Närproducerad mat

Vi har förmånen att bo i närheten av en grönsaksodlare som odlar ekologiskt. Nästan varje dag åker vi förbi där, och varje vecka åker vi in till centrum för att köpa deras produkter i affären. Och det känns ju dumt!

För ett tag sen började jag fundera med en granne om vi skulle börja hämta grönsaker tillsammans direkt av odlaren och nu är vi sex grannhushåll, som ska börja beställa varor direkt av odlaren varannan vecka. Vi har varit dit och bekantat oss och fick provsmaka deras produkter i början av veckan. Inget är så gott som färska ekologiskt odlade grönsaker!

Hemmagjord ekoglass

Här är ett jätteenkelt tips på hur man kan laga egen glass hemma med enkla råvaror. Frågar ni mig, så blir glassen förstås extra god med ekologiska råvaror, eftersom de har mera smak i sig själv än konventionellt odlade råvaror.

4 äggulor av ekoägg
1 dl rättvisemärkt florsocker
2 små nypor ekologisk vanilj (eller 2 tsk vaniljsocker)
4 dl ekologisk vispgrädde

Vispa äggulor och florsocker pösigt.
Vispa grädden och rör ner den i ägg- och sockerblandningen.

Häll i valfri form.

Låt stelna i frysen 4-5 timmar.
Tina i kylskåp före serveringen.

Jag lagade glassen av ett infall i går, eftersom jag råkade snubbla över ett recept. I receptet som jag hittade ingick att blanda i frysta bär också och strö över lite över glassen. Det kan man göra som variation. Vi åt den idag helt utan bär och den var jättegod i sig redan. Jag pudrade på lite kakao, så blev det chokladsmak på den. Man kan tillsätta lite vad man hittar i skåpen (om man har något gott där).

Min smakpanel gav 3 stjärnor av 4 möjliga.
Mannen: Mmm... Det här får du laga nästa vecka när det är födelsedagsfest!
Sonen, 12: Gott, men jag hinner inte äta mera nu, för jag ska till min kompis!
Dottern, snart 6: Det är för kallt! Jag skulle vilja ha Hello Kitty-glass... (ingen stjärna här alltså).
Sonen 3,5: Jag vill ha mera! Mamma, får jag mera?

Kloka hem nr 2 - 2009

Det finns en inredningstidning som heter Kloka hem som har startat ifjol. Allt som finns i tidningen handlar om inredning, hus, trädgård och sånt men med kloka val, med tankte på miljö och rättvisa. Hela tidningen går att läsa på nätet på www.klokahem.nu. Tyvärr får jag inte denna blogg att fungera så att man skulle kunna klicka direkt på länken, men den finns i min länklista längst ner på sidan.

Här är en länk till ett av numren.


Kloka hem nr 2 - 2009

Det ska smärta lite...eller?

I den nya tidningen effekt klimatmagasinet (www.effektmagasin.se) finns en intervju med en marknadsföringsföretagare som heter Solitaire Townsend. Hon säger att det finns tre typiska förhållningssätt inför miljöfrågor som är typiska i alla de länder hon har undersökt:

1. De miljömedvetna: lyssnar på hotbudskap, tänker på global uppvärming, världsfattigdom och internationella frågor och känner att de kan göra något och är också beredda att göra stora förändringar i sitt liv. De tror att det ska smärta lite att leva miljövänligt. Och de tilltalas av politiska budskap.

2. Statusjägarna: Tänker inte så mycket på de globala problemen. De bryr sig om hur de ser ut, hur mycket pengar de tjänar och hur andra uppfattar dem. Det spelar ingen roll om elen till ipoden kommer från kärnkraft, kolkraft eller vindkraft så länge ipoden fungerar. De tilltalas av konsumtionsbudskap.

3. Lokalborna: Tänker inte så mycket på klimatförändring och världsfattigdom, utan på sitt lokalsamhälle, tanten i huset bredvid och skräpet på gatan. De är inte intresserade av att "rädda planeten", för de bor i sitt lokalsamhälle. De uppfattar budskap som berör dem där.

Jag tycker att det här är jätteintressanta iakttagelser. Själv erkänner jag villigt att jag tänker som en typiskt "miljövän" (även om det bor en liten konsument med lokala intressen i mig också). Jag tror att det ska smärta lite att välja miljövänligt och jag är beredd att göra uppoffringar och det är kanske det budskapet jag mer eller mindre omedvetet förmedlar. Till min stora förvåning har ändå det jag ändrat på hittills i min vardag inte smärtat ett dugg och inte har mina uppoffringar känts som några uppoffringar utan snarare som lättnad. Färdigmaten som jag slutat äta, bilen som är såld, de kläderna som jag inte längre vill köpa, heminredningen som jag inte hela tiden vill uppdatera genom att konsumera osv (läs i mina tidigare blogginlägg hur jag tänker angående dessa) är definitivt inte något jag saknar, utan, så här i efterhand tänkt, bara en onödig belastning som jag blivit av med. Jag vill tänka globalt i varje handling och det är befriande för mig. Så känns det PÅ RIKTIGT! För mig.

Men det här är ju rena skräckscenariot för en som gillar att ha det bekvämt och inte orkar ta in hela världen i varje handling. Men Townsend har ett svar på det också. Hon säger: "Nästan allt som säljs paketeras som det vore ett nöje. Tänk till exempel på det skönhetsarbete som kvinnor gör. Det långa timmarna av hårt, tråkigt och smärtsamt arbete. Det har skönhetsindustrin lyckats paketera som något njutningsfullt... Miljövänner hatar konsumtionsbegäret, inte bara konsumtionens påverkan på miljön. Istället måste du erkänna, prisa och älska konsumtion för att kunna hantera påverkan av konsumtion."

Här har miljöbudskapet verkligen inte nått fram. Ofta kritiseras ju såna här försök att marknadsföra miljöbudskap som konsumtionsbudskap av "de riktiga miljövännerna" som pseudoförsök att göra något åt miljön. Men om man tänker som Townsend är det ju inte fel att ha roligt medan man håller på och förpacka det på det viset också! :) Hennes tanke är då att konsumtionen inte ska belasta miljön, inte att konsumtion i sig är fördärvligt.

Bara äkta vara

Nyss hemkommen från föreläsningen med Mats-Eric Nilsson som har skrivit "Den hemlige kocken" och "Äkta vara". Kan inte säga annat än att jag bara blir mer och mer övertygad om att jag inte vill äta den industriprocessade fuskmaten, med billiga dåliga och få riktiga råvaror och full med luft, vatten och tillsatsämnen. Det är färre tillsatsämnen som är tillåtna i hund- och kattmat än i mat som är avsedd som människoföda. Och tillsatsämnena och tillsatscocktailarna tillverkas på många olika ställen i världen, inte allt för sällan i Kina, där regler och lagar inte är så strikta som här (här är de inte heller särskilt strikta).

Lightprodukter har jag inte ätit på åratal, dem slutade jag med av någon slags instinktiv motvilja långt innan jag började läsa innehållsförteckningar eller överhuvud taget sätta mig in i vad jag i övrigt åt. Lightprodukter tillverkas inte i någon välmening för att hjälpa folk att hålla vikten (vilket jag för övrigt är fullt övertygad om att light-produkter verkligen INTE gör), utan för att matindustrin skulle kunna ta bort det dyra fettet ur produkterna, tillsätta ännu mera vatten och ännu mera billiga tillsatsämnen och sälja produkten till samma pris eller ännu dyrare än en vanlig. Producenterna skrattar säkert hela vägen till banken.

Någon kan tycka att det är ännu ett stressmoment i livet med att vara noga vad man köper och äter. Jag tycker att det är konsumentupplysning. Jag vill gärna bli upplyst om på vilka områden livsmedelsindustrin försöker lura mig, för lurad är precis vad jag känner mig. Inte så mycket nu längre, eftersom jag medvetet har försökt välja annorlunda redan ett tag. Men just sån lurendrejerimat blir ju tex mina barn serverade i skola och dagis många gånger och nog händer det att en och annan färdigmatförpackning slinker med fortfarande (särskilt när min man handlar). Vi kan inte tro att livsmedelsindustrin och beslutande myndigheter vill vårt bästa när det gäller maten, vi är utelämnade till oss själva ända tills det finns tillräckligt många människor som börjar kräva något annat.

Rättvis handel vecka

Rättvis och miljövänlig inredning

I Helsingfors finns en affär som heter TIKAU som säljer inredningsartiklar och textilier som är tillverkade på ett rättvist och miljövänligt sätt i Indien. Man kan också köpa på nätet, men då är inte urvalet så stort.

Bilden är från Tikaus hemsida. www.tikau.com

Återvinning

Nu har vi fixat till lite i vårt eget lilla återvinningssystem och också returpapp och andra förpackningar som duger till återvinning har nu ett eget system i vårt hus.
Vi samlar dem först i en av våra tre kantiga hinkar i köket och sen när hinken är full för vi ut förpackningarna i förrådet, där vi har en såndär stor blå påse från IKEA som vi fyller. När den är full tar vi med den till återvinningsstationen när vi ska handla mat, eftersom den finns bredvid en av mataffärerna där vi brukar handla ibland.

Det är inte svårt att veta vilka förpackningar som duger till återvinning, eftersom alla är utmärkta med pilar som går i cirkel. Det finns lite olika versioner av dem, beroende på var förpackningen är tillverkad, men jag har förstått att alla symboler som går runt i cirkel betyder att de lämpar sig för återvinning.

I köket har vi alltså tre hinkar, en för kompost, en för förpackningar och det som inte platsar i någon av dem, men ändå räknas som köksavfall, åker i den tredje hinken. Och sen samlar vi också returpappret där i en låda som passar precis på rullskenan som är tänkt för en drickakorg. I hjälpköket/klädvårdsrummet har vi en låda för metall, en för glas, en liten för batterier, en för grovavfall och en för returflaskor. Allt det får man ju föra till ekopunkten när man kör förbi (utom returflaskorna förstås). Problemavfall samlas i förrådet, men förhoppningsvis lyckas vi hålla mängden nere, genom att inte ens köpa sånt som i slutändan blir problemavfall. Plaståtervinning är nästa som vi skulle behöva fundera på.

Sen när vårt köksavfall är nere på så låg nivå, att vi inte skulle behöva tömma vårt sopkärl mer än en gång i månaden ska jag börja krångla med kommunen. Nu är ju reglerna såna här på vårt område att man MÅSTE ha sophämtning varannan vecka oberoende om man behöver eller inte.

Metall, grovavfall, glas, returflaskor, batterier

Kompost, kartonger och förpackningar, övrigt köksavfall och papper

Back to the fifthies...

Inom marknadsföringen är det kankse allmänt känt, men för mig har det nyligen gått upp att det var ett medvetet beslut om marknadsföring av varor som gör att vi lever som vi lever idag.

På 1950-talet började folk få mera pengar att röra sig med, andra världskriget var slut och man såg framåt. Men folk var nöjda som det var med sitt kylskåp och sin soffa och köpte inga nya. Det var då marknadsföringen fick sin början. Man måste väcka ett behov som inte fanns förut. Nytt, bätre kylskåp, ny soffa med ny färg. Sen har det bara eskalerat från årtionde till årtionde. Numera lever vi i missnöjets kultur. Att vara nöjd med något som man skaffat redan för tio år sen är ju rent av suspekt idag. Eller något man har rätt att skratta åt. Tänk dig en tio år gammal mobiltelefon. Tio år gamla kläder. Tio år gamla glasögon. Allting ska bytas ut och då är tio år en lååång tid. Och idag konsumerar vi inte bara saker, vi konsumerar oss själva också. Jag tänker på bantningsindustrin, skönhetsoperationer, fitnessindustrin, träningsindustrin, skönhetsbranschen (smink, hårvård osv), wellnessbranschen. Allt går ju egentligen ut på att man är missnöjd med sig själv så som man är just nu men strävar till något bättre, vackrare, smalare...

Finns det någon som är NÖJD längre? Jag drömmer inte om gångna tider - jag vill gärna leva just här och just i denna tid - men jag drömmer om att kunna vara nöjd som på 50-talet...:)

Vart försvinner allt?

Var till stan idag med sonen och trängdes i sportaffärerna för att hitta inneskor till innebandyträningen och utejacka till utespringet. Alldeles orättvisa kläder och skor med vederbörligt märke på, sydda i någon sweatshop i Asien. Jag står inte ut med tanken, men vad gör man. Pojken sliter ut och växer ur skor och kläder (de som han inte glömmer någonstans eller tappar i något dike) och det gör alla andra pojkar också i samma ålder, så det hjälps liksom inte... Begagnat är inget realistiskt alternativ, för då får man ta det som ett heltidsarbete att leta...

Men jag bara funderade när vi var där i stan - affärerna bågnar av kläder, kläder, kläder, nya uppsättningar hela tiden - vart försvinner allt? Ja, alltså folk köper ju dem, och använder förhoppningsvis dem ett tag, men vad händer sen med alla kläder? Samlar folk i sina walkinclosets så att det understa ruttnar? Kastar man i soporna? Har man förrådsutrymmen dit man bär dem (alla klagar ju på för lite förvaringsutrymmen)? Vad gör folk? Jag skulle vilja veta...

Ekotips för män

Här kommer ett ekotips till alla män, som jag tror de flesta skulle kunna tänka sig att ens försöka sig på ibland för att spara på miljön:
sluta köpa snittblommor till fru eller flickvän, särskilt på vintern.

Jag vet att det är ansträngande med såna här uppoffringar (då tänker jag främst på de stackars männen, som blir tvungna att kväva sina naturliga romantiska intstinkter på ett så hårt sätt), men det kan vara värt ett försök.

Eventuellt kan man göra ett undantag då och då om man ser till att blommorna är rättvisemärkta.

