Färgämnen i godis

Igår fick barnen som jag skrev tidigare godis av farfar. Lördag är godisdag så de åt för allt vad tygen höll. Jag hade skannat igenom förpackningarna och de var helt okej (åtminstone ur färgämnessynvinkel). Men ändå blev barnen skräniga och började bara rusa runt utan att lyssna på vad vi sade. På kvällen tittade jag noggrannare och hittade två azofärger, E102 och E129 på slickepinnarna, för övrigt bestod de av socker och glukossirpa (också socker) och citronsyra. De hade fått en lång rad med orange slickepinnar och två barn hade hunnit äta sammanlagt åtta av slickepinnarna och mycket annat godis (socker). Slickepinnarna var tillverkade i Mexico.

Jag har en lista på färgämnen på en lapp här hemma.

E102, E104, E110, E122, E124, E129

Det är färgämnen som kallas Azofärger. De misstänks vara allergiframkallande och enligt vissa forskare misstänks de också vara beteendestörande, åtminstone i kombination med vissa andra ämnen. I EU är de inte förbjudna, men vissa länder har tidigare innan EU-inträdet haft dem som förbjudna tillsatsämnen.

Jag tänker inte vänta på att storebror EU ska ta sitt förnuft till fånga. I vårt hus är färgämnena förbjudna och slickepinnarna åker i soporna idag. Någon kanske tycker att jag inbillar mig, men jag kan nästan alltid säga när barnen har fått i sig azofärger, eftersom de bara får godis en gång i veckan och då oftast sånt som INTE innehåller azofärger.

Livsmedelssäkerhetsverket E-nyckel

En artikel i Råd och Rön om azofärger

Food-Info-net on Azo dyes

Sjörövarrummet

Fyraåringen gillar sjörövare. Och han vill inte ha något som är "barnsligt" i sitt rum längre. Svart är det tuffaste han vet.

Han har klagat på sina "barnsliga" gardiner och dito lampa och sa att han ville ha svarta istället. Hans mor blev glad över hans "inredningsintresse" och hittade ett par svarta panelgardiner på loppis. De gamla får förhoppningsvis nytt liv hos någon annan efter nästa loppisförsäljning.

Hans mormor hade köpt en lampskärm (också den på loppis) som hon ännu inte visste vad hon skulle göra med. Den blev en svart lampa med ett svart tyg enligt barnbarnet önskemål. Sladden och övriga

"mekanismer" och den stora bollen som fanns i den gamla s.k. barnsliga lampan kom till användning också.

Den röda sjörövarduken hittade mor också på loppis.

Flaggan har han fått till födelsedagen.

Sjörövarskeppen i trä (på översta bilden) fick han fjol till julklapp och födelsedagspresent.

Byrån som de står på är köpt på Huuto.net.

Ficklampa utan batterier!

Denna fantastiska ficklampa fick sonen idag av farfar till lillajul. Den fungerar med en magnet som man ska skaka om och behöver inga batterier. Man har alltid en lampa som fungerar och behöver inte vara rädd att batterierna ska ta slut och inte behöver man öka på sopberget heller, med gamla batterier. Enligt förpackningens text ska inte lampan heller gå sönder i första taget (det är väl en led, skulle jag tro). Jag vet inte var han köpt den, men han brukar handla på Tarjoustalo och Lidl, så det är en inte alltför vågad gissning att han hittat den där. Ibland lyckas det för dem också.

(Mindre lyckat med närmare två kilo blåa, gröna och orange godisar från Lidl till barnen, men det är en annan historia...)

Köp ingenting!

På lördag är det Köp inget-dagen (Älä osta mitään-päivä) som Luonto-liitto har startat. Säkert alldeles planerat lagom tills julruschen börjat.

Studier om genmodifierad soja

Professor Andres Carrasco, ledande embryologist vid University of Buenos Aires Medical School och the Argentinean national research council har i studier kommit fram till att glyphosat, som genmodifierad soja och ris besprutas med kan förorsaka medfödda defekter på djurembryon. Defekterna är långt mera förekommande än vad som är normalt. Han är orolig att samma sak ska hända med människor, eftersom de studerade djurens och människans utvecklings sker på samma sätt. Den största delen av sojan och riset exporteras till Europa.

Ännu en orsak att vara noggrann med vad man äter.

Läs mera här.

Långsamt

Idag försöker jag leva långsamt. Har tagit ut en semesterdag helt apropå. Min almanacka på jobbet, som alltid brukar vara fullbokad, eller åtminstone aldrig tom en hel dag lyste alldeles tom denna vanliga onsdag, så jag tog det som ett tecken.

Jag önskar att jag kunde leva ett långsamt liv, men det är så SVÅRT! Läste en recension om en bok som handlade om just det här om dagen. Jag la inte bokens titel på minnet, så jag kan tyvärr inte kolla upp om något om boken. Och det här inlägget handlar inte om själva boken utan mera om tankarna den väckte. Hon som skrev om boken räknade upp att alla möjliga olika människor i olika livssituationer, som hade skrivit om sitt liv i boken. Jag läste noga; där fanns unga singlar, friska pensionärer, par med bortflyttade barn, unga familjer med riktigt små barn och alla möjliga varianter, men där fanns faktiskt inte (uppräknat i alla fall) någon flerbarnsfamilj med barn/ungdomar i skolåldern.

Var det bara en liten miss, eller är det så att just den perioden av livet är det riktigt, riktigt svårt att känna att man kan leva långsamt? Särskilt i kombination med förvärvsarbete. Ändå tycker jag att vi har skurit ner på det mesta. Vi är mycket hemma.

Många av våra barns kompisar håller på med flera hobbyn varje vecka. Våra barn gör inte det. Jag har inte förbjudit dem, men inte heller uppmuntrat dem eller tvingat dem. Det finns säkert många som tycker att jag gör fel, men själv tycker jag att de måste ha utrymme för fri tid och fria lekar och att bara vara hemma och ha det lite tråkigt (vilket de INTE uppskattar, ännu i alla fall). Och kanske hitta på något kreativt mellan varven. Jag tycker att de ändå har tillräckligt med program med det som ordnas via skolor och dagis och kompiskalas och annat.

Fattar inte hur jag skulle stå ut ens, om mina tre barn hade två hobbyn var varje vecka, med tidtabeller och skjutsningar.

I höstas gjorde jag ett försök att börja gå regelbundet på något alldeles eget. Efter att de tre första gångerna gått i stöpet av tre helt olika orsaker gav jag upp. Jag hinner senare. Att blogga och fundera på de frågor som jag skriver om här i bloggen är min hobby just nu. Det är praktiskt och bra, för det är inte bundet till tid och plats. Och att gå på loppis.

Att leva långsamt är för mig också att kunna njuta av det enkla. Om man inte lever långsamt så tror jag att man måste ha större och större njutningar (längre resor, häftigare upplevelser osv) för att hitta någon njutning. Om man lever långsammare så kan man njuta av helt andra, enklare saker. Om man lever långsammare så blir man rikare. (Inte i pengar räknat, men in det mesta i övrigt.)

Jag försöker, men det är svårt....

Tints of Nature

Var in till hälsokostaffären i Saluahallen idag. Medan jag väntade på betjäning så tittade jag vad de hade i hyllorna och råkade se att de har hemmahårfärgning av märket Tints of Nature där. Jag har aldrig själv provat på det (mest för att jag aldrig hittat det i Vasa förut), men har hört att flera rekommenderat det.

Vill du äta Chicken McNuggets igen?

Detta är den läckra innehållsförteckningen på vad Chicken McNuggets på McDonalds innehåller.

Läs mera här

Ingredients of Chicken McNuggets® and Sauces

White boneless chicken, water, food starch-modified, salt, seasoning (autolyzed yeast extract, salt, Wheat starch, natural flavoring (botanical source), safflower oil, dextrose, citric acid, rosemary), sodium phosphates, seasoning (canola oil, mono- and diglycerides, extractives of rosemary). Battered and breaded with: water, enriched flour (bleached Wheat flour, niacin, reduced iron, thiamin mononitrate, riboflavin, folic acid), yellow corn flour, food starch-modified, salt, leavening (baking soda, sodium acid pyrophosphate, sodium aluminum phosphate, monocalcium phosphate, calcium lactate), spices, Wheat starch, whey, corn starch. Prepared in vegetable oil (Canola oil, corn oil, Soybean oil, hydrogenated Soybean oil with TBHQ and citric acid added to preserve freshness). Dimethylpolysiloxane added as an antifoaming agent.
Contains: Wheat and Lecthin

Naturlig mat

Så här skriver Annika Dahlqvist på sin blogg om mat:

Passagen har tema Hälsa denna vecka. Jag blev då uppmanad att skriva en orientering i LCHF:

Under människans historia var hon i flera årmiljoner jägare, fiskare och samlare. De åt animalisk kost och det de kunde hitta av blad, rötter, nötter, frukter och bär. Den animaliska födan var basen i kosthållet. Det går inte att leva enbart på vegetabilier som man hittar - det blir för lite mat, både näring och energi.
För ca 10000 år sen började de att odla, då kom kolhydraterna in i kosten: spannmål, majs och ris i olika världsdelar. Djuruppfödning och mejeriproduktion tillkom. Jordbruk och boskapsskötsel blev basnäringen över hela jorden.
Under 1900-talet har livsmedelsindustrin i stor utsträckning tagit över matproduktionen från det gamla folkhushållet. Stora varugrupper har varit margariner, matoljor och kolhydratmaten (socker, spannmål, potatis, majs och ris).
Under 1900-talet har de stora folksjukdomarna ökat enormt i frekvens: Hjärtkärlsjukdomar, diabetes, cancer, reumatism, allergier, astma, hudsjukdomar, övervikt etc.

På 50-talet var det en man i USA, Ancel Keys, som tänkte ut att det säkert är det mättade fettet som lägger sig i hjärtats kärl och kläggar igen dem. Detta budskap spred sig, och behärskar nu medvetandet hos människorna, hög som låg, i hela världen.

Det är framför allt animaliskt mättat fettet och vegetabiliskt, kokosfett, som man tillskriver skulden för hjärtkärlsjukdom, och även annan sjuklighet.
Om man använder sitt logiska tänkande så inser man att eftersom nutidens folksjukdomar var betydligt mindre frekventa före industrimatens invasion, då det inte fanns någon restriktion av naturligt mättat fett, så måste det friskriva det naturliga mättade fettet från skuldbördan för sjukdomarna.

Denna myt, om farligheten av det naturliga mättade fettet, behärskar nu totalt det internationella kostrådsetablissemanget, och det är inte accepterat att komma med ett avvikande budskap.
Myten om det farliga naturliga mättade fettet ligger också som en stor blöt vante över all kostforskning.

Vi är ändå några i världen som, ofta genom egen erfarenhet, kommit på att man kan bli friskare och slankare om man vänder på hela kostpyramiden. Det blir då mindre av kolhydrater (socker och stärkelse) och mera av naturligt fett.
Vi i Sverige har, via kommunikation på internet, arbetat oss fram till begreppet LCHF, Low Carb High Fat, Lågkolhydrat-högfett.
Begreppet innebär, förutom lågkolhydrat och högfett, att det ska vara "normal" mängd av protein (exv kött, fisk, ost, ägg).
Maten vi ska äta ska inte ha passerat kemisk-tekniska matfabriker. Det innebär att vi inte ska äta margariner (Becel, Milda, Flora ) och matoljor (förutom en mindre mängd av olivolja eller rapsolja).
Vi ska inte heller äta annat som passerat en matfabrik som socker- och stärkelseprodukterna, och tillsatserna.
Vi vet nämligen inte om, och hur, farlig denna fabriksmat är för oss. Då är det bättre att avstå tills man vet.
Vi ska också vara observanta på kolhydratintaget. De friska och slanka kan äta något mera av hembakt bröd, gröt och potatis, medan de överviktiga och sjuka ska minimera även dessa kolhydratkällor. Detta eftersom ett högt blodsocker, som man får av högt kolhydratintag, höjer blodsockret och insulinet. Högt blodsocker och insulin är inflammationsframkallande i kroppen och orsakar, eller förvärrar, alla våra folksjukdomar.
Grönsaker kan vi äta efter önskemål, men de söta frukterna ska vi vara restriktiva med. De innehåller mycket socker, och är ofta också kraftigt besprutade.
Naturligt fett ska vi äta generöst av. Det innehåller mycket näring som hela kroppen behöver, och är också den bästa energiformen, eftersom det inte höjer blodsockret och insulinet.

Det finns numera många böcker, inklusive kokböcker, i LCHF. Se tex på Adlibris. Särskilt rekommenderar jag Doktor Dahlqvists LCHF - guide och kokbok. Halva boken är ett koncentrat av mitt LCHF-budskap, och halva är kokbok i LCHF.
Se mitt Kostprogram, och alla intressanta länkar i min bloggmarginal.

Hälsovinster av LCHF:
Framför allt gäller det diabetes och hjärtsjukdom.
Diabetiker typ 2, de som är insulinresistenta och inte klarar av att ta ner blodsockret till normal nivå efter intag av kolhydrater, de får ofta ett normaliserat blodsocker när de äter LCHF, och därmed minskar diabeteskomplikationerna. De kan också minska, ibland helt avsluta, sin medicinering, vilket är bra både för kostnader och biverkningar.
Även typ 1-diabetikerna får ett förbättrat liv om de går över från fettsnål kost till LCHF. De kan minska sina insulindoser, slipper attackerna av lågt blodsocker, hypoglykemierna, och perioderna av högt blodsocker, hyperglykemi. De kan få ett normalt liv, utan diabetesproblem, om de bara minimerar kolhydratintaget. De minimerar också risken för diabeteskomplikationer, som fotsår, benamputationer, njursvikt, synnedsättning och blindhet, stroke och demens, hjärtinfarkt och hjärtsvikt.
Det är viktigt att insulinberoende diabetiker minskar insulindosen innan de minskar kolhydratintaget, så att de slipper riskera hypoglykemier.

Hjärtinfarkt är en diabetesassocierad sjukdom. En tredjedel av hjärtinfarktpatienterna har tidigare känd diabetes, en tredjedel har en tidigare okänd diabetes, och den sista tredjedelen har till allra största delen nedsatt glukostolerans, insulinresistens. Det är högt socker och insulin som inflammerar hjärtkärlen och orsakar infarkt.
Många hjärtinfarktpatienter är smala och magra, så vikten spelar inte så stor roll, utan det är blodsockerstörningen som är huvudorsaken.
Blodfetterna spelar inte heller så stor roll. De flesta hjärtinfarktpatienter har helt normala blodfettvärden. Det är läkemedelsindustrin som har haussat upp myten om det farliga kolesterolet, för att få sälja sina kolesterolsänkande mediciner. Läkemedelsindustrin utövar en stark påverkan på professorerna och läkarkåren, samt politiker och journalister.

Axplock ur andra hälsovinster:
Tandhälsan blir perfekt om man minimerar kolhydraterna. Det är kolhydraterna som, tillsammans med bakterier i munnen, bildar den syra som fräter på tänderna och inflammerar tandköttet.
Inflammationer i kroppen: fibromyalgi, reumatism, astma, eksem, allergi, psoriasis mm, blir förbättrade, ibland utläkta, efter övergång till LCHF.
Inflammationer i magtarmkanalen: Tarmkatarr (IBS), magkatarr, matstrupskatarr, ja även de riktiga inflammatoriska tarmsjukdomarna (IBD, ex Ulcerös Colit och Morbus Crohn) brukar bli distinkt förbättrade av LCHF. För IBD är (ekologiskt)kokosfett särskilt bra, eftersom det är det mest mättade, och därmed inflammationshämmande, fettet.
Infertilitet. Många som haft problem med att bli gravida har rapporterat att graviditet har inträffat efter en tid på LCHF.
Ångest, depression, utmattning blir ofta bättre efter övergång till LCHF.

Prova själva!

Brist på bomull

Läste i tidningen för någon dag sen att det är brist på bomull för första gången i höst. Det beror på de stora översvämningarna (naturkatastroferna pga miljöfärstörelse) i Asien och på att många fabriker lades ner i Kina under den ekonomiska nedgången. Alla inköpare har inte fått allt de beställt från Asien.

Detta om något borde väl få inköparna och köparna att tänka till! Nu borde det inte vara kvantitet utan kvalitet som skulle gälla! Bomull och kläder finns det nog så det räcker om den inte skulle slösas på dåliga kläder som håller några tvättar och sen måste kasseras för att de har blivit urblekta och oformliga. Och jag är säker på att vi skulle klara oss i flera år här i Finland med de kläder som redan finns hemma hos alla om det skulle bli en klädkris på riktigt! Man skulle bara sälja sina gamla på loppis och köpa andra i stället för att få omväxling eller ordna klädbytardagar!

Eller varför inte starta ett klädbibliotek där man får låna kläder gratis!

Visste du att man kan kompostera detta?

Visste du att det är en hel del annat än bara matrester man kan kompostera? Man kan också riva sönder tex flingpaket, äggkartonger, hushållspappersrullar wc-pappersrullar och så vidare och lägga dem i komposten. Man får mindre skräp att föra bort och dessutom drar de till sig lite fukt, så komposten blir mindre fuktig. Potatispåsarna brukar vi samla komposten i eller tidningspapper som går att vika till påsar. Använt hushållspapper går också att kompostera, liksom servetter och näsdukar. Vi brukar också köpa komposterbara disktrasor. De går att tvätta i tvättmaskinen ett par gånger innan de åker i komposten (sönderklippta, så komposteras de snabbare). Tvättnötter går också att kompostera.

Blinier

Idag har jag lagat blinier eller ryska boveteplättar till kvällsmat. Jag hittade ett recept på nätet på en sida för glutenintoleranta (de andra recepten innehöll vetemjöl). Till min överraskning gick de ner helt utan knot i samtliga barn, vilket är ett gott betyg hos oss. Enligt receptet ska de serveras med gräddfil, men smetana är det väl egentligen man ska ha, och löjrom, finhackad lök och eventuellt smör. Denna äkta vara har jag bara ätit en gång och det var till förrätt på en restaurang i Imatra nära ryska gränsen. Det var alldeles gudomligt gott! SÅ gott blev det nu inte idag, men godkänt. Det går också bra att äta med grädde och sylt. Det här receptet räckte till oss fyra som var hemma. Det blev några kvar som lillebror redan meddelat att han ska äta senare ikväll.

Ingredienser

1/3 pkt jäst
2 dl ekomjölk
2 äggulor av ekoägg
100 g ekobovetemjöl
1/2 dl ekogräddfil
1 krm salt
2 äggvitor av ekoägg

Tillservering:
löjrom eller liknande
finhackad ekolök
gräddfil (smetana)
ev smält smör

Smula ner jästen i en bunke. Värm mjölken så att den blir ljummen och häll den över jästen och låt jästen lösa upp sig helt. blanda i äggulorna, mjöl, salt och låt smeten jäsa under duk minst en timme. Vispa äggvitorna till hårt skum och blanda ner i smeten. Grädda blinierna i stekpanna med smör (jag använde en plättpanna för små plättar). Servera dom varma.

Blandad kompott!

Det blir mycket om mat just nu, men jag har tänkt mycket på mat den senaste tiden. Mer kanske ur närings- och hälsosynvinkel än gourmetsynvinkel de senast veckorna. Själv brukar jag kunna sätta i mig det mesta utan hälsoproblem. Men å andra sidan får jag väl vid det här laget konstatera att det jag instinktivt gärna äter inte är sånt som man kanske blir som mest sjuk av.

Utan att outa någon (man ska väl inte outa någon annan än sig själv i så fall) så har alla det inte lika bra i vår familj. I och med att det är jag som är mest intresserad av mat och matlagning och jag som har stora möjligheter att påverka vad de andra i familjen äter, så har jag börjat intressera mig mer och mer för näringsfrågor. Det brukar väl sägas att det inte är bevisat om ekologisk mat är mera näringsrik än konventionell, men i ett lite längre perspektiv så har nog de i familjen som inte mått så bra börjat må bättre av ekomat, åtminstone enligt sin och min egen subjektiva uppfattning.

En annan sak som jag lagt märke till den senaste tiden, när jag börjat fästa vikt vid matvarors socker-/kolhydratinnehåll, är att det är just med de sockerstinna varorna vi har avvikit från ekovägen, så att säga. Alltså de varor som vi fortfarande har köpt (för att det inte finns motsvarande ekologiska kanske, eller för att någon absolut inte kunnat låta bli att använda dem) är såna som innehåller väldigt mycket kolhydrater eller rent socker. Vad sägs om kex, flingor, cider, läsk, glass, godis och chips? Okej, inget av dem (utom flingorna) är vardagsmat hos oss, men nog till helg och fest. Och alla vet ju att det är skräpmat, förstås. Men ändå sånt som de flesta "unnar sig". Nu har jag bara köpt hem boveteflingor, som ingen annan än jag tycker om, vilket betyder att ingen annan äter flingor längre... Hmmm...

Förra helgen var det födelsedagskalas hos oss och riktig sockerfest för barnen och gästerna - tyvärr. Till mig och mannen (och alla som ville ha) bakade jag en morotskaka av bovete och sötad med honung. Helt okej, för att vara första gången och för att vara modifierad från ett helt vanligt recept. Lite mer honung kunde jag ha satt i. Andra dagen de övriga sockriga läckerheterna stod på bordet tog jag något, men fick sån halsbränna efteråt att jag ångrade mig. Tänk vad märkligt. Samma dag hade ingen heller riktigt hållit koll på hur mycket ett av barnen stoppat i sig, så även denna fest (liksom julafton, nyår, påsklördag och alla liknande högtider) slutade med att vi torkade s-p-y-o-r. Detta barn, om någon, skulle inte behöva få i sig något kalasgott mera någonsin. Jag har konstaterat det förut och jag gör det igen.

Men där kommer vi till mitt dilemma. Min man och jag vi har bara bestämt oss, men hur gör man med barnen? Det är ursvårt att INTE låta dem äta sånt (även om vi ransonerar och bara låter dem äta tex på lördagar och fester) Allt som barnen tycker om (tex allt ovannämnt) och spagetti, makaroner, potatismos, ljust bröd, hamburgare, tortillas och majs, för att nämna det jag först kom på, så är ju nästan bara socker och stärkelse. Jag har löst en del lite halvvägs genom att använda ekospagetti och makaroner som oftast är gjorda av fullkorn och åtminstone två av tre kan leva med mörkt bröd. Och kanske någon enstaka hamburgare inte tar livet av dem, men fortarande finns det för mycket socker i maten och allt annat de äter. Men varför tycker de att batong är det godaste brödet som finns??

Idag har de också haft godisdag. Ingen ekoversion, om man säger så. Vi åkte till ett ställe ca en timmes bilväg härifrån för att hälsa på någon. De fick saft med sötningsmedel i där. Där åt vi också och på hemvägen fick de godis i bilen. Ditvägen var de lugna och lite dåsiga och uttråkade i bilen. På hemvägen blev det ett enda ropande och bråkande och retande i bilen, en riktig cirkus, så jag trodde nästan jag skulle köra i diket vid ett par tillfällen. Var det bara barnen som tröttnat på att sitta i bilen, och var som barn brukar vara eller kunde sockret och sötningsmedlet och färgämnena ha något med saken att göra?

Jag kanske har skrivit om det tidigare, men jag har märkt att ofta när barnen varit på kalas, särskilt hos såna som brukar handla på Lidl (!) så brukar de vara som tokiga när de kommer hem. Skräniga och skrikiga och upp i varv (och våra barn brukar räknas till de mera lugna). Jag är rätt säker på att det beror på godiset och kexen och glassen som säljs på Lidl och som kan innehålla en hel del annat än vad som används i tillverkningen här. Tillsatsämnen, livsmedelsfärger, sötningsmedel... mycket socker... (många brukar ju skicka hem en liten påse godis, så jag har "roat mig" med att läsa på godispappren...)

Ännu för att hoppa lite från det ena till det andra, så tycker jag att det är rent ut sagt tragiskt att det finns folk som lämnar bort socker ur sin kost (låg kolhydratkost), men så tillsätter de artificiella sötningsmedel i stället! Från ena diket till det andra! Det har jag åtminstone märkt när jag googlat på recept.

Det blev en blandad kompott idag, detta inlägg! :)

Matprat

Här om veckan var det en näringsterapeut som påstod att den fabrikslagade maten är lika bra som hemlagad mat och att hon inte skulle känna någon skillnad mellan många färdigportioner och hemlagad mat om hon åt med förbundna ögon. Undrar vem hon blir sponsrad av. Eller om hon brukar laga mat överhuvudtaget.

Jag är i alla fall rätt säker på att jag skulle känna skillnaden tex. mellan en färdig köttsoppa (som för övrigt är nästan den enda färdigrätt jag kan tänka mig att köpa om jag snabbt behöver köpa lunch på jobbet någon gång, det finns åtminstone en sort utan tillsatsämnen och med inhemska ingredienser) och en köttsoppa kokad på kött med ben (eller utan) och ekologiska grönsaker och färska örtkryddor. För att inte tala om en färdig eller hemlagad makaronilåda eller hemlagat potatismos jämfört med pulvermos. Eller köttbullar. Eller fiskpinnar jämfört med panerade fiskfileer (okej, där är formen också olika, men om man tog bara små bitar). Förra veckan lagade jag ångkokta morötter, gula morötter, palsternacka och kålrot från Kodials (istället för potatis) och fick en helt fantastisk smakupplevelse. Såna upplevelser har jag aldrig haft med frysdiskens alternativ.

En sak som jag faktiskt testat är skillnaden mellan en brasiliansk grisfile' och en inhemsk sädesgrisfile'. Jag kände definitivt skillnaden, till den inhemskas fördel. Hörde förresten på radion i morse att importen av utländskt kött har ökat, var det kanske med 20 % eller en femtedel. Det är inte så mycket som säljs direkt som kött i butikshyllorna, men mycket går till livsmedelsindustrin och storkökena sades det. Det finns nog också flera som säljer utländskt kött under märken som verkar väldigt inhemska. Pouttu är ett exempel, de verkar inte ha något inhemskt kött överhuvudtaget. Snellmans kalkon- och kycklingfileer är inte heller det. Det mesta verkar komma från Brasilien. Jag har lite fobi för brasilianskt kött, för jag har nämligen sett i programmet Eart from Above hur massproduktion av kött går till och att de utfordras med soja. Sen har jag också sett i samma program, att den allra största delen av sojan odlas just i Sydamerika och att den till största delen är genmanipulerad. Dessutom används stora mängder antibiotika.

Och vill man köpa korv så får man också vara uppmärksam på varifrån det s.k. köttet härstammar. Fårkött får man också se upp med. Tyvärr är en stor del av fårköttet som säljs från Nya Zeeland, fårkött skulle ju annars vara ett ekologiskt alternativ, men knappast om fåren är uppfödda som massproduktion (vad har de ätit?) och köttet har åkt över halva jordklotet.

Jag brukar försöka köpa så myckt ekokött som bara går, men i affären där jag hittat ekokött (Prisma) så finns det inte så många alternativ att välja på. Mest är det köttfärs. Ekokorv finns det också några varianter på. På CM brukar de ibland sälja fårkött från Vörå, och också i saluhallen och det räknar jag nog som ekologiskt. Kyckling (höna) finns det vad jag förstått än så länge inte som ekologiskt alternativ i Finland. Kariniemi kanske ligger närmast då och nu har de till min glädje börjat sälja hela, omarinerade kycklingar också. När man köper kyckling så lönar det sig förresten att läsa noga på förpackningarna om man inte vill betala extra för vatten (marinader kommer inte över min tröskel). S.k naturell kyckling kan innehålla salt och upp till 20-30 % vatten och ett och annat E, något stabiliserande, eller vad det var. De krymper ihop till den 70-80 %-iga kycklingbit som de ursprungligen varit när man steker dem. Det är inget annat en rent och skärt lurendrejeri, om ni frågar mig.

Jag önskar att vi hade tillgång till älgkött och annat vilt, men tyvärr har vi inte det...