Välfärd utan tillväxt

"Välfärd utan tillväxt Så skapar vi ett hållbart samhälle" av Tim Jackson är definitivt den bästa fackbok jag har läst på riktigt, riktigt länge. Boken baserar sig till stora delar på en rapport om hållbar utveckling som han skrev som chefsekonom och det han kommit fram till som chef för forskningsgruppen om livsstilar, värderingar och miljö på Surrey universitetet.

I boken går Jackson kritiskt igenom dagens ekonomiska system, eller ekonomismen. Han kallar det också för "oansvarighetens tidevarv". "

För att försvara den ekonomiska tillväxten har vi varit beredda att tolerera - och har rentav uppmuntrat till - betungande finansiella och ekologiska skulder, i tron att dessa är nödvändiga för vår trygghet och ska rädda oss från sammanbrott. Men detta har aldrig varit hållbart på sikt. Finanskrisen har visat att det inte ens är hållbart på kort sikt."

Plötsligt när jag läser boken förstår jag, att även om jag aldrig aktivt studerat ekonomi eller satt mig in i makroekonomiska frågor (eller kanske just därför?) så har jag svalt hela biten med "det enda rätta sättet" att förstå hur ekonomi fungerar. Alltså allt det som följer med tanken med ekonomisk tillväxt för att trygga välfärden (även om jag varit kritisk till delar av den).

Jackson vill med boken visa att det kan finnas andra sätt att tänka, leva och handla. Väldstånd behöver inte innebära en ständig ekonomisk tillväxt, i själva verket har tillväxten gått så långt på många håll att den inte ens mera ger välstånd utan snarare konsumtionssamhällets ökade missnöje. Dessutom har tillväxten gått ut över nästan alla miljömässiga gränser redan, samtidigt som det finns andra som betalar priset för tillväxten (bland annat arbetarna i låglöneländerna).

Vad är välstånd då enligt Jackson? Jo, det är en något som gör det möjligt för människor att blomstra, att öka sammanhållningen i samhället, att finna högre nivåer av välmående och ändå minska sin materiella inverkan på miljön. Tanken är att det ska vara tillgängligt för alla jordens invånare, inte bara för en rik elit. Det som är viktigt för att ha välstånd är visserligen en viss materiell nivå (man behöver mat, kläder, tak över huvudet och en viss ekonomisk trygghet), men inte oändliga rikedomar och möjligheter att konsumera. Lika viktigt är familj, vänner, gemenskap, andligt liv, meningsfullt arbete, hälsa och andra ickemateriella värden. Det här är ju inget nytt, men hittills har inte detta räknats in och tagits hänsyn till i ekonomiska beräkningar och modeller som tex BNP, som mäter strikt ekonomiska värden och inte säger något om människors faktiska välmående.

Det är länge sedan livstillfredsställelsen har ökat i de länder där BNP har ökat mest, den kan till och med ha minskat . För också till exempel bilolyckor och vapenhandel ger ökad BNP. Vad ska man med ständig tillväxt till, undrar Jackson, när den inte får människorna att känna livstillfredsställelse? Varorna vi köper, köper vi inte längre för att vi behöver dem materiellt. Men vi köper inte bara för att vi är så giriga, utan för att vi är delar av ett stort, strukturellt system. Jakten på tillväxt drivs fram av den tvingande nödvändigheten att sälja mera varor, förnya produktionen regelbundet och stimulera ständigt högre konsumentefterfrågan. Alla (nästan alla) är med i det allt snabbare hjulet som snurrar på och det välsignas till och med av staten. Den som slutar konsumera blir då en förrädare som inte vill ha ekonomisk tillväxt och välfärd, för det leder ju till arbetslöshet, ekonomisk nedgång och elände.

Men, säger Jackson:

"I en värld av gränser är vissa friheter antingen omöjliga eller omoraliska. Friheten att ändlöst konsumera produkter är en av dem. Friheten att uppnå socialt erkännande på bekostnad av barnarbete i leveranskedjan, att finna meningsfullt arbete på bekostnad av ett sammanbrott i den ekologiska mångfalden eller att delta i samhällslivet på bekostnad av framtida generationer kan vara andra."

Problemet är att de flesta inte vill sluta konsumera, för det finns andra orsaker till konsumtionen också. Man konsumerar inte bara som en del av systemet och inte för att man faktiskt behöver sakerna, utan för att dessa har ett socialt eller ett psykologiskt värde. De ger identitet, tillhörighet, mening och hopp. De visar vem vi är och vilken grupp vi vill tillhöra eller inte tillhöra. De är förlängningar av oss själva och det är med hjälp av sakerna som vi visar att vi bryr oss om varandra, älskar varandra och med dem kan vi köpa social status. Vem skulle vilja ge upp dessa friheter? Och vem, som saknar dem, men ser andra ha dem, skulle inte sträva till dem? De som frivilligt väljer bort dessa sociala och psykologiska statusmarkörer måste vara väldigt starka eller ha någon annan form av status eller mål och mening med sitt liv.

Men denna identifikation med konsumtion är "det tomma jaget", som med sina rastlösa lustar (mera, mera, nytt, nytt) är det perfekta komplemtet till företagens rastlösa innovationer (mera, mera, nytt, nytt). Vi blir inlåsta i konsumismens bur, säger Jackson. Och den är inte ekologiskt och mänskligt hållbar även om den kanske fungerar ekonomiskt enligt marknasekonomin. För att komma ut ur den här buren så behövs det en helt ny sorts ekonomi, skriver Jackson och ett nytt sätt att leva. Det gäller både värderingar, livsstil och samhällsstrukturer.

Jackson skriver om ekologiska investeringar. Alltså att samhället går in och styr investeringar mot energisäkerhet, infrastrukturer som stöder låga kolutsläpp, hållbart jordbruk och ekologiskt skydd och riktar sina stöd särskilt mot de svagaste, för att få ett jämlikare samhälle, vilket betyder ett tryggare och bättre samhälle för alla. Dessutom måste det utvecklas ekonomiska modeller som systematiskt tar hänsyn till ekologiska variabler som resursanvändning, ekologiska tjänster och jämlikhet. Man måste också ändra kravet på ständigt ökande produktivitet och inse att det viktigaste ändå är en meningsfull sysselsättning för varje människa, inte att några nästan jobbar ihjäl sig och andra är helt utan jobb, eller att några få kapar åt sig enorma vinster. Kanske en minskad arbetstid för alla och en omfördelning av jobben. Grunden måste vara att människor kan blomsta. Exempel finns redan: sociala företag, lokala energiprojekt, bondens marknad, kooperativ, sportklubbar, bibliotek, musik- och dramagrupper, lokala studiecirklar osv, osv. De ger längt större väldmående och tillfredsställelse än någon stressig, materialistisk supermarknadsideologi, men ingen av dessa räknas överhuvudtaget när man idag ser på dem ur ekonomisk synvinkel, det är bara en "askungeekonomi".

När man kräver att den makroekonomiska arbetsproduktiviteten hela tiden ska öka så är det egentligen bara ett sätt att fint säga att man underminerar allt det som egentligen är viktigt: meningsfullt arbete, samhälle och miljö. Om det behövs en människa för att göra något, så kan det inte bli mera produktivt än så, människan kan inte ersättas, för själva verksamheten är fullständigt beroende av att det är just en människa som utför dem. Personligen så kommer jag att tänka på många lågavlönade, ofta nedprioriterade jobb, som ofta utförs av kvinnor. I denna nya ekologiska ekonomi som Jackson visionerar om så skulle dessa arbetsinsatser uppskattas och prioriteras därför att de föder välfärd.

När det gäller den personliga konsumtionen, som upprätthålls för att man kunna känna delaktighet och uttrycka sitt jag, så skriver Jackson att det inte verkar finnas någon punkt där vi kommer att kunna säga: "Nu räcker det!" om man fortsätter enligt samma mönster som hittills. Man behöver fortsätta konsumera för att kunna fortsätta markera sin sociala status gentemot andra som också fortsätter att konsumera. Detta trots att materialismen nu aktivt minskar människornas välmående, enligt vissa forskare. Nu skulle det behövas en förskjutning mot alternativ njutning som skulle leda till ett ekologiskt mera hållbart liv. Det har visat sig i undersökningar att folk med högre intre värden (självacceptans, tillhörighet, en känsla av gemenskap) är både lyckligare och tar större ansvar för miljön än folk med mera materialistiska värderingar (populäritet, image, ekonomisk framgång). Här är enkelhetsrörelsen, frivillig enkelhet, ett exempel på s.k. alternativ njutning. Tvärt emot den konventionella modellen så kan ett enklare liv förbättra det subjektiva välbefinnandet.

Men förändringen av konsumtionens sociala logik kan inte överlåtas bara på individuella val, skriver Jackson. Även för starkt motiverade personer kan det vara svårt ibland. Han menar att det måste ske strukturförändringar. Den ohållbara statustävlan måste monteras ner och man måste skapa nya modeller för hur man kan blomstra på mindre materialistiska sätt. Till exempel så måste lönsamhet räknas i hur bra möjligheter den har att erbjuda människor välmående, inte materialsm. Den sociala ojämlikheten måste också minskas, för ojämlikhet föder statusjakt och otrygghet. Den materialistiska visionen av välstånd måste nedmonteras. Större vikt på gemenskap och deltagande i samhällslivet kommer också att minska ensamhet och normlöshet. Allt det som konsumismen och marknadsekonomin har monterat ner måste monteras upp igen. Tanken är att vi avstår från en del av våra individuella friheter (vi som har såna). Men i utbyte vinner vi trygghet och andra som saknar våra individuella friheter (tex mycket fattiga människor) får möjlighet till samma som vi. Individuella friheter balanseras mot allmännyttan. Kortsiktiga välbehag byts ut mot långsiktigt välbefinnande. Samhället och vi behöver balans mellan själviskhet och altruism och mellan nymodigheter och traditioner. Konsumtionssamhället uppmuntrar bara till själviskhet och hänsynslös jakt på nymodigheter på bekostnad av mänskligt välmående och miljön.