Fisk och jag har fortfarande lite svårt att veta var vi har varandra. Inte så att jag inte tycker om fisk, jag tycker väldigt mycket om fisk. Men jag har alltid lika svårt att veta om och vad jag ska köpa för fisk när jag står där vid fiskdisken. Och ibland när jag vet vad som skulle vara bra så känns den så enormt dyr, så jag låter den ligga kvar i alla fall. Sen kommer det än larmrapporter om vilken fisk man ska äta och vilken man inte ska äta och ibland är det experter som säger att larmrapporterna är överdrivna och att man mår bättre av att äta fisken än att låta bli. Och sen finns det ju väldigt nyttig fisk, enligt många hälsoexperter, men fångas den då på ett hållbart sätt? Och hur är det med den odlade fisken, är den inte en ordentlig miljöbov och dessutom inte lika hälsosam som den vilda?
Försök få ihop nyttigt, hållbart och ekonomiskt och du har ett riktigt pussel!
Vi börjar med hållbart fångad fisk:
Jag har printat ut WWF:s fiskguide och har den i plånboken (den finns på www:s hemsidor, ofta glömmer jag att jag har den). Där står det vilken fisk man ska föredra, överväga noga om man köper och vilken man ska undvika helt. Bra fisk är tex. abborre, anjovis (av skarpsill), braxen, gädda, gös, lake, mört, siklöja, sej, strömming och torsk och MSC-märkta fiskar. Mindre bra är tex odlad norsk lax och vild lax, makrill, regnbågsforell, röding, tonfisk (vissa sorter) och många fler. Och såna som man ska unvika helt är tex. odlad lax och regnbågsforell från Chile och Turkiet, rödspätta, tilapia, vild öring och många fler.
Sen är det frågan om vad som är extra hälsosamt:
Där beror det ju på vem man lyssnar på förstås. Jag lyssnar på dem som säger att
fet fisk som lax, makrill, strömming, tonfisk och sardiner är den bästa att äta. Därmed inte sagt att andra fiskar inte skulle vara bra också.
Och sen ännu vilken fisk man sist och slutligen har råd med! Det varierar med dagspriset, men sällan är de allra billigast bäst varken ur hälso- eller miljösynvinkel.
Jag har hittat ett par säkra kort, eller ja, mindre osäkra, kanske. Strömming är den ena. MSC-märkt tonfisk är den andra. Strömmingen är ju oftast billig, inte utrotningshotad enligt WWF och hälsosam ska den ju vara också. Om man inte är rädd för larmrapporterna från Östersjön, det vill säga. MSC-märkt (www.msc.org Marine Stewardship Counsil garanterar att fisken är fångad på ett ekologiskt hållbart sätt) tonfisk borde fylla kraven för hållbart fångad fisk. Den är visserligen den allra dyraste av alla tonfiskar som finns, men inte så dyr att man inte skulle ha råd om man vill. Förrän jag hittade den MSC-märkta tonfisken hade vi inte ätit tonfisk på länge. Dessutom finns det vissa sillburkar som är MSC-märkta, liksom djupfrysta sejfileer. Och till barnens stora glädje har jag hittat MSC-märkta fiskpinnar. De kunde inte tro sina ögon, för hos oss har det inte serverats fiskpinnar så länge de kan minnas. De hade till och med slutat fråga efter fiskpinnar. Jag smakade lite och de var riktigt goda, för att vara fiskpinnar, men jag hoppar ändå över dem, eftersom paneringen innehåller vetemjöl. I Vasa tycker jag att Prisma är bäst på MSC-märkt fisk.
Men när jag ska köpa färsk fisk så står jag fortfarande där som åsnan mellan två hötappar. Ibland blir det lax, för det tycker vi alla att är den godaste fisk som finns. Och så ska den ju vara så nyttig också. Vad gör man? Till min glädje läste jag i VBL den 7.8.11 att det utöver MSC-märkningen ska komma en ASC-märkning (Aquaculture Stewardship Counsil) som ska miljömärka fiskodlingarna. Bland annat laxen kan komma ifråga, stod det.
Synd att också fiskandet har blivit en rovdrift där man inte längre vet vad som är rätt och vad som är fel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar