torsdag 2 juni 2011

Närodlade teblad


Idag har jag plockat svartvinbärsblad, hallonblad, små granskott, lite äppelblad och smultronblad och så la jag till lite mynta från Kodials grönsaker. Nu är allting i ugnen på 50 grader ett par timmar och sen ska det ännu torka på något torrt ställe i ett par dagar, så har jag förhoppningsvis goda teblad att ta fram och brygga te på när höststormarna viner.

Enligt min mamma funkar granskotten bra som hostmedicin. Enligt henne ska man också passa på att plocka allt man ska ha före midsommar.

Det doftar fantastiskt gott när man öppnar ugnsluckan och rör om lite. Aahh!

onsdag 1 juni 2011

Leva som man lär???

Igår läste jag ut boken "Bomull - en solkig historia" och tänkte att jag ska aldrig ens titta åt ett bomullsplagg igen, som inte är rättvisemärkt eller gjort av ekobomull, för konventionellt odlad bomull är verkligen en riktigt, riktigt smutsig historia. Jag ska återkomma till boken i ett annat inlägg senare.

Idag har jag varit med tonåringen till stan och inhandlat kläder till våravslutningen. Tror ni det blev eko och rättvist? Ha, ha, haa! Inte ens den mest inbitna ekofantast hade klarat den utmaningen i Vasa, det kan jag lova!

Smultronodling



Det började med en liten smultronplanta som jag hittade i sluttningen på vår gård...

söndag 29 maj 2011

Livet på landet och i stan

En undersökning om hur stor miljöpåverkan det innebär att bo på mindre tätt bebyggda områden eller i stan har nyligen kommit ut. Tidigare har det ju sagts att det är bättre att bo i ett tätt bebyggt område nära service, för då blir den genomsnittliga miljöpåverkan per person mindre. I deras undersökning har det visat sig att det ändå är stadsborna som har den största miljöpåverkan per person. Det hänger ihop med bland annat det att de som bor i stan ofta konsumerar mera, eftersom de har större utbud omkring sig hela tiden och tydligen mera pengar. Det att bo på landet eller i stan är i sig alltså inte avgörande, utan vilken livsstil man har och hur man konsumerar. Inte ens landsbornas bilkörande kom upp i samma nivåer som stadsbornas konsumtion... Intressant...

Undersökningen heter

Implications of urban structure on carbon consumption

in metropolitan areas

och är gjord av Jukka Heinonen och Seppo Junnila på Aalto universitetet.


Glassen igen

Idag fångade jag den hemlagade glassen på bild innan den försvann. Här är vaniljglass, chokolate chipglass och grädde och en bit choklad.

Och här är ingredienserna. Jag glömde att sätta med vaniljpulvret på bilden. Chokladen är 70 %-ig, men varken eko eller rättvisemärkt och innehåller ju en del socker, men till en sats chokladglass använde min man 3 chokladbitar, så i glassen blir det inte mycket socker. Nu när jag läste noggrannare så innehåller den dessutom sojalecitin, vilket verkar vara svårt att undvika i choklad, tyvärr. Till och med ekochoklad kan komma undan med icke-ekologisk sojalecitin, eftersom mänderna (tack och lov) är så små.

Sen kan man ju - när man hetsat upp sig tillräckligt mycket för att ens rena, hemlagade glass innehåller både algslem och genmanipulerad soja - ändå komma ihåg att köpeglassen tävlar i en helt annan kategori när det gäller både tillsatsämnen, socker, märkliga ingredienser och spår av både det ena och det andra.

Finlands första ekolifestyle tidskrift


Bolaget Kraft & Kultur har börjat ge ut Finlands första lifestyle tidning om ekologisk livsstil. Den är ju förstås på finska och heter Huili (ung. Vila) och handlar om tex resor, kultur, tidsanvändning och annat som får en att tänka efter. Man ska läsa Huili när man vill ta det lugnt, vila och tanka ny energi, skriver de på hemsidan. Om man är kund i Kraft & Kultur får man den på köpet, annars kostar den 24 € för 5 nummer.

lördag 28 maj 2011

Tillsatsämnen i ekoprodukter


I kölvattnet av bland annat Den hemlige kocken och Äkta vara av Mats-Eric Nilsson är det många som undviker alla slags tillsatsämnen till vilket pris som helst, också dem som är tillåtna i ekologisk mat.

I ekologisk mat är det bara vissa tillsatsämnen som är tillåtna och de ska vara av naturligt ursprung. I och för sig är inte allt som finns i naturen bra för människan heller, men åtminstone kan man lita på att de inte är av konstgjort ursprung och inte tex genmanipulerade. Målet för mig också är förstås så lite tillsatsämnen i maten som möjligt, men jag har tills vidare i alla fall valt att lita på att de tillsatsämnen som finns i ekologisk mat är okej.

Ibland, men inte särskilt ofta, finns det ekologisk mat som innehåller tillsatsämnen, medan det går att hitta motsvarande konventionella produkt utan tillsatsämnen. Den som jagar tillsatsämnen väljer då kanske hellre den konventionella produkten. Ett bra exempel är ekologisk grädde, som innehåller tillsatsämnet karragenan, medan det finns konventionell grädde som inte innehåller några tillsatsämnen alls.

Jag väljer nästan konsekvent den ekologiska versionen, oberoende av eventuella tillsatsämnen som inte finns i den motsvarande konventionella (men som sagt det är inte så väldigt ofta detta är fallet). Låt mig förklara hur jag tänker med grädden som exempel:

Ekologisk grädde innehåller 99,8 % grädde och 0,2 % tillsatsämnen i form av karragenan. Kossan som har gett mjölken har fått leva ett någorlunda drägligt koliv, enligt reglerna för hur en ko i ekologisk produktion ska leva. Hon har fått äta ekofoder och varit ute och tuggat i sig gräs och haft tillräckligt med svängrum. Inget genmanipulerat foder eller artfrämmande dito har idisslats där inte. Sen har det tillverkats grädde enligt reglerna för hur ekogrädde ska tillverkas. Tyvärr har inte tillverkaren sen trixat lite med grädden och satt till karragenan, vilket är väldigt synd, för roligare skulle det ju ha varit att få 100 % ekogrädde.

Men om jag nu inte vill ha karragenan i min grädde till något som helst pris, så måste jag alltså välja konventionell grädde. Nu får jag inte längre 99,8 % ekologisk grädde, utan 0% ekologisk grädde. Den innehåller visserligen inga tillsatta ämnen men nu vet jag inte längre hur det har gått för min kossa och vad hon riktigt stått och idisslat för foder. Kanske något bra, kanske något genmanipulerat, eller andra underligheter, som jag också så småningom får i mig i någon form med grädden, för här gäller inte samma stränga regler som i ekologiskt jordbruk.

Vad är då karragenan? Det är en algväxt, som ursprungligen hittades/upptäcktes på den irländska kusten. Där finns flera orter som heter Carrageen. Man upptäckte för över 150 år sen att den innehåller ett gele'bildande ämne. Den användes redan då som bland annat föda, gödningsmedel och medicin. Numera odlas algen kommersiellt.

Själv känner jag att jag tills vidare hellre äter ekologisk grädde med lite algrester i än konventionell grädde med vem vet vad i (eller helt okej konventionell grädde, men det är inte garanterat).

Karragenan låter lite skrämmande, lite som cancerogen. Kanske det inte skulle låta så farligt om den hade ett annat namn?

Här finns en länk till en irländsk sida om alger.

Om någon känner till någon forskning som visat att karragenan är cancerframkallande, så kommentera gärna. Jag har försökt googla, men inte hittat något, annat än väldigt många ekobloggar där man skriver att den är cancerogen, utan att hänvisa till någon forskning.

Det här är bara som jag tänker.