söndag 20 december 2009
Vackra islyktor i vintermörkret
Blev inspirerad av dessa fina islyktor. Har nu några på infrysning, men knappast blir de såhär fina...
Hur skor vi oss?
Min syster och hennes man har producerat en stillbildsfilm om skoindustrin för organisationen Rena kläder.
lördag 19 december 2009
Gröna mätinstrument
Det är kanske ett och ett halvt år sedan vi började göra medvetna val angående miljön. Vi har gjort en hel del förändringar i rutiner, tankesätt, val, konsumtion osv med tiden. Det har inte varit svårt, i meningen ansträngande, tråkigt, motbjudande. Men det har varit svårare i meningen vad är bäst, vad är rätt, var gör man verklig skillnad och vad är vettigt. Det är mycket man måste tänka om med, stanna upp med, sluta följa strömmen med. Och det finns mycket som vi ännu skulle kunna eller behöva göra.
Det jag önskar mig i dagens läge, är mera samlad information om hur man verkligen kan göra en skillnad och vad det man gör "kostar" i form av miljöbelastning. Det har ju skrivits mängder med artiklar och internetsidor om vad man kan göra, men det känns ändå lite ytligt och när man gjort nästan allt det, så vill man gå djupare. Jag tänker så här: Målet för mig är att vår familj på fem personer inte ska belasta miljön mera än vad fem jordinvånare i medeltal kan göra, utan att det är ohållbart för vår jord. Jag tänker alltså inte att jag är nöjd om vi belastar miljön mindre än medeltalet i Norden eller Europa och att det finns så många i Afrika som belastar miljön mindre än medeltalet, så det jämnar ju ut sig i längden. När jag började blogga var just det min tanke, och det är en av mina tankar fortfarande. Det som jag undrar är alltså fortfarande om det går att leva ett något sånär "normalt" liv här i Finland och hålla sin miljöbelastning på så pass låg nivå, att ens ekologiska fotspår inte är ohållbart. Jo, klart att det går, det gör det ju. Men vi bor i ett egnahemshus och vi bor på ett ställe som är för långt borta från tätorter och kollektivtrafik, för att vi ska kunna klara oss utan bil (numera har vi ju bara en bil istället för två). Dessa två faktum ökar ju betydligt på vårt sammanlagda ekologiska fotspår. Men betyder dessa två val i livet att vi redan nu slösar så mycket naturresurser att det inte är möjligt att nå målet? Eller kan vi tex kompensera vårt bilkörande och egnahemshusboende med att begränsa vår konsumtion på något annat eller flera andra områden? Det skulle ju ändå kännas rätt radikalt att riva upp barnen från skola, dagis och kompisar för att flytta någonstans där vi kan bo mindre resurskrävande och närmare kollektivtrafiken... För att minska på bostadens ekologiska fotspår har vi ju övergått till att köpa el från vindkraft och snåla med el och vatten och numera samåker vi till jobbet eller så cyklar en av oss (inte nu i smällkalla vintern). Men det skulle vara intressant att på något tillförlitligare sätt kunna räkna ut hela sitt ekologiska fotspår.
Det jag önskar mig i dagens läge, är mera samlad information om hur man verkligen kan göra en skillnad och vad det man gör "kostar" i form av miljöbelastning. Det har ju skrivits mängder med artiklar och internetsidor om vad man kan göra, men det känns ändå lite ytligt och när man gjort nästan allt det, så vill man gå djupare. Jag tänker så här: Målet för mig är att vår familj på fem personer inte ska belasta miljön mera än vad fem jordinvånare i medeltal kan göra, utan att det är ohållbart för vår jord. Jag tänker alltså inte att jag är nöjd om vi belastar miljön mindre än medeltalet i Norden eller Europa och att det finns så många i Afrika som belastar miljön mindre än medeltalet, så det jämnar ju ut sig i längden. När jag började blogga var just det min tanke, och det är en av mina tankar fortfarande. Det som jag undrar är alltså fortfarande om det går att leva ett något sånär "normalt" liv här i Finland och hålla sin miljöbelastning på så pass låg nivå, att ens ekologiska fotspår inte är ohållbart. Jo, klart att det går, det gör det ju. Men vi bor i ett egnahemshus och vi bor på ett ställe som är för långt borta från tätorter och kollektivtrafik, för att vi ska kunna klara oss utan bil (numera har vi ju bara en bil istället för två). Dessa två faktum ökar ju betydligt på vårt sammanlagda ekologiska fotspår. Men betyder dessa två val i livet att vi redan nu slösar så mycket naturresurser att det inte är möjligt att nå målet? Eller kan vi tex kompensera vårt bilkörande och egnahemshusboende med att begränsa vår konsumtion på något annat eller flera andra områden? Det skulle ju ändå kännas rätt radikalt att riva upp barnen från skola, dagis och kompisar för att flytta någonstans där vi kan bo mindre resurskrävande och närmare kollektivtrafiken... För att minska på bostadens ekologiska fotspår har vi ju övergått till att köpa el från vindkraft och snåla med el och vatten och numera samåker vi till jobbet eller så cyklar en av oss (inte nu i smällkalla vintern). Men det skulle vara intressant att på något tillförlitligare sätt kunna räkna ut hela sitt ekologiska fotspår.
söndag 13 december 2009
Klimathot eller inte
Klimatkonferensen i Köpenhamn är i full gång. Endel är hoppfulla, andra bara med, några demonstrerar och en del är skeptiska och till och med motståndare finns det.
Jag har lagt märke till att det finns en grupp som helt och hållet ifrågasätter om det över huvud taget finns någon klimatkris. Håller vår jord på att värmas upp och betyder det en mindre eller större katastrof för oss och är det vi människor som har ställt till det eller är det bara en naturlig del av jordens livscykel, som man ändå inte kan göra något åt?
För en tid sen såg jag ett amerikanskt reklaminslag mot klimatkrisfrågan, för kol- och oljeindustrin. Det var så extremt, så jag tänkte trilla av pinnen, men det var vackert och övertygande gjort och jag kan tänka mig att det reklaminslaget, visat 100 gånger i en komersiell kanal för människor som inte har satt sig in i frågan, kan vara väldigt, väldigt övertygande. Det började med att visa vackra grönområden, skogar, natur och om jag inte minns fel, glada, lyckliga människor ute i naturen. Sen bar budskapet att koldioxid är ju det vi alla lever av och det är bra för oss. Ju mer, desto bättre. Och till sist att kol- och oljeindustrin är ren och ger välfärd. Det är sällan man ser en lögn så beräknande vackert inpackad. Sponsrad av de stora oljebolagen.
Det handlar om vetenskap, men också om tro. Själv tror jag att vi går mot en global katastrof, om vi inte ställer oss på bromsen NU! Men jag tycker inte att hela frågan ska koncentreras kring huruvida jorden kommer att värmas upp för mycket eller inte, alltså om vi har ett klimathot eller inte och om det beror på koldioxiden.
Klart att det krävs forskning, och ingen forskning är god forskning, om den inte får kritik och klarar av kritik. Men jag tycker att man kan se med egna ögon (och på TV) vad som håller på att hända. Jorden är kanske stor och atmosfären hög för en enskild människa, men jag tror nog att jorden fungerar ungefär som allt annat. Lagom är bäst, helt enkelt. Idag använder vi upp fossila ämnen på nolltid, som det har tagit jorden enormt lång tid att bilda. Takten är så hög att man talar om att de kommer att ta slut. Och det gäller nästan alla naturresurser i dagens läge. Vi gör slut på jorden med den här takten. Och producerar bara mer och mer avfall. Men de rika länderna kan än så länge kosta på sig att vara skeptiska, för problemen finns ofta i, eller exporteras till, fattiga länder. Det är ju inte vi som behöver se oss omkring och se med egna ögon att jorden håller på att bli förstörd, för det syns inte här i Finland, i alla fall. Och vi har så pass mycket pengar att vi kan skaffa det vi behöver i alla fall och resa till de vackra ställena. Men nog ser man det, till och med med egna ögon, i många miljonstäder, i vårt östra grannland, i storindustrin Kina, på de enorma, importerade soptipparna som finns i fattiga länder, i f.d regnskogsområden, i världshaven osv. Min point är alltså att ÄVEN om den globala uppvärmningen skulle visa sig vara en felkalkylering, så kan vi ändå inte strunta i att börja leva mera miljövänligt, för vår jord håller på att förstöras på så många olika nivåer och ställen samtidigt också utan en global uppvärmning.
För mig handlar det inte heller bara om miljö. Det handlar också om mänsklig rättvisa. Det finns till och med forskning som visar att ingen blir lyckligare av att en grupp blir bara rikare och rikare och en annan grupp fattigare och fattigare. (Se till exempel Lyckoformel av Stefan Klein). All exploatering av naturresurser har något annat gemensamt också, de exploaterar också mänskliga resurser. Det finns alltid någon som arbetar under undermåliga eller till och med livsfarliga förhållanden till svältlöner, för att andra ska kunna konsumera så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och några andra ska bli så rika som möjligt på hela grejen.
Idag i Pohjalainen var det en helsides artikel om den nya synden, nämligen klimatförändringen. Artikelns (ironiska) budskap är att vad du än gör, så är det syndigt ur klimatsynvinkel. Artikeln räknar upp allt som är fel och avslutar med att nu är det dags att befria sig själv från en ständig känsla av skuld/synd. Man måste ju äta och bo och bara med att finnas till så producerar vi en massa koldioxid, så egentligen är det meningslöst att ens försöka.
Det är så synd (kanske fel ordval i sammanhangen) att avskriva sig sin andel av ansvaret, tycker jag. Jag tycker att vi alla är ansvariga. Men att gå runt med dåligt samvete (och ändå inget göra) är något av det mest meningslösa man kan hålla på med. Men som jag skrivit förut, så tycker jag att om man har fått mycket (de flesta som bor i Norden, Västeuropa eller Nordamerika räknar jag hit) så har man också mycket ansvar. Konsumtionen har mångdubblats på några tiotals år och samtidigt förstås industrin. Har vi kunnat mångdubbla den så kan vi väl också minska på den? Men om vi minskar på den delen som exploaterar människor, djur, naturresurser och miljö och istället väljer att konsumera sånt som är bra för människor, djur, naturresurser och miljö, så måste det väl leda till en bättre värld? I min enkla hjärna gör det det i alla fall. Om någon multinationell firma börjar gå sämre och någon miljardär förlorar en och annan miljard, så är jag bara nöjd.
Klimathot eller inte.
Jag har lagt märke till att det finns en grupp som helt och hållet ifrågasätter om det över huvud taget finns någon klimatkris. Håller vår jord på att värmas upp och betyder det en mindre eller större katastrof för oss och är det vi människor som har ställt till det eller är det bara en naturlig del av jordens livscykel, som man ändå inte kan göra något åt?
För en tid sen såg jag ett amerikanskt reklaminslag mot klimatkrisfrågan, för kol- och oljeindustrin. Det var så extremt, så jag tänkte trilla av pinnen, men det var vackert och övertygande gjort och jag kan tänka mig att det reklaminslaget, visat 100 gånger i en komersiell kanal för människor som inte har satt sig in i frågan, kan vara väldigt, väldigt övertygande. Det började med att visa vackra grönområden, skogar, natur och om jag inte minns fel, glada, lyckliga människor ute i naturen. Sen bar budskapet att koldioxid är ju det vi alla lever av och det är bra för oss. Ju mer, desto bättre. Och till sist att kol- och oljeindustrin är ren och ger välfärd. Det är sällan man ser en lögn så beräknande vackert inpackad. Sponsrad av de stora oljebolagen.
Det handlar om vetenskap, men också om tro. Själv tror jag att vi går mot en global katastrof, om vi inte ställer oss på bromsen NU! Men jag tycker inte att hela frågan ska koncentreras kring huruvida jorden kommer att värmas upp för mycket eller inte, alltså om vi har ett klimathot eller inte och om det beror på koldioxiden.
Klart att det krävs forskning, och ingen forskning är god forskning, om den inte får kritik och klarar av kritik. Men jag tycker att man kan se med egna ögon (och på TV) vad som håller på att hända. Jorden är kanske stor och atmosfären hög för en enskild människa, men jag tror nog att jorden fungerar ungefär som allt annat. Lagom är bäst, helt enkelt. Idag använder vi upp fossila ämnen på nolltid, som det har tagit jorden enormt lång tid att bilda. Takten är så hög att man talar om att de kommer att ta slut. Och det gäller nästan alla naturresurser i dagens läge. Vi gör slut på jorden med den här takten. Och producerar bara mer och mer avfall. Men de rika länderna kan än så länge kosta på sig att vara skeptiska, för problemen finns ofta i, eller exporteras till, fattiga länder. Det är ju inte vi som behöver se oss omkring och se med egna ögon att jorden håller på att bli förstörd, för det syns inte här i Finland, i alla fall. Och vi har så pass mycket pengar att vi kan skaffa det vi behöver i alla fall och resa till de vackra ställena. Men nog ser man det, till och med med egna ögon, i många miljonstäder, i vårt östra grannland, i storindustrin Kina, på de enorma, importerade soptipparna som finns i fattiga länder, i f.d regnskogsområden, i världshaven osv. Min point är alltså att ÄVEN om den globala uppvärmningen skulle visa sig vara en felkalkylering, så kan vi ändå inte strunta i att börja leva mera miljövänligt, för vår jord håller på att förstöras på så många olika nivåer och ställen samtidigt också utan en global uppvärmning.
För mig handlar det inte heller bara om miljö. Det handlar också om mänsklig rättvisa. Det finns till och med forskning som visar att ingen blir lyckligare av att en grupp blir bara rikare och rikare och en annan grupp fattigare och fattigare. (Se till exempel Lyckoformel av Stefan Klein). All exploatering av naturresurser har något annat gemensamt också, de exploaterar också mänskliga resurser. Det finns alltid någon som arbetar under undermåliga eller till och med livsfarliga förhållanden till svältlöner, för att andra ska kunna konsumera så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och några andra ska bli så rika som möjligt på hela grejen.
Idag i Pohjalainen var det en helsides artikel om den nya synden, nämligen klimatförändringen. Artikelns (ironiska) budskap är att vad du än gör, så är det syndigt ur klimatsynvinkel. Artikeln räknar upp allt som är fel och avslutar med att nu är det dags att befria sig själv från en ständig känsla av skuld/synd. Man måste ju äta och bo och bara med att finnas till så producerar vi en massa koldioxid, så egentligen är det meningslöst att ens försöka.
Det är så synd (kanske fel ordval i sammanhangen) att avskriva sig sin andel av ansvaret, tycker jag. Jag tycker att vi alla är ansvariga. Men att gå runt med dåligt samvete (och ändå inget göra) är något av det mest meningslösa man kan hålla på med. Men som jag skrivit förut, så tycker jag att om man har fått mycket (de flesta som bor i Norden, Västeuropa eller Nordamerika räknar jag hit) så har man också mycket ansvar. Konsumtionen har mångdubblats på några tiotals år och samtidigt förstås industrin. Har vi kunnat mångdubbla den så kan vi väl också minska på den? Men om vi minskar på den delen som exploaterar människor, djur, naturresurser och miljö och istället väljer att konsumera sånt som är bra för människor, djur, naturresurser och miljö, så måste det väl leda till en bättre värld? I min enkla hjärna gör det det i alla fall. Om någon multinationell firma börjar gå sämre och någon miljardär förlorar en och annan miljard, så är jag bara nöjd.
Klimathot eller inte.
fredag 11 december 2009
Julklappsberg
Jag lovade återkomma till våra julklappar. Min tanke var ju att vara lite alternativ i år och lite mer återhållsam, men det blev nog mest en tanke, dessvärre. Barnen behöver nog inte gå lottlösa i år heller... Jo, jag fick igenom mina förslag på hållbara, pedagogiska spel och hållbara träleksaker, och pyjamasar i ekobomull blir det också. Hållbart har nog varit ett ledord i år. Men nog slank det med en och annan plastleksak också och en del elektronik, där vi glömde bort att checka upp miljömärkning, ursprung och etik... URK! Men i år har vi alla fall FÖRSÖKT lite... Yngsta sonen ska få en julklapp som kommer att hålla till hans egna barn också, om han så vill. Nästa år kanske det går ännu bättre. I fjol började jag reflektera först efter att allting redan var köpt. Det tar länge att göra sig av med gamla vanor...
fredag 4 december 2009
Lågenergijul
Det är mysigt att ha många julljus och stjärnor och ljusslingor i och utanför huset. Det är ju så mööörkt hela tiden denhär tiden på året. Hur går det ihop med att leva miljövänligt? Den ultimata miljövännen tänder väl sig ett hemstöpt stearinljus, eller kanske ett bivaxljus, men absolut inga ljusslingor... Där går jag nog bet... Nej, men det är faktiskt inte så farligt som det låter. För sakta men säkert håller vi på och byter ut våra lampor från traditionella glödlampor och spotligts till lågenergilampor och ledlampor. Igår räknade min man ut att stjärnorna som vi har i våra (många) fönster i fjol förbrukade 150 W per timme och i år kommer har vi kommit ner till 14 W per timme! Nog blir det ju en hel del mindre på ett par månader!
Igår bytte vi ut två spotlightlampor, som har brännt av många tiotals W per timme. Spotlighten ska lysa upp en jättestor tygtavla som vi har på väggen, men vi har nästan aldrig haft på den, eftersom det har känts så slösaktigt... Vi köpte två (rätt dyra!) ledlampor på prov, med en utlovad levnadstid på 25 år eller närmare 9000 h, eller hur det nu var. De drar 1 (en) W per timme, så kanske vår tavla får lite ljus denna vinter... Vi är bara konfunderade över att spottarna fortsatte att lysa med ett svagt, svagt ljus hela natten, trots att vi släckte dem. Är det så att det alltid finns lite, lite ström i alla ikopplade lampor och dessa spottar, som annars också behöver så lite ström som 1 W lyckas lysa lite med hjälp av denna ström? Återstår att ta reda på... Det är mycket nytt att lära sig för oss som har vuxit upp med glödlampor.
Igår bytte vi ut två spotlightlampor, som har brännt av många tiotals W per timme. Spotlighten ska lysa upp en jättestor tygtavla som vi har på väggen, men vi har nästan aldrig haft på den, eftersom det har känts så slösaktigt... Vi köpte två (rätt dyra!) ledlampor på prov, med en utlovad levnadstid på 25 år eller närmare 9000 h, eller hur det nu var. De drar 1 (en) W per timme, så kanske vår tavla får lite ljus denna vinter... Vi är bara konfunderade över att spottarna fortsatte att lysa med ett svagt, svagt ljus hela natten, trots att vi släckte dem. Är det så att det alltid finns lite, lite ström i alla ikopplade lampor och dessa spottar, som annars också behöver så lite ström som 1 W lyckas lysa lite med hjälp av denna ström? Återstår att ta reda på... Det är mycket nytt att lära sig för oss som har vuxit upp med glödlampor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)