Säsongsmat

Leo har tipsat om sin sajt Säsongsmat. Där finns kartor och bilder över vilken mat som är i säsong för tillfället och en del recept. Man kan skriva in datum och klicka om man bor i norra eller södra Sverige eller Finland. Praktiskt! Gå in och titta på

Säsongsmat

Mera svamp...

Idag var jag ute i svampskogen igen. Det är så roligt nu, så hade jag inte jobb och familj så skulle jag säkert tillbringa den mesta tiden där! :)

Idag resulterade skörden i svamppaj, svampstuvning och svampsallad. Jag är så stolt, för jag hittade tio olika sorters svampar. Och jag tror faktiskt inte att någon behöver magpumpas.

Svamppajen är förstås gjord utan vetemjöl, med bovetemjöl och lite kokosmjöl, smör och ost.

Idag har jag varit ute i svampskogen med min "privatlärare" för andra gången. Hur kul som helst att lära sig mera när man verkligen vill!

Mellan första och andra "lektionen" har jag skaffat en liten svampbok att ha med. Jag råkade hitta en med bra bilder, bra beskrivningar och bra scheman på loppis. Den var på finska, men det fanns en förteckning över alla namn på svenska också, så den fick duga för tillfället. Kanske jag behöver en mera avancerad senare, men nu just nu funkar den bra.

Jag har också varit ute på självstudier i skogen ett par gånger. En gång hade jag med dottern också, men hon konstaterade snabbt att jag måste ta flera svamplektioner, för jag plockade ju knappt en enda svamp av dem hon hittade åt mig. Hon hittade till och med svampar som hon var helt säker på att mommo hade plockat (men jag inte vågade plocka). Kanske hon blir än bättre svampplockare än jag så småning om... (men då är det bättre att hon går ut i skogen med mommo och inte med mig, förstås).

Min "lärare" skänkte hela skörden till mig, så det blev svampstuvning till kvällsmat och en svampsallad ska jag försöka få till också.

Fattar inte att jag inte har lärt mig något om svamp tidigare! :)

Säsongsmat för dummies

Det där med att äta enligt säsong har tidigare varit ett mysterium för mig - hur vet man vad som är i säsong när butikerna är fulla med samma mat året runt (och man inte lyssnat på sin mamma)? Jag kan inte säga att jag är någon expert nuförtiden, men några små hållhakar för dummies har jag ändå lärt mig och jag jobbar på att lära mig mera.

Det första man kan göra är att tex gå in och läsa Marthas matkorg. (Detta är inget dummiestips utan högre vetenskap!) Där tipsar de om säsongmat för de fyra årstiderna. Bara att läsa och memorera och komma ihåg det när man är och handlar också.

Sen har jag kommit på ett annat knep (det här är mitt dummies-tips då). Om man har en välsorterad mataffär där man brukar gå och handla och man vet att affären är välsorterad när det gäller ekomat också så kan man handla enligt principen ekologiskt, nära och prismässigt överkomligt (i jämförelse med andra ekoprodukter, inte i första hand konventionellt odlad mat då). När det inte finns inhemska ekoprodukter att tillgå (eller när de är svindyra och pyttesmå) där så är de helt enkelt inte i säsong. Tidigare gick jag över till konventionellt odlade eller ekoprodukter från Sydeuropa då de inhemska "plötsligt" tog slut, men nu har jag äntligen fattat varför de inte finns i affärerna just då.

Sen har jag också läst en jättebra odlingsbok som heter Den lättskötta köksträdgården av Clare Matthews. Ingenting för erfarna trädgårdsodlare eller folk som är uppvuxna på landet men riktigt, riktigt bra för nybörjare och såna som ännu lider av sviterna av att ha vuxit upp i ett höghus. Den börjar verkligen från A och det är ju skönt om man inte vet så mycket. Sen är det bara att göra som det står i boken och så har man mat för hela sommar- och höstsäsongen och lite in på vintern också. Eller så inte... Jag lånade boken på biblioteket, men jag tror faktiskt jag ska investera i en egen till våren.

Okej, nu när jag har avslöjat hur nyhjälplös jag varit så kan jag ju också berätta att när jag börjat fatta det här med säsong så har jag också börjat inse vilken rikedom det är. Det är ju allra godast, miljövänligast och hälsosammast att hålla sig till säsongens råvaror. Då får man variation under året (fast man först kanske tänker att det är tvärt om), man får dessutom längta lite det som inte är i säsong och då smakar det SÅ gott sen när man äntligen får det igen.

I Vasa har jag hittat en affär där det här funkar ganska bra, det där säsongstipset för dummies, nämligen Prisma. De tar in väldigt mycket ekologiska grönsaker. Och visst köper vi frukt och annat som inte är närproducerad, men då brukar jag ändå försöka vänta på det som är i säsong i Sydeuropa/Nordafrika och inte kommer från Nya Zeeland eller Argentina eller någon annastans på andra sidan jordklotet. Nu under vår egen frukt- och bärsäsong är det ändå onödigt att köpa så mycket frukt från andra länder.

Nu ska jag gå ut och plocka ett kallt, saftigt äpple från trädet!

Matslöseriet

I måndags kom det en dokumentär om hur mycket mat som bara kastas fast den skulle gå riktigt bra att äta fortfarande. Det sker i hela kedjan, producenterna tvingas kasta sådant som inte duger åt uppköparna (tex för krokiga gurkor, för stora potatisar, bananer med fel form). Uppköparna kastar sådant som inte klarar transporterna (tex om ett par apelsiner i en hel låda börjar ruttna så kastar man hela lådan, eller fisk som inte blir uppköpt samma dag), köpmännen kastar mat som börjar närma sig "bäst före"-datum eller som inte ser perfekta ut och ratats och till sist kastar slutkonsumenten maten som klarat sig undan hela långa kedjan och kommit ända hem till någon för att man inte vill ha den, för att man köpt för mycket eller inte är sugen längre. Enligt dokumentet skulle man kunna lösa världens hungerproblem med den mat som kastas. Det är ett enormt slöseri, som dessutom kräver massor med naturresurser. Värst känns det med tex massproducerad frukt (tex bananer) som odlats på områden där lokalbefolkningen tidigare odlat mat för sin försörjning och nu lider av hunger, undernäring och fattigdom. Allt för att bananerna ska kunna åka jorden runt och slutligen hamna i ett avfallskärl i västvärlden.

Programmet heter Arvokas ja herkullinen jäte på finska.

Min egen analys av programmet var att producenterna säger att de inte kan göra något, för uppköparna styr. Uppköparna säger att de inte kan göra något, för köpmännen kräver att det ska vara såhär. Köpmännen säger att de inte kan göra något, för om de inte kastar bort det gamla och har hyllorna fulla med färsk och vacker mat från morgon till kväll så väljer kunderna en annan affär. Kunderna säger att de bara köper det som finns i affären, de kan väl inte göra något åt saken.

Vad kan DU och JAG göra åt det här?

Yle Areena sänder programmet ännu i 26 dagar från och med idag. Klicka på Yle Areena

Svamp!

I år har jag bestämt mig för att lära mig något om svamp. Utgångsläget är att jag känner till två svampar, kantarell och röd flugsvamp. Kantareller har jag ibland lyckats hitta och röda flugsvampar brukar jag klara av att inte plocka. Och förresten, Karljohan lärde jag mig att rita när jag gick på lågstadiet. Någon prototyp av den bilden har jag dock aldrig sett i skogen. Ungefär så långt har mina svampkunskaper nått.

Igår fick jag min första privatlektion i svampplockning av en vän. Tack för det, M! Vår skörd blev inte så riklig, för vi konstaterade att det var för torrt och så hade vi kanske inte riktigt lokalkännedom heller. Men jag tror i alla fall att jag lärde mig något. Min första svamp får bli Karljohan. Karljohan kan se ut på många sätt beroende på om den är stor eller liten. Men den ska ha en brun hatt, vara gul och småsporig undertill och ha en tjock fot med vita nätstrumpor på. Strumpeband har den också, om den är lite större, annars sitter det fast i hatten ännu. Och man ska inte förväxla den med illvilliga kopior med svarta nätstrumpor på. Och så ska man gå ut i skogen i rätt tid, efter regn, för annars är risken stor att någon annan hinner före (våra vänner maskarna). Blev det ungefär rätt så?

Jag ska skaffa en svampbok och börja gå ut i skogen och titta vad jag hittar. För jag har inte ens noterat svamparna som något potentiellt ätbart hittills. Idag när jag var ute och sprang i skogen (jo, till skeptikerna, som inte tror att jag har fortsatt springa efter mitt första inlägg så kan jag säga att det har jag visst det!) så såg jag i förbifarten att där faktiskt växte svampar!

Min "privatlärare" berättade att hon hade gått in för att lära sig en svamp i året. Jag tror jag ska satsa på två i året, eftersom jag börjar betydligt senare i livet än hon. :)

Äntligen har ekokycklingarna kommit!

De första ekologiska kycklingarna har anlänt till en gård utanför Tammerfors. Hittills har det inte gått att få ekologiskt kycklingkött från Finland, men kanske det är möjligt i en snar framtid. Åtminstone Tammerforsborna kan så småningom börja se fram emot ekokyckling i en butik. Kanske Ekosoppi så småningom kunde ta den till Vasa också...

Läs mera här (på finska).

Älvtorget

Idag har jag varit på Älvtorget. Det är Ekotanterna mfl som ordnat marknad med lokalt producerade och ekologiska varor. Så roligt med såna initiativ. Jag köpte grönsaker, fisk, fårkorv, hemmagjort läppbalsam och så ett par handskar gjorda av älgskinn från en älg som är skjuten här i skogarna. Tala om lokalt! Skinnet hade tagit en sväng till Karleby och blivit handskar där. Och priset var nästan pinsamt lågt. Min man ska följa med nästa gång och köpa egna handskar. Hoppas de finns till salu då också. Nästa Älvtorg ordnas om en knapp månad den 10.09.2011.

Gräsbetat

Tidigare i sommar var jag och köpte kött från Björkö Högland. Deras highlandkor går ute den mesta tiden av året och betar gräs och håller landskapet öppet. På det viset gör det det möjligt för andra växter och insekter att trivas, som inte skulle göra det i ett igenvuxet landskap och då behöver de inte mycket övrigt foder. Deras kött är alltså miljövänligt och gott, förstås.

Den här gången tog jag bara malet kött och några file'bitar, men nästa gång de slaktar så tänkte jag försöka mig på lite lever och kött med ben också, att koka egen buljong på.

Undrar sa flundran...

Fisk och jag har fortfarande lite svårt att veta var vi har varandra. Inte så att jag inte tycker om fisk, jag tycker väldigt mycket om fisk. Men jag har alltid lika svårt att veta om och vad jag ska köpa för fisk när jag står där vid fiskdisken. Och ibland när jag vet vad som skulle vara bra så känns den så enormt dyr, så jag låter den ligga kvar i alla fall. Sen kommer det än larmrapporter om vilken fisk man ska äta och vilken man inte ska äta och ibland är det experter som säger att larmrapporterna är överdrivna och att man mår bättre av att äta fisken än att låta bli. Och sen finns det ju väldigt nyttig fisk, enligt många hälsoexperter, men fångas den då på ett hållbart sätt? Och hur är det med den odlade fisken, är den inte en ordentlig miljöbov och dessutom inte lika hälsosam som den vilda?

Försök få ihop nyttigt, hållbart och ekonomiskt och du har ett riktigt pussel!

Vi börjar med hållbart fångad fisk:

Jag har printat ut WWF:s fiskguide och har den i plånboken (den finns på www:s hemsidor, ofta glömmer jag att jag har den). Där står det vilken fisk man ska föredra, överväga noga om man köper och vilken man ska undvika helt. Bra fisk är tex. abborre, anjovis (av skarpsill), braxen, gädda, gös, lake, mört, siklöja, sej, strömming och torsk och MSC-märkta fiskar. Mindre bra är tex odlad norsk lax och vild lax, makrill, regnbågsforell, röding, tonfisk (vissa sorter) och många fler. Och såna som man ska unvika helt är tex. odlad lax och regnbågsforell från Chile och Turkiet, rödspätta, tilapia, vild öring och många fler.

Sen är det frågan om vad som är extra hälsosamt:

Där beror det ju på vem man lyssnar på förstås. Jag lyssnar på dem som säger att

fet fisk som lax, makrill, strömming, tonfisk och sardiner är den bästa att äta. Därmed inte sagt att andra fiskar inte skulle vara bra också.

Och sen ännu vilken fisk man sist och slutligen har råd med! Det varierar med dagspriset, men sällan är de allra billigast bäst varken ur hälso- eller miljösynvinkel.

Jag har hittat ett par säkra kort, eller ja, mindre osäkra, kanske. Strömming är den ena. MSC-märkt tonfisk är den andra. Strömmingen är ju oftast billig, inte utrotningshotad enligt WWF och hälsosam ska den ju vara också. Om man inte är rädd för larmrapporterna från Östersjön, det vill säga. MSC-märkt (www.msc.org Marine Stewardship Counsil garanterar att fisken är fångad på ett ekologiskt hållbart sätt) tonfisk borde fylla kraven för hållbart fångad fisk. Den är visserligen den allra dyraste av alla tonfiskar som finns, men inte så dyr att man inte skulle ha råd om man vill. Förrän jag hittade den MSC-märkta tonfisken hade vi inte ätit tonfisk på länge. Dessutom finns det vissa sillburkar som är MSC-märkta, liksom djupfrysta sejfileer. Och till barnens stora glädje har jag hittat MSC-märkta fiskpinnar. De kunde inte tro sina ögon, för hos oss har det inte serverats fiskpinnar så länge de kan minnas. De hade till och med slutat fråga efter fiskpinnar. Jag smakade lite och de var riktigt goda, för att vara fiskpinnar, men jag hoppar ändå över dem, eftersom paneringen innehåller vetemjöl. I Vasa tycker jag att Prisma är bäst på MSC-märkt fisk.

Men när jag ska köpa färsk fisk så står jag fortfarande där som åsnan mellan två hötappar. Ibland blir det lax, för det tycker vi alla att är den godaste fisk som finns. Och så ska den ju vara så nyttig också. Vad gör man? Till min glädje läste jag i VBL den 7.8.11 att det utöver MSC-märkningen ska komma en ASC-märkning (Aquaculture Stewardship Counsil) som ska miljömärka fiskodlingarna. Bland annat laxen kan komma ifråga, stod det.

Synd att också fiskandet har blivit en rovdrift där man inte längre vet vad som är rätt och vad som är fel...

Bär, bär, bär

Idag kom svärfar hit med 40 liter bär! Härligt! Blåbär, hallon, röda vinbär och svarta vinbär, som jag nu har fryst in. Själv har jag också plockat hallon och blåbär i år och vinbär också och dessutom köpt jordgubbar, så vi borde klara det kommande årets frukostar nu!

Majas klimatmat av Maja Söderberg

Majas klimatmat

Här om dagen var det lite mulet och regningt och vi passade på att åka till biblioteket. Där hittade jag en bok som heter Majas klimatmat och är skriven av Maja Söderberg. Det är en riktigt bra bok om hur man kan äta klimatsmart och ekologiskt under hela året genom att följa säsongens mat. Lite kanske man märker av att Maja tydligen bor i södra Sverige och jag själv ganska mycket längre norrut. Det är inte så tidigt på våren man man börja njuta av primörer här, inte, tyvärr. Men annars är den lätt skriven och recepten är inte heller oöverkomliga. Jag blev genast inspirerad av hennes grillade strömmingsfileer i folie (folie är inte min favorit, men jag har inte kommit på något bättre alternativ och jag försöker alltid sätta folierna i metallinsamlingen sen, om de inte är alldeles för geggiga), men det blev ändå enligt eget "recept". Strömming är ju billig och bra mat på alla sätt och vis, men inte så lätt att hitta på vad man ska göra med den. Det här blev gott! Man ska alltså grilla strömmingsfileer (som man kan skära i två delar) tillsammans med säsongens grönsaker. Jag tyckte det blev hur gott som helst!

Torkade jordgubbar

Igår fick jag för mig att jag skulle prova på att torka jordgubbar. Det har jag aldrig gjort förut. Enligt lite googlande så skulle det inte heller lyckas så bra, men jag gjorde det i alla fall. Jag skar jordgubbarna i tunna skivor och la på en plåt. Sen hade jag på varmluftsfunktionen över natten. På kvällen hade jag på ca 50 grader (det minsta man kan ha på vår ugn) och över natten bara varmluftsfläkten, men ingen värme. På morgonen var de lagom torra. Jag tänker ha dem till min "mysli" ibland. Barnen smakade och sa att de inte tyckte om dem, kanske de var lite sura om man förväntar sig godissmak... Någonstans läste jag att man kan vända jordgubbsskivorna i socker om man vill ha sötare smak, men det vill inte jag... Nästa gång, om jag gör det här flera gånger, så ska jag skära jordgubbarna i små kuber i stället för skivor, för ändorna, som jag trodde skulle misslyckas blev bästa av alla och passar bäst i mysli också.

Samlar för vintern...

Persilja och dill har jag fryst in och mynta har jag på tork för tillfället, liksom lite libsticka. Betänk att personen som gör detta inte tänkte ha en köksträdgård över huvud taget för fem år sen då hon satte första spadtaget i den blivande trädgården.

Man kan ändra sig och tur är väl det!

