Snabb, enkel och god ekoglass utan socker!

Vi har snöat in oss på hemmagjord glass. Vi äter det till efterrätt nästan varje veckoslut. Åtminstone för oss som inte äter socker nästan alls längre så är den hur god som helst. Men också sockerätare brukar gilla glassen.

Vispa två äggvitor, två äggulor och 2 dl grädde i tre skilda skålar och rör ihop försiktigt. I grädden kan man sätta i lite honung enligt smak om man vill ha glassen lite söt. I grädden kan man också sätta i eventuella andra smaktillsatser, som till exempel äkta vaniljpulver och/eller kakao och/eller riva i lite mörk choklad med potatisskalare. Sylt eller bär kan man också röra ner i den färdiga blandningen för att få nya smaker. Eller andra smaker efter vad man själv vill. Sen fryser man röran några timmar eller över natten och sen har man glass. Det här basreceptet fyller en större turkisk jogurtburk nästan (är den 1 liter eller mindre?). Vi använder ju förstås alltid ekologisk grädde och ekologiska ägg, särskilt ekoäggen gör glassen godare, tycker jag i alla fall.

Servera med en klick vispgrädde, valfria bär, frukter, hackad choklad, nötter eller vad du vill.

Den västerländska dieten och sjukdomar

Den som orkar och vill kan läsa denna medicinska artikel om hur den västerländska dieten påverkar människan och förorsakar de västerländska sjukdomarna.

The message couldn't be any clearer!

Vill du dra på dig alla slags sjukdomar så äter du den västerländska, processade, fabrikstillverkade "maten" kombinerat med mycket spannmål och processade oljor och socker och salt. Vill du hålla dig frisk så undviker du allt detta och försöker äta lågkolhydratkost som vilt, fisk, bär, grönsaker, frukter, nötter och liknande.

Här är bara ett citat. Hela artikeln finns att ladda ner under länken.

The western diet and lifestyle and diseases of civilization

Review

(33382) Article views

Authors: Pedro Carrera-Bastos, Maelan Fontes-Villalba, James H O’Keefe, et al

Published Date March 2011 , Volume 2011:2 Pages 15 - 35 DOI 10.2147/RRCC.S16919

Pedro Carrera-Bastos¹, Maelan Fontes-Villalba¹, James H O’Keefe², Staffan Lindeberg¹, Loren Cordain^3
1Center for Primary Health Care Research, Faculty of Medicine at Lund University, Malmö, Sweden; ²Mid America Heart and Vascular Institute/University of Missouri-Kansas City, Kansas City, Missouri, USA; ³Department of Health and Exercise Science, Colorado State University, Fort Collins, Colorado, USA

Glycemic load, fiber, and fructose

During the Paleolithic period, most of the carbohydrate

(CHO) sources were wild fruit, berries, vegetables (typically

presenting low glycemic index [GI]26), and sometimes tubers,

with cereal and honey intake being scarce.14,26,65

Today, most CHO come from processed foods such as

refined sugars and refined cereal grains.65 Even whole grains

possess a higher glycemic load (GL) than does most unprocessed

fruit and vegetables.65 The GL takes into account

both the GI and the amount of CHO in a given serving of

a food. It is estimated that the GL of Paleolithic diets was

significantly lower than the GL of western diets.65

This observation is relevant because chronic adoption

of a high-GL diet may lead to hyperglycemia and

hyperinsulinemia,266 which may contribute to dyslipidemia

(elevated serum triglycerides, small-dense LDL-C, and

reduced high-density lipoprotein [HDL]-C),266 hypertension,267

elevated plasma uric acid,267 and insulin resistance,266 the primary

metabolic defect in metabolic syndrome.266 Moreover, by

eliciting postprandial hyperglycemia, it may increase oxidative

stress, proinflammatory cytokines, protein glycation, and

procoagulant activity, thereby adversely affecting endothelial

function, among other pathophysiological effects.266,268–270

Indeed, a recent meta-analysis of 37 prospective cohort studies

suggests that diets with a high GI, high GL, or both may

increase the risk of type 2 diabetes, heart disease, and gallbladder

disease.270 Furthermore, intervention studies show that a

low GL diet may be an effective strategy for overweight and

obesity271,272 and confer better glucose, insulin, lipoprotein,

and inflammatory cytokine profiles in overweight and type

2 diabetes patients.268 Finally, the chronic adoption of a high

GL diet may lead to a number of hormonal changes (such

as elevated insulin-like growth factor-1 [IGF-1]/insulin-like

growth factor binding protein-3 [IGFBP-3] ratio and increased

ovarian and testicular androgen synthesis, coupled with

decreased sex hormone-binding globulin hepatic synthesis)

that ultimately may result in polycystic ovary syndrome,

epithelial cell cancers, acne, and juvenile myopia, among

other diseases.85,119,266,273

Another nutritional change is fiber intake. Most Paleolithic

diets had more fiber (.30 g/d), generally from fruit and

vegetables,65 than did the typical western diet, where most of

the fiber derives from cereal grains.65 Fruit and vegetables

have, on a calorie per calorie basis, two and eight times more

fiber than do whole grains.65 In addition, fruit and vegetables

typically contain soluble fiber, whereas much fiber in cereal

grains is of the insoluble type.26

This may all be relevant because dietary fiber, in particular

soluble fiber, increases satiety,274,275 reduces postprandial

free fatty acids,275 and contributes to better glycemic control

(perhaps through a glucagon-like peptide-1 effect).275

Furthermore,

dietary fiber appears to play an important

role in intestinal health, as suggested by Higginson and

Oettlé276 in the 1960s. They observed that in Africa, where

“a large amount of roughage is consumed”, colon cancer

and constipation were rare, whereas they were common

diseases in western countries. This was also observed by

Calder et al,277 who reported that a shift from rural to urban

living and at the same time from a traditional to a westerndiet

(containing a low amount of fiber) and lifestyle in Kenya

was associated with diverticulitis and colon carcinoma.

Today, there is an increasing recognition and understanding

of the complex role that fiber plays in maintaining intestinal

health that goes beyond the “traditional” increased bulk and

stool frequency effect. For instance, dietary fiber fermentation

in human intestine produces short-chain fatty acids,

mainly acetic acid, propionic acid, and butyric acid,278 which

exert several beneficial effects on the intestinal tract. For

instance, butyrate and propionate, by inhibition of histone

deacetylase, are able to block the generation of dendritic

cells (DCs) from bone marrow stem cells, thereby inhibiting

the inflammatory response mediated by DCs.279 Also,

butyrate controls the assembly of epithelial cell tight junctions,

leading to decreased intestinal permeability,280 which

may be central to many inflammatory diseases, as explained

previously. Even more relevant, butyrate reduces bacterial

translocation into peripheral circulation independently of

intestinal permeability,281 most likely through decreased

NF-kB activation.281

Although whole grains are increasingly being recommended,

in part to increase fiber intake, given its potential

adverse effects already discussed, it would perhaps be

prudent that most of the dietary fiber came from fruit and

vegetables.

Perhaps even more important, the introduction of refined

sugars and, more recently, of high fructose corn syrup

(HFCS), has increased fructose intake to unprecedented high

levels.65,135 Mounting evidence suggests that this dietary shift

may be an important player in obesity, insulin resistance, dyslipidemia,

gout, hypertension, kidney disease, and nonalcoholic

fatty liver disease.65,135,266,282,283

Spelar det någon roll vad man äter?

Mat är den nya religionen, verkar det som. Aldrig har det talats och skrivits så mycket om mat som idag. Samtidigt bombaderas vi av matreklam i alla de former och mycket lanseras som nyttigt och viktigt för hälsan. Mat väcker starka känslor idag och många tycker sig veta hur man ska äta rätt och hur fel andra äter.

Några exempel: Många är upprörda över att man ens kan tänka sig att inte följa de officiella kostråden, med lämliga mängder fettfattigt kött och fisk, rikliga mängder kolhydrater i olika former, vegetabiliska fetter, bröd och mager mjölk, eller hur det nu går. Är det rätt? I Voi Hyvin nr 2/2011 är det 12 sidor äkta ekoval och den delen som handlar om mat är recept på helt vegetarisk mat, med mycket grönsaker och groddar och sädesslag. En riktig miljövän väljer bort köttet. Är det rätt? Nyligen har en föreläsare (Sten Sture Skalderman) som på Hälsans dag skulle berätta om hur han gick från dödsdom pga livsfarlig övervikt till frisk med hjälp av mat som innehöll mycket kött och fett stoppad av en miljöförening (Savetheplanet.ax), eftersom hans principer stred mot deras. Men han har ju fått livet tillbaka. Är det rätt? Familjen Kärnfrisk i Danmark har gått ut och berättat om hur deras liv förändrats på grund av skräpmaten som de lämnat bort och det andra de börjat äta i stället och provocerat många. Kostdoktorn jobbar hårt för ändrade kostvanor. Är det rätt? Varje dag får vi höra om fabrikstillverkad mat, som Becell och Actimell och allt vad de heter som ska främja vår hälsa. Är det rätt? För att inte tala om snabbmatskedjorna som går ut med budskapet om hur bra deras mat i själva verket är och inte fet alls osv. Är det rätt?

Kan en miljövän äta kött och smör överhuvudtaget? Eller borde en miljövän hålla sig till vegetarisk mat? Borde alla lita på de officiella kostråden och inte experimentera sig fram? Är socker farligt? Varför är det så många som är överviktiga och mår dåligt nuförtiden? Kan maten ha något med saken att göra? Vad ska man tro på? Det lär vara så att folk läser fler kokböcker och matböcker än någonsin men lagar mindre mat än någonsin. Och ovissheten är stor.

Jag har haft två utgångslägen: 1) Jag har aktivt försökt ta in miljöaspekten i mina vardagsval de senaste åren. 2) Jag har aldrig haft problem med övervikt eller hållit på med olika dieter, räknat kalorier eller bantat. Aldrig någonsin. Jag är egentligen helt ointresserad av dieter, åtminstone ur kalorisynvinkel eller viktsynvikel så det har inte styrt mina val.

Men i takt med att jag försökt börja köpa och äta mat som är så miljövänlig som möjligt har jag ju efter hand tagit reda på mer och mer om vad konventionell mat egentligen innehåller (se tex Den hemlige kocken) och vad den kan göra med kroppen. Efter hand har det också gått upp för mig hur mycket man kan påverka sin egen hälsa genom vad man äter eller låter bli att äta (även om det finns många andra faktorer som också påverkar). Efter hand har jag också börjat laga mer och mer mat själv, eftersom den färdiga eller halvfärdiga maten inte har uppfyllt mina krav på bra och ekologisk mat, tex på grund av tillsatsämnen, sötningsmedel osv. Så på sätt och vis har jag ju satt upp regler, inte så mycket på vad jag inte "får" äta utan vad jag inte "vill" äta.

Ifjol började jag läsa en bok som heter "Restoring Your Digestive Health" av Jordan Rubin. I och med den boken började vi så småning om fatta att den sjukdom som min man lidit av redan långt innan vi träffades går att påverka med matvanor. Tvärt emot vad alla läkare och sjukskötare och näringsterapeuter han träffat hittills har påstått. De har sagt åt honom att han kan fortsätta att äta "som vanligt".

Rubin är en av USA:s mest kända och kunniga förespråkare för naturlig mat, medicine doktor och själv f.d. "obotligt" sjuk, som skriver om hur man kan påverka sin hälsa genom mat och andra levnadsvanor. Jag har tidigare skrivit om en annan bok som han är författare till. Vad sa han? Lämna bort färdig mat, skräpmat, industritillverkat godis, kakor, kex, fetter som innehåller för mycket omega 6 i förhållande till omega 3 (tex palmolja, solrosolja som är de vanligaste oljorna i industrimat), socker och särskilt de snabba kolhydraterna (tex vetemjöl, många sädesslag, pasta, stärkelse, majs och potatis) och välj istället ekologiska grönsaker (de flesta), ekologiskt producerat kött eller vilt, fet fisk (vild) och eko ägg och väl valda ekologiska frukter och mycket bär och nötter (för dem som tål) och se till att man får i sig tillräckligt med livsnödvändiga fetter, men inte vilka som helst utan såna med mycket omega 3 för att omega 3/6 balansen ska vara jämn. En ojämn balans och för mycket snabba kolhydrater leder till hudsjukdomar, tarmsjukdomar, inflammationer, diabetes, övervikt, karies och alla möjliga andra västerländska sjukdomar. Han menade också att mjölkprodukter är sånt som många inte klarar av och som kan påverka en negativt. Och han avrådde med många argument för att försöka äta helt vegetarisk eller vegan kost. Bara sådär kort en lekmans sammanfattning av en enormt ingående bok. Och obs, nu talar jag alltså om kostråd för personer som inte är friska.

Okej, jag hade läst boken och vi hade nu eventuellt ett receptet för ett gott liv, men inte var det så enkelt. Hur gör man i praktiken? De flesta av våra ändrade matvanor pga miljöskäl var helt i linje med denna bok, men nu behövde vi ta allt ett steg längre. Sockret, i form av kex och frukostflingor och sånt, till exempel, skulle bort. Men hur gör man om man? Lunchen/Middagen gick helt bra, men vad ska man då äta till frukost, mellanmål och kvällsmat??? Googla, googla, googla.

Det var så jag kom i kontakt med det som brukar kallas för LCHF här i Norden, eller lågkolhydratkost. Jag märkte att alla deras tankar och recept egentligen väldigt långt gick ut på samma sak, som Rubins tankar, men med några skillnader. Förutom att väldigt många recept innehåller mycket mjölkprodukter så rekommenderar inte heller griskött, men är inte alls så strikt med frukt och grönsaker som lågkolhydratkosten. Han fokuserar inte heller lika mycket på kolhydrater som LCHF, utan framför allt på matens kvalitet. Med dessa reservationer så kan många LCHF recept vara riktigt användbara.

Okej, Rubins råd i bakhuvudet och LCHF-recepten framför mig, kombinerat med miljömedvetenhet (många inom LCHF rekommenderar också ekologisk mat, eftersom den är mest hälsosam och tillsatsfri, men många andra bryr sig väldigt lite om miljöfrågor) och sen var det bara att pröva på vår egen version. Jag trodde inte att jag skulle behöva sån här mat, men jag bestämde mig för att pröva för att vara som ett moraliskt stöd för

min man, som behövde se över sina matvanor på flera områden, trots ekologisk lunch och middag. Vad hände? Hur han reagerat är en historia, som han får berätta eller inte berätta själv. Det handlar om mycket allvarligare saker för honom än det jag skriver om mig själv. Han är en skeptiker, som vill se en längre tid först om det funkar innan han ropar hej. Här kommer bara mina iakttagelser hos mig själv. Men så mycket kan jag säga att vi är så positivt överraskade att vi har bestämt oss för att det här är en livsstil, som vi integrerar med vår ekologiska mat, inte en tillfällig grej eller en "diet". Ingen av oss äter så här för att banta, tex.

Jag som aldrig har känt mig sjuk, insåg att jag plötsligt började må fantastiskt bra när jag började äta mindre (snabba) kolhydrater. Jag FATTADE liksom plötsligt hur min kropp fungerar och plötsligt klarade jag av att sluta äta socker (godis) som jag aldrig hade trott att jag skulle göra.

De kilon som samlats kring höfterna, ett kg per år sen yngsta barnet föddes var plötsligt borta. Nu vet jag hur jag ska hålla dem borta.

Fast för mig var det inte viktigast.

Hela mitt liv har jag haft problem med fallande blodsocker, jag blev svag, irriterad och kunde inte tänka på annat än mat tills jag har fått något i mig och har inte klarat mig utan mer än några timmar i gången utan att riskera att få huvudvärk om jag inte äter. Jag minns att jag hade det som liten också. Nu är problemet borta! Jag har lärt känna min kropp och vet vad jag ska äta för att inte bli hungrig för fort eller få huvudvärk. Fantastiskt! Jag som trodde att det var något som jag vara var tvungen att leva med och nu kan jag styra det helt och hållet själv, när jag förstått mekanismerna.

Ända sen tonåren har jag haft problem med min hy. Problemen är borta, föutom ärren då, som inte går att äta bort. Men nu vet jag att om jag äter för mycket kolhydrater, särskilt i form av socker och vetemjöl, så kommer problemen tillbaka som ett brev på posten följande dag.

Ser jag reklam för något "gott" så känner jag inte längre mig sugen på det. Jag behöver inte längre godis och socker och sött för att känna mig tillfredsställd. Jag står inte längre under marknadens makt och kan inte längre bli styrd av vad reklammakarna tycker att jag ska äta. Och det är lätt att leva enligt devisen "Ät inget som de gör reklam för på TV". Den mat som vi äter nu är sånt som ingen gör sig besvär med att göra reklam för, nästan bara basvaror. Bara det redan är miljövänligt i sig, särkskilt med tanke på de senaste rönen om att också godis och chips och sånt belastar miljön väldigt mycket.

Men det är väldigt provocerande att säga att man inte längre äter som folk i allmänhet. Att man inte längre vill och behöver vara en del av stressmats- och sockerkulturen och att man känner sig nöjd med det. Familjen Kärnfrisk har tydligen provocerat många även om de är levande bevis på att det de säger är sant. Frågar man mig så svarar jag såhär: Jag tror på vartenda ord de säger, skräpmat, snabbmat, färdigmat, chips, godis, vitt mjöl och mjölk (för den som inte tål det), för stora mängder kolhydrater i olika former, det får människor att må väldigt dåligt. Det enda jag känner mig skeptisk till i deras matvanor är sojamjölken, som jag anser är ett livsmedel som man inte vet tillräckligt om. Livsmedelsindustrin har drivit vår matkultur så långt från det naturliga att det har börjat få riktigt allvarliga följder. Självklart finns det sjukdomar, sydrom och besvär som inte kan botas med bra mat, men varför fortsätta leva med en massa problem som man inte behöver ha, de som går att få bort?

Vad har det här med miljön att göra då? Varför blir vissa miljövänner provocerade också? Jo, på grund av köttet. Men det beror ju på hur man äter om det är bra eller dåligt för miljön. Här har jag skrivit om kött och naturbete. Jag anser att tex överkonsumtion av mat av alla de slag är ett hot mot miljön. Då kan man överkonsumera vad som helst och inte känna att man har koll på något längre, som personerna i nuvarande Familjen Kärnfrisk gjorde förr. När de fick koll på sina matvanor blev de friskare, mindre deprimerade och deras pojke blev av med sina autistiska symtom (de säger inte att alla blir det) och då fick de energi över att sluta stressa (jag tror förresten att dålig mat också kan stressa en) och börja leva ett långsammare och bättre liv på många andra sätt. Mycket provocerande för den som är mitt i smeten.

Säger jag att jag har rätt och vegetarianer och förespråkare för den traditionella kostcirkeln och såna som vill njuta av allt gott i livet har fel? Nej, det finns många vegetarianer som känner att det är precis rätt för dem och det är ju bra för miljön också. Det är bra för dem, men inte något tex jag klarar. Kostcirkeln är också bra för många. Vilken mat som helst, bara man själv trivs med den och sig själv och kan njuta av den. Strikt LCHF är inte nödvändig för friska människor och strikt LCHF kan också hamna i fel dike. Alla behöver inte vara superstrikta i sina matvanor, för vi reagerar olika på olika saker och mår bra och dåligt av olika saker. Och man måste absolut tillåta sig att njuta av mat! Men skräpmat, vetemjöl och socker tror jag faktiskt inte är bra för någon. Och naturlig mat är bra för alla , vågar jag påstå. Om man är frisk, normalviktig, inte har några som helst hudproblem, inte förhöjt blodtryck, inga bilringar som stör, ingen blodsockerfall, ingen diabetes, inga hjärt- och kärlproblem, inga hormonproblem, har lätt att få barn och inga tendenser till depression och inte tror att man kommer att få problem med åldern, då hör man till de lyckliga som kan äta hur som helst. För resten av oss kan det löna sig att fundera lite extra vad man stoppar i sig, för det har betydelse.

Bara godare och godare...

Chokladkakan som min man gjorde förra veckan har nu fått en uppföljare: chokladbakelsen. Samma recept som föregående, men med dubbel sats gjord i en långpanna (om man inte vill ha så mycket och har en mindre form som är fyrkantig går det också med normal sats). Man skär kakan i lagom stora bitar (gör inte för stora bitar, för den är mastig), sätter på valfria bär eller fruktbitar och vispgrädde med äkta vanilj och så en till bit ovanpå. När alla bitarna är färdiga gör man chokladsåsen (inte dubbelsats) på stryker ett tunt lager på alla bitar. Låt chokladen stelna. Hur gott som helst! Till och med femåringen gillade det.

Assietten och koppen har jag köpt på Huutonet.

Bästa LCHF chokladkakan hittills

Idag kände min man sig inspirerad att baka. Det här receptet fanns på A la Karppi och vi tycker att det här är den bästa LCHF kakan hittills som vi prövat på. Förutsättningen är förstås att man inte ätit socker på ett tag och att man tycker om mörk choklad. Och så är det ju de ekologiska ingredienserna och äkta smör, förstås, goda ingredienser ger god kaka.

Mockarutor LCHF

Botten:

3 ekoägg

½ dl ekogrädde

½ dl smält smör

2-3 msk ekokakaopulver (eller mer enligt smak)

0,6 dl ekokokosmjöl

1 tsk bakpulver

3-4 msk honung (man kan sätta enligt egen smak och hur söt man vill ha den. Enligt originalreceptet ska man använda sötningsmedel, men vi brukar undvika såna. Vi hade flytande ekologisk honung hemma. Den bästa honungen ur hälsosynvinkel är "hård", alltså icke-flytande som man måste ta med sked, men jag vet inte hur den skulle fungera här)

Fyllning:

100 gr mörk choklad (minst 70 % rättvisemärkt)

1-2 msk ekogrädde

1-2 msk smör

Ev. ekokokosflingor

Vispa äggen och tillsätt det smälta smöret och grädden. De torra ingredienserna blandas samman och siktas ner i äggsmeten. Blanda.

Häll i en 25 cm stor pajform eller en fyrkantig form i storleken 18x 25 cm, vars botten är täckt med bakplåtspapper.

Grädda i 175 grader ca 10 min.

Smält chokladen i vattenbad och blanda i de övriga ingredienserna. Bred fyllningen på den avsvalnade bottnen. Strössla eventuellt över kokosflingor, eller låt kakan vara som den är. Med kokosflingor på liknar den mockarutor, men detta är en betydligt lyxigare variant än vanliga mockarutor.

En sats räcker till ca 8 bitar.

Matkostnaderna är analyserade

Januari är nästan slut och våra matkostnader är analyserade. Vi hade också kvar decembers kvitton och kostnaderna är ungefär likadana, om man räknar bort merkostnaderna för jul- och nyårsmaten i december, när vi var 10 kring bordet. Det är idag och imorgon kvar, men vi planerar inte att köpa någon mat på de två kommande dagarna, idag kommer vi antagligen inte i närheten av någon affär och imorgon tänkte min man och jag ta med matlåda till jobbet, så kostnaderna borde inte ändra.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det olika instanser som räknat ut vad en fyrapersonersfamilj lägger ut på mat per månad. Minimibudgeten (815 €) är utarbetad av konsumentforskningscentralen år 2010 . Enligt statistikcentralens uppgifter från år 2006, med uppdatareade uppgifter om matkostnaderna använder normfamiljen 721 € per månad. Det sista alternativet kommer från Ruokatieto, som påstår att ett fyrapersonersfamilj använder 1160 € under en månad. Då har man räknat in allt man äter hemma, alla restaurangbesök, alkohol, lunchmat osv. Eftersom vi inte är en fyrapersoners familj, utan en fempersoners familj, så har jag tänkt mig att det tredje barnet kanske medför merkostnader på 10-15 % sådär statistiskt sett. Ovanstående siffror för en fempersonersfamilj skulle då vara följande: Minimibudget: 896-937 €/mån, statistisk budget: 793-829 €/mån och enligt Ruokatietos system: 1276-1334 €/mån. Sen kan jag inte låta bli att jämföra med vad en fempersonersfamilj som är beroende av utkomststöd förväntas klara sina matutgifter på: 738 €/mån.

Okej, hur går det då om man är noga med maten och principerna? Klarar man sig inom de statistiska gränserna?

När januari är nästan slut kan jag konstatera att följande mat köper vi ekologisk (eller rättvisemärkt) nästan utan undantag: mjölk, ost, jogurt, grädde, matfett, ägg, frukt, grönsaker, te/kaffe, kryddor, kethcup, majonnäs, mjöl, ris och pasta. Av köttet är kanske hälften ekologiskt (och inhemskt) och resten inhemskt. Fisken är inte så vild som jag önskar och inte så värst inhemsk heller - här behöver vi ta oss en funderare. Brödet är inhemskt (men inte nödvändigtvis ingredienserna) och delvis ekologiskt i den mån vi alls köper bröd. Godiset vi köper är lite varierande till barnen. Något annat med sockerinnehåll köper vi sällan numera. Till oss vuxna enbart minst 70%-ig choklad.

Mest pengar har det gått till mjölkprodukter, inkl. ost, grädde och jogurt (150 €, ekologiskt och laktosfritt är INTE billigt!!! Men gemjölksprodukterna som vi köper, eftersom min man inte just tål annan mjölk just nu höjer priset mest och de är sällan ens ekologiska), kött och fisk (över 230 €), ägg (nästan 100 €!!!) och matfett och majonnäs(över 50 €!). Följande stora grupp är grönsaker, frukt (120-130 €), kokos i olika former, nötter och kryddor och te (inte alltid närproducerat men nästan alltid ekologiskt). Vi äter ju mat med lågt kolhydratinnehåll och mera fett. Pengarna går till 75-80 % till denna mat. Ca 700 € per månad.

Den övriga 20-25 % (ca 200 €) består av bröd, mjöl, flingor, pasta, ris, ketchup, senap, andra drycker än mjölk, godis, choklad, restaurangmat, färdigmat och kattmat (vet inte om den räknas med i de statistiska uppgifterna, men den finns med i våra utgifter i alla fall, något över 20 €/mån). Färdigmat har vi köpt för hela 6,35 € och inte ett enda kex eller bulle eller liknande på hela månaden. Bröd för lite över 20 € (bara till barnen) och flingor och pasta, ris och sånt för bara 13 € (går också bara till barnen, och det mesta finns kvar ännu). Däremot har det gått mycket pengar till mörk choklad (fast vi inte ätit så stora mängder, ett litet paket kostar ju jättemycket...), 40 €, vilket är en femtedel av våra övriga matkostnader... Hmmm...

Saldo 915 € för januari. 100 € mer än den statistiska familjen, nästan på pricken vad man behöver enligt minimibudgeten och betydligt mindre än vad Ruokatieto menar att vår mat borde kosta. Och då väljer vi nästan aldrig mat enligt prislappen. Vore vi däremot beroende av utkomststöd, så skulle vi nog få se om våra kostnader lite.

Av den mat som jag har grupperat i övrigt (vi äter annorlunda än den finländska normen, jag vet) skulle vi kunna dra ner på kanske med en fjärdedel utan att någon blev lidande.

Av den maten som vi äter mest av (kött, fisk, grönsaker, matfett osv) skulle vi också kunna få bort kanske lika stor andel av priset genom att äta likadant, men låta bli att välja ekologiskt och/eller inhemskt, men det vill vi inte. Tex ekoägg kostar dubbelt så mycket som de billigaste konventionella. Men maten får kosta hos oss, för vi tycker att vi mår bra att att äta just precis så här och vi tror att ekologisk mat är det enda hållbara för framtiden och för personlig hälsa. Att vi dessutom väljer att äta mat med låg kolhydrathalt och mera omega3 tror jag bara gör att kostnaderna fördelar sig på ett annat sätt än i normfamiljen. Vi sparar hellre in på annat, om det behövs. Tex genom att inte köpa onödiga saker.

Julbordsmeny

Idag har jag planerat menyn för julbordet. Jag är inte så överförtjust i det traditionella julbordet och skinkan hoppar vi antagligen över helt och hållet. Maten ska vara så ekologisk som möjligt och dessutom gärna så lchf som möjligt och ingen av oss vill äta oss sjuka av för mycket mat. Så här ser den ut för tillfället:

Kalkon (inte eko, men närproducerad, beställd i saluhallen)

Köttbullar av lammfärs (närproducerad) och eventuellt ekonötfärs, enligt LCHF recept

Nötfile' (återstår att se vad jag hittar)

Sill (2-3 sorter)

Lax (svårt att få vild, troligtvis odlad)

Anjovis

Brysselkål (eko och närproducerade)

Kokta ärtor (tror inte jag hittar eko, men inhemska)

Kokta ägghalvor (eko)

Ångkokta rotsaker (inte helt LCHF, men jag brukar äta det ändå, eko och närproducerade)

Potatis (till barnen och andra som vill ha, eko och närproducerade)

Morotslåda (till dem som vill, inte LCHF, men eko om jag lagar den själv)

Sås (enligt LCHF med ekogrädde)

Lingonsylt (lingon från skogen)

Smetana (har inte hittat eko)

Saltgurka ''

Majonnäs (eko)

Grönsallad och örter/sallad till dekoration (eko och närproducerad sallad och örter, övriga ingredienser också eko så långt som möjligt)

Mineralvatten (inte så eko, men julen till ära, 364 dagar i året blir det kranvatten)

Mjölk (eko)

Surmjölk (eko)

Ev. rödvin (eko)

Ostbricka

Get- och fårost (eko, om det finns i saluhallen, annars konventionell)

Brie (eko)

Blåmögelost (eko)

Gräddost (eko)

Vindruvor (hoppas det finns eko, annars antagligen inte alls)

Nötter (eko, det som finns i Ekosoppi)

Efterrätt

Kaffe eller te (eko)

Saft (farfars hemlagade till barnen)

Chokladmousse (ekoingrediensen, LCHF-recept)