Idag har jag varit ute i svampskogen med min "privatlärare" för andra gången. Hur kul som helst att lära sig mera när man verkligen vill!

Mellan första och andra "lektionen" har jag skaffat en liten svampbok att ha med. Jag råkade hitta en med bra bilder, bra beskrivningar och bra scheman på loppis. Den var på finska, men det fanns en förteckning över alla namn på svenska också, så den fick duga för tillfället. Kanske jag behöver en mera avancerad senare, men nu just nu funkar den bra.

Jag har också varit ute på självstudier i skogen ett par gånger. En gång hade jag med dottern också, men hon konstaterade snabbt att jag måste ta flera svamplektioner, för jag plockade ju knappt en enda svamp av dem hon hittade åt mig. Hon hittade till och med svampar som hon var helt säker på att mommo hade plockat (men jag inte vågade plocka). Kanske hon blir än bättre svampplockare än jag så småning om... (men då är det bättre att hon går ut i skogen med mommo och inte med mig, förstås).

Min "lärare" skänkte hela skörden till mig, så det blev svampstuvning till kvällsmat och en svampsallad ska jag försöka få till också.

Fattar inte att jag inte har lärt mig något om svamp tidigare! :)

Säsongsmat för dummies

Det där med att äta enligt säsong har tidigare varit ett mysterium för mig - hur vet man vad som är i säsong när butikerna är fulla med samma mat året runt (och man inte lyssnat på sin mamma)? Jag kan inte säga att jag är någon expert nuförtiden, men några små hållhakar för dummies har jag ändå lärt mig och jag jobbar på att lära mig mera.

Det första man kan göra är att tex gå in och läsa Marthas matkorg. (Detta är inget dummiestips utan högre vetenskap!) Där tipsar de om säsongmat för de fyra årstiderna. Bara att läsa och memorera och komma ihåg det när man är och handlar också.

Sen har jag kommit på ett annat knep (det här är mitt dummies-tips då). Om man har en välsorterad mataffär där man brukar gå och handla och man vet att affären är välsorterad när det gäller ekomat också så kan man handla enligt principen ekologiskt, nära och prismässigt överkomligt (i jämförelse med andra ekoprodukter, inte i första hand konventionellt odlad mat då). När det inte finns inhemska ekoprodukter att tillgå (eller när de är svindyra och pyttesmå) där så är de helt enkelt inte i säsong. Tidigare gick jag över till konventionellt odlade eller ekoprodukter från Sydeuropa då de inhemska "plötsligt" tog slut, men nu har jag äntligen fattat varför de inte finns i affärerna just då.

Sen har jag också läst en jättebra odlingsbok som heter Den lättskötta köksträdgården av Clare Matthews. Ingenting för erfarna trädgårdsodlare eller folk som är uppvuxna på landet men riktigt, riktigt bra för nybörjare och såna som ännu lider av sviterna av att ha vuxit upp i ett höghus. Den börjar verkligen från A och det är ju skönt om man inte vet så mycket. Sen är det bara att göra som det står i boken och så har man mat för hela sommar- och höstsäsongen och lite in på vintern också. Eller så inte... Jag lånade boken på biblioteket, men jag tror faktiskt jag ska investera i en egen till våren.

Okej, nu när jag har avslöjat hur nyhjälplös jag varit så kan jag ju också berätta att när jag börjat fatta det här med säsong så har jag också börjat inse vilken rikedom det är. Det är ju allra godast, miljövänligast och hälsosammast att hålla sig till säsongens råvaror. Då får man variation under året (fast man först kanske tänker att det är tvärt om), man får dessutom längta lite det som inte är i säsong och då smakar det SÅ gott sen när man äntligen får det igen.

I Vasa har jag hittat en affär där det här funkar ganska bra, det där säsongstipset för dummies, nämligen Prisma. De tar in väldigt mycket ekologiska grönsaker. Och visst köper vi frukt och annat som inte är närproducerad, men då brukar jag ändå försöka vänta på det som är i säsong i Sydeuropa/Nordafrika och inte kommer från Nya Zeeland eller Argentina eller någon annastans på andra sidan jordklotet. Nu under vår egen frukt- och bärsäsong är det ändå onödigt att köpa så mycket frukt från andra länder.

Nu ska jag gå ut och plocka ett kallt, saftigt äpple från trädet!

Matslöseriet

I måndags kom det en dokumentär om hur mycket mat som bara kastas fast den skulle gå riktigt bra att äta fortfarande. Det sker i hela kedjan, producenterna tvingas kasta sådant som inte duger åt uppköparna (tex för krokiga gurkor, för stora potatisar, bananer med fel form). Uppköparna kastar sådant som inte klarar transporterna (tex om ett par apelsiner i en hel låda börjar ruttna så kastar man hela lådan, eller fisk som inte blir uppköpt samma dag), köpmännen kastar mat som börjar närma sig "bäst före"-datum eller som inte ser perfekta ut och ratats och till sist kastar slutkonsumenten maten som klarat sig undan hela långa kedjan och kommit ända hem till någon för att man inte vill ha den, för att man köpt för mycket eller inte är sugen längre. Enligt dokumentet skulle man kunna lösa världens hungerproblem med den mat som kastas. Det är ett enormt slöseri, som dessutom kräver massor med naturresurser. Värst känns det med tex massproducerad frukt (tex bananer) som odlats på områden där lokalbefolkningen tidigare odlat mat för sin försörjning och nu lider av hunger, undernäring och fattigdom. Allt för att bananerna ska kunna åka jorden runt och slutligen hamna i ett avfallskärl i västvärlden.

Programmet heter Arvokas ja herkullinen jäte på finska.

Min egen analys av programmet var att producenterna säger att de inte kan göra något, för uppköparna styr. Uppköparna säger att de inte kan göra något, för köpmännen kräver att det ska vara såhär. Köpmännen säger att de inte kan göra något, för om de inte kastar bort det gamla och har hyllorna fulla med färsk och vacker mat från morgon till kväll så väljer kunderna en annan affär. Kunderna säger att de bara köper det som finns i affären, de kan väl inte göra något åt saken.

Vad kan DU och JAG göra åt det här?

Yle Areena sänder programmet ännu i 26 dagar från och med idag. Klicka på Yle Areena

Miljövänlig(are) TV

Med anledning av att stativet till vår TV plötsligt bara brakade ihop och sa upp kontrakten så fick min man anledning att börja titta på nya TV-apparater. Nu ska vi inte köpa någon ny, utan förstås fixa den nuvarande med en reservdel som vi har beställt. Den kostar inte mer än 30 € vilket är förvånande i sig. Själva delen kostar väl knappast mer än några cent att tillverka, men att besvärlighetstillägget inte är mer än några tior är ju positivt. Reservdelar brukar ju kosta nästan hur mycket som helst eller inte finnas att tillgå. Ingen föreslog helller att vi ska köpa ny TV istället. Det är ju också positivt. I och för sig funkar själva TV:n utmärkt ännu, där den står lutad mot väggen, men erfarenheterna av reparatörer och reservdelsdistributörer har ju inte varit särskilt positiv hittills. Fattas bara annat förresten. Denna TV är bara två år gammal. Som jag skrev här så fick vi en ny TV på garantin för ca två år sen, eftersom den gamla (som inte var gammal utan mindre än två år) slutade fungera och de inte lyckads uppbåda den nödvändiga reservdelen). Är det här det berömnda inbyggda åldrandet, som finns i moderna TV-apparater? Är det så att en TV av en eller annan orsak börjar krångla efter ca 2 år, för att ge hugade köpare en "giltig" orsak att gå och skaffa en ny? Man behöver ju inte ens ha dåligt samvete, för den har ju faktiskt gått sönder!?!

Nu har jag lagt in veto gällande köp av nya TV-apparater, men om någon faktiskt skulle behöva en ny så har Philips nu en TV som har klassats som Europas mest miljövänliga. I dagens läge är det kanske inte SÅ svårt att få den utmärkelsen, de flesta ägnar ju inte miljövänligheten särskilt mycket omtanke. Det brukar vara bruksanvisning i returpapper typ. Min man har till och med varit till Ecosto och tittat på den. Philips Econova heter den och kostar där ca 800 €. Där har de tänkt på att återvinna, använda så lite material som möjligt, sänka strömförbrukningen så mycket som möjligt och så går fjärrkontrollen på solenergi. Inte så tokigt.

Hoppas bara jag kan stå emot övertalningskampanjen som jag känner att min man startat. För att behålla den gamla tv:n är ju ändå alla gånger bättre ur miljösynvinkel än att köpa en ny, hur miljövänlig den en är. Eller hur?

Svamp!

I år har jag bestämt mig för att lära mig något om svamp. Utgångsläget är att jag känner till två svampar, kantarell och röd flugsvamp. Kantareller har jag ibland lyckats hitta och röda flugsvampar brukar jag klara av att inte plocka. Och förresten, Karljohan lärde jag mig att rita när jag gick på lågstadiet. Någon prototyp av den bilden har jag dock aldrig sett i skogen. Ungefär så långt har mina svampkunskaper nått.

Igår fick jag min första privatlektion i svampplockning av en vän. Tack för det, M! Vår skörd blev inte så riklig, för vi konstaterade att det var för torrt och så hade vi kanske inte riktigt lokalkännedom heller. Men jag tror i alla fall att jag lärde mig något. Min första svamp får bli Karljohan. Karljohan kan se ut på många sätt beroende på om den är stor eller liten. Men den ska ha en brun hatt, vara gul och småsporig undertill och ha en tjock fot med vita nätstrumpor på. Strumpeband har den också, om den är lite större, annars sitter det fast i hatten ännu. Och man ska inte förväxla den med illvilliga kopior med svarta nätstrumpor på. Och så ska man gå ut i skogen i rätt tid, efter regn, för annars är risken stor att någon annan hinner före (våra vänner maskarna). Blev det ungefär rätt så?

Jag ska skaffa en svampbok och börja gå ut i skogen och titta vad jag hittar. För jag har inte ens noterat svamparna som något potentiellt ätbart hittills. Idag när jag var ute och sprang i skogen (jo, till skeptikerna, som inte tror att jag har fortsatt springa efter mitt första inlägg så kan jag säga att det har jag visst det!) så såg jag i förbifarten att där faktiskt växte svampar!

Min "privatlärare" berättade att hon hade gått in för att lära sig en svamp i året. Jag tror jag ska satsa på två i året, eftersom jag börjar betydligt senare i livet än hon. :)

Äntligen har ekokycklingarna kommit!

De första ekologiska kycklingarna har anlänt till en gård utanför Tammerfors. Hittills har det inte gått att få ekologiskt kycklingkött från Finland, men kanske det är möjligt i en snar framtid. Åtminstone Tammerforsborna kan så småningom börja se fram emot ekokyckling i en butik. Kanske Ekosoppi så småningom kunde ta den till Vasa också...

Läs mera här (på finska).

Älvtorget

Idag har jag varit på Älvtorget. Det är Ekotanterna mfl som ordnat marknad med lokalt producerade och ekologiska varor. Så roligt med såna initiativ. Jag köpte grönsaker, fisk, fårkorv, hemmagjort läppbalsam och så ett par handskar gjorda av älgskinn från en älg som är skjuten här i skogarna. Tala om lokalt! Skinnet hade tagit en sväng till Karleby och blivit handskar där. Och priset var nästan pinsamt lågt. Min man ska följa med nästa gång och köpa egna handskar. Hoppas de finns till salu då också. Nästa Älvtorg ordnas om en knapp månad den 10.09.2011.

Jackpot Organic

Visste du att man kan köpa Jackpot Organic kläder på nätet också? Priserna verkar vara lite lägre än om man köper i affären i Vasa i alla fall. Själv föredrar jag att prova kläderna i verkligheten först, men om man hittar något som man vet att man passar i så är det här ett bra tips. Jag tycker att Jackpot har bra kläder, som håller länge. Dessutom har de andrahandsvärde, tex om man vill sälja vidare på Huutonet när man inte själv vill ha dem längre.

Gräsbetat

Tidigare i sommar var jag och köpte kött från Björkö Högland. Deras highlandkor går ute den mesta tiden av året och betar gräs och håller landskapet öppet. På det viset gör det det möjligt för andra växter och insekter att trivas, som inte skulle göra det i ett igenvuxet landskap och då behöver de inte mycket övrigt foder. Deras kött är alltså miljövänligt och gott, förstås.

Den här gången tog jag bara malet kött och några file'bitar, men nästa gång de slaktar så tänkte jag försöka mig på lite lever och kött med ben också, att koka egen buljong på.

Ekologiska resor

Det här hade varit roligt att hitta innan vi åkte på vår sommarresa, men det kommer väl flera tillfällen. ECEAT har listat resmål i Finland som är miljövänliga och så här skriver de om sig själva:

ECEAT-nätverket (European Centre for Ecological and Agricultural Tourism) grundades för att främja och utveckla ekologisk turism, ekologisk odling och naturskydd. Vi vill även medverka i bevarandet av naturens mångfald samt stärkandet av lokalkulturer och landsbygdens självständiga levnadsvillkor. Även miljöfostran är viktig för oss.

Här hittar du deras hemisida: ECEAT Finland

Vi stannade faktiskt till vid ett av resmålen som finns nämnt här under vår sommarresa till släkt och vänner, nämligen Frantsilan kehäkukka. Vi var bara till deras gårdsbutik, inte till själva örtaodlingen, men de hade en liten örtagård vid huset. Där tänkte jag att jag också skulle vilja ha en liten örtodling (med betoning på liten jämfört med deras).

Undrar sa flundran...

Fisk och jag har fortfarande lite svårt att veta var vi har varandra. Inte så att jag inte tycker om fisk, jag tycker väldigt mycket om fisk. Men jag har alltid lika svårt att veta om och vad jag ska köpa för fisk när jag står där vid fiskdisken. Och ibland när jag vet vad som skulle vara bra så känns den så enormt dyr, så jag låter den ligga kvar i alla fall. Sen kommer det än larmrapporter om vilken fisk man ska äta och vilken man inte ska äta och ibland är det experter som säger att larmrapporterna är överdrivna och att man mår bättre av att äta fisken än att låta bli. Och sen finns det ju väldigt nyttig fisk, enligt många hälsoexperter, men fångas den då på ett hållbart sätt? Och hur är det med den odlade fisken, är den inte en ordentlig miljöbov och dessutom inte lika hälsosam som den vilda?

Försök få ihop nyttigt, hållbart och ekonomiskt och du har ett riktigt pussel!

Vi börjar med hållbart fångad fisk:

Jag har printat ut WWF:s fiskguide och har den i plånboken (den finns på www:s hemsidor, ofta glömmer jag att jag har den). Där står det vilken fisk man ska föredra, överväga noga om man köper och vilken man ska undvika helt. Bra fisk är tex. abborre, anjovis (av skarpsill), braxen, gädda, gös, lake, mört, siklöja, sej, strömming och torsk och MSC-märkta fiskar. Mindre bra är tex odlad norsk lax och vild lax, makrill, regnbågsforell, röding, tonfisk (vissa sorter) och många fler. Och såna som man ska unvika helt är tex. odlad lax och regnbågsforell från Chile och Turkiet, rödspätta, tilapia, vild öring och många fler.

Sen är det frågan om vad som är extra hälsosamt:

Där beror det ju på vem man lyssnar på förstås. Jag lyssnar på dem som säger att

fet fisk som lax, makrill, strömming, tonfisk och sardiner är den bästa att äta. Därmed inte sagt att andra fiskar inte skulle vara bra också.

Och sen ännu vilken fisk man sist och slutligen har råd med! Det varierar med dagspriset, men sällan är de allra billigast bäst varken ur hälso- eller miljösynvinkel.

Jag har hittat ett par säkra kort, eller ja, mindre osäkra, kanske. Strömming är den ena. MSC-märkt tonfisk är den andra. Strömmingen är ju oftast billig, inte utrotningshotad enligt WWF och hälsosam ska den ju vara också. Om man inte är rädd för larmrapporterna från Östersjön, det vill säga. MSC-märkt (www.msc.org Marine Stewardship Counsil garanterar att fisken är fångad på ett ekologiskt hållbart sätt) tonfisk borde fylla kraven för hållbart fångad fisk. Den är visserligen den allra dyraste av alla tonfiskar som finns, men inte så dyr att man inte skulle ha råd om man vill. Förrän jag hittade den MSC-märkta tonfisken hade vi inte ätit tonfisk på länge. Dessutom finns det vissa sillburkar som är MSC-märkta, liksom djupfrysta sejfileer. Och till barnens stora glädje har jag hittat MSC-märkta fiskpinnar. De kunde inte tro sina ögon, för hos oss har det inte serverats fiskpinnar så länge de kan minnas. De hade till och med slutat fråga efter fiskpinnar. Jag smakade lite och de var riktigt goda, för att vara fiskpinnar, men jag hoppar ändå över dem, eftersom paneringen innehåller vetemjöl. I Vasa tycker jag att Prisma är bäst på MSC-märkt fisk.

Men när jag ska köpa färsk fisk så står jag fortfarande där som åsnan mellan två hötappar. Ibland blir det lax, för det tycker vi alla att är den godaste fisk som finns. Och så ska den ju vara så nyttig också. Vad gör man? Till min glädje läste jag i VBL den 7.8.11 att det utöver MSC-märkningen ska komma en ASC-märkning (Aquaculture Stewardship Counsil) som ska miljömärka fiskodlingarna. Bland annat laxen kan komma ifråga, stod det.

Synd att också fiskandet har blivit en rovdrift där man inte längre vet vad som är rätt och vad som är fel...

Bär, bär, bär

Idag kom svärfar hit med 40 liter bär! Härligt! Blåbär, hallon, röda vinbär och svarta vinbär, som jag nu har fryst in. Själv har jag också plockat hallon och blåbär i år och vinbär också och dessutom köpt jordgubbar, så vi borde klara det kommande årets frukostar nu!

Tre gånger är väl en vana?!?

Den här veckan har jag gjort något som jag aldrig, upprepar, aldrig, har gjort förut. Om det är något område där jag i praktiken är helt analfabet, så är det inom sport och idrott. Värsta ämnet i skolan i tiderna... Okej, nyttomotion gillar jag. Jag går eller cyklar gärna om jag har ett mål, som att komma hem från jobbet till exempel och jag hoppar på studsmattan med barnen. Men jag har inte varit i närheten av ett gym sen några obligatoriska besök under gymnasiet. Och jag har definitivt inte sprungit en meter. Min man sa att han vet bara två personer som han aldrig sett springa. Den ena är jag och den andra är bilskolläraren i Jurva. En tvivelaktig ära, minst sagt, att tillhöra denna exklusiva skara. Men nu har det blivit ändring på saken! Jag var plötsligt mentalt redo för att tänka annorlunda. Jag, som såg mig själv som en som inte kan springa började ändra mina tankebanor och inse att jag har en mental spärr som säger att jag inte kan göra det, inget annat. Jag är varken sjuk eller överviktig, så det borde gå. Orsakerna till att jag kunde tänka annorlunda är tre: För det första hade jag börjat fundera på hur jag ska upprätthålla min kondition nu när vi har skaffat en till bil och jag mera sällan kommer att cykla till och/eller från nya jobbet eller gå från ett ställe till ett annat i avsaknad av bil. För det andra råkade jag se en amerikansk realitysåpa hos min svärfar (som har på TV:n mest hela tiden) som jag fastnade i och fortsatte att titta på hemma. (!) Den handlade om fem överviktiga väninnor som ändrade sina matvanor helt och började träna för triathlon (cykla, löpa och simma) och klarade det på 120 dagar. Klarade de det så måste ju jag också, eftersom de verkligen fick börja på minus. För det tredje - och avgörande - så kom min syster springande till oss 20 km nu i sommar, hon som i likhet med mig aldrig tidigare sprungit något (förrän detta år). Så jag fick definitivt avfärda det där med att det skulle vara släktfel att inte kunna springa. Jag förberedde mig mentalt några dagar efter hennes besök och sen tog jag på mig mina inte så nya, men dock välbehållna och mycket sparsamt använda springskor och gav mig ut. Min syster hade tipsat att man ska springa så långsamt som man behöver i sin alldeles egna takt och då går det. Och det gick! Redan på första försöket klarade jag att springa tre km utan paus. Jag var överlycklig! Nu har jag varit ute och sprungit ytterligare två gånger, båda gångerna fem km utan paus. Tre gånger är väl redan en vana?!? Och särskilt nu, när jag skriver om det här, så kan jag ju inte sluta, eller hur?

(Men under vilken kategori ska jag sätta det här inlägget riktigt, har ju inga passliga??)

Roliga saker drar lite energi

Ett mångårigt projekt som leds av en israelisk-amerikans psykolog (Daniel Kahneman) undersöker vad 900 yrkesarbetande amerikanska kvinnor använder sin tid till och vad de tycker att är roligast. Ett slående biresultat av undersökningen är att man kunnat konstatera att det finns ett ungefärligt samband mellan hur rolig en aktivitet är och dess förbrukning av elektricitet och oljeprodukter.

JU ROLIGARE - DESTO ENERGISNÅLARE!

De fem roligaste aktiviteterna enligt kvinnorna i undersökningen var att ha sex, umgås, koppla av, äta och motionera.

Källa: Forskning & Framsteg 5/2010