Tittade på "Maa ilmasta" i går och där visade de under vilka extrema förhållanden många inom blomodlingen jobbar (det här var visst i Afrika), där blommorna besprutas med mängder med gifter och folk inte har någon skyddsutrusning alls. Många drabbas av cancer och andra sjukdomar. Dessutom fraktas de ju hit med flyg.

Blommor odlade i Finland igen är ju uppdrivna i växthus vilket kräver massor med energi - om växthusen värms med förnyelsebar energi så är det ju inget problem, men jag har åtminstone inte hört talas om såna växthus...

Min man påpekade igår att det är av strikt ekologiska skäl som han inte har köpt några blommor till mig på länge. Plötsligt blev det mycket lättare att acceptera den oromantiska vardagen. :)

Smältpunkt i Radio Vega

Här är jag med Radio Vega på matuppköp... Det finns på webben i 30 dagar. Pinsamt, tycker sonen...

http://svenska.yle.fi/klimat

Nära ögat idag

Idag var det nära ögat att det skulle ha gått riktigt tokigt för min man. Han blev påkörd i en korsning i centrum av en äldre förare, som inte hade väjt fast han hade triangel. Bilen blev rätt illa tilltygad, men han själv klarade sig utan skråmor. Skönt!

Nu har vi en hyrbil istället, tills det klarnar hur det går med vår egen, eftersom det är praktiskt taget omöjligt att bo och leva här i byn utan bil, åtminstone om man också har som mål att sköta jobbet och få barnen till dagis. Problemet är bara att vårt fint uppbyggda system, där jag (eller ibland min man) tar med cykeln till jobbet bak på bilen inte funkar nu, eftersom det inte fanns någon bil med dragkrok. Återstår att se hur vi ska lösa det. Det börjar ju bli rätt mörkt och kallt redan att cykla tidigt på morgonen, åtminstone om man ska cykla så långt som nio kilometer en väg. Nu får vi verkligen pröva vår övertygelse om att det ska gå att bo här med en bil! :)

Hemlige kocken kommer till Vasa

Här är mera information och möjlighet att anmäla sig.

www.folkhalsan.fi

Höst

Idag har vi satt terassmöblerna och grillen i förrådet. Alltid lite sorgligt. Mannen är noga med våra saker, så han tvättade alla möbler med Universal Stone. Grillen fick sig också en omgång. Säg det som Universal Stone INTE biter på! Underbart att något miljövänligt kan vara så effektivt!

Nu väntar jag redan på att våren ska komma igen, så att vi får ta ut möblerna på nytt!

Igår var lilleman och jag ute och planterade krokuslökar, så att vi ska ha något att vänta på när snön börjar smälta. Han orkade plantera alla 16. :) Sen ville ha röra om i komposten. Ha, ha! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!

Lugna-ner-mig-tankar en kväll...

Sitter här ensam medan alla andra redan ligger och sover och försöker lugna ner mig efter en riktigt lång och intensiv dag och kväll på jobbet (jag jobbar INTE skift). Att leva enkelt har defintivt inte lyckats den här veckan för mig, det har varit hård takt på jobbet och något måste-program nästan alla kvällar. Jag tycker inte om att ha det såhär, men det kör ihop sig i takt med att kvällarna blir mörkare.

En av kvällarna när jag igen skulle iväg någonstans tänkte jag ge mellanflickan en puss och kram, men hon slingrade sig undan. Hon tycker inte om sånt, sa hon. Vad tycker du om då, undrade jag. Att du leker med mig, blev svaret.

Kvalitetstid är nog mest bara bullshit, det viktigaste är att ha mycket tid tillsammans... Dessvärre är jag dålig på att leka, tröttnar efter tre minuter, men jag tar gärna med barnen i det jag gör hemma. De får gärna vara med när jag lagar mat eller bakar eller gör något annat hemma även om allt tar dubbelt så lång tid och det är kladd och mjöl och smör över hela köket efteråt. Jag läser gärna för dem eller går ut i skogen och tittar på stubbar och myror, men att leka med plastfigurer eller småbilar är världens ansträngning. Tur att de har en pappa som gillar att leka och gick i leksaksaffärer och tittade redan innan han fick barn. Det är väl han som står högst i kurs för tillfället...

På tal om leksaksaffärer, så tror jag vi har årets utmaning framför oss snart, nämligen julen. Far i huset tycker att julklappar ska köpas i vanlig ordning. Mor i huset tycker att vi i år skulle behöva fundera ut något alternativt. Men eftersom jag inte riktigt vet vad det skulle vara så har jag lite svårt att argumentera för min sak än så länge.

Lösryckta tankar ur en slutkörd hjärna en kväll i oktober...