Matkostnaderna är analyserade

Januari är nästan slut och våra matkostnader är analyserade. Vi hade också kvar decembers kvitton och kostnaderna är ungefär likadana, om man räknar bort merkostnaderna för jul- och nyårsmaten i december, när vi var 10 kring bordet. Det är idag och imorgon kvar, men vi planerar inte att köpa någon mat på de två kommande dagarna, idag kommer vi antagligen inte i närheten av någon affär och imorgon tänkte min man och jag ta med matlåda till jobbet, så kostnaderna borde inte ändra.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det olika instanser som räknat ut vad en fyrapersonersfamilj lägger ut på mat per månad. Minimibudgeten (815 €) är utarbetad av konsumentforskningscentralen år 2010 . Enligt statistikcentralens uppgifter från år 2006, med uppdatareade uppgifter om matkostnaderna använder normfamiljen 721 € per månad. Det sista alternativet kommer från Ruokatieto, som påstår att ett fyrapersonersfamilj använder 1160 € under en månad. Då har man räknat in allt man äter hemma, alla restaurangbesök, alkohol, lunchmat osv. Eftersom vi inte är en fyrapersoners familj, utan en fempersoners familj, så har jag tänkt mig att det tredje barnet kanske medför merkostnader på 10-15 % sådär statistiskt sett. Ovanstående siffror för en fempersonersfamilj skulle då vara följande: Minimibudget: 896-937 €/mån, statistisk budget: 793-829 €/mån och enligt Ruokatietos system: 1276-1334 €/mån. Sen kan jag inte låta bli att jämföra med vad en fempersonersfamilj som är beroende av utkomststöd förväntas klara sina matutgifter på: 738 €/mån.

Okej, hur går det då om man är noga med maten och principerna? Klarar man sig inom de statistiska gränserna?

När januari är nästan slut kan jag konstatera att följande mat köper vi ekologisk (eller rättvisemärkt) nästan utan undantag: mjölk, ost, jogurt, grädde, matfett, ägg, frukt, grönsaker, te/kaffe, kryddor, kethcup, majonnäs, mjöl, ris och pasta. Av köttet är kanske hälften ekologiskt (och inhemskt) och resten inhemskt. Fisken är inte så vild som jag önskar och inte så värst inhemsk heller - här behöver vi ta oss en funderare. Brödet är inhemskt (men inte nödvändigtvis ingredienserna) och delvis ekologiskt i den mån vi alls köper bröd. Godiset vi köper är lite varierande till barnen. Något annat med sockerinnehåll köper vi sällan numera. Till oss vuxna enbart minst 70%-ig choklad.

Mest pengar har det gått till mjölkprodukter, inkl. ost, grädde och jogurt (150 €, ekologiskt och laktosfritt är INTE billigt!!! Men gemjölksprodukterna som vi köper, eftersom min man inte just tål annan mjölk just nu höjer priset mest och de är sällan ens ekologiska), kött och fisk (över 230 €), ägg (nästan 100 €!!!) och matfett och majonnäs(över 50 €!). Följande stora grupp är grönsaker, frukt (120-130 €), kokos i olika former, nötter och kryddor och te (inte alltid närproducerat men nästan alltid ekologiskt). Vi äter ju mat med lågt kolhydratinnehåll och mera fett. Pengarna går till 75-80 % till denna mat. Ca 700 € per månad.

Den övriga 20-25 % (ca 200 €) består av bröd, mjöl, flingor, pasta, ris, ketchup, senap, andra drycker än mjölk, godis, choklad, restaurangmat, färdigmat och kattmat (vet inte om den räknas med i de statistiska uppgifterna, men den finns med i våra utgifter i alla fall, något över 20 €/mån). Färdigmat har vi köpt för hela 6,35 € och inte ett enda kex eller bulle eller liknande på hela månaden. Bröd för lite över 20 € (bara till barnen) och flingor och pasta, ris och sånt för bara 13 € (går också bara till barnen, och det mesta finns kvar ännu). Däremot har det gått mycket pengar till mörk choklad (fast vi inte ätit så stora mängder, ett litet paket kostar ju jättemycket...), 40 €, vilket är en femtedel av våra övriga matkostnader... Hmmm...

Saldo 915 € för januari. 100 € mer än den statistiska familjen, nästan på pricken vad man behöver enligt minimibudgeten och betydligt mindre än vad Ruokatieto menar att vår mat borde kosta. Och då väljer vi nästan aldrig mat enligt prislappen. Vore vi däremot beroende av utkomststöd, så skulle vi nog få se om våra kostnader lite.

Av den mat som jag har grupperat i övrigt (vi äter annorlunda än den finländska normen, jag vet) skulle vi kunna dra ner på kanske med en fjärdedel utan att någon blev lidande.

Av den maten som vi äter mest av (kött, fisk, grönsaker, matfett osv) skulle vi också kunna få bort kanske lika stor andel av priset genom att äta likadant, men låta bli att välja ekologiskt och/eller inhemskt, men det vill vi inte. Tex ekoägg kostar dubbelt så mycket som de billigaste konventionella. Men maten får kosta hos oss, för vi tycker att vi mår bra att att äta just precis så här och vi tror att ekologisk mat är det enda hållbara för framtiden och för personlig hälsa. Att vi dessutom väljer att äta mat med låg kolhydrathalt och mera omega3 tror jag bara gör att kostnaderna fördelar sig på ett annat sätt än i normfamiljen. Vi sparar hellre in på annat, om det behövs. Tex genom att inte köpa onödiga saker.

Miljövänliga gardiner

Med miljövänliga gardiner är det lite som med miljövänliga kläder, man går inte in i första bästa affär och tar det man tycker att är snyggt, utan man får göra lite detektivarbete först, för att hitta det man vill ha.

Konventionellt odlad bomull är ju inget att leka med, en stor miljöbov och inte roligt eller bra betalt för dem som jobbar med det. Så om man vill ha bomull, så gäller det att försöka hitta ekologiskt odlad bomull eller rättvisemärkt bomull. Här i vasatrakten har jag hittat gardintyg i ekologisk bomull på Eurokangas. Det är ett tag sen nu jag varit där, men då jag frågade efter ekobomull blev jag hänvisad till några få tyger som gick att köpa med sig direkt. Jag gillade inte dem, så jag letade vidare själv och hittade en ställning med beställningstyger från Svensson Markspelle (klicka på eurokangas), där fanns ett rätt bra urval av ekotyger, men billiga var de inte!

På Eurokangas och Anttila kan det också finnas färdiga gardiner i rättvisemärkt bomull. De varierar från säsong till säsong.

I Solf, Korsholm, finns det en firma som heter O'Choice, som är återförsäljare för Gripsholms, som har endel textilier i ekobomull.

Webshoppen Matteria har också en del gardinstyger i ekobomull. Det har också Pikkuriikki och Fokus Fabrik.

Förutom ekobomull, så kan man hålla utkik efter linnetyger. Lin är ju ett miljövänligt material. Jokipiin Pellava har fina linneprodukter, men inte några tyger eller gardiner. Om man inte hittar på att göra gardiner av löpare eller tabletter. Vi har hängt upp tabletter som gardiner i köket. Tex Hemtex brukar ha linnegardiner och linnetyger hittar man nog lite här och där, bara man går och letar.

Sen får man ju inte glömma loppisarna. Det brukar ju ordnas tygloppis i Vasa ibland. Sen är det många som säljer bort nyare och äldre gardiner på loppis. Det beror ju på vad man har för storlek på fönstrena om man hittar något passligt. Men då går det ju inte att bara gå ut en dag och bestämma att man ska komma hem med ett par gardiner, utan det gäller ju att leta målmedvetet tills man hittar.

Böcker om loppisfynd

Jag har lånat hem två böcker om loppisfynd och vad man kan göra med dem. De borde passa mig perfekt, eftersom jag gillar att gå på loppis och att köpa i andra hand och jag nästan alltid försöker fundera ut ett andrahandsalternativ som första alternativ, om det bara är möjligt (tonåringens behov borträknade).

Den ena heter Loppisfynd och är skriven av Karin Lindroos. Den andra heter Haravasta tavara och är skriven av Aija Rouhiainen.

Böckerna borde alltså passa mig. I teorin. Men i praktiken som finns det inte en enda sak i någon av böckerna som jag skulle kunna tänka mig att ha här hemma. Jag kan bara inte med småblommigt, greduliskärt med guldkant och lite randigt, så att säga. Sorry, bara, ideerna är jättefina och påhittiga, men bara inget för mig. Någon annan får säkert en massa kickar av bilderna och blir inspirerade att göra ännu bättre fynd. Jag bara bläddrar igenom och tänker: måste man ha det så här hemma bara för att man föredrar att ta hänsyn till miljön i sin konsumtion och gärna skaffar saker i andra hand istället för att köpa nytt?

Man vänjer sig

Det börjar närma sig två år med bara en bil om några månader och det har blivit en livsstil för oss, trots avsaknaden av ordentlig back up med fungerande busstrafik. Härom kvällen hade vi det lite tight med flera program och vi funderade och planerade hur vi skulle få allt att gå ihop. Man är ju inte så pigg på att cykla i värsta snön. Det blev en del pusslande, men vi fick det att funka. När vi kom hem "märkte vi" att vi ju hade en till bil stående i garaget, som vi ju hade kunnat låna. Mina föräldrar hade bilen hos oss under sin semesterresa. De hade säkert inte blivit sura om vi hade kört några kilometer extra med den. Men ingen av oss hade överhuvudtaget kommit att tänka på något sådant alternativ när vi funderade på lösningar! Intressant att märka att allting blir en vanesak, när man hållit på tillräckligt länge med det!

Är det dyrt att äta bra?

HBL hade en artikel på självaste julafton om hur familjer i Finland använder sina pengar. Mycket intressant att jämföra med sin egen familj. Exempelfamiljen hade visserligen två barn (standard är ALLTID två barn i alla sammanhang) så vår familj, med tre barn, borde statistiskt sett göra av med lite mera pengar än så.

Enligt HBLs reportage så är minimibudgeten för en standardfamilj 3540 € i månaden. Den statistiska standardfamiljen i Finland gör av med 3961 € i månaden.

Det som jag blev mest intresserad av att jämföra (surprise, surprise) är förstås maten.

Hur mycket gör en fyrabarnsfamilj av med på mat? Enligt minimibugeten behöver standardfamiljen 815 € i månaden till mat. Enligt Ruokatieto kostar maten för en fyrapersoners familj de facto 1160 € i månaden och enligt statistiken gör en fyrapersoners familj av med 721 € per månad. Varierande siffror.

Standardfamiljen i Finland äter INTE som vi äter, det kan jag ge mitt huvud i pant på. Men kostar vår mat på riktigt mera än standardfamiljens? Nästan allt som vi köper är ju dyrare än standard.

Nu i januari samlar vi våra kvitton på allt vi köper i matväg, alltså det vi äter hemma, på jobbet och eventuella restaurangbesök. Det ska bli spännande att se resultatet. Och nu vill jag påpeka att vi inte försöker göra det varken dyrare eller billigare än vanligt, utan precis som vanligt.

När vi köper mat så prioriterar vi ungefär såhär i stort sett:

1. Ekologiskt

2. Ekologiskt och närproducerat

3. Ekologiskt och utländskt

4. Närproducerat/Inhemskt

5. Priset

6. Utländskt

Sen har vi också vissa kostbegränsningar i familjen, som har inverkan på priset. En i familjen är laktosintolerant och en i familjen begränsar av hälsoskäl sitt intag av mjölkprodukter till bara vissa sorter och helst då av getmjölk. Vi undviker tillsatsämnen så långt det bara går och tex margarin kommer inte över vår tröskel. Dessutom äter vi vuxna numera i princip bara mat med lågt kolhydratinnehåll, vilket också ofta anses vara dyrt. Men och andra sidan köper vi ju väldigt lite färdig mat, utan lagar det mesta själv (jag då, oftast), vilket borde bli billigare. Så där har vi vårt utgångsläge.

Läs mera senare, så ska jag avslöja hur vi ligger till i jämförelse med standardfamiljen.

Operation återuppliva komposten

I år frös komposten med samma när det blev kallt. Den hade en lite dålig period just före kölden kom och puttrade inte på som vanligt, så den var ett lätt byte för herr Frost. Igår upptäckte jag att temperaturen plötsligt hade stigit till 10 grader, vilket var ca lika många grader högre än utetemperaturen. Min man fick genast i uppdrag att röra runt lite i komposten (sånt kräver muskelkrafter, förstår ni!) och så hällde jag i sånt där "pulver" som ska väcka upp den igen (vad heter det riktigt på svenska?) mellan varven. Sen täckte jag in komposten med snö så mycket det gick för att den ska hålla värmen lite bättre. Hoppas att den inte fryser igen.

Släng inte maten!

Jag fick en bra liten bok i julklapp som heter "Släng inte maten! Ta tillvara allt du handlar". Boken är skriven av Birgitta Rasmusson. Där finns enkla tips på vad man kan laga till om man tex bara har en tomat eller något man har i kylskåpet snart blir gammalt. Hon går också igenom när mat blir gammal och när den inte är för gammal för att kunna ätas och hur man ska hantera och förvara maten för att den inte ska bli dålig för fort. En del handlar också om hur man ska handla för att inte behöva slänga mat sen. En hel del av tipsen är rätt självklara i en barnfamilj eller för en som redan länge har försökt ta tillvara maten så bra som möjligt, men jag gillar särskilt recepten där man får tips på vad man kan göra med någon liten rest som blivit kvar, typ några cm purjo. Såna där små mängder kastas nog lätt bort, efter att de legat i kylskåpet först och väntat på bättre dagar.

Vi är väl lite lampgalna, får jag medge, men den här lampan har jag önskat mig ända sen jag såg en sån första gången. Har haft den på sökning på huutonet i mer än ett år och nu var det äntligen någon som ville bli av med sin... Det här är i och för sig en lampa, som jag hade kunnat tänka mig att köpa som ny också, för den uppfyller mina kriterier för miljövänlig inredning. Den är designad och tillverkad i Finland i ett miljövänligt material och jag är säker på att det här är en lampa som kommer att bli en framtida klassiker. Om man mot förmodan inte längre tycker att den behövs som lampa längre, så kan man till och med elda upp den i öppna spisen. Men snälla, alla ni, som funderar på att elda upp era Octo-lampor, kontakta mig först!