Är SÅ nöjd över mitt senaste loppisfynd, en utelykta i modern stil av Pernille Vea från danska Menu. Någon blev nöjd över att få 5 € för sin onödiga pryl (som kostar 44 € på nätet, kollade just) och jag fick äntligen styr på min problemkruka, som blev hur stilig som helst (i mina ögon i alla fall) :)
"I'm starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways. And no message could have been any clearer, if you wanna make the world a better place, take a look at yourself and then make a change!" (Man in the Mirror)
söndag 30 augusti 2009
Pengar och lycka och frivillig enkelhet
Håller för tillfället på och läser en bok som heter "Pengar och lycka". Den handlar om vad lycka är, men jag försöker hela tiden läsa den med "frivillig enkelhetsglasögon". Det har de senaste åren gjorts flera undersökningar om vad lycka är och vad som "krävs" för att man ska vara lycklig. Den som säger att pengar inte betyder något har troligtvis aldrig haft så lite pengar att de inte har räckt till både mat och räkningar, men efter det ökar inte pengar lyckan. I den här boken konstateras att en viss levnadsstandard är nödvändig för de flesta människor för att de ska uppfatta sig som lyckliga. Men det viktigaste är familj, vänner, ett bra förhållande, ett jobb som man trivs någorlunda bra med och ett hem där man kan känna sig avslappnad och trygg och någorlunda stabila förhållanden i samhället där man bor och god hälsa . Men sen ökar inte lyckan för att huset blir större och bilen nyare och lönen stiger till skyarna. Någonstans finns en skärningspunkt, där man har allt man behöver och mera materiellt egentligen tär mera på lyckan än ökar den. Jag har inte läst boken färdigt ännu, så jag vet inte om det finns någon slutsats där om den ultimata punkten. Men jag tänker mig att väldigt många i Nordeuropa redan har passerat den där punkten. Det blir inte bättre nu, det blir sämre om alla bara fortsätter att jaga högre levnadsstandard och mera saker.
Det är där som frivillig enkelhet kommer in i bilden. Att välja att trappa ner. Enligt ovannämnda bok så kan man klara sänkt levnadsstandard om man vet att det är tillfälligt. Som exempel att man kan trivas bra i en stuga i skärgården hela sommaren, fast där inte finns några som helst bekvämligheter, eftersom man vet att man har allt hemma i stan sen när hösten kommer. Hur stämmer det med frivillig enkelhet? I och för sig är det väl få som bestämmer sig för att leva helt utan moderna bekvämligheter, utan i stället lägger man sina bekvämligheter på någon viss nivå och har kanske någon grej som man inte vill avstå från, medan man har annat som man mer än gärna avstår från. Ingår det i frivilligheten att man vet att det i alla fall teoretiskt sett skulle gå att gå tillbaka till en högre levnadsstandard, är frivillig enkelhet, på ett teoretiskt plan, tillfälligt? Men vad jag har förstått så är det få som längtar tillbaka till sin förra "slösaktigare" (på pengar, naturresurser osv) livsstil, eftersom den ändå inte ger något mera.
Hur är det då om man redan har knapert med pengar? Kan man då välja enkelhet, kan den vara frivillig? Om man inte vet med sig att man skulle kunna öka på sina inkomster om man vill eller skaffa något om man bestämde sig för det. Jo, det finns nog starka människor som har gjort enkelheten till en levnadskonst, utan att någongång ens ha varit inne i något konsumtionsekorrhjul. Men hur är det med ensamstående mamman som funderar på vilka räkningar hon ska lämna obetalda för att ha råd att köpa mat och det som barnet önskar sig, för att "alla andra" har det? "Nej, du, Pelle, vi köper inte kläder av det märket, för vi har valt frivillig enkelhet och nu äter vi bara gröt och vegetariskt fram tills på torsdag när nästa lön kommer, eftersom vi har valt en enkel livsstil ."
Det är där som frivillig enkelhet kommer in i bilden. Att välja att trappa ner. Enligt ovannämnda bok så kan man klara sänkt levnadsstandard om man vet att det är tillfälligt. Som exempel att man kan trivas bra i en stuga i skärgården hela sommaren, fast där inte finns några som helst bekvämligheter, eftersom man vet att man har allt hemma i stan sen när hösten kommer. Hur stämmer det med frivillig enkelhet? I och för sig är det väl få som bestämmer sig för att leva helt utan moderna bekvämligheter, utan i stället lägger man sina bekvämligheter på någon viss nivå och har kanske någon grej som man inte vill avstå från, medan man har annat som man mer än gärna avstår från. Ingår det i frivilligheten att man vet att det i alla fall teoretiskt sett skulle gå att gå tillbaka till en högre levnadsstandard, är frivillig enkelhet, på ett teoretiskt plan, tillfälligt? Men vad jag har förstått så är det få som längtar tillbaka till sin förra "slösaktigare" (på pengar, naturresurser osv) livsstil, eftersom den ändå inte ger något mera.
Hur är det då om man redan har knapert med pengar? Kan man då välja enkelhet, kan den vara frivillig? Om man inte vet med sig att man skulle kunna öka på sina inkomster om man vill eller skaffa något om man bestämde sig för det. Jo, det finns nog starka människor som har gjort enkelheten till en levnadskonst, utan att någongång ens ha varit inne i något konsumtionsekorrhjul. Men hur är det med ensamstående mamman som funderar på vilka räkningar hon ska lämna obetalda för att ha råd att köpa mat och det som barnet önskar sig, för att "alla andra" har det? "Nej, du, Pelle, vi köper inte kläder av det märket, för vi har valt frivillig enkelhet och nu äter vi bara gröt och vegetariskt fram tills på torsdag när nästa lön kommer, eftersom vi har valt en enkel livsstil ."
lördag 29 augusti 2009
Bambu

Bambu lär vara en växt som är både snabbväxande, miljövänlig och hållbar som material. Inom möbelbranschen är bambu på kommande. Min ryggmärgsreflex säger mig att jag föredrar möbler tillverkade här i hemlandet av björk och furu, men bambu är nog något att börja lägga märke till, i alla fall. Bambu växer snabbt och lätt och kräver inga särskilda förhållanden och inga bekämpningsmedel eller konstgödsel (i sitt rätta klimat förstås, inte i kalla Norden), så den hotar inga regnskogar eller odlingsmarker i första hand i alla fall. Alla gånger bättre än regnskogsträslag och konventionellt odlad bomull.
Har faktiskt hittat strumpor och en tunika i bambufiber, förresten. Här finns mera ser jag:
http://kauppa.yalo.fi/
Kanske någon har börjat tillverka gardiner också av bambufiber? (Och då menar jag inte såna som ser ut som små bamburör i rad, utan som textilier) Det skriver jag in på önskelistan!
Har faktiskt hittat strumpor och en tunika i bambufiber, förresten. Här finns mera ser jag:
http://kauppa.yalo.fi/
Kanske någon har börjat tillverka gardiner också av bambufiber? (Och då menar jag inte såna som ser ut som små bamburör i rad, utan som textilier) Det skriver jag in på önskelistan!
onsdag 26 augusti 2009
Inredning
Inredning är ett av mina stora intressen, trots att jag inte har bloggat om det nästan alls. Inredning är ju något som "alla" sysslar med just nu, men jag kommer fortsättningsvis att vara intresserad när trenden tar slut och jag har varit intresserad långt innan det blev trendigt. På natten, om jag inte kan sova brukar jag ligga och fundera ut hur jag skulle inreda någon lägenhet som jag har varit i. Det har jag gjort så länge jag kan minnas nästan.
Dessvärre är inredning många gånger det samma som konsumtion. Lite som med kläder som man köper för att man vill ha variation och något nytt, inte för att det gamla är utslitet och obrukbart. Just nu håller jag på och funderar ut vad inredning är för mig UTAN att det för den skull ska vara bara frågan om att köpa nytt och byta ut och konsumera.
Det skulle ju kunna vara att köpa begagnat. Ja, vi har en hel del begagnade möbler och har hittat en del prylar på loppis, men då ska det enkelt och av god kvalitet. Jag uppskattar att andra fyndar gamla ruckel till möbler på auktion och fixar upp dem och jag kan se skönheten i det, men det är inte något för mig. Inte just nu, just i det här huset i alla fall. Däremot drömmer jag om att fynda moderna klassiker från 50-60-talet...
Om vi köper nya möbler så ska de vara väl genomtänkta, av hög kvalitet och tillverkade i Finland och i neutrala färger, så att vi kan ha dem länge och inte tröttnar på dem och så att de inte går sönder. Om de är dyra så sparar vi till dem. Såna möbler som någon förhoppningsvis skulle vilja köpa på en auktion i framtiden. För möbler borde väl inte vara något som man byter ut vartannat år när man tröttnat på färgen?
Hur gör man med textilier då? Eventuella loppisfynd klarar nog inte våra stora fönster. Nå, man kan ju argumentera såhär: Eftersom möblerna är de samma från år till år, så är det ju väldigt miljövänligt och bra. Då kan man kosta på sig att byta ut textilierna och variera på det viset, istället för att föra en soffa till återvinningen. Jag har inget rätt svar... Vi har inte bytt ut en enda gardintrasa sen jag fick upp ögonen för under vilka förhållanden som bomull produceras... Finns det fair trade gardiner??? Ha, ha, ha...
Jag vill ju inte att någon ska komma in i vårt hus om si sådär sjutton år och fråga om vi flyttade in år 2006, eftersom allting i vårt hus är så ... just det , 2006...
Huvudsaken att man trivs i sitt hem, inte att det följer alla trender, brukar många säga. Jo, det är sant och jag håller med. Inredning är ju egentligen mera att hitta de nya kombinationerna, kläcka nya ide'er, använda något på ett nytt sätt, hitta harmoni, så att man själv trivs.
Men jag skulle vilja ha nya gardiner i sovrummet...
Dessvärre är inredning många gånger det samma som konsumtion. Lite som med kläder som man köper för att man vill ha variation och något nytt, inte för att det gamla är utslitet och obrukbart. Just nu håller jag på och funderar ut vad inredning är för mig UTAN att det för den skull ska vara bara frågan om att köpa nytt och byta ut och konsumera.
Det skulle ju kunna vara att köpa begagnat. Ja, vi har en hel del begagnade möbler och har hittat en del prylar på loppis, men då ska det enkelt och av god kvalitet. Jag uppskattar att andra fyndar gamla ruckel till möbler på auktion och fixar upp dem och jag kan se skönheten i det, men det är inte något för mig. Inte just nu, just i det här huset i alla fall. Däremot drömmer jag om att fynda moderna klassiker från 50-60-talet...
Om vi köper nya möbler så ska de vara väl genomtänkta, av hög kvalitet och tillverkade i Finland och i neutrala färger, så att vi kan ha dem länge och inte tröttnar på dem och så att de inte går sönder. Om de är dyra så sparar vi till dem. Såna möbler som någon förhoppningsvis skulle vilja köpa på en auktion i framtiden. För möbler borde väl inte vara något som man byter ut vartannat år när man tröttnat på färgen?
Hur gör man med textilier då? Eventuella loppisfynd klarar nog inte våra stora fönster. Nå, man kan ju argumentera såhär: Eftersom möblerna är de samma från år till år, så är det ju väldigt miljövänligt och bra. Då kan man kosta på sig att byta ut textilierna och variera på det viset, istället för att föra en soffa till återvinningen. Jag har inget rätt svar... Vi har inte bytt ut en enda gardintrasa sen jag fick upp ögonen för under vilka förhållanden som bomull produceras... Finns det fair trade gardiner??? Ha, ha, ha...
Jag vill ju inte att någon ska komma in i vårt hus om si sådär sjutton år och fråga om vi flyttade in år 2006, eftersom allting i vårt hus är så ... just det , 2006...
Huvudsaken att man trivs i sitt hem, inte att det följer alla trender, brukar många säga. Jo, det är sant och jag håller med. Inredning är ju egentligen mera att hitta de nya kombinationerna, kläcka nya ide'er, använda något på ett nytt sätt, hitta harmoni, så att man själv trivs.
Men jag skulle vilja ha nya gardiner i sovrummet...
måndag 24 augusti 2009
Eko läggs ner...
Läste just en vid det här laget ganska gammal nyhet (från juni) att tidningen EcoQueen, som lanserades för bara ett år sen läggs ner eller läggs på is, för den har inte fått tillräckligt med köpare eller prenumeranter.
Varför bryr jag mig om det, jag som inte själv heller har köpt tidningen (bara fått ett nummer)? jo, för att det är så typiskt för så många saker med förnamnet eko... Det är så få som väljer ekologiskt och de som gör det funderar ofta extra noga på vad de köper och inte köper och kanske bara skaffar något ibland. Alldeles för sällan för att upprätthålla marknaden... Och inte kan man ju köpa något bara för köpandets skull eller för att understöda någon... Ett dilemma...
Varför bryr jag mig om det, jag som inte själv heller har köpt tidningen (bara fått ett nummer)? jo, för att det är så typiskt för så många saker med förnamnet eko... Det är så få som väljer ekologiskt och de som gör det funderar ofta extra noga på vad de köper och inte köper och kanske bara skaffar något ibland. Alldeles för sällan för att upprätthålla marknaden... Och inte kan man ju köpa något bara för köpandets skull eller för att understöda någon... Ett dilemma...
fredag 21 augusti 2009
Sommarens största händelser
Vår färska förskoleflicka skulle traditionsenligt berätta vad hon gjort under sommarlovet. Döm om min förvåning när en av sommarens mest minnesvärda händelser var att vi hade åkt buss till Jakobstad! Det enkla kan vara det stora!
För några år sedan när äldsta barnet hade fått bekanta sig med korna på en bondgård och ge lite mat till dem och fått åka traktor ville han inte hem därifrån längre. På hemvägen konstaterade han i alla fall nöjt att det hade varit det roligaste på hela sommaren. Då hade vi nyligen varit både på nöjesfält, badanläggning och djurpark och andra (dyra) familjefällor.
För några år sedan när äldsta barnet hade fått bekanta sig med korna på en bondgård och ge lite mat till dem och fått åka traktor ville han inte hem därifrån längre. På hemvägen konstaterade han i alla fall nöjt att det hade varit det roligaste på hela sommaren. Då hade vi nyligen varit både på nöjesfält, badanläggning och djurpark och andra (dyra) familjefällor.
Klimathot och klimathotsmisstro
Är jordens klimat hotat av mänskliga tilltag eller är eventuella förändringar bara en naturlig del av jordens naturligt växlande klimat? Vissa påstår att så gott som alla klimatforskare är eniga om att människan har sin hand med i spelet och att vi går mot en global uppvärmning av jorden. Skeptiker påstår att det bara är propaganda och att det alltid har förekommit klimatförändringar.
Om man tror, eller anser sig veta, att eventuella klimatförändringar bara är en återhämtning från den senaste istiden, vad är det då man egentligen vill säga? Jo, fortsätt som vanligt bara, ingenting vi gör rubbar klimatet, allt fortsätter som vanligt i jordens egna stora cykler. Låt Kinas och Indiens och USA:S industrier släppa ut så mycket koldioxid de bara orkar och hinner, utveckla större och snabbare flyg och bilar och konsumera så mycket du bara förmår och dumpa det du tröttnat på, för det är ju bra för ekonomin och det finns alltid nya, fattiga länder dit man kan flytta produktionen, om någon börjar bete sig för bångstyrigt och börjar kräva onödiga miljöhänsyn och löjliga mänskliga rättigheter.
Jag har inte studerat klimatforskningen, så jag kan inte veta säkert att jorden håller på att värmas upp. Men jag tror på det. För det finns så många indikatorer som säger att det mänskligheten har hållit på med de senaste tiotals åren MÅSTE ju få några konsekvenser någonstans. Västvärldens befolkning konsumerar flera gånger mer än vad jordens resurser skulle tillåta, bil- och flygresorna har ökat enormt, kläder produceras och används och kasseras i en rasande takt, precis som elektronik och allt annat som går att sälja och köpa. Nu och då kan man läsa om forskare som varnar att naturresurserna kommer att ta slut inom några tiotals år. Det talas om olja, gas, metaller... Barn föds med missbildningar och skador som misstänks bero på miljöförstöring i industriområden. Barn bor och livnär sig på enorma soptippar. De stora städernas uppmätta luftföroreningar är enorma. Jag vet inte om det är ett hot mot klimatet, men alla gånger ett hot mot mänskligheten.
Kanske klimatskeptikerna har rätt, kanske jorden inte värms upp eller kanske bara inom en naturlig cykel. Men problemen är inte ur världen för det, för även om det inte skulle vara någon fara med ett par grader till i den globala medeltemperaturen, så håller vi ju med god fart på att förstöra levnadsförhållandena för en stor del av jordens invånare i alla fall. Och senast den dagen naturresurserna tar slut måste vi börja fundera på hur vi ska klara oss vidare. Redan nu finns det många som inte ens har rent vatten.
Om man tror, eller anser sig veta, att eventuella klimatförändringar bara är en återhämtning från den senaste istiden, vad är det då man egentligen vill säga? Jo, fortsätt som vanligt bara, ingenting vi gör rubbar klimatet, allt fortsätter som vanligt i jordens egna stora cykler. Låt Kinas och Indiens och USA:S industrier släppa ut så mycket koldioxid de bara orkar och hinner, utveckla större och snabbare flyg och bilar och konsumera så mycket du bara förmår och dumpa det du tröttnat på, för det är ju bra för ekonomin och det finns alltid nya, fattiga länder dit man kan flytta produktionen, om någon börjar bete sig för bångstyrigt och börjar kräva onödiga miljöhänsyn och löjliga mänskliga rättigheter.
Jag har inte studerat klimatforskningen, så jag kan inte veta säkert att jorden håller på att värmas upp. Men jag tror på det. För det finns så många indikatorer som säger att det mänskligheten har hållit på med de senaste tiotals åren MÅSTE ju få några konsekvenser någonstans. Västvärldens befolkning konsumerar flera gånger mer än vad jordens resurser skulle tillåta, bil- och flygresorna har ökat enormt, kläder produceras och används och kasseras i en rasande takt, precis som elektronik och allt annat som går att sälja och köpa. Nu och då kan man läsa om forskare som varnar att naturresurserna kommer att ta slut inom några tiotals år. Det talas om olja, gas, metaller... Barn föds med missbildningar och skador som misstänks bero på miljöförstöring i industriområden. Barn bor och livnär sig på enorma soptippar. De stora städernas uppmätta luftföroreningar är enorma. Jag vet inte om det är ett hot mot klimatet, men alla gånger ett hot mot mänskligheten.
Kanske klimatskeptikerna har rätt, kanske jorden inte värms upp eller kanske bara inom en naturlig cykel. Men problemen är inte ur världen för det, för även om det inte skulle vara någon fara med ett par grader till i den globala medeltemperaturen, så håller vi ju med god fart på att förstöra levnadsförhållandena för en stor del av jordens invånare i alla fall. Och senast den dagen naturresurserna tar slut måste vi börja fundera på hur vi ska klara oss vidare. Redan nu finns det många som inte ens har rent vatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)