Ibland stannar allt

Fick idag höra om en som inte längre orkade leva. Inte någon nära vän, men ändå någon som jag kännt i hela mitt liv. Plötsligt är det så mycket annat som känns meningslöst och tokigt. Varför håller man bara på, istället för att njuta av att man får vara frisk (om man får det) och hålla bättre kontakt med dem man faktiskt vill hålla kontakten med och mera göra sånt som man faktiskt vill och tycker om och mindre sånt som man "måste"...Det enkla men vackra...

Undrar bara..

Undrar bara varför Replotborna och sommargästerna är så emot vindkraft... Föredrar de ett kärnkraftverk eller ett kolkraftverk? Någonstans ska ju elen tas... Nej, just ja, den kommer ju ur eluttaget i väggen.

Och en liten stund senare...

...har skrivbordet förvandlats till en koja...
Lägg märke till pappas lego från 70-talet...:)

Lillebrors rum

Till lillebror var vi egentligen bara ute efter en byrå, men hittade ett skrivbord också som ingick i paketet på Huutonet. Vi får se, om skrivbordsskivan får vänta på sin tid ännu ett par år i förrådet, eller om den får vara inne redan nu... Vi hade tänkt måla någon av lådorna i någon glad färg, men de kanske får vara vita i alla fall, eftersom allt annat i rummet är färgglatt.

Mellansysters rum

Nu får mellansyster odla princessrum så mycket hon orkar, utan att lillebror kommer och stör...:)
Skrivbordet är alltså den nyaste möbeln från Huutonet. Sängen har vi hittat redan tidigare på Huutonet och byrån är uppfixad i samma stil som sängen av en furubyrå från 90-talet, som definitivt inte skulle känna igen sig själv längre.

Vuxenlego

Jag visste väl det - möblerna skulle stå färdiga före eftermiddagen. Min man tror att alla älskar att skruva ihop möbler och att jag slåss med honom om att få göra det, så därför måste ju han göra det snabbt :), så att ingen annan hinner (ha,ha!). "Det känns likadant som när jag fick en ny förpackning lego när jag var liten". Jag känner faktiskt ingen annan som tycker att det är så roligt att skruva ihop möbler, förutom hans bror då kanske. Vissa släktfel är lättare att leva med än andra... :)

Bäst i test...

...får man väl ändå konstatera att vår bil är, när allt är urpackat...:)

Hemåt med våra huutonet-möbler

Sitter i bilen, fullastad med lådor och skivor, som ska skruvas ihop till byråer och skrivbord till barnen. Vi har varit och hämtat våra huutonetfynd och känner oss nöjda. Möbler som vi gått och kikat på en tid har vi nu lyckats hitta second hand, men som i nyskick och mycket billigare... Och försäljarna är väl lika glada som vi att de blev av med sina felköp. En av dem tänkte trilla i backen när han såg att vi på fullt allvar skulle pressa in allt i vår Focus, själv kom han inkurvande på gården i en stor paketbil. Och så är jag så glad att min käre make också gillar att hålla på med sånt här, så behöver jag inte göra det ensam. För att göra det ännu bättre, så älskar han att skruva ihop möbler, så känner jag honom rätt så har vi möblerna på plats imorgon redan... :)
Nu ska jag se om jag lyckas överföra ett foto också (med min jobbtelefon, privata telefon har inte det som behövs för en blogg i bilen).

Sopor och skitiga arbeten

Ledig dag... Idag har jag dammsugit frenetiskt, mest för att det hjälper, om man vill ha bort envisa jobbtankar ur huvudet. De liksom sugs bort de också, hur envist de än har bitit sig fast. Nu känns det bättre. Sen har jag tömt en del av komposten och flyttat över till den andra komposten. Roligare jobb finns, om man säger så, fräschare också. Men jag är i alla fall nöjd över att vi har kunnat gå från jättestor soptunna (med två blöjbarn och svagt ekotänk), mellanlandat på normalstor soptunna och nu bytt till minsta storleken, som töms varannan vecka. Det mesta tack vare komposten, men också tack vare att vi sopsorterar väldigt noga. Om det skulle gå att regelbundet köpa mat utan stora, skrymmande förpackningar, ofta i plast, så skulle vi få börja förhandla med kommunen om att få lov att ha sophämtning bara varannan månad, för det skulle helt enkelt inte behövas oftare. Mjölkburkar och liknande skulle vi i princip kunna sortera ut och återvinna men jag känner inte till någon uppsamlingsplats för dem här i vår kommun, eller tex nära jobbet eller matbutiken, tyvärr. Flingaskar, äggkartonger, wc-pappersrullar och annat som är av papp och inte innehåller plast brukar vi riva i bitar och sätta i komposten.

It's a dirty job, but someone's got to do it...

Bilfria dagen

Jag fick ha bilen idag på jobbet- mycket ovanligt (okej, jag har inte behövt den heller). Orsak: Det lär vara bilfria dagen idag och min man har marknadsfört den på jobbet och uppmuntrat alla att komma till jobbet med cykel eller buss eller samåka. Då tyckte han inte att han själv kunde parkera bilen på gården, så jag fick därmed äran att parkera utanför mitt jobb. Påminde honom om att vi kanske ändå drar vårt strå till stacken, eftersom vi ju faktiskt redan samåker varje dag nuförtiden. Jag tror det var först idag som han riktigt insåg att vi faktiskt gör det, eftersom det är han som nästan alltid tar bilen till sitt jobb och kör dit han behöver, medan jag tar cykeln bak på bilen och cyklar dit jag eventuellt behöver. under arbetsdagen. Men på bilfria dagen, DÅ får JAG minsann ha bilen!?! Snällt, va!?!

Mannens arbetskamrater kom förresten med bil till jobbet idag också, som vanligt...

Reklamen finns överallt

Reklam är inte längre reklamblad som kommer i postlådan eller postluckan, eller de där enerverande pauserna på TV just precis när programmet är som bäst. Alla klarar väl av att undvika dem. Reklam är istället mycket, mycket mera finstämt, inbakat i allt vi gör. När jag letar efter något på nätet poppar det upp trevlig reklam med sånt jag kan tänkas vara intresserad av i den stil jag gillar (och ofta träffar det mitt i prick), bara det att jag verkligen medvetet är ute efter den begagnade versionen, inte den nya. Sen när jag scrollar ner på sidan och tittar på priset står det, nästan inbakat i texten, att det går att få ett snabblån på just den summan, eller lite över den summan, som priset är. Ju mer information jag lämnar efter mig på nätet, desto precisare reklam kan det bakas in på de sidor jag rör mig. Jag behöver bara skriva några ord, så vips vet marknadsförarna precis vad jag skulle behöva. Före jag själv ens vet om att det är just det här jag behöver, eller fast jag inte är ute efter att köpa något. Skrämmande!

Reklamen som finns över allt där vi fysiskt rör oss handlar inte så mycket om speciella varor, utan mera om bilder, intryck, känslor som de vill förmedla under ett visst varumärke. Bara vi lär oss att gilla ett visst varumärke, lär vi oss att lita på det och sen kan vi köpa vad som helst bakom märket. Skrämmande!

Barnen har ju redan slaktats på offerbänken. Hur lite vi än försöker upprätthålla såna behov, så kan de ju en massa varumärken redan i sin egen kategori. Barnen är ju vandrande reklampelare för alla söta figurer, som inte bara är en bok, utan också en tv-serie, mjukisfigurer, plastgrejer, klistermärken, möbler, gardiner, mattor, kläder, skor, tandborstar, godis, flingor, kex, snabbmat... you name it! Precis vad som helst kan säljas med rätt bild på, och våra barn är inga undantag. Skrämmande!

Hösten är inredning hos oss

De två yngre har nyligen fått varsitt rum (och vi är nu utan arbets/gästrum istället). För en notorisk flyttare som jag (som fortrarande försöker förlika mig med mitt "öde" som för tillfället oflyttbar egnahemshusägare) var det hur kul som helst att tömma skåp och lådor, bära runt möbler och rensa ut och planera nya lösningar för möbler och inredning. Är det någon som behöver hjälp med sånt, så är det bara att ta kontakt, eftersom det är så sällan numera jag får göra det med egna grejer!

Storebror fick bäddsoffan och bordsbenen från arbetsbordet från arbetsrummet, mellansyster fick bokhyllan (till låns, inklusive de böcker som jag ännu inte vill göra mig av med) och mellansyster och lillebror fick dela på de möbler de haft i sitt gemensamma rum. Nu har jag letat begagnat skrivbord på nätet i godkänd stil till mellansyster, som är förskoleflicka och gillar att rita och klippa och alltid har något projekt på gång på köksbordet. Och lillebror behöver en byrå att ha alla möjliga viktiga bilar och dinosaurier i. Hittade riktigt, riktigt fina grejer på huutonet, mer eller mindre oanvända, som vi ska åka och hämta nästa veckoslut. I det ena paketet ingick också en skrivbordsskiva till lillebror, så han får ett eget bord nu lite tidigare än tänkt. Fattar inte hur folk tänker, när de köper nytt i början av sommaren och säljer det som obehövligt på hösten.. men så länge någon gör så, så behöver ju inte vi köpa det som nytt i affären och sparar dessutom 70 % av pengarna... Det enda helt nya vi köpt hittills är en lång bordsskiva till storebrors rum.

Det är höst nu, och mina inredningsinstinkter håller på att ta överhand... men denna höst funderar jag på hur det låter sig göras, utan att bygga på konsumtionsberget genom att köpa en massa nytt... Hela Finland svämmar ju över av saker, som redan är producerade och som inte behövs längre. Utmaningen är bara att hitta dem.

Våra matvanor är dokumenterade

Har varit och handlat mat med en redaktör från Radio Vega i släptåg. Det var min syster som hade tipsat om att jag försöker handla som ekologiskt som möjligt (eller att jag är extrem, som hon visst hade uttryckt det - ska hon säga!:))

Redaktören och jag konstaterade: Det går fortfarande att göra en grej om det i Finland. I många andra länder är det inte något speciellt och egentligen tycker jag inte heller att jag gör något speciellt. Jag köper bara riktig mat med så lite tillsatsämnen och humbug som möjligt, helst producerat så nära mig som det är möjligt beroende på vad det är frågan om för mat.

En i barnaskaran gillade inte mitt tilltag: "Nästa gång ska du väl vara med på TV! Det här är ju piiinsamt! Säg inte vad du heter!"

Ekobarnkläder i Vasa

Har idag varit till nya Ellen och Elvira, som säljer ekologiska barnkläder i Vasa. Värt ett besök eller flera! Där finns fina baby- och barnkläder för barn under skolåldern, inte bara enfärgade T-skjortor, som alla som vill kunna säga att de har en ekologisk kollektion brukar köra med...
http://www.ellenelvira.fi/index.html

Kläderna är inte billiga, men jag brukar tänka att om jag skaffar tex hälften av det som de mindre barnen behöver begagnat, så kan jag satsa lite mer på de nya plaggen, om de är av ekologiskt material. Och sen blir det några helt oekologiska inköp av vinterkläder och annat som jag inte lyckas hitta varken begagnat eller någon mera ekologisk version av. Sammanlagt blir det inte dyrare än att skaffa allting i Konventionella Varuhuset utan att alls fundera över ursprung och gifter och så vidare.

Giftiga jeans

Nu fick jag vatten på min ekoklädskvarn. Gifter som framkallar starka allergiska reaktioner har upptäckts i jeans i Sverige och Finland. Man får lämna tillbaka dem om man råkat köpa ett par och man uppmanas att tvätta sina kläder innan man använder dem. Varför är det ingen som frågar sig varför det är så här? Hur mycket gifter utsätts de som tillverkar jeansen för i hela kedjan? Varför måste man använda gifter? Vart rinner gifterna ut? Kommer man att göra något åt det riktiga problemet, eller kommer man bara att noga se till att jeansen är tillräckligt tvättade och giftfria innan de når slutkonsumenten?

Arbetsstopp idag

Idag är det stopp på några av de stora statliga bolagen, färjor, flygtrafik och byggplatser. Jag sympatiserar med dem, för det de motsätter sig är att staten säljer ut den finländska infrastrukturen. Efter att nyligen ha läst ut Naomi Kleins bok om hur utförsäljningen av staten har gått till i många länder (bland annat USA) och vad det har lett till är jag glad att någon reagerar här i Finland, när vissa politiska grupperingar försöker föra vårt land i samma riktning.
Statens sak är att se till att alla har jämlika villkor i olika områden av vårt land. Ett privat bolag har som uppgift att göra så stor vinst som möjligt. Vad är viktigare, att vi har en infrastruktur som fungerar, åtminstone någorlunda, men inte är vinstgivande, eller att vi har en infrastruktur som fungerar bra på vissa (tättbefolkade) ställen (som det inte finns många av i Finland) och förfaller på resten av ställena, eftersom det är omöjligt att generera någon vinst där? För mig är svaret givet.

Ingen dag att fira - ekologiska skuldens dag

Nu någon dag i september har vi tillsammans här på vårt gemensamma och enda jordklot använt upp alla naturresurser som vi skulle få använda på ett år, utan att ta mer än det återskapas, eller med andra ord så tar det mer än 1 år och 3 månader att återskapa det som vi har konsumerat på ett år. Den ekologiska skuldens dag eller Over shoot day... Från och med nu så är det alltså frågan om lånade resurser. Hur många skulle använda slut på sina pengar under årets nio första månader och sen leva på kredit resten av året? Det kan ju vara kul det första året, men lite mindre roligt det andra året och efter ett par år är man redan inne i en ordentlig skuldfälla. Undrar vem som ska betala våra ekologiska skulder sen...

http://www.footprintnetwork.org/en/index.php/GFN/page/earth_overshoot_day/

En av de rikaste i världen?

Enligt SDP:s Jutta Urpilainen så är personer som tjänar mindre än 3000 € i månaden låginkomsttagare. Jag mår nästan illa vid tanken på att någon kan säga så. Mindre än 2 (två) % av hela jordens befolkning har så höga inkomster som medelsvensson eller Matti Meikäläinen i Finland. Om man tycker att lönen är dålig och pengarna inte räcker till alla drömmar som man har och det är långt till nästa lönedag, så kan man ge sig själv en tankeställare här på Global Rich List! De flesta av oss hör till världens rikaste människor även om man skulle råka vara folkpensionär eller till och med socialbidragstagare.

http://www.globalrichlist.com/

Vill du vara en konsument?

Jag vill inte vara degraderad till att vara en konsument och jag vill inte vara med i den här galna konsumtionsgrejen längre... Priset jag behöver betala för en vara är bara en bråkdel av vad varan kostar och då talar vi inte om pengar utan om mänskliga resurser, naturresurser, luft,vatten, utrymme, vår jords och vår egen framtid.

http://www.storyofstuff.com/