Miljövänlig(are) TV

Med anledning av att stativet till vår TV plötsligt bara brakade ihop och sa upp kontrakten så fick min man anledning att börja titta på nya TV-apparater. Nu ska vi inte köpa någon ny, utan förstås fixa den nuvarande med en reservdel som vi har beställt. Den kostar inte mer än 30 € vilket är förvånande i sig. Själva delen kostar väl knappast mer än några cent att tillverka, men att besvärlighetstillägget inte är mer än några tior är ju positivt. Reservdelar brukar ju kosta nästan hur mycket som helst eller inte finnas att tillgå. Ingen föreslog helller att vi ska köpa ny TV istället. Det är ju också positivt. I och för sig funkar själva TV:n utmärkt ännu, där den står lutad mot väggen, men erfarenheterna av reparatörer och reservdelsdistributörer har ju inte varit särskilt positiv hittills. Fattas bara annat förresten. Denna TV är bara två år gammal. Som jag skrev här så fick vi en ny TV på garantin för ca två år sen, eftersom den gamla (som inte var gammal utan mindre än två år) slutade fungera och de inte lyckads uppbåda den nödvändiga reservdelen). Är det här det berömnda inbyggda åldrandet, som finns i moderna TV-apparater? Är det så att en TV av en eller annan orsak börjar krångla efter ca 2 år, för att ge hugade köpare en "giltig" orsak att gå och skaffa en ny? Man behöver ju inte ens ha dåligt samvete, för den har ju faktiskt gått sönder!?!

Nu har jag lagt in veto gällande köp av nya TV-apparater, men om någon faktiskt skulle behöva en ny så har Philips nu en TV som har klassats som Europas mest miljövänliga. I dagens läge är det kanske inte SÅ svårt att få den utmärkelsen, de flesta ägnar ju inte miljövänligheten särskilt mycket omtanke. Det brukar vara bruksanvisning i returpapper typ. Min man har till och med varit till Ecosto och tittat på den. Philips Econova heter den och kostar där ca 800 €. Där har de tänkt på att återvinna, använda så lite material som möjligt, sänka strömförbrukningen så mycket som möjligt och så går fjärrkontrollen på solenergi. Inte så tokigt.

Hoppas bara jag kan stå emot övertalningskampanjen som jag känner att min man startat. För att behålla den gamla tv:n är ju ändå alla gånger bättre ur miljösynvinkel än att köpa en ny, hur miljövänlig den en är. Eller hur?

Nya affärer med ekoinriktning

I dag har en ny hemelektronikaffär öppnat i Vasa. Den heter ecosto och finns i Stenhaga. Jag var in och tittade på deras hemsida, eftersom jag inte varit där själv ännu. Deras produkter kanske inte skiljer sig så mycket från vilken konventionell kedjas produkter som helst, men jag är i alla fall glad för initiativet, för man måste ju börja någonstans. "Mer ansvarsfull, grönare och mera omtänksam" står det. Jag tror och hoppas att ingen där tittar på en som om man kommer från yttre rymden om man frågar om det går att spåra var produkten är tillverkad och om tillverkaren har fått ordentligt betalt eller om man säger att man är villig att betala vad det kostar bara man kan vara säker på att varan faktiskt håller. Eller om man kommer in och vill ha sin apparat reparerad.

Vi får se om de lever upp till sina ord.

I dagens tidning läser jag också att en liten gårdsbutik har öppnat i Malakt i Oxkangar idag (Vörå hör det väl till nuförtiden). Ägarna heter Bengt och Monica Ek. Där säljer de lamm- och fårkött, kebab, getmjölk och ägg och annat från sin egen produktion. De har öppet på fredagar och lördagar. Jag hittade ingen hemsida. Jag skulle kunna tänka mig att köpa av dem om man var ett gäng som köper tillsammans, det är ju ändå en bra bit att köra.

Bra artikel om slutförvaring av kärnkraftssopor

Läs Tomas Lindblads artikel om Slutförvaring.

Den har publicerats i Allt om Vetenskap år 2009, men är lika aktuell nu.

Kärnavfallet ska kunna förvaras i 100 000 år så det gäller att inte fatta förhastade beslut.

Kan någon kunnig människa förklara för mig hur kärnkraft kan räknas som en billig och säker energiform? Jag citerar:

Hela tunnelsystemet vid Söderviken ska bli fyra kvadratkilometer stort. Nästan 2,5 miljoner kubikmeter berg ska borras bort. Kostnaden beräknas till cirka 24 miljarder kronor. De pengarna, plus alla kostnader för forskning och planering för slutförvaret, kommer från kärnavfallsfonden. Dit har kraftbolagen betalat en avgift för varje kilowattimme kärnkraftsel som producerats under åren. Enligt den senaste redovisningen hade fonden tillgångar på 43 miljarder kronor.

Innan SKB kan börja bygga anläggningen måste de få klartecken från myndigheter och regeringen. Ansökan om tillstånd ska enligt den senaste tidtabellen lämnas in i slutet av 2010.

En av de många experter som ska granska ansökan är Björn Dverstorp som arbetar på Strålsäkerhetsmyndigheten.

– Vi räknar med att det kommer att kräva motsvarande 25 – 30 heltidsarbetande personer under flera år för att behandla ansökan. Det är ett jättearbete. Men vi har redan förberett oss på uppgiften under 25 års tid.

Myndigheten har redan krävt bättre och mer omfattande rapporter på flera områden.

– En av de absolut viktigaste punkterna är att förvaret ska kunna hantera de belastningar som en kommande istid innebär, säger Björn Dverstorp. Där finns det fortfarande många svåra frågor att lösa. Till exempel risken för att stora mängder smältvatten från den kilometertjocka inlandsisen sköljer bort leran som omsluter kapslarna.

Teknik, råvaror och hållbar utveckling

Det är få saker som är riktigt enkla och självklara och den nya tekniken hör definitivt inte till de enkla. Och nu menar jag inte ur teknisk synvinkel i första hand, utan ur miljömässigt hållbar synvinkel. Gränsen för hur mycket tekniken kan utvecklas har vi absolut inte sett ännu, men de råvaror som används är definitivt begränsade. I väldigt snabb takt håller jorden på att uttömmas på alla möjliga slags grundämnen. I Allt om Vetenskap 01-2011 finns en intressant artikel som heter "Råvarorna kan ta slut" skriven av Tomas Lindblad.

Här är några exempel:

Batterierna i en (kanske litet miljövänligare) hybridbil innehåller idag ca 10 kg av den sällsynta metallen lantan och i framtida bilar kan det behövas upp till 30 kg av samma metall per bil. Metallen kommer helt enkelt inte att räcka till om efterfrågan på bilarna ökar.

Tekniken med bildskärmar och pekskärmar har slagit igenom stort, men för att skärmarna (kombinationen ljus med elektronik) med dagens teknik ska fungera behöves en sällsynt metall som heter indium. Nästan två tredjedelar av allt indium i världen bryts som en mindre biprodukt vid bly- och zinkgruvor i Kina. Med dagens konsumtion beräknas det att indium tar slut före 2030.

Fosfor är ett grundämne som används i konstgödsling. Där finns också tecken på att produktionen snart inte hinner med efterfrågan. Eller att risken är att fosfat måste utvinnas ur allt sämre metaller med lägre koncentration och som är förorenade med radioaktiva ämnen och tungmetaller. I artikeln talar man om att det här kommer att leda till en livsmedelskris. Min personliga åsikt är att detta är ännu en orsak att gå över till (eller tillbaka till) ekologisk odling och sluta kasta bort mat.

Om platinakonsumitonen fortsätter att öka, tex i bilarnas bränslekatalysatorer och varje människa skulle använda hälften så mycket platina som en medelamerikan, så kommer världens platina att ta slut om drygt 40 år.

Silver används i bakteriedödande teknik, tex i tvättmaskiner. Enligt vissa beräkningar tar silvret slut före 2040, med dagens konsumtionstakt.

De flesta har väl hört talas om peak oil och peak coal, alltså den punkt där olje och kolproduktionen når sitt maximum och sen planar ut.

I den vetenskapliga tidskriften Nature skriver man såhär:

"Vi betraktar det som osannoligt att världens energitillgångar kan motsvara efterfrågan bortom 2020. Därför blir det viktigt att införa begränsningar i energiförbrukningen i alla samhällssektorer, inklusive jordbruk, transporter och tillverkning. Även om sådana gränser inte sätts upp genom aktiva beslut kommer de ändå att uppstå på grund av brist och prisökning."

Det mesta talar för att återvinning är en av framtidens tillväxtsektorer.

Dåliga hushållsmaskiner del 4 - dammsugaren

Jag skrev tidigare i februari om att vår centraldammsugare var "död". På grund av diskmaskinen som också krånglade lät vi centraldammsugaren stå och vänta. Diskberg stör på något sätt mer än dammråttor. Reparatören hade ju gärna erbjudit oss en ny genast för 500 €, men vi föredrog att köra med den gamla bildammsugaren så länge. Hutlöst!

Idag tog min kära make itu med dammsugaren, plockade bort allt från städskåpet, skruvade ner centralenheten från väggen och öppnade och tittade. Där hittade han en liten propp som hade gått, hoppades på det bästa och var och köpte en ny för 3,50 € och tadam vår dammsugare fungerar igen!

