Men jag skulle ändå lite vilja ifrågasätta fattigdomsbegreppet lite, som det beskrevs där. Okej, om man inte har råd med mat och nödvändiga kläder och hamnar i en skuldspiral pga att man är tvungen att ta dyra krediter för att klara vardagen, då är man fattig i vårt land. Men enligt artikeln så har en tredjedel av alla ungdomar som svarade på enkäten låtit bli att träffa sina kompisar för att de inte har haft råd att följa med på de nöjen som andra ska på (bio, kafe' och allt möjligt annat). Kunde inte den tredjedelen träffa varandra istället, förresten, he, he. Någon som blivit intervjuad sa att det syns vem som är fattig på att de har billiga mobiltelefoner och inte så mycket märkeskläder och att rika ungdomar får mycket märkeskläder och skor och dyra telefoner och utlandsresor. Hallååå, vad är det som händer om man inte kan vara med sina kompisar utan att konsumera? Måste man ha nya märkeskläder många gånger i året för att duga? Måste man tycka om att köpa nya mobiltelefoner varje år? Jag tycker att vuxna är fel ute om de bestyrker att ungdomar är fattiga om de inte alltid har råd att spendera pengar på nöjen och köpa märkeskläder. Hur sorgligt är inte det...
Jag tycker inte ens att man ska överösa tonåringar med pengar, fast man skulle råka ha mycket, för jag tycker att var och en ska lära sig pengars värde genom egna ansträningar. Men kanske jag är gammaldags där. Jag börjar känna mig som en gammal tant, men jag kan inte minnas att det skulle ha varit pinsamt att inte ha en massa pengar att spendera när jag var tonåring. Och inte fanns det mycket elektronik heller att definiera sig själv genom. Vad tur man hade som var tonåring då och inte nu... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar