måndag 9 maj 2011

Mer om underkastelse


I mitt förra inlägg skrev jag om filmen Underkastelsen, som alltså handlar om alla kemikalier som vi ofrivilligt eller kanske frivilligt utsätter oss för. Samma kväll som jag tittade på filmen råkade jag läsa reportage i två olika tidningar som jag lånat på måfå om kvinnor som med hjälp av Botox och Restylane hade fixat till sina ålderstecken och var SÅ nöjda. Jag tycker att såna reportage blir bara vanligare och vanligare. Det blir mer och mer accepterat att ålderstecken är fel och fult och en person (kvinna) som bryr sig om sig själv och andra ser till att fixa till dem.

Själv tycker jag att det är skrämmande av två olika orsaker.

För det första: ingen kvinna duger längre som hon är. Det är en sanning som tutas i alla så mycket det går. Missnöjets kultur gäller inte längre bara kläder, inredning, bilar, elektronisk utrustning osv utan har tagit sig in i själva kroppen och själen.

För det andra: Ingen talar om att ämnena som sprutas in "under en lunchrast" och gör såna fantastiska underverk kan ha några biverkningar eller vara farliga på något sätt. Botox är ett gift som förlamar muskler. Jag kan inte för mitt liv tro att inte Botox skulle ha negativa följder på lång sikt. Och så nära hjärnan... Huu... Restylane är ett ämne som "finns naturligt i kroppen", men spelar det ingen roll i vilka mängder och sammansättningar? Jag vet inte och inte informerar någon om sånt heller.

Jag minns att jag i skolan förfasade mig över bilder på kvinnor från Afrika, som hade förlängt sina halsar så att de blev abnormt långa med ett metallband i gången och de skulle dö om de tog bort dem. Där fanns också bilder på förstorade läppar och örsnibbar. Allt för skönhetens skull. För alla som såg bilden var det helt uppenbart att skönhetsidealet var förvridet och handlade en hel del om förtryck och underkastelse. De kunde ju knappt leva med sina långa halsar.

Men handlar inte Botox och Restylane och på sin tid silikon (det är väl inte så inne längre?) också om förvridna skönhetsideal och en slags underkastelse? Underkastelse under en kultur där inte vanliga människor duger som de är längre och underkastelse under hälsovådliga ämnen som ingen vet vad de kan göra för skada i kroppen. Underkastelse under konsumtionshysterin, kanske när den är som värst. Man kan konsumera sitt snyggaste jag om och om igen och bli beroende av att fixa till sig själv. Om man inte gör det så räknas man inte, utan ratas som gammal och ful.

Jag fick förresten nästan 25 miljoner träffar på Botox och nästan 3 miljoner träffar på Restylane när jag googlade.

Som om det inte skulle finnas några andra värden i livet.


2 kommentarer:

  1. Du har hittat en klockren bild ;-). Samma tankar här i stugan. Jag reagerar instinktivt på behandlade kvinnor i TV och tidningar. Min hjärna säger reflexmässigt att något är fel och när jag tittar efter så är den stela pannan och förvridna överläppen där. Och det har kostat mycket pengar. Jag har bestämt mig för att älska mina rynkor och mina gråa hårstrån. Det lyckas nästan alla dagar. Jag gillar inte att någon försöker manipulera mig, förvrida min självbild.

    Idag fick jag kommentaren att jag såg minst 10 år yngre ut än för något år sedan. Och det av