Huka er, dammråttor!

Och huka er hushållsmaskinsförsäljare!

Dåliga hushållsmaskiner del 3

Diskmaskinen har återvänt hem! Dåliga hushållsmaskiner är åtminstone för tillfället lite fel rubrik, för nu diskar den på där alldeles tyst och försynt. Hoppas det fortsätter så! Om det lönade sig att reparera eller inte får räkningen (vi har inte fått den ännu...) och tiden utvisa, men just nu känns det som att det var ett bra val i alla fall att reparera och inte kassera!

Dåliga hushållsmaskiner del 2

Nu har vår diskmaskin fått domen. Pumpsystemet är sönder. Det går att laga. Förhoppningsvis. Man måste bara vara målmedveten. Reparatören - alltså den reparatör i Vasatrakten som man förväntas vända sig till om man vill reparera diskmaskiner av just detta märke - ville igen sälja en ny diskmaskin till oss (borde han byta bransch och bli försäljare istället?). Men nu gick han då med på att reparera vår diskmaskin, provköra den två gånger och om den då funkar får vi tillbaka den utan någon som helst garanti på varken reservdelar eller jobb. Går den sönder igen så är det på eget ansvar. Ska det faktiskt vara så? Finns det ingen skyldighet att ge någon som helst garanti på sitt eget arbete eller på en splitterny reservdel? Man blir ju riktigt osäker här, om man i alla fall borde ha gått ut och köpt en ny diskmaskin...

Som om det inte skulle räcka med diskmaskinen, så sa vår centraldammsugare upp sig idag. Jag hade dammsugit i ett rum helt som vanligt och stängde av emellan, eftersom jag måste göra något annat. Sen skulle jag fortsätta och då sa det bara klick, klick, men inget hände. Hela systemet hade slocknat bort, provade i alla "hål", men helt dött överallt. Min man tog sig an uppgiften att ta reda på vem som är reparatör för centraldammsugare av detta märke och ringde dit. Gissa vem det var! Jo, vår kära diskmaskinsreparatör/wannabeförsäljare! Han kunde inte säga något om reparationen ännu, men upplyste oss om att en ny centraldammsugarenhet kostar si och så många euro. Suck!

Nu är vi ju hellre brödlösa än rådlösa, så vi tog in vår urgamla dammsugare från uteförrådet. Den tjänade många år i våra tidigare lägenheter, sen var den med om mycket under byggtiden, har sugit upp byggdamm och cementdamm och sågspån och allt möjligt och de senaste åren varit bildammsugare. Jag prövade inte själv, men dammfritt blev det efter mannens framfart.

Vad är det för fel??? Människan förbereder sig för en resa till Mars och det går inte att tillverka maskiner till hushållet som ens klarar fem år????

Dåliga hushållsmaskiner

Igår fick vi då till slut konstatera att nu måste vi göra något åt vår krånglande diskmaskin. Den har slutat fungera flera gånger, men kommit igång igen när den fått stå vila någon dag. De senaste gångerna har den börjat fungera först när min man sugit ut överblivet vatten ur slangen. Ingen kul fritidssysselsättning, vad jag kan förstå så här från sidan om. Diskmaskinen är 4,5 år gammal, precis som vårt hus och den är utvändigt och invändigt nästan som ny. Men funkar inte. Min man ringde till en reparatör och utan att han varit och tittat på den så gav han oss rådet att det inte lönar sig att reparera diskmaskiner och han hade dessutom ett fantastiskt erbjudande åt oss på en riktigt hållbar diskmaskin, som han kunde komma och installera samma dag, om vi slog till nu. Hmm... Vi funderade en stund, kände oss lite lockade, men sen påminde vi oss själva om att a) vi vill göra ekologiska val b) vi vill inte köpa en dyr diskmaskin sådär bara, utan att jämföra pris och kvalitet och tillverkningsfakta. Så nu ska samma person, som skulle ha haft tid att komma och installera en ny diskmaskin igår och föra bort den gamla, se om han har tid att komma och hämta vår gamla nästa vecka och sen se när han har tid att titta på den och sen beställa eventuella reservdelar från något annat land. Två veckor ska det ta. Och reservdelarna kan kosta hundratals euro. Han berättade förresten att i de flesta diskmaskiner så är över hälften av alla delar såna som INTE går att byta ut om de går sönder. Men vi ska åtminstone pröva om det går. Vi kollade förresten att en ny diskmaskin, som faktiskt är gjord för att hålla och har utbytbara delar skulle kosta 1300 €, så i ljuset av såna uppgifter så känns reparationskostnaderna inte SÅ farliga... Hoppas den går att reparera.