Chockdoktrinen

Har gett mig in på en bok som inte hör till de mest lättsmälta, nämligen "Chockdoktrinen" av Naomi Klein (som också har skrivit No Logo). Det är inte lätt att på några rader riktigt sammanfatta vad den handlar om, men det är i alla fall en omfattande och svidande kritik mot det som hon kallar katastrofkapitalismen. Hon visar hur några få mäktiga män har lyckats införa en mycket rå kapitalism i länder typ Ryssland, Kina, Sydafrika och flera sydamerikanska länder på bekostnad av folkets väl och ve och med mycket, mycket fakta i bakfickan berättar hon hur länderna i princip har blivit utsålda. De få utvalda rika har blivit enormt mycket rikare, medan alla andra har blivit mycket fattigare. Ide´n är att det händer något chockartat, tex att en diktatur faller eller ett stort område drabbas av en naturkatastrof, krig, terror och just vid det tillfället, när alla är i chocktillstånd, passar man på att stifta en hel arsenal med nya lagar som gör det möjligt att privatisera och sälja ut allt som staten har ägt och i frihetens namn överflyttas ägandet då till de få redan rika, medan resten blir arbetslösa, utarmade utan möjligheter att påverka sin framtid. Men börskurserna stiger. Det hon lyfter fram är att förutsättningen för att det här ska kunna ske är att demokrati för en tid läggs på undantag, därför att får folket demokratiskt vara med och säga till vad de vill ha, så vill de ha en jämn fördelning, inte att några få rika blir ännu rikare.


Om Kina skriver hon tex såhär efter kommunismens fall och efter massakern på Himmelska fridens torg:

"Det var denna reformvåg som förvandlade Kina till världens svältlönefabrik och gjorde landet till den perfekta platsen för underleverantörer till snart sagt alla planetens multinationella bolag. Inget land erbjöd mer lukrativa villkor än Kina: låga skatter och tullar, mutbara tjänstemän och framför allt gott om lågavlönade arbetare som i många år skulle vara ovilliga att kräva anständiga löner eller det mest elementära arbetarskydd av rädsla för våldsamma repressalier.
Arrangemanget har varit till nytta för både utländska investerare och för partiet. Enligt en undersökning från år 2006 är 90 producent av Kinas miljardärer barn till kommunistiska partifunktionärer. Ungefär 2900 av dessa partiets ätteläggar - så kallade unga furstar - kontrollerar 260 miljarder dollar."

Man känner sig maktlös, när man läser om dessa skrupelfria män (högt uppsatta inom universitet, Världsbanken och andra viktiga positioner) som styr... Men jag - lilla myra - försöker i alla fall att säga mitt genom att så långt jag bara kan öva mig i att tänka kritiskt och göra det i varje litet val jag gör... Kanske det inte hjälper, men jag vill ändå tro på demokrati och inte att pengar styr världen...