Blandad kompott!

Det blir mycket om mat just nu, men jag har tänkt mycket på mat den senaste tiden. Mer kanske ur närings- och hälsosynvinkel än gourmetsynvinkel de senast veckorna. Själv brukar jag kunna sätta i mig det mesta utan hälsoproblem. Men å andra sidan får jag väl vid det här laget konstatera att det jag instinktivt gärna äter inte är sånt som man kanske blir som mest sjuk av.

Utan att outa någon (man ska väl inte outa någon annan än sig själv i så fall) så har alla det inte lika bra i vår familj. I och med att det är jag som är mest intresserad av mat och matlagning och jag som har stora möjligheter att påverka vad de andra i familjen äter, så har jag börjat intressera mig mer och mer för näringsfrågor. Det brukar väl sägas att det inte är bevisat om ekologisk mat är mera näringsrik än konventionell, men i ett lite längre perspektiv så har nog de i familjen som inte mått så bra börjat må bättre av ekomat, åtminstone enligt sin och min egen subjektiva uppfattning.

En annan sak som jag lagt märke till den senaste tiden, när jag börjat fästa vikt vid matvarors socker-/kolhydratinnehåll, är att det är just med de sockerstinna varorna vi har avvikit från ekovägen, så att säga. Alltså de varor som vi fortfarande har köpt (för att det inte finns motsvarande ekologiska kanske, eller för att någon absolut inte kunnat låta bli att använda dem) är såna som innehåller väldigt mycket kolhydrater eller rent socker. Vad sägs om kex, flingor, cider, läsk, glass, godis och chips? Okej, inget av dem (utom flingorna) är vardagsmat hos oss, men nog till helg och fest. Och alla vet ju att det är skräpmat, förstås. Men ändå sånt som de flesta "unnar sig". Nu har jag bara köpt hem boveteflingor, som ingen annan än jag tycker om, vilket betyder att ingen annan äter flingor längre... Hmmm...

Förra helgen var det födelsedagskalas hos oss och riktig sockerfest för barnen och gästerna - tyvärr. Till mig och mannen (och alla som ville ha) bakade jag en morotskaka av bovete och sötad med honung. Helt okej, för att vara första gången och för att vara modifierad från ett helt vanligt recept. Lite mer honung kunde jag ha satt i. Andra dagen de övriga sockriga läckerheterna stod på bordet tog jag något, men fick sån halsbränna efteråt att jag ångrade mig. Tänk vad märkligt. Samma dag hade ingen heller riktigt hållit koll på hur mycket ett av barnen stoppat i sig, så även denna fest (liksom julafton, nyår, påsklördag och alla liknande högtider) slutade med att vi torkade s-p-y-o-r. Detta barn, om någon, skulle inte behöva få i sig något kalasgott mera någonsin. Jag har konstaterat det förut och jag gör det igen.

Men där kommer vi till mitt dilemma. Min man och jag vi har bara bestämt oss, men hur gör man med barnen? Det är ursvårt att INTE låta dem äta sånt (även om vi ransonerar och bara låter dem äta tex på lördagar och fester) Allt som barnen tycker om (tex allt ovannämnt) och spagetti, makaroner, potatismos, ljust bröd, hamburgare, tortillas och majs, för att nämna det jag först kom på, så är ju nästan bara socker och stärkelse. Jag har löst en del lite halvvägs genom att använda ekospagetti och makaroner som oftast är gjorda av fullkorn och åtminstone två av tre kan leva med mörkt bröd. Och kanske någon enstaka hamburgare inte tar livet av dem, men fortarande finns det för mycket socker i maten och allt annat de äter. Men varför tycker de att batong är det godaste brödet som finns??

Idag har de också haft godisdag. Ingen ekoversion, om man säger så. Vi åkte till ett ställe ca en timmes bilväg härifrån för att hälsa på någon. De fick saft med sötningsmedel i där. Där åt vi också och på hemvägen fick de godis i bilen. Ditvägen var de lugna och lite dåsiga och uttråkade i bilen. På hemvägen blev det ett enda ropande och bråkande och retande i bilen, en riktig cirkus, så jag trodde nästan jag skulle köra i diket vid ett par tillfällen. Var det bara barnen som tröttnat på att sitta i bilen, och var som barn brukar vara eller kunde sockret och sötningsmedlet och färgämnena ha något med saken att göra?

Jag kanske har skrivit om det tidigare, men jag har märkt att ofta när barnen varit på kalas, särskilt hos såna som brukar handla på Lidl (!) så brukar de vara som tokiga när de kommer hem. Skräniga och skrikiga och upp i varv (och våra barn brukar räknas till de mera lugna). Jag är rätt säker på att det beror på godiset och kexen och glassen som säljs på Lidl och som kan innehålla en hel del annat än vad som används i tillverkningen här. Tillsatsämnen, livsmedelsfärger, sötningsmedel... mycket socker... (många brukar ju skicka hem en liten påse godis, så jag har "roat mig" med att läsa på godispappren...)

Ännu för att hoppa lite från det ena till det andra, så tycker jag att det är rent ut sagt tragiskt att det finns folk som lämnar bort socker ur sin kost (låg kolhydratkost), men så tillsätter de artificiella sötningsmedel i stället! Från ena diket till det andra! Det har jag åtminstone märkt när jag googlat på recept.

Det blev en blandad kompott idag, detta inlägg! :)