Reklam är inte längre reklamblad som kommer i postlådan eller postluckan, eller de där enerverande pauserna på TV just precis när programmet är som bäst. Alla klarar väl av att undvika dem. Reklam är istället mycket, mycket mera finstämt, inbakat i allt vi gör. När jag letar efter något på nätet poppar det upp trevlig reklam med sånt jag kan tänkas vara intresserad av i den stil jag gillar (och ofta träffar det mitt i prick), bara det att jag verkligen medvetet är ute efter den begagnade versionen, inte den nya. Sen när jag scrollar ner på sidan och tittar på priset står det, nästan inbakat i texten, att det går att få ett snabblån på just den summan, eller lite över den summan, som priset är. Ju mer information jag lämnar efter mig på nätet, desto precisare reklam kan det bakas in på de sidor jag rör mig. Jag behöver bara skriva några ord, så vips vet marknadsförarna precis vad jag skulle behöva. Före jag själv ens vet om att det är just det här jag behöver, eller fast jag inte är ute efter att köpa något. Skrämmande!
Reklamen som finns över allt där vi fysiskt rör oss handlar inte så mycket om speciella varor, utan mera om bilder, intryck, känslor som de vill förmedla under ett visst varumärke. Bara vi lär oss att gilla ett visst varumärke, lär vi oss att lita på det och sen kan vi köpa vad som helst bakom märket. Skrämmande!
Barnen har ju redan slaktats på offerbänken. Hur lite vi än försöker upprätthålla såna behov, så kan de ju en massa varumärken redan i sin egen kategori. Barnen är ju vandrande reklampelare för alla söta figurer, som inte bara är en bok, utan också en tv-serie, mjukisfigurer, plastgrejer, klistermärken, möbler, gardiner, mattor, kläder, skor, tandborstar, godis, flingor, kex, snabbmat... you name it! Precis vad som helst kan säljas med rätt bild på, och våra barn är inga undantag. Skrämmande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar