Livet på landet och i stan

En undersökning om hur stor miljöpåverkan det innebär att bo på mindre tätt bebyggda områden eller i stan har nyligen kommit ut. Tidigare har det ju sagts att det är bättre att bo i ett tätt bebyggt område nära service, för då blir den genomsnittliga miljöpåverkan per person mindre. I deras undersökning har det visat sig att det ändå är stadsborna som har den största miljöpåverkan per person. Det hänger ihop med bland annat det att de som bor i stan ofta konsumerar mera, eftersom de har större utbud omkring sig hela tiden och tydligen mera pengar. Det att bo på landet eller i stan är i sig alltså inte avgörande, utan vilken livsstil man har och hur man konsumerar. Inte ens landsbornas bilkörande kom upp i samma nivåer som stadsbornas konsumtion... Intressant...

Undersökningen heter

Implications of urban structure on carbon consumption

in metropolitan areas

och är gjord av Jukka Heinonen och Seppo Junnila på Aalto universitetet.

Här kan man läsa hela artikeln.

Glassen igen

Idag fångade jag den hemlagade glassen på bild innan den försvann. Här är vaniljglass, chokolate chipglass och grädde och en bit choklad.

Och här är ingredienserna. Jag glömde att sätta med vaniljpulvret på bilden. Chokladen är 70 %-ig, men varken eko eller rättvisemärkt och innehåller ju en del socker, men till en sats chokladglass använde min man 3 chokladbitar, så i glassen blir det inte mycket socker. Nu när jag läste noggrannare så innehåller den dessutom sojalecitin, vilket verkar vara svårt att undvika i choklad, tyvärr. Till och med ekochoklad kan komma undan med icke-ekologisk sojalecitin, eftersom mänderna (tack och lov) är så små.

Sen kan man ju - när man hetsat upp sig tillräckligt mycket för att ens rena, hemlagade glass innehåller både algslem och genmanipulerad soja - ändå komma ihåg att köpeglassen tävlar i en helt annan kategori när det gäller både tillsatsämnen, socker, märkliga ingredienser och spår av både det ena och det andra.

Finlands första ekolifestyle tidskrift

Bolaget Kraft & Kultur har börjat ge ut Finlands första lifestyle tidning om ekologisk livsstil. Den är ju förstås på finska och heter Huili (ung. Vila) och handlar om tex resor, kultur, tidsanvändning och annat som får en att tänka efter. Man ska läsa Huili när man vill ta det lugnt, vila och tanka ny energi, skriver de på hemsidan. Om man är kund i Kraft & Kultur får man den på köpet, annars kostar den 24 € för 5 nummer.

Tillsatsämnen i ekoprodukter

I kölvattnet av bland annat Den hemlige kocken och Äkta vara av Mats-Eric Nilsson är det många som undviker alla slags tillsatsämnen till vilket pris som helst, också dem som är tillåtna i ekologisk mat.

I ekologisk mat är det bara vissa tillsatsämnen som är tillåtna och de ska vara av naturligt ursprung. I och för sig är inte allt som finns i naturen bra för människan heller, men åtminstone kan man lita på att de inte är av konstgjort ursprung och inte tex genmanipulerade. Målet för mig också är förstås så lite tillsatsämnen i maten som möjligt, men jag har tills vidare i alla fall valt att lita på att de tillsatsämnen som finns i ekologisk mat är okej.

Ibland, men inte särskilt ofta, finns det ekologisk mat som innehåller tillsatsämnen, medan det går att hitta motsvarande konventionella produkt utan tillsatsämnen. Den som jagar tillsatsämnen väljer då kanske hellre den konventionella produkten. Ett bra exempel är ekologisk grädde, som innehåller tillsatsämnet karragenan, medan det finns konventionell grädde som inte innehåller några tillsatsämnen alls.

Jag väljer nästan konsekvent den ekologiska versionen, oberoende av eventuella tillsatsämnen som inte finns i den motsvarande konventionella (men som sagt det är inte så väldigt ofta detta är fallet). Låt mig förklara hur jag tänker med grädden som exempel:

Ekologisk grädde innehåller 99,8 % grädde och 0,2 % tillsatsämnen i form av karragenan. Kossan som har gett mjölken har fått leva ett någorlunda drägligt koliv, enligt reglerna för hur en ko i ekologisk produktion ska leva. Hon har fått äta ekofoder och varit ute och tuggat i sig gräs och haft tillräckligt med svängrum. Inget genmanipulerat foder eller artfrämmande dito har idisslats där inte. Sen har det tillverkats grädde enligt reglerna för hur ekogrädde ska tillverkas. Tyvärr har inte tillverkaren sen trixat lite med grädden och satt till karragenan, vilket är väldigt synd, för roligare skulle det ju ha varit att få 100 % ekogrädde.

Men om jag nu inte vill ha karragenan i min grädde till något som helst pris, så måste jag alltså välja konventionell grädde. Nu får jag inte längre 99,8 % ekologisk grädde, utan 0% ekologisk grädde. Den innehåller visserligen inga tillsatta ämnen men nu vet jag inte längre hur det har gått för min kossa och vad hon riktigt stått och idisslat för foder. Kanske något bra, kanske något genmanipulerat, eller andra underligheter, som jag också så småningom får i mig i någon form med grädden, för här gäller inte samma stränga regler som i ekologiskt jordbruk.

Vad är då karragenan? Det är en algväxt, som ursprungligen hittades/upptäcktes på den irländska kusten. Där finns flera orter som heter Carrageen. Man upptäckte för över 150 år sen att den innehåller ett gele'bildande ämne. Den användes redan då som bland annat föda, gödningsmedel och medicin. Numera odlas algen kommersiellt.

Själv känner jag att jag tills vidare hellre äter ekologisk grädde med lite algrester i än konventionell grädde med vem vet vad i (eller helt okej konventionell grädde, men det är inte garanterat).

Karragenan låter lite skrämmande, lite som cancerogen. Kanske det inte skulle låta så farligt om den hade ett annat namn?

Här finns en länk till en irländsk sida om alger.

Om någon känner till någon forskning som visat att karragenan är cancerframkallande, så kommentera gärna. Jag har försökt googla, men inte hittat något, annat än väldigt många ekobloggar där man skriver att den är cancerogen, utan att hänvisa till någon forskning.

Det här är bara som jag tänker.

Snabb, enkel och god ekoglass utan socker!

Vi har snöat in oss på hemmagjord glass. Vi äter det till efterrätt nästan varje veckoslut. Åtminstone för oss som inte äter socker nästan alls längre så är den hur god som helst. Men också sockerätare brukar gilla glassen.

Vispa två äggvitor, två äggulor och 2 dl grädde i tre skilda skålar och rör ihop försiktigt. I grädden kan man sätta i lite honung enligt smak om man vill ha glassen lite söt. I grädden kan man också sätta i eventuella andra smaktillsatser, som till exempel äkta vaniljpulver och/eller kakao och/eller riva i lite mörk choklad med potatisskalare. Sylt eller bär kan man också röra ner i den färdiga blandningen för att få nya smaker. Eller andra smaker efter vad man själv vill. Sen fryser man röran några timmar eller över natten och sen har man glass. Det här basreceptet fyller en större turkisk jogurtburk nästan (är den 1 liter eller mindre?). Vi använder ju förstås alltid ekologisk grädde och ekologiska ägg, särskilt ekoäggen gör glassen godare, tycker jag i alla fall.

Servera med en klick vispgrädde, valfria bär, frukter, hackad choklad, nötter eller vad du vill.

Titel: Professionell röjare

Det kom en bilaga till dagstidningen här om dagen, där det var en intervju med en "professional organizer" som det heter på engelska eller "ammattiraivaaja" som det heter på finska. På svenska kanske det heter professionell organiserare, men jag tycker att det direktöversatta ordet "röjare" från finska är lite roligt. Inte för att det här inlägget skulle handla om ord, utan om tankar kring hennes jobb, men i alla fall.

Maria Laitinen heter hon och hon säger att orsaken till det kaos, som många människor lever i idag är överflödet. Dagens överflöd i kombination med den gamla tanken att allt ska sparas utifallatt... Hon säger att kaoset till och med kan leda till att man drar sig undan socialt och börjar skämmas, men att man inte längre klarar av att göra något åt sitt kaos. Då kan hon komma in och röja upp och hjälpa till att avgöra vad som lönar sig att spara och vad man kan ge bort eller sälja eller slänga. Sen hittar man tillsammans på en egen plats åt varenda en grej som finns kvar. Hon säger att många känner sig lättade och fria när inte sakerna styr längre utan de kan styra över sakerna.

Jag har i alla fall turen (?) att vara gift med en, om inte professionell, så i alla fall fritidsorganiserare. "En in en ut" är alltid hans motto så här samlas inte mycket på hög. Och skulle det råka bildas början till högar så får man försvara dem noga om man vill ha kvar dem! Men jag har nog påverkats av honom och kanske håller på att bli värre själv, börjar smått fascineras av mottot "en in, två ut". Fast på något sätt verkar det inte funka i barnens rum...

En gång har jag flyttat utomlands med det som rymdes i en liten tvådörrarsbil och jag saknade inget. En flytt nu skulle kräva betydligt större fordon (men så är vi ju betydligt fler nu). På något sätt fascineras jag av det enkla livet. Kanske jag romantiserar - man gör ju ofta det med det man inte har - men jag önskar mig nog ett lite mera minimalistiskt liv.

För vad behöver man egentligen? Inte en massa saker som ska skötas och underhållas och betalas för och som ska förvaras någonstans... och särskilt inte en massa saker som varken blir skötta eller underhållna och som inte har någon ordentlig plats utan bara dräller runt och stjäl energi.

Man kan låna böcker och tidningar på biblioteket, hyra filmer på nätet, köpa färre, men bättre kläder som man verkligen tycker om, sälja eller ge bort barnens kläder och leksaker genast när de har vuxit ur/ifrån dem, ta väl hand om och reparera/fixa upp det man redan har i stället för att köpa nytt, tacka nej till gratis varor som man inte har önskat sig, nöja sig med ett eller två exemplar av något istället för sju eller femton, hyra maskiner som man bara behöver ibland, äga tillsammans med någon och allt möjligt annat.

Eller varför inte sälja allt utom några klädesplagg, ett par kastruller och tandborsten och flytta till en husvagn, he, he!

Ekotoalett

Undrar hur det skulle vara att ha en sån här ekologisk toalett hemma... Den skiljer på ettan och tvåan och urinen får stå några månader och kan sedan användas som gödsel. Bajset komposteras och flyttas sen över till en trädgårdskompost och blir så småning om till jord. Inget vatten går åt och ingen el behövs.

Nässelpesto!

Idag vågade jag mig äntligen på att göra något med nässlor. Valet föll på pesto, faktiskt. Det var säkert ren och skär nybörjartur, men den blev riktigt bra. Turen berodde delvis på att min nässelodling - den som växer under barnens studsmatta och den samma som jag hatade hela sommaren ifjol - inte hade blivit så stor ännu, så råvaran nässla fick spädas ut lite med andra örter som jag råkade ha hemma. Knappast såna som man traditionellt sätter i pesto.

Receptet som jag utgick från hittade jag i PS Leva, men det blev ganska många omändringar, för man tager ju vad man haver.

Nässelpesto utgående från följande Rucolapestorecept (jag lagade halv sats på grund av råvarubrist)

1 dl solrosfrön eller pinjenötter (jag hade solrosfrön och lite cashewnötter)

100 g rucola eller persilja (jag hade i nässlor, lite persilja, lite koriander, lite någonting som jag inte kommer ihåg vad den heter. Basilika skulle säkert också gå bra.)

1,5 dl olivolja

1 dl finriven lagrad ost (jag använde bara vanlig edamost, den ekologiska varianten, som har mycket bättre smak än konventionella och lite äkta fetaost)

1 vitlöksklyfta

salt

svartpeppar

Det kanske inte lönar sig att göra peston BARA på nässlor, men den här blandningen blev bra. Tonåringen tog till och med mera.

Och så kan jag ju berätta att den övriga familjen inte har någon aning om att det var nässelpesto som det bjöds på idag. Så säg ingenting!

Mer om underkastelse

I mitt förra inlägg skrev jag om filmen Underkastelsen, som alltså handlar om alla kemikalier som vi ofrivilligt eller kanske frivilligt utsätter oss för. Samma kväll som jag tittade på filmen råkade jag läsa reportage i två olika tidningar som jag lånat på måfå om kvinnor som med hjälp av Botox och Restylane hade fixat till sina ålderstecken och var SÅ nöjda. Jag tycker att såna reportage blir bara vanligare och vanligare. Det blir mer och mer accepterat att ålderstecken är fel och fult och en person (kvinna) som bryr sig om sig själv och andra ser till att fixa till dem.

Själv tycker jag att det är skrämmande av två olika orsaker.

För det första: ingen kvinna duger längre som hon är. Det är en sanning som tutas i alla så mycket det går. Missnöjets kultur gäller inte längre bara kläder, inredning, bilar, elektronisk utrustning osv utan har tagit sig in i själva kroppen och själen.

För det andra: Ingen talar om att ämnena som sprutas in "under en lunchrast" och gör såna fantastiska underverk kan ha några biverkningar eller vara farliga på något sätt. Botox är ett gift som förlamar muskler. Jag kan inte för mitt liv tro att inte Botox skulle ha negativa följder på lång sikt. Och så nära hjärnan... Huu... Restylane är ett ämne som "finns naturligt i kroppen", men spelar det ingen roll i vilka mängder och sammansättningar? Jag vet inte och inte informerar någon om sånt heller.

Jag minns att jag i skolan förfasade mig över bilder på kvinnor från Afrika, som hade förlängt sina halsar så att de blev abnormt långa med ett metallband i gången och de skulle dö om de tog bort dem. Där fanns också bilder på förstorade läppar och örsnibbar. Allt för skönhetens skull. För alla som såg bilden var det helt uppenbart att skönhetsidealet var förvridet och handlade en hel del om förtryck och underkastelse. De kunde ju knappt leva med sina långa halsar.

Men handlar inte Botox och Restylane och på sin tid silikon (det är väl inte så inne längre?) också om förvridna skönhetsideal och en slags underkastelse? Underkastelse under en kultur där inte vanliga människor duger som de är längre och underkastelse under hälsovådliga ämnen som ingen vet vad de kan göra för skada i kroppen. Underkastelse under konsumtionshysterin, kanske när den är som värst. Man kan konsumera sitt snyggaste jag om och om igen och bli beroende av att fixa till sig själv. Om man inte gör det så räknas man inte, utan ratas som gammal och ful.

Jag fick förresten nästan 25 miljoner träffar på Botox och nästan 3 miljoner träffar på Restylane när jag googlade.

Som om det inte skulle finnas några andra värden i livet.

Underkastelsen

Jag har inte haft tillfälle att se filmen Underkastelsen tidigare, men nu finns av någon anledning halva filmen på YouTube att se på. Den slutar lite tvärt, men jag tycker att den snutten som var där var helt sevärd, fast man inte fick se slutet.

Underkastelsen är en dokumentärfilm om alla kemikalier som vi och naturen blir utsatta för. Rena skräckfilmen, faktiskt, om man på riktigt tar till sig budskapet.

http://youtu.be/zTMRi0ElqTk

Ekotanternas nya hemsida

Nu har Ekotanterna i Älvbyarna i Korsholm öppnat en egen hemsida.

Gå in och läs här:

http://www.ekotanterna.n.nu/

Ungas attityder är gröna

Igår publicerades årets ungdomsenkät där man frågat ungdomar i åldern 15-30 om deras attityder. Unga människor vill att företagen ska ta ekologiskt och etiskt ansvar och tycker inte att enbart ekonomiska värden får styra företagen. De är också skeptiska till företagens gröntvätt, de tror inte att företagen i själva verket agerar så ekologiskt och etiskt som de ger sken av, men många tror ändå att företagen kan bli motorn till något bättre. Över hälften av de tillfrågade sa att de tänker på miljön när de konsumerar.

Här finns en kort artikel på svenska.

Och här finns en lite längre på finska.

Slutet på världen så som vi känner den

Jag håller på och läser en bok som heter Slutet på världen så som vi känner den av Claus Leggewie och Harald Welzer. De är två samhällsvetare som granskar klimatkrisen ur sociologisk och kulturell synvinkel. Boken är inte särskilt lättläst, men väcker en hel del tankar i alla fall. De behandlar inte klimatfrågor så som man är van att läsa om dem i pressen och populärvetenskapen.

Till exempel skriver de om ett begrepp som de kallar kolonialisering av framtiden. Kolonialiseringen av till Afrika kan väl de flesta relatera till. Europerna kom till Afrika, tog åt sig av naturrikedomar, kulturella skatter, förslavade människor och ödelade existerande kulturer. Afrikanerna lever med konsekvenserna ännu. Kolonialiseringen av framtiden betyder att "europeerna", alltså västvärldens människor som lever över jordens resurser idag, tar åt sig av "afrikanernas" alltså framtidens människors resurser - kolonialiserar framtiden - vilket framtidens människor kommer att lida av i form av miljöförstörelse, resursbrist och vad det nu kan bli frågan om.

De talar också om kognitiv dissonans. Det betyder i det här fallet att man vet vilket beslut eller handling som skulle vara bra för miljön, men man handlar ändå inte enligt det. Man kör bil fast man vet att det skulle vara bättre att cykla eller gör en weekendresa med flyg till Milano eller äter fisk som hotas att utrotning eller vad som helst. Man plågas av dåligt samvete, men tänker att man ändå är medveten om vad man gör i motsats till alla de där andra som bara kör bil/flyger/äter fisk utan att tänka på miljön alls. Jämfört med dem har man ju ändå kommit lite längre. Dessutom hade man ju bråttom/var värd en liten semester/hade butiken inte någon bättre fisk just då. Man sysslar alltså med dissonansreduktion. Ens moral gör inte att man avstår från en dålig handling, utan att man får vetande och handlande att stämma lite bättre ihop för sig själv och minskar då på sitt eget dåliga samvete.

Sen skriver de om att vi måste göra oss av med försakelseideologin. De menar att vi har en del omtyckta beroendeförhållanden och tvång som vi tror att vi gillar. Att göra oss av med dem uppfattas som en försakelse som man inte vill göra. Men i själva verket kunde det vara en befrielse. Till exempel tvånget att jobba långa dagar, privatbilismen, långa pendlingsavstånd, centraliserade inköpsmöjligheter, övernäring (att äta för mycket), att äta säsongsprodukter hela året osv.

Det här är bara några axplock.

Naturens skafferi

Nu är det tydligen dags att börja ta tillvara det som naturen ger - brännässlor, maskrosblad, kirskål och annat nyttigt. I år tror jag faktiskt att jag ska göra ett försök i alla fall.

Så här skriver HBL om naturens superfood

Miljövänligt byggande

För den som är intresserad av miljövänligt byggande och boende och kan finska så kan det löna sig att bekanta sig med föreningen Luomura ry. De har ett modellhus Villa Marjala som man kan få tips från. Nästa veckoslut ordnar de en mässa om ekologiskt byggande i Pälkäne som ligger nära Tammerfors.

På deras hemsidor hittar man mycket info och artiklar och bilder om miljövänligt byggande (på finska).

Sov gott!

Det här är ett sövande inlägg. Gå lägg dig och sov i stället om du inte orkar läsa vidare!

Åtminstone sängförsäljarna brukar vara snabba med att hålla fram att man tillbringar en tredjedel av sitt liv i sängen. Men det verkar som det är allt färre som faktiskt gör det. Man hör ganska ofta larmrapporter om att barn, ungdomar och vuxna sover för lite. För ca 100 år sen sov man ca 1,5 h längre per natten än vad man gör i medeltal idag.

Men om man vill må bra fysiskt och psykiskt och om man vill minska risken för övervikt, hjärtproblem, stress och koncentrationssvårigheter så är det bara att gå och lägga sig. Helst tidigt och i ett tyst rum utan apparater som stör.

Det finns forskare som påstår att varje timme man sover före midnatt motsvarar två timmar efter midnatt.

Hur tråkigt och medelålders är det inte att konstatera att det är bra att sova.

Eller hur roligt och inspirerande är det inte att vara pigg och koncentrerad imorgon!

God natt!