Jordgubbar!

Naturenligt och närproducerade jordgubbar från Sunds i Kuni, Korsholm!

Härligt med jordgubbssäsong. Det här ska vi njuta av i vinter...

Svamppaj utan vetemjöl

Idag lyckades jag över förväntan med en svamppaj utan vetemjöl.

Pajdegen gjorde jag av 3/4 dl bovetemjöl, 3/4 dl kokosmjöl, ca 100 gr smör, lite salt och två msk vatten.

Själva innehållet i pajen tillkom enligt man-tager-vad-man-haver-metoden. Jag blandade några matskedar ekologisk turkisk jogurt, det sista vi hade kvar av en bit fetaost, det sista vi hade kvar av chevreost och två ekologiska ägg och rörde om. Sen hackade jag ett gäng egenodlade rucolablad och ett par basilikablad och lite ekologisk shitakesvamp och rörde i det. Hela röran la jag i pajformen. Röran kändes lite torr, så jag hällde över lite grädde också och pepprade lite och sen rev jag ost över pajen. Jag gräddade den en stund i ca 200 grader tills den hade fått lagom färg. Den avnjöts på terrassen, precis som frukosten och lunchen och eftermiddagsteet denna dag. Idag hade jag bara en försöksperson, men han och jag åt upp nästan hela pajen på en gång.

Mina första stapplande steg i naturens skafferi

Igår, när solen ännu sken och det var riktigt fint väder blev jag inspirerad att gå ut i naturen och plocka mat. Jag kände mig så ekologisk och gick runt där och nästan kände hur jag fick kontakt med mina förfäder. De hade säkert också gått runt och letat efter blad och rötter att äta.

Skillnaden var nu bara att jag hade bilder med mig i högsta hugg och kollade och kikade och försökte desperat känna igen någon växt. Till sist, när jag inte hade hittat något annat än ett jättestort snår med hallonbuskar, som jag ska återkomma till när hallonen är mogna, så började jag plocka mjölkört (rallarros/duntrav) för jag hade läst att unga skott som är under 25 cm långa ska kunna plockas och kokas som sparris och ätas med smör. Det lät ju gott.

Väl hemma igen hade resten av familjen redan blivit så hungriga att de gått och plockat åt sig mat redan (i kylskåpet alltså, inte ute i naturen). Så jag fick koka mina läckra mjölkörtsskott i lugn och ro. När de kändes mjuka så klickade jag på rejält med smör och satte mig ner för att äta mina läckerheter. Trodde jag. Men nej, fy, de gick ju inte att äta!!! Jag fick liksom inget ur dem, bara smöret, resten var bara, ja, strimlor av sega rötter, eller något. Jag försökte gnaga och febrilt hitta något att äta på dem. Kanske man i krigs- och kristid hade kunnat gnaga i sig något av dem, men så här i fredstid måste jag erkänna att hela härligheten åkte i komposten. Hmmm...

Gäddbiffar

Idag blev det också närmat. Sonen fångade en gädda igår. Först hade jag tänkt tillaga den i ugn, men ingen brukar riktigt gilla det. Istället kom jag på att jag kunde laga biffar av fileerna. Mitt sätt att filea passar inte i den högre kokkonsten, men någotslags filebitar lyckades jag ändå åstadkomma till sist. Det är ju inte så stor skillnad hur de ser ut, om man ändå kör dem i mixern. Ett skuret finger fick jag också.

Jag körde alltså gäddfileerna i mixern. Sen rörde jag ihop geggan med ett ägg, lite smörstekt lök, salt och peppar. Det blev lite löst, men när jag körde det en liten stund till i mixern blev det till en lagom kletig massa som det gick lätt att forma biffar av att steka i smör några minuter på var sida.

"Gräddfilssåsen" är gjord av 1 dl turkisk jogurt, ½ dl äkta majonnäs, ½ dl hackad dill och lite salt.

Räkorna är vild fångst från Norra Ishavet, vilket inte är något man ska fundera noga på om man ska köpa eller inte, enligt WWF:s fisktabell. Jag har inte köpt räkor på ett par år, tror jag, men i våras gjorde jag det. Idag gjorde vi slag i saken och åt dem också...

Minsteman hade redan av principskäl bestämt sig för att vägra äta gädda, men jag fick honom att smaka på en liten bit och då tyckte också han att det var riktigt gott.

Resten av gäddan kokade jag upp. Det skulle säkert också ha dugit som människomat, men det blev två skrovmål till katten istället...