Gunilla Ander beskriver bomullens historia, nutid och förhoppningsvis framtid. Det är verkligen ingen skön läsning, för bomullen började massproduceras tack vare de afrikanska slavarna. Numera finns ju ingen officiell slavhandel, men tyvärr så är det miljontals människor som fortfarande jobbar med bomull under slavliknande förhållanden. Inte längre i USA, men till exempel i Uzbekistan, Kazakstan och många länder i Afrika. I USA har staten gått in och betalat ut enorma stöd till bomullsodlarna, vilket gör att priserna dumpats i övriga världen och väldigt få odlare får ut en dräglig lön för sin möda. Många bomullsodlande länder styrs dessutom av diktatorliknande ledare som ser till att eliten får ut vinsten och folket, både vuxna och barn tvångsjobbar för svältlöner. Också de som odlar bomull som "privatföretagare" står många gånger i djupa beroendeförhållanden till leverantörer, för kolonialmakternas gamla mönster finns kvar, om än i förklädnad. De har tvingats in i ett system där de måste köpa dyra bekämpningsmedel och använda sanslösa mängder med vatten, så att jorden utarmas och det inte finns utrymme för att odla mat och det de får i vinst går till att betala av på skulder. Förutom de sociala orättvisorna så är bomullsodlingen (på onaturliga platser med konventionella odlingsmetoder) en fruktansvärd katastrof för naturen. Till exempel Aralsjön har torkat bort nästan helt och hållet pga bomullsodlingarna och bomullsodlingen står för en märkbar del av alla miljögifter som sprutas ut i naturen.
Det finns helt enkelt ingenting som är bra, rättvist, miljövänligt, naturligt eller vackert med konventionell bomullsodling och de billiga bomullskläder som vi har tillgång till här har någon annan bokstavligen betalat priset för. Den konventionella bomullsodlingen är en enorm världsmarknad där några rika blir ännu rikare och de flesta fattiga arbetare fortsätter i en oändlig cirkel av hårt arbete.
Boken handlar ganska mycket om författarens olika resor i bomullsodlande länder, men jag tycker att den verkligen är läsvärd och viktig. Egentligen är det ofattbart att hela misären och orättvisan finns dokumenterad, men ändå är det väldigt lite som görs för att ändra på situationen. I slutet av boken skriver hon om de stora inköparna, som börjat kräva rättvisare villkor (bland annat förbud mot barnarbete) och samarbetet för att övergå till ekologiskt odlad och rättvisemärkt bomull. Men arbetet går långsamt och det är bara en liten del av all bomull som odlas på ett miljövänligt sätt idag.
Men att läsa den här boken ger mig ytterligare respekt för bomullen. Jag tycker att vi inte har rätt att konsumera kläder i den mängd och den takt vi gör, för det ligger så mycket hårt arbete och så stora miljöuppoffringar bakom varje plagg. Det känns hemskt att tänka på hela den resa som en t-shirt har gjort, för att sen kanske användas några gånger, snabbt bli urtvättad och oformlig och sen kasseras. Som jag skrev tidigare så skulle jag egentligen aldrig mer vilja köpa bomullsplagg gjorda av konventionell bomull (som nya), men än så länge händer det i alla fall, särskilt när barnen ska ha nya kläder. För min egen del undviker jag det så långt jag bara kan, för det är sällan jag absolut måste ha nya kläder. Jag har möjlighet att gå och leta efter kläder i rättvisemärkt och /eller ekologisk bomull och jag har möjlighet att låta bli att köpa om jag inte just då hittar något. Och har man ingen annan möjlighet än att köpa kläder av konventionellt odlad bomull så är det ju i alla fall bättre att köpa kvalitet som håller länge.
Här finns en intervju med bland annat Gunilla Ander från Sveriges TV4 Nyhetsmorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar