onsdag 25 maj 2011

Snabb, enkel och god ekoglass utan socker!

Vi har snöat in oss på hemmagjord glass. Vi äter det till efterrätt nästan varje veckoslut. Åtminstone för oss som inte äter socker nästan alls längre så är den hur god som helst. Men också sockerätare brukar gilla glassen.

Vispa två äggvitor, två äggulor och 2 dl grädde i tre skilda skålar och rör ihop försiktigt. I grädden kan man sätta i lite honung enligt smak om man vill ha glassen lite söt. I grädden kan man också sätta i eventuella andra smaktillsatser, som till exempel äkta vaniljpulver och/eller kakao och/eller riva i lite mörk choklad med potatisskalare. Sylt eller bär kan man också röra ner i den färdiga blandningen för att få nya smaker. Eller andra smaker efter vad man själv vill. Sen fryser man röran några timmar eller över natten och sen har man glass. Det här basreceptet fyller en större turkisk jogurtburk nästan (är den 1 liter eller mindre?). Vi använder ju förstås alltid ekologisk grädde och ekologiska ägg, särskilt ekoäggen gör glassen godare, tycker jag i alla fall.

Servera med en klick vispgrädde, valfria bär, frukter, hackad choklad, nötter eller vad du vill.

måndag 23 maj 2011

Titel: Professionell röjare

Det kom en bilaga till dagstidningen här om dagen, där det var en intervju med en "professional organizer" som det heter på engelska eller "ammattiraivaaja" som det heter på finska. På svenska kanske det heter professionell organiserare, men jag tycker att det direktöversatta ordet "röjare" från finska är lite roligt. Inte för att det här inlägget skulle handla om ord, utan om tankar kring hennes jobb, men i alla fall.

Maria Laitinen heter hon och hon säger att orsaken till det kaos, som många människor lever i idag är överflödet. Dagens överflöd i kombination med den gamla tanken att allt ska sparas utifallatt... Hon säger att kaoset till och med kan leda till att man drar sig undan socialt och börjar skämmas, men att man inte längre klarar av att göra något åt sitt kaos. Då kan hon komma in och röja upp och hjälpa till att avgöra vad som lönar sig att spara och vad man kan ge bort eller sälja eller slänga. Sen hittar man tillsammans på en egen plats åt varenda en grej som finns kvar. Hon säger att många känner sig lättade och fria när inte sakerna styr längre utan de kan styra över sakerna.

Jag har i alla fall turen (?) att vara gift med en, om inte professionell, så i alla fall fritidsorganiserare. "En in en ut" är alltid hans motto så här samlas inte mycket på hög. Och skulle det råka bildas början till högar så får man försvara dem noga om man vill ha kvar dem! Men jag har nog påverkats av honom och kanske håller på att bli värre själv, börjar smått fascineras av mottot "en in, två ut". Fast på något sätt verkar det inte funka i barnens rum...

En gång har jag flyttat utomlands med det som rymdes i en liten tvådörrarsbil och jag saknade inget. En flytt nu skulle kräva betydligt större fordon (men så är vi ju betydligt fler nu). På något sätt fascineras jag av det enkla livet. Kanske jag romantiserar - man gör ju ofta det med det man inte har - men jag önskar mig nog ett lite mera minimalistiskt liv.

För vad behöver man egentligen? Inte en massa saker som ska skötas och underhållas och betalas för och som ska förvaras någonstans... och särskilt inte en massa saker som varken blir skötta eller underhållna och som inte har någon ordentlig plats utan bara dräller runt och stjäl energi.

Man kan låna böcker och tidningar på biblioteket, hyra filmer på nätet, köpa färre, men bättre kläder som man verkligen tycker om, sälja eller ge bort barnens kläder och leksaker genast när de har vuxit ur/ifrån dem, ta väl hand om och reparera/fixa upp det man redan har i stället för att köpa nytt, tacka nej till gratis varor som man inte har önskat sig, nöja sig med ett eller två exemplar av något istället för sju eller femton, hyra maskiner som man bara behöver ibland, äga tillsammans med någon och allt möjligt annat.

Eller varför inte sälja allt utom några klädesplagg, ett par kastruller och tandborsten och flytta till en husvagn, he, he!

onsdag 11 maj 2011

Ekotoalett

Undrar hur det skulle vara att ha en sån här ekologisk toalett hemma... Den skiljer på ettan och tvåan och urinen får stå några månader och kan sedan användas som gödsel. Bajset komposteras och flyttas sen över till en trädgårdskompost och blir så småning om till jord. Inget vatten går åt och ingen el behövs.

tisdag 10 maj 2011

Nässelpesto!



Idag vågade jag mig äntligen på att göra något med nässlor. Valet föll på pesto, faktiskt. Det var säkert ren och skär nybörjartur, men den blev riktigt bra. Turen berodde delvis på att min nässelodling - den som växer under barnens studsmatta och den samma som jag hatade hela sommaren ifjol - inte hade blivit så stor ännu, så råvaran nässla fick spädas ut lite med andra örter som jag råkade ha hemma. Knappast såna som man traditionellt sätter i pesto.

Receptet som jag utgick från hittade jag i PS Leva, men det blev ganska många omändringar, för man tager ju vad man haver.

Nässelpesto utgående från följande Rucolapestorecept (jag lagade halv sats på grund av råvarubrist)

1 dl solrosfrön eller pinjenötter (jag hade solrosfrön och lite cashewnötter)
100 g rucola eller persilja (jag hade i nässlor, lite persilja, lite koriander, lite någonting som jag inte kommer ihåg vad den heter. Basilika skulle säkert också gå bra.)
1,5 dl olivolja
1 dl finriven lagrad ost (jag använde bara vanlig edamost, den ekologiska varianten, som har mycket bättre smak än konventionella och lite äkta fetaost)
1 vitlöksklyfta
salt
svartpeppar

Det kanske inte lönar sig att göra peston BARA på nässlor, men den här blandningen blev bra. Tonåringen tog till och med mera.

Och så kan jag ju berätta att den övriga familjen inte har någon aning om att det var nässelpesto som det bjöds på idag. Så säg ingenting!

måndag 9 maj 2011

Mer om underkastelse


I mitt förra inlägg skrev jag om filmen Underkastelsen, som alltså handlar om alla kemikalier som vi ofrivilligt eller kanske frivilligt utsätter oss för. Samma kväll som jag tittade på filmen råkade jag läsa reportage i två olika tidningar som jag lånat på måfå om kvinnor som med hjälp av Botox och Restylane hade fixat till sina ålderstecken och var SÅ nöjda. Jag tycker att såna reportage blir bara vanligare och vanligare. Det blir mer och mer accepterat att ålderstecken är fel och fult och en person (kvinna) som bryr sig om sig själv och andra ser till att fixa till dem.

Själv tycker jag att det är skrämmande av två olika orsaker.

För det första: ingen kvinna duger längre som hon är. Det är en sanning som tutas i alla så mycket det går. Missnöjets kultur gäller inte längre bara kläder, inredning, bilar, elektronisk utrustning osv utan har tagit sig in i själva kroppen och själen.

För det andra: Ingen talar om att ämnena som sprutas in "under en lunchrast" och gör såna fantastiska underverk kan ha några biverkningar eller vara farliga på något sätt. Botox är ett gift som förlamar muskler. Jag kan inte för mitt liv tro att inte Botox skulle ha negativa följder på lång sikt. Och så nära hjärnan... Huu... Restylane är ett ämne som "finns naturligt i kroppen", men spelar det ingen roll i vilka mängder och sammansättningar? Jag vet inte och inte informerar någon om sånt heller.

Jag minns att jag i skolan förfasade mig över bilder på kvinnor från Afrika, som hade förlängt sina halsar så att de blev abnormt långa med ett metallband i gången och de skulle dö om de tog bort dem. Där fanns också bilder på förstorade läppar och örsnibbar. Allt för skönhetens skull. För alla som såg bilden var det helt uppenbart att skönhetsidealet var förvridet och handlade en hel del om förtryck och underkastelse. De kunde ju knappt leva med sina långa halsar.

Men handlar inte Botox och Restylane och på sin tid silikon (det är väl inte så inne längre?) också om förvridna skönhetsideal och en slags underkastelse? Underkastelse under en kultur där inte vanliga människor duger som de är längre och underkastelse under hälsovådliga ämnen som ingen vet vad de kan göra för skada i kroppen. Underkastelse under konsumtionshysterin, kanske när den är som värst. Man kan konsumera sitt snyggaste jag om och om igen och bli beroende av att fixa till sig själv. Om man inte gör det så räknas man inte, utan ratas som gammal och ful.

Jag fick förresten nästan 25 miljoner träffar på Botox och nästan 3 miljoner träffar på Restylane när jag googlade.

Som om det inte skulle finnas några andra värden i livet.


Underkastelsen

Jag har inte haft tillfälle att se filmen Underkastelsen tidigare, men nu finns av någon anledning halva filmen på YouTube att se på. Den slutar lite tvärt, men jag tycker att den snutten som var där var helt sevärd, fast man inte fick se slutet.

Underkastelsen är en dokumentärfilm om alla kemikalier som vi och naturen blir utsatta för. Rena skräckfilmen, faktiskt, om man på riktigt tar till sig budskapet.


Ekotanternas nya hemsida

Nu har Ekotanterna i Älvbyarna i Korsholm öppnat en egen hemsida.

Gå in och läs här: