Miljöpåverkan

Idag på nya jobbet upptäckte jag att datorn har en inställning där den räknar hur mycket man printar ut och hur stor miljöpåverkan den har.

Sånt tycker jag om. Det får en att tänka till och inte printa något i onödan. Inställningarna är för övrigt på svartvita dubbelsidiga automatiskt. Det gillar jag också. På mitt förra jobb krånglade jag hela tiden med inställningarna, för jag ville printa svartvita, tvåsidiga, men för det mesta kom det ensidiga i färg.

Jag har printat ut ett tredjedels träd. Förhoppningsvis minskar printandet nu, det blev mycket i början när det var så mycket faktadokument som jag behövde...

Miljö påverkan

Träd	0,317% av ett träd sedan 2011-aug-19
Koldioxid	1,1 kg av koldioxid sedan 2011-aug-19
Energi	Likvärdigt till att köra en 60W glödlampa i 72,2 timmar

Matslöseriet

I måndags kom det en dokumentär om hur mycket mat som bara kastas fast den skulle gå riktigt bra att äta fortfarande. Det sker i hela kedjan, producenterna tvingas kasta sådant som inte duger åt uppköparna (tex för krokiga gurkor, för stora potatisar, bananer med fel form). Uppköparna kastar sådant som inte klarar transporterna (tex om ett par apelsiner i en hel låda börjar ruttna så kastar man hela lådan, eller fisk som inte blir uppköpt samma dag), köpmännen kastar mat som börjar närma sig "bäst före"-datum eller som inte ser perfekta ut och ratats och till sist kastar slutkonsumenten maten som klarat sig undan hela långa kedjan och kommit ända hem till någon för att man inte vill ha den, för att man köpt för mycket eller inte är sugen längre. Enligt dokumentet skulle man kunna lösa världens hungerproblem med den mat som kastas. Det är ett enormt slöseri, som dessutom kräver massor med naturresurser. Värst känns det med tex massproducerad frukt (tex bananer) som odlats på områden där lokalbefolkningen tidigare odlat mat för sin försörjning och nu lider av hunger, undernäring och fattigdom. Allt för att bananerna ska kunna åka jorden runt och slutligen hamna i ett avfallskärl i västvärlden.

Programmet heter Arvokas ja herkullinen jäte på finska.

Min egen analys av programmet var att producenterna säger att de inte kan göra något, för uppköparna styr. Uppköparna säger att de inte kan göra något, för köpmännen kräver att det ska vara såhär. Köpmännen säger att de inte kan göra något, för om de inte kastar bort det gamla och har hyllorna fulla med färsk och vacker mat från morgon till kväll så väljer kunderna en annan affär. Kunderna säger att de bara köper det som finns i affären, de kan väl inte göra något åt saken.

Vad kan DU och JAG göra åt det här?

Yle Areena sänder programmet ännu i 26 dagar från och med idag. Klicka på Yle Areena

Regeringens mål för miljön

Äntligen har vi fått en regering idag.

Så här sammanfattar den färska regeringen miljömålen:

"Ympäristö jätetään tuleville sukupolville paremmassa kunnossa. Suomea rakennetaan luonnon monimuotoisuuden vaalimisen ja ilmastonmuutoksen torjunnan edelläkävijämaaksi. Hallituksen tavoitteena on tehdä tulevaisuuden Suomesta hiilineutraali yhteiskunta, nostaa Suomi ympäristöteknologian ykkösmaaksi ja kehittää Suomesta maailman ympäristötietoisin kansakunta. "

"Miljön överlåts till kommande generationer i bättre skick. Finland ska bli ett föregångarland när det gäller att ta hand om mångfalden i naturen och att bekämpa klimatförändringen. Regeringens mål är att göra framtidens Finland till ett koldioxidneutralt samhälle, nummer ett inom miljöteknologi och utveckla Finland till världens mest miljömedvetna folk." (Min egen snabba översättning).

Det låter ju fint, på pappret i alla fall!

Välfärd utan tillväxt

"Välfärd utan tillväxt Så skapar vi ett hållbart samhälle" av Tim Jackson är definitivt den bästa fackbok jag har läst på riktigt, riktigt länge. Boken baserar sig till stora delar på en rapport om hållbar utveckling som han skrev som chefsekonom och det han kommit fram till som chef för forskningsgruppen om livsstilar, värderingar och miljö på Surrey universitetet.

I boken går Jackson kritiskt igenom dagens ekonomiska system, eller ekonomismen. Han kallar det också för "oansvarighetens tidevarv". "

För att försvara den ekonomiska tillväxten har vi varit beredda att tolerera - och har rentav uppmuntrat till - betungande finansiella och ekologiska skulder, i tron att dessa är nödvändiga för vår trygghet och ska rädda oss från sammanbrott. Men detta har aldrig varit hållbart på sikt. Finanskrisen har visat att det inte ens är hållbart på kort sikt."

Plötsligt när jag läser boken förstår jag, att även om jag aldrig aktivt studerat ekonomi eller satt mig in i makroekonomiska frågor (eller kanske just därför?) så har jag svalt hela biten med "det enda rätta sättet" att förstå hur ekonomi fungerar. Alltså allt det som följer med tanken med ekonomisk tillväxt för att trygga välfärden (även om jag varit kritisk till delar av den).

Jackson vill med boken visa att det kan finnas andra sätt att tänka, leva och handla. Väldstånd behöver inte innebära en ständig ekonomisk tillväxt, i själva verket har tillväxten gått så långt på många håll att den inte ens mera ger välstånd utan snarare konsumtionssamhällets ökade missnöje. Dessutom har tillväxten gått ut över nästan alla miljömässiga gränser redan, samtidigt som det finns andra som betalar priset för tillväxten (bland annat arbetarna i låglöneländerna).

Vad är välstånd då enligt Jackson? Jo, det är en något som gör det möjligt för människor att blomstra, att öka sammanhållningen i samhället, att finna högre nivåer av välmående och ändå minska sin materiella inverkan på miljön. Tanken är att det ska vara tillgängligt för alla jordens invånare, inte bara för en rik elit. Det som är viktigt för att ha välstånd är visserligen en viss materiell nivå (man behöver mat, kläder, tak över huvudet och en viss ekonomisk trygghet), men inte oändliga rikedomar och möjligheter att konsumera. Lika viktigt är familj, vänner, gemenskap, andligt liv, meningsfullt arbete, hälsa och andra ickemateriella värden. Det här är ju inget nytt, men hittills har inte detta räknats in och tagits hänsyn till i ekonomiska beräkningar och modeller som tex BNP, som mäter strikt ekonomiska värden och inte säger något om människors faktiska välmående.

Det är länge sedan livstillfredsställelsen har ökat i de länder där BNP har ökat mest, den kan till och med ha minskat . För också till exempel bilolyckor och vapenhandel ger ökad BNP. Vad ska man med ständig tillväxt till, undrar Jackson, när den inte får människorna att känna livstillfredsställelse? Varorna vi köper, köper vi inte längre för att vi behöver dem materiellt. Men vi köper inte bara för att vi är så giriga, utan för att vi är delar av ett stort, strukturellt system. Jakten på tillväxt drivs fram av den tvingande nödvändigheten att sälja mera varor, förnya produktionen regelbundet och stimulera ständigt högre konsumentefterfrågan. Alla (nästan alla) är med i det allt snabbare hjulet som snurrar på och det välsignas till och med av staten. Den som slutar konsumera blir då en förrädare som inte vill ha ekonomisk tillväxt och välfärd, för det leder ju till arbetslöshet, ekonomisk nedgång och elände.

Men, säger Jackson:

"I en värld av gränser är vissa friheter antingen omöjliga eller omoraliska. Friheten att ändlöst konsumera produkter är en av dem. Friheten att uppnå socialt erkännande på bekostnad av barnarbete i leveranskedjan, att finna meningsfullt arbete på bekostnad av ett sammanbrott i den ekologiska mångfalden eller att delta i samhällslivet på bekostnad av framtida generationer kan vara andra."

Problemet är att de flesta inte vill sluta konsumera, för det finns andra orsaker till konsumtionen också. Man konsumerar inte bara som en del av systemet och inte för att man faktiskt behöver sakerna, utan för att dessa har ett socialt eller ett psykologiskt värde. De ger identitet, tillhörighet, mening och hopp. De visar vem vi är och vilken grupp vi vill tillhöra eller inte tillhöra. De är förlängningar av oss själva och det är med hjälp av sakerna som vi visar att vi bryr oss om varandra, älskar varandra och med dem kan vi köpa social status. Vem skulle vilja ge upp dessa friheter? Och vem, som saknar dem, men ser andra ha dem, skulle inte sträva till dem? De som frivilligt väljer bort dessa sociala och psykologiska statusmarkörer måste vara väldigt starka eller ha någon annan form av status eller mål och mening med sitt liv.

Men denna identifikation med konsumtion är "det tomma jaget", som med sina rastlösa lustar (mera, mera, nytt, nytt) är det perfekta komplemtet till företagens rastlösa innovationer (mera, mera, nytt, nytt). Vi blir inlåsta i konsumismens bur, säger Jackson. Och den är inte ekologiskt och mänskligt hållbar även om den kanske fungerar ekonomiskt enligt marknasekonomin. För att komma ut ur den här buren så behövs det en helt ny sorts ekonomi, skriver Jackson och ett nytt sätt att leva. Det gäller både värderingar, livsstil och samhällsstrukturer.

Jackson skriver om ekologiska investeringar. Alltså att samhället går in och styr investeringar mot energisäkerhet, infrastrukturer som stöder låga kolutsläpp, hållbart jordbruk och ekologiskt skydd och riktar sina stöd särskilt mot de svagaste, för att få ett jämlikare samhälle, vilket betyder ett tryggare och bättre samhälle för alla. Dessutom måste det utvecklas ekonomiska modeller som systematiskt tar hänsyn till ekologiska variabler som resursanvändning, ekologiska tjänster och jämlikhet. Man måste också ändra kravet på ständigt ökande produktivitet och inse att det viktigaste ändå är en meningsfull sysselsättning för varje människa, inte att några nästan jobbar ihjäl sig och andra är helt utan jobb, eller att några få kapar åt sig enorma vinster. Kanske en minskad arbetstid för alla och en omfördelning av jobben. Grunden måste vara att människor kan blomsta. Exempel finns redan: sociala företag, lokala energiprojekt, bondens marknad, kooperativ, sportklubbar, bibliotek, musik- och dramagrupper, lokala studiecirklar osv, osv. De ger längt större väldmående och tillfredsställelse än någon stressig, materialistisk supermarknadsideologi, men ingen av dessa räknas överhuvudtaget när man idag ser på dem ur ekonomisk synvinkel, det är bara en "askungeekonomi".

När man kräver att den makroekonomiska arbetsproduktiviteten hela tiden ska öka så är det egentligen bara ett sätt att fint säga att man underminerar allt det som egentligen är viktigt: meningsfullt arbete, samhälle och miljö. Om det behövs en människa för att göra något, så kan det inte bli mera produktivt än så, människan kan inte ersättas, för själva verksamheten är fullständigt beroende av att det är just en människa som utför dem. Personligen så kommer jag att tänka på många lågavlönade, ofta nedprioriterade jobb, som ofta utförs av kvinnor. I denna nya ekologiska ekonomi som Jackson visionerar om så skulle dessa arbetsinsatser uppskattas och prioriteras därför att de föder välfärd.

När det gäller den personliga konsumtionen, som upprätthålls för att man kunna känna delaktighet och uttrycka sitt jag, så skriver Jackson att det inte verkar finnas någon punkt där vi kommer att kunna säga: "Nu räcker det!" om man fortsätter enligt samma mönster som hittills. Man behöver fortsätta konsumera för att kunna fortsätta markera sin sociala status gentemot andra som också fortsätter att konsumera. Detta trots att materialismen nu aktivt minskar människornas välmående, enligt vissa forskare. Nu skulle det behövas en förskjutning mot alternativ njutning som skulle leda till ett ekologiskt mera hållbart liv. Det har visat sig i undersökningar att folk med högre intre värden (självacceptans, tillhörighet, en känsla av gemenskap) är både lyckligare och tar större ansvar för miljön än folk med mera materialistiska värderingar (populäritet, image, ekonomisk framgång). Här är enkelhetsrörelsen, frivillig enkelhet, ett exempel på s.k. alternativ njutning. Tvärt emot den konventionella modellen så kan ett enklare liv förbättra det subjektiva välbefinnandet.

Men förändringen av konsumtionens sociala logik kan inte överlåtas bara på individuella val, skriver Jackson. Även för starkt motiverade personer kan det vara svårt ibland. Han menar att det måste ske strukturförändringar. Den ohållbara statustävlan måste monteras ner och man måste skapa nya modeller för hur man kan blomstra på mindre materialistiska sätt. Till exempel så måste lönsamhet räknas i hur bra möjligheter den har att erbjuda människor välmående, inte materialsm. Den sociala ojämlikheten måste också minskas, för ojämlikhet föder statusjakt och otrygghet. Den materialistiska visionen av välstånd måste nedmonteras. Större vikt på gemenskap och deltagande i samhällslivet kommer också att minska ensamhet och normlöshet. Allt det som konsumismen och marknadsekonomin har monterat ner måste monteras upp igen. Tanken är att vi avstår från en del av våra individuella friheter (vi som har såna). Men i utbyte vinner vi trygghet och andra som saknar våra individuella friheter (tex mycket fattiga människor) får möjlighet till samma som vi. Individuella friheter balanseras mot allmännyttan. Kortsiktiga välbehag byts ut mot långsiktigt välbefinnande. Samhället och vi behöver balans mellan själviskhet och altruism och mellan nymodigheter och traditioner. Konsumtionssamhället uppmuntrar bara till själviskhet och hänsynslös jakt på nymodigheter på bekostnad av mänskligt välmående och miljön.

Livet på landet och i stan

En undersökning om hur stor miljöpåverkan det innebär att bo på mindre tätt bebyggda områden eller i stan har nyligen kommit ut. Tidigare har det ju sagts att det är bättre att bo i ett tätt bebyggt område nära service, för då blir den genomsnittliga miljöpåverkan per person mindre. I deras undersökning har det visat sig att det ändå är stadsborna som har den största miljöpåverkan per person. Det hänger ihop med bland annat det att de som bor i stan ofta konsumerar mera, eftersom de har större utbud omkring sig hela tiden och tydligen mera pengar. Det att bo på landet eller i stan är i sig alltså inte avgörande, utan vilken livsstil man har och hur man konsumerar. Inte ens landsbornas bilkörande kom upp i samma nivåer som stadsbornas konsumtion... Intressant...

Undersökningen heter

Implications of urban structure on carbon consumption

in metropolitan areas

och är gjord av Jukka Heinonen och Seppo Junnila på Aalto universitetet.

Här kan man läsa hela artikeln.

Underkastelsen

Jag har inte haft tillfälle att se filmen Underkastelsen tidigare, men nu finns av någon anledning halva filmen på YouTube att se på. Den slutar lite tvärt, men jag tycker att den snutten som var där var helt sevärd, fast man inte fick se slutet.

Underkastelsen är en dokumentärfilm om alla kemikalier som vi och naturen blir utsatta för. Rena skräckfilmen, faktiskt, om man på riktigt tar till sig budskapet.

http://youtu.be/zTMRi0ElqTk

Ungas attityder är gröna

Igår publicerades årets ungdomsenkät där man frågat ungdomar i åldern 15-30 om deras attityder. Unga människor vill att företagen ska ta ekologiskt och etiskt ansvar och tycker inte att enbart ekonomiska värden får styra företagen. De är också skeptiska till företagens gröntvätt, de tror inte att företagen i själva verket agerar så ekologiskt och etiskt som de ger sken av, men många tror ändå att företagen kan bli motorn till något bättre. Över hälften av de tillfrågade sa att de tänker på miljön när de konsumerar.

Här finns en kort artikel på svenska.

Och här finns en lite längre på finska.

Slutet på världen så som vi känner den

Jag håller på och läser en bok som heter Slutet på världen så som vi känner den av Claus Leggewie och Harald Welzer. De är två samhällsvetare som granskar klimatkrisen ur sociologisk och kulturell synvinkel. Boken är inte särskilt lättläst, men väcker en hel del tankar i alla fall. De behandlar inte klimatfrågor så som man är van att läsa om dem i pressen och populärvetenskapen.

Till exempel skriver de om ett begrepp som de kallar kolonialisering av framtiden. Kolonialiseringen av till Afrika kan väl de flesta relatera till. Europerna kom till Afrika, tog åt sig av naturrikedomar, kulturella skatter, förslavade människor och ödelade existerande kulturer. Afrikanerna lever med konsekvenserna ännu. Kolonialiseringen av framtiden betyder att "europeerna", alltså västvärldens människor som lever över jordens resurser idag, tar åt sig av "afrikanernas" alltså framtidens människors resurser - kolonialiserar framtiden - vilket framtidens människor kommer att lida av i form av miljöförstörelse, resursbrist och vad det nu kan bli frågan om.

De talar också om kognitiv dissonans. Det betyder i det här fallet att man vet vilket beslut eller handling som skulle vara bra för miljön, men man handlar ändå inte enligt det. Man kör bil fast man vet att det skulle vara bättre att cykla eller gör en weekendresa med flyg till Milano eller äter fisk som hotas att utrotning eller vad som helst. Man plågas av dåligt samvete, men tänker att man ändå är medveten om vad man gör i motsats till alla de där andra som bara kör bil/flyger/äter fisk utan att tänka på miljön alls. Jämfört med dem har man ju ändå kommit lite längre. Dessutom hade man ju bråttom/var värd en liten semester/hade butiken inte någon bättre fisk just då. Man sysslar alltså med dissonansreduktion. Ens moral gör inte att man avstår från en dålig handling, utan att man får vetande och handlande att stämma lite bättre ihop för sig själv och minskar då på sitt eget dåliga samvete.

Sen skriver de om att vi måste göra oss av med försakelseideologin. De menar att vi har en del omtyckta beroendeförhållanden och tvång som vi tror att vi gillar. Att göra oss av med dem uppfattas som en försakelse som man inte vill göra. Men i själva verket kunde det vara en befrielse. Till exempel tvånget att jobba långa dagar, privatbilismen, långa pendlingsavstånd, centraliserade inköpsmöjligheter, övernäring (att äta för mycket), att äta säsongsprodukter hela året osv.

Det här är bara några axplock.

Kristinestad är Finlands första Cittaslow

Kristinestad har igår officiellt blivit en Cittaslow, alltså en stad stad där man tänker och handlar "långsamt" för det goda livet (jag har kopierat från Kristinestads hemsida):

DET GODA LIVET

– är det en intressant väg för Kristinestad?

v …Att leva utan brådska, att "skynda långsamt" ...

v ... att söka det unika, det speciella ...

v ... att respektera det lilla och lokala i en globaliserad värld ...

v ... att söka humana, miljövänliga och hållbara lösningar ...

Här kan man läsa mera om Cittaslow

Seminarium om hållbar utveckling

Idag har jag varit på seminarium om hållbar utveckling i Vasa. Seminariet var en del av Hållbar utveckling- kursen som jag börjat på. Det var jätteintressant, precis som alla artiklar som publicerats i Pohjalainen de senaste veckorna.

Jag kommer säkert att blogga på några av de teman som togs upp, men just ikväll orkar jag inte mera. Tänkte bara säga att jag det finns hopp för energiförsörjningen i framtiden, så mycket som det forskas och testas inom förnyelsebar energi i Vasa!

Bra artikel om slutförvaring av kärnkraftssopor

Läs Tomas Lindblads artikel om Slutförvaring.

Den har publicerats i Allt om Vetenskap år 2009, men är lika aktuell nu.

Kärnavfallet ska kunna förvaras i 100 000 år så det gäller att inte fatta förhastade beslut.

Kan någon kunnig människa förklara för mig hur kärnkraft kan räknas som en billig och säker energiform? Jag citerar:

Hela tunnelsystemet vid Söderviken ska bli fyra kvadratkilometer stort. Nästan 2,5 miljoner kubikmeter berg ska borras bort. Kostnaden beräknas till cirka 24 miljarder kronor. De pengarna, plus alla kostnader för forskning och planering för slutförvaret, kommer från kärnavfallsfonden. Dit har kraftbolagen betalat en avgift för varje kilowattimme kärnkraftsel som producerats under åren. Enligt den senaste redovisningen hade fonden tillgångar på 43 miljarder kronor.

Innan SKB kan börja bygga anläggningen måste de få klartecken från myndigheter och regeringen. Ansökan om tillstånd ska enligt den senaste tidtabellen lämnas in i slutet av 2010.

En av de många experter som ska granska ansökan är Björn Dverstorp som arbetar på Strålsäkerhetsmyndigheten.

– Vi räknar med att det kommer att kräva motsvarande 25 – 30 heltidsarbetande personer under flera år för att behandla ansökan. Det är ett jättearbete. Men vi har redan förberett oss på uppgiften under 25 års tid.

Myndigheten har redan krävt bättre och mer omfattande rapporter på flera områden.

– En av de absolut viktigaste punkterna är att förvaret ska kunna hantera de belastningar som en kommande istid innebär, säger Björn Dverstorp. Där finns det fortfarande många svåra frågor att lösa. Till exempel risken för att stora mängder smältvatten från den kilometertjocka inlandsisen sköljer bort leran som omsluter kapslarna.

Teknik, råvaror och hållbar utveckling

Det är få saker som är riktigt enkla och självklara och den nya tekniken hör definitivt inte till de enkla. Och nu menar jag inte ur teknisk synvinkel i första hand, utan ur miljömässigt hållbar synvinkel. Gränsen för hur mycket tekniken kan utvecklas har vi absolut inte sett ännu, men de råvaror som används är definitivt begränsade. I väldigt snabb takt håller jorden på att uttömmas på alla möjliga slags grundämnen. I Allt om Vetenskap 01-2011 finns en intressant artikel som heter "Råvarorna kan ta slut" skriven av Tomas Lindblad.

Här är några exempel:

Batterierna i en (kanske litet miljövänligare) hybridbil innehåller idag ca 10 kg av den sällsynta metallen lantan och i framtida bilar kan det behövas upp till 30 kg av samma metall per bil. Metallen kommer helt enkelt inte att räcka till om efterfrågan på bilarna ökar.

Tekniken med bildskärmar och pekskärmar har slagit igenom stort, men för att skärmarna (kombinationen ljus med elektronik) med dagens teknik ska fungera behöves en sällsynt metall som heter indium. Nästan två tredjedelar av allt indium i världen bryts som en mindre biprodukt vid bly- och zinkgruvor i Kina. Med dagens konsumtion beräknas det att indium tar slut före 2030.

Fosfor är ett grundämne som används i konstgödsling. Där finns också tecken på att produktionen snart inte hinner med efterfrågan. Eller att risken är att fosfat måste utvinnas ur allt sämre metaller med lägre koncentration och som är förorenade med radioaktiva ämnen och tungmetaller. I artikeln talar man om att det här kommer att leda till en livsmedelskris. Min personliga åsikt är att detta är ännu en orsak att gå över till (eller tillbaka till) ekologisk odling och sluta kasta bort mat.

Om platinakonsumitonen fortsätter att öka, tex i bilarnas bränslekatalysatorer och varje människa skulle använda hälften så mycket platina som en medelamerikan, så kommer världens platina att ta slut om drygt 40 år.

Silver används i bakteriedödande teknik, tex i tvättmaskiner. Enligt vissa beräkningar tar silvret slut före 2040, med dagens konsumtionstakt.

De flesta har väl hört talas om peak oil och peak coal, alltså den punkt där olje och kolproduktionen når sitt maximum och sen planar ut.

I den vetenskapliga tidskriften Nature skriver man såhär:

"Vi betraktar det som osannoligt att världens energitillgångar kan motsvara efterfrågan bortom 2020. Därför blir det viktigt att införa begränsningar i energiförbrukningen i alla samhällssektorer, inklusive jordbruk, transporter och tillverkning. Även om sådana gränser inte sätts upp genom aktiva beslut kommer de ändå att uppstå på grund av brist och prisökning."

Det mesta talar för att återvinning är en av framtidens tillväxtsektorer.

Vindkraft

Kärnkraftsdebatten har lite grann vaknat till liv igen. Det är ju valtider men inte minst har diskussioner väckts på grund av händelserna i Japan. Många är skeptiska till kärnkraft, men de flesta låter det stanna där.

I dagens tidning läste jag (igen den finska lokala) att andelen vindkraftskunder inte har ökat alls i Vasa elektriska och att andelen som köper vindkraft är försvinnande liten.

Okej, det är precis samma ström som kommer i alla fall, men det är ändå ett ställningstagande för förnyelsebar energi att välja vindkraft i stället för kärnkraft att lysa upp och eventuellt värma huset med och surfa på nätet med. Vi har köpt vindkraft i ett par års tid. Här kan du läsa om hur jag resonerade då det blev aktuellt. När jag läste vad jag skrivit där märkte till min förvåning att jag är mer påläst om kärnkraft nuförtiden, men mina åsikter är fortfarande de samma.

Vi köper förresten vindkraft från Vasa Elektriska. Jag surfade runt då för ett par år sen och skaffade offerter från många olika elbolag innan cirkeln var sluten och jag insåg att den billigaste vindkraften finns här. Nu har jag inte kollat priserna sen dess, men jag kan bara tipsa om att det är hur enkelt som helst att byta till vindel, om man bara vill.

Klimat- och energistrategi i min hemkommun

Läser i tidningen idag (den finska lokala) att min hemkommun Korsholm har godkänt en klimat- och energistrategi, vilket gör mig glad. Hoppas bara att den inte upplevs som så ouppnåelig att ingen ens gör något för att nå målen. Jag tycker ju inte det då, men risken finns alltid.

Några exempel: I strategin har man som mål att invånarna ska gå över från fossil uppvärmning till förnyelsebar energi. År 2020 ska alla nya hus värmas med förnyelsebar energi och fram till samma år så borde hälften av alla äldre hus övergå till förnyelsebar energi. I kommunala byggnader ska man börja använda solpaneler och vindkraftverk. Eventuellt ska kommunen starta ett ekoenergibolag... och områden som lämpar sig för vindkraft ska märkas ut. Senast år 2015 ska man börja servera ekologisk mat eller vegetarisk mat minst två gånger i veckan i kommunens matserveringar.

Hoppas detta inte bara är tomma ord!

Kurs i hållbar utveckling!

För att livet inte ska alltför enkelt så väljer jag krävande fritidssysselsättningar! He, he!

Jag har anmält mig till en internetbaserad universitetskurs i i hållbar utveckling. Kursen hålls i samarbete med Vasa universitet och Sanomalehtiyliopisto (tidningen Pohjalainen). Pohjalainen har publicerat och publicerar en rad artiklar under några veckors tid under ämnet hållbar utveckling från olika synvinklar, socialt, kulturellt, ekonomiskt hållbar utveckling och hållbar utveckling i praktiken, skrivna av olika professorer vid Vasa universitet. Sen är det ett eftermiddagsseminarium som man ska delta i (det är öppet för alla) och en massa engelsk referenslitteratur att plöja igenom. Själva kursen är på finska. För att få sina studiepoäng ska man skriva en 10-15 sidors uppgift om hållbar utveckling utgående från ett område, kommun eller stad. Just den biten kanske jag inte ser så mycket fram emot, men jag vill gärna lära mig mer om hållbar utveckling!

Gjord för att gå sönder

I söndags kom det en dokumentär på ettan om som heter Hehkulamppuhuijaus eller kanske Light bulb conspiracy. Dokumentet handlade om att saker tillverkas i dag för att med akt och mening gå sönder efter ett tag. Detta för att hålla hjulen rullande och se till att alla fortsätter att köpa mera. Enligt programmet så började det med att en sammanslutning av glödlampstillverkare kom överens om att en glödlampa bara får ha en viss livslängd. Det var på 1920-talet och glödlamporna höll betydligt bättre än idag. Överenskommelsen var att de skulle få hålla max 1000 timmar. Det här hade öststaterna inte någon aning om och när Berlinmuren föll fanns det en firma i Östtyskland som tillverkade glödlampor som höll i 25000 timmar (om jag minns rätt). De visade lampan på en mässa, men den väckte ingen entusiasm, tvärt emot vad de hoppats. Fabriken lades ner sen.

Enligt programmet var glödlampan bara det första exemplet. Efter det har nästan alla tagit efter. Det finns till och med ett ord för fenomenet, nämligen "planned obsolecence", alltså en planerad, inbyggd egenskap hos den tillverkade varan, att den ska gå sönder efter en viss tid eller efter att den använts ett antal gånger. Programmet visade till exempel en gammal film där en bil blev bogserad med hjälp av ett par nylonstrumpbyxor, som bara höll och höll. Numera tillverkas ju inte nylonstrumpbyxor för att hålla. I programmet visade de också en lektion för blivande ingenjörer, där de fick lära sig - inte att tänka ut så bra lösningar som möjligt - utan att klara av att tänka ut lagom bra lösningar, såna som deras arbetsgivare ville ha. Alltså planera varor som bara höll en viss tid.

I programmet undersökte de också en printer som plötsligt hade slutat fungera. Enligt programmet så hade printern ett chip installerat som räknade antalet utprintade sidor och efter 25000 sidor slutade den fungera. Efter många om och men hade de hittat en rysk hemsida där man kunde ladda ner ett program gratis som nollade chipet. De testade, chipet blev tydligen nollat för printern började funka igen! Före detta hade ägaren till printern förresten gått runt till olika elektronikaffärer och frågat om de kunde reparera printern. Samtliga svarade att det inte lönade sig att reparera och rekommenderade en ny printer istället. Hur bekant låter inte det!

Programmets tes var att saker helt enkelt inte tillverkas för att hålla längre utan de tillverkas för att hålla en bestämd tid (ungefär så länge som garantin) och sen slutar de helt enkelt fungera på ett eller annat sätt, eller går sönder, blir sämre på ett eller annat sätt, för att man ska vilja byta ut dem till en nyare och bättre version. På något sätt verkar det här inte alls långsökt, för det är ju just precis så det går till för var och en av oss. Vem känner inte igen "Nyhet! NY! Nu med bättre xxx än någonsin, Nyare! NY! NY! NY! Jag har länge irriterat mig på varför saker inte håller och undrat varför tekniken är så dålig, så mycket som man ändå klarar av idag. Men det är ju helt med mening, för annars skulle inte vårt konsumtionssamhälle hållas på benen längre. Jag blir helt rabiat av sånt här!

Dessutom är det ju inte bara konsumtionen utan vad händer sen, men den kasserade printern och allt annat som man får rådet att byta ut? Jo, de skeppas till Afrika under täcknamnet "Second hand goods". Men med second hand borde man ju ändå mena något som fungerar. Det här skräpet fungerar ju inte. Tex i Ghana har de enorma problem med enorma områden fulla med elektroniskt skräp från Europa och USA, som har förts dit illegalt eller under falskt namn och förstört odlingsmark, vattendrag och bostadsområden. De som tillåter att skräpet förs in får säkert bra betalt för det (under bordet), men efter det handlar det om ren och skär miljökatastrof.

Jag äger en mobiltelefon, som jag köpte begagnad för ett par år sen när den fortfarande hade nästan två års garanti. Den funkade bra tills garantin gick ut, men sen tog batteriet plötsligt slut nästan genast. Jag köpte ett nytt batteri för telefonen var ju annars felfri och jag försäkrade mig om att det var ett äkta märkesbatteri, för att vara säker på att det skulle funka bra, men det hjälpte inte mycket. Jag har ändå fortsatt att ha kvar den här telefonen av principskäl - jag hade ju ändå satsat på ett nytt batteri. :) Nu har det gått ca ½-1 år sen jag köpte det nya batteriet och jag hade så smått börjat fundera på att skaffa ny telefon. Men nu blev jag riktigt, riktigt avtänd. Kanske min telefon också hade ett inprogrammerat bästföre datum? Det verkar ju inte som felet sitter i batteriet, eftersom ett nytt inte riktigt hjälpte upp problemet.

Programmet visas på yleareena.fi några dagar. Det är textat till finska och de talar engelska, franska, tyska och spanska.

Marthainspiratör!

Jag har tänkt bli Marthainspiratör! På Tessas ekoblogg berättar hon mera om vad det är.

Godisets miljöpåverkan

En ny infallsvinkel på miljöpåverkan: nu har man undersökt hur godis, chips och läsk påverkar miljön. Och kommit fram till att de påverkar miljön väldigt mycket, särskilt med tanke på att de innehåller tomma kalorier som inte har något näringsvärde. Chips påverkar miljön 20 gånger mer än vanlig potatis, tex, särskilt om oljan som används är palmolja. Mjölkchoklad har tre gånger så stor miljöpåverkan som mörk choklad. En påse skumgodis har lika stor miljöpåverkan som en portion fläskkött!

Här finns en sammanfattning av studien och här finns hela studien att ladda ner i PDF-format om man är intresserad.

Rik man eller fattig kvinna - vem är miljöbov?

Forskning visar att män förorsakar mera miljöutsläpp än kvinnor och rika människor mer än fattiga. Och män är oftare rika än kvinnor och har mera makt att besluta om miljöfrågor (eller ignorera dem). Om fler kvinnor hade mer att säga till om så kanske världen skulle se annorlunda ut. Intressant att mina personliga iakttagelser befräftas av forskningen...

Intressant också att denna forskare pratar om konsumtionsperspektivet, alltså att man inte bara kan räkna utsläppen per land (tex att Kina har väldigt stora utsläpp och tex. Sverige har rätt små) utan man måste ta hänsyn till hur mycket folk med sin personliga konsumtion påverkar utsläppen globalt, tex genom att köpa varor som importerats från Kina. Då ligger inte ansvaret bara på Kina, eller de länder dit produktionen flyttas för att sänka kostnaderna, utan också på länderna som konsumerar varorna.

Bilden är från NIKK.

Miljövänliga val gynnar personlig hälsa

Vi har hamnat så långt borta från ett naturligt liv i vår 24/7 värld där allt är möjligt när som helst och allt ska gå så snabbt och enkelt som möjligt att man kan anses som udda om man inte vill vara med på allting.

Jag har just läst ut Jordan Rubins bok The Great Physisian's Rx for Health and Wellness och än en gång kommit fram till att allt hänger ihop. Han är inte någon miljökämpe, snarare intresserad av hälsa och andliga frågor, men ändå återkommer han också till miljön. Han rekommenderar tex alltid ekologisk, riktig mat, särskilt viltkött, eller kött av djur som fått leva i sin naturliga miljö, ekologiska frukter och grönsaker, ingen färdigmat och inga andra industritillverkade livsmedel och inga snabba kolhydrater (socker) för att man ska må bra, förebygga och bota fysiska och psykiska sjukdomar. Ät för att leva, lev inte för att äta. Ät inte för att du är nere eller trött eller något annat. Han rekommenderar också att man ska skala bort så mycket gifter i sin närmiljö som möjligt, och då talar han om hemmet. Det enda man ska smeta på sin hud är sånt som man kunde tänka sig att också äta, för huden tar upp nästan allting i kroppen på samma sätt som om man skulle ha ätit det. Skulle du kunna tänka att äta av allting i ditt badrumsskåp? Man ska städa och tvätta så miljövänligt som möjligt och vara noga med sin personliga hygien främst med hjälp av vatten. Frisk luft och promenader och träning som inte kräver en massa utrustning eller träningshallar är vad han rekommenderar. Och inte ska man vara rädd för solen, som är människans A och O genom att använda solkräm, som inte är bra för en (en annan sak är att inte ligga och steka sig) för solen ger livsnödvändig D-vitamin. Dessutom rekommenderar han att man ska ta en dag i veckan, som man använder till att vila, inte flänga runt, jobba, shoppa eller ha dagen fullbokad med en massa andra aktiviteter. För ens personliga hälsa "lönar det sig" också att ha en tro, att tänka positiva tankar i stället för negativa, inte bära på mycket ilska och förlåta dem som sårat en.

Detta är bara axplock ur en nästan 400 sidor tjock bok, kanske någon annan skulle sammanfatta annorlunda.

Men jag tycker att det är dags att på allvar ifrågasätta alla storindustrier; livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin, kosmetikaindustrin, stressiga 24/7-samhället, konsumtionsindustrin och så vidare. Om inte folk åt så mycket dåligt, hade så bråttom hela tiden, rörde sig så lite i vardagen, shoppade så mycket och använde och blev utsatta för så mycket kemikalier hela tiden så skulle det knappast behövas så mycket mediciner med så många biverkningar till så många välfärdssjukdomar och man skulle inte behöva förstöra naturresurserna i den takt som det görs nu och man skulle hinna med det som verkligen kändes viktigt, vilket skulle göra att fler mådde psykiskt bättre.

Idag ska jag ta en promenad i solskenet, imorgon ska jag göra mitt bästa för att inte springa i ekorrhjulet.