips på apuri.fi, där det finns tips på etiska och ekologiska presenter. http://www.apuri.fi/frontend/tuoteryhma.aspx?intProductCategoryID=306

Och här är ett svenskt tips på medvetna presenter: https://www.medvetnapresenter.se/

Soprapport

Jag kan nästan inte tro att det är sant! Imorgon kommer sopbilen och vi har tre påsar som ska hämtas. Två veckors saldo för en fempersonersfamilj! Känns som det var två dagars saldo för inte så länge sen...Vi har alltså börjat sortera kartong inkl. mjölkburkar också för återanvändning. Aldrig trodde jag att det skulle finnas så mycket att återvinna.