Inom marknadsföringen är det kankse allmänt känt, men för mig har det nyligen gått upp att det var ett medvetet beslut om marknadsföring av varor som gör att vi lever som vi lever idag.
På 1950-talet började folk få mera pengar att röra sig med, andra världskriget var slut och man såg framåt. Men folk var nöjda som det var med sitt kylskåp och sin soffa och köpte inga nya. Det var då marknadsföringen fick sin början. Man måste väcka ett behov som inte fanns förut. Nytt, bätre kylskåp, ny soffa med ny färg. Sen har det bara eskalerat från årtionde till årtionde. Numera lever vi i missnöjets kultur. Att vara nöjd med något som man skaffat redan för tio år sen är ju rent av suspekt idag. Eller något man har rätt att skratta åt. Tänk dig en tio år gammal mobiltelefon. Tio år gamla kläder. Tio år gamla glasögon. Allting ska bytas ut och då är tio år en lååång tid. Och idag konsumerar vi inte bara saker, vi konsumerar oss själva också. Jag tänker på bantningsindustrin, skönhetsoperationer, fitnessindustrin, träningsindustrin, skönhetsbranschen (smink, hårvård osv), wellnessbranschen. Allt går ju egentligen ut på att man är missnöjd med sig själv så som man är just nu men strävar till något bättre, vackrare, smalare...
Finns det någon som är NÖJD längre? Jag drömmer inte om gångna tider - jag vill gärna leva just här och just i denna tid - men jag drömmer om att kunna vara nöjd som på 50-talet...:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar