Klimatkonferensen i Köpenhamn är i full gång. Endel är hoppfulla, andra bara med, några demonstrerar och en del är skeptiska och till och med motståndare finns det.
Jag har lagt märke till att det finns en grupp som helt och hållet ifrågasätter om det över huvud taget finns någon klimatkris. Håller vår jord på att värmas upp och betyder det en mindre eller större katastrof för oss och är det vi människor som har ställt till det eller är det bara en naturlig del av jordens livscykel, som man ändå inte kan göra något åt?
För en tid sen såg jag ett amerikanskt reklaminslag mot klimatkrisfrågan, för kol- och oljeindustrin. Det var så extremt, så jag tänkte trilla av pinnen, men det var vackert och övertygande gjort och jag kan tänka mig att det reklaminslaget, visat 100 gånger i en komersiell kanal för människor som inte har satt sig in i frågan, kan vara väldigt, väldigt övertygande. Det började med att visa vackra grönområden, skogar, natur och om jag inte minns fel, glada, lyckliga människor ute i naturen. Sen bar budskapet att koldioxid är ju det vi alla lever av och det är bra för oss. Ju mer, desto bättre. Och till sist att kol- och oljeindustrin är ren och ger välfärd. Det är sällan man ser en lögn så beräknande vackert inpackad. Sponsrad av de stora oljebolagen.
Det handlar om vetenskap, men också om tro. Själv tror jag att vi går mot en global katastrof, om vi inte ställer oss på bromsen NU! Men jag tycker inte att hela frågan ska koncentreras kring huruvida jorden kommer att värmas upp för mycket eller inte, alltså om vi har ett klimathot eller inte och om det beror på koldioxiden.
Klart att det krävs forskning, och ingen forskning är god forskning, om den inte får kritik och klarar av kritik. Men jag tycker att man kan se med egna ögon (och på TV) vad som håller på att hända. Jorden är kanske stor och atmosfären hög för en enskild människa, men jag tror nog att jorden fungerar ungefär som allt annat. Lagom är bäst, helt enkelt. Idag använder vi upp fossila ämnen på nolltid, som det har tagit jorden enormt lång tid att bilda. Takten är så hög att man talar om att de kommer att ta slut. Och det gäller nästan alla naturresurser i dagens läge. Vi gör slut på jorden med den här takten. Och producerar bara mer och mer avfall. Men de rika länderna kan än så länge kosta på sig att vara skeptiska, för problemen finns ofta i, eller exporteras till, fattiga länder. Det är ju inte vi som behöver se oss omkring och se med egna ögon att jorden håller på att bli förstörd, för det syns inte här i Finland, i alla fall. Och vi har så pass mycket pengar att vi kan skaffa det vi behöver i alla fall och resa till de vackra ställena. Men nog ser man det, till och med med egna ögon, i många miljonstäder, i vårt östra grannland, i storindustrin Kina, på de enorma, importerade soptipparna som finns i fattiga länder, i f.d regnskogsområden, i världshaven osv. Min point är alltså att ÄVEN om den globala uppvärmningen skulle visa sig vara en felkalkylering, så kan vi ändå inte strunta i att börja leva mera miljövänligt, för vår jord håller på att förstöras på så många olika nivåer och ställen samtidigt också utan en global uppvärmning.
För mig handlar det inte heller bara om miljö. Det handlar också om mänsklig rättvisa. Det finns till och med forskning som visar att ingen blir lyckligare av att en grupp blir bara rikare och rikare och en annan grupp fattigare och fattigare. (Se till exempel Lyckoformel av Stefan Klein). All exploatering av naturresurser har något annat gemensamt också, de exploaterar också mänskliga resurser. Det finns alltid någon som arbetar under undermåliga eller till och med livsfarliga förhållanden till svältlöner, för att andra ska kunna konsumera så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och några andra ska bli så rika som möjligt på hela grejen.
Idag i Pohjalainen var det en helsides artikel om den nya synden, nämligen klimatförändringen. Artikelns (ironiska) budskap är att vad du än gör, så är det syndigt ur klimatsynvinkel. Artikeln räknar upp allt som är fel och avslutar med att nu är det dags att befria sig själv från en ständig känsla av skuld/synd. Man måste ju äta och bo och bara med att finnas till så producerar vi en massa koldioxid, så egentligen är det meningslöst att ens försöka.
Det är så synd (kanske fel ordval i sammanhangen) att avskriva sig sin andel av ansvaret, tycker jag. Jag tycker att vi alla är ansvariga. Men att gå runt med dåligt samvete (och ändå inget göra) är något av det mest meningslösa man kan hålla på med. Men som jag skrivit förut, så tycker jag att om man har fått mycket (de flesta som bor i Norden, Västeuropa eller Nordamerika räknar jag hit) så har man också mycket ansvar. Konsumtionen har mångdubblats på några tiotals år och samtidigt förstås industrin. Har vi kunnat mångdubbla den så kan vi väl också minska på den? Men om vi minskar på den delen som exploaterar människor, djur, naturresurser och miljö och istället väljer att konsumera sånt som är bra för människor, djur, naturresurser och miljö, så måste det väl leda till en bättre värld? I min enkla hjärna gör det det i alla fall. Om någon multinationell firma börjar gå sämre och någon miljardär förlorar en och annan miljard, så är jag bara nöjd.
Klimathot eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar