Bara äkta vara

Nyss hemkommen från föreläsningen med Mats-Eric Nilsson som har skrivit "Den hemlige kocken" och "Äkta vara". Kan inte säga annat än att jag bara blir mer och mer övertygad om att jag inte vill äta den industriprocessade fuskmaten, med billiga dåliga och få riktiga råvaror och full med luft, vatten och tillsatsämnen. Det är färre tillsatsämnen som är tillåtna i hund- och kattmat än i mat som är avsedd som människoföda. Och tillsatsämnena och tillsatscocktailarna tillverkas på många olika ställen i världen, inte allt för sällan i Kina, där regler och lagar inte är så strikta som här (här är de inte heller särskilt strikta).

Lightprodukter har jag inte ätit på åratal, dem slutade jag med av någon slags instinktiv motvilja långt innan jag började läsa innehållsförteckningar eller överhuvud taget sätta mig in i vad jag i övrigt åt. Lightprodukter tillverkas inte i någon välmening för att hjälpa folk att hålla vikten (vilket jag för övrigt är fullt övertygad om att light-produkter verkligen INTE gör), utan för att matindustrin skulle kunna ta bort det dyra fettet ur produkterna, tillsätta ännu mera vatten och ännu mera billiga tillsatsämnen och sälja produkten till samma pris eller ännu dyrare än en vanlig. Producenterna skrattar säkert hela vägen till banken.

Någon kan tycka att det är ännu ett stressmoment i livet med att vara noga vad man köper och äter. Jag tycker att det är konsumentupplysning. Jag vill gärna bli upplyst om på vilka områden livsmedelsindustrin försöker lura mig, för lurad är precis vad jag känner mig. Inte så mycket nu längre, eftersom jag medvetet har försökt välja annorlunda redan ett tag. Men just sån lurendrejerimat blir ju tex mina barn serverade i skola och dagis många gånger och nog händer det att en och annan färdigmatförpackning slinker med fortfarande (särskilt när min man handlar). Vi kan inte tro att livsmedelsindustrin och beslutande myndigheter vill vårt bästa när det gäller maten, vi är utelämnade till oss själva ända tills det finns tillräckligt många människor som börjar kräva något annat.

Rättvis handel vecka

Rättvis och miljövänlig inredning

I Helsingfors finns en affär som heter TIKAU som säljer inredningsartiklar och textilier som är tillverkade på ett rättvist och miljövänligt sätt i Indien. Man kan också köpa på nätet, men då är inte urvalet så stort.

Bilden är från Tikaus hemsida. www.tikau.com

Återvinning

Nu har vi fixat till lite i vårt eget lilla återvinningssystem och också returpapp och andra förpackningar som duger till återvinning har nu ett eget system i vårt hus.
Vi samlar dem först i en av våra tre kantiga hinkar i köket och sen när hinken är full för vi ut förpackningarna i förrådet, där vi har en såndär stor blå påse från IKEA som vi fyller. När den är full tar vi med den till återvinningsstationen när vi ska handla mat, eftersom den finns bredvid en av mataffärerna där vi brukar handla ibland.

Det är inte svårt att veta vilka förpackningar som duger till återvinning, eftersom alla är utmärkta med pilar som går i cirkel. Det finns lite olika versioner av dem, beroende på var förpackningen är tillverkad, men jag har förstått att alla symboler som går runt i cirkel betyder att de lämpar sig för återvinning.

I köket har vi alltså tre hinkar, en för kompost, en för förpackningar och det som inte platsar i någon av dem, men ändå räknas som köksavfall, åker i den tredje hinken. Och sen samlar vi också returpappret där i en låda som passar precis på rullskenan som är tänkt för en drickakorg. I hjälpköket/klädvårdsrummet har vi en låda för metall, en för glas, en liten för batterier, en för grovavfall och en för returflaskor. Allt det får man ju föra till ekopunkten när man kör förbi (utom returflaskorna förstås). Problemavfall samlas i förrådet, men förhoppningsvis lyckas vi hålla mängden nere, genom att inte ens köpa sånt som i slutändan blir problemavfall. Plaståtervinning är nästa som vi skulle behöva fundera på.

Sen när vårt köksavfall är nere på så låg nivå, att vi inte skulle behöva tömma vårt sopkärl mer än en gång i månaden ska jag börja krångla med kommunen. Nu är ju reglerna såna här på vårt område att man MÅSTE ha sophämtning varannan vecka oberoende om man behöver eller inte.

Metall, grovavfall, glas, returflaskor, batterier

Kompost, kartonger och förpackningar, övrigt köksavfall och papper

Back to the fifthies...

Inom marknadsföringen är det kankse allmänt känt, men för mig har det nyligen gått upp att det var ett medvetet beslut om marknadsföring av varor som gör att vi lever som vi lever idag.

På 1950-talet började folk få mera pengar att röra sig med, andra världskriget var slut och man såg framåt. Men folk var nöjda som det var med sitt kylskåp och sin soffa och köpte inga nya. Det var då marknadsföringen fick sin början. Man måste väcka ett behov som inte fanns förut. Nytt, bätre kylskåp, ny soffa med ny färg. Sen har det bara eskalerat från årtionde till årtionde. Numera lever vi i missnöjets kultur. Att vara nöjd med något som man skaffat redan för tio år sen är ju rent av suspekt idag. Eller något man har rätt att skratta åt. Tänk dig en tio år gammal mobiltelefon. Tio år gamla kläder. Tio år gamla glasögon. Allting ska bytas ut och då är tio år en lååång tid. Och idag konsumerar vi inte bara saker, vi konsumerar oss själva också. Jag tänker på bantningsindustrin, skönhetsoperationer, fitnessindustrin, träningsindustrin, skönhetsbranschen (smink, hårvård osv), wellnessbranschen. Allt går ju egentligen ut på att man är missnöjd med sig själv så som man är just nu men strävar till något bättre, vackrare, smalare...

Finns det någon som är NÖJD längre? Jag drömmer inte om gångna tider - jag vill gärna leva just här och just i denna tid - men jag drömmer om att kunna vara nöjd som på 50-talet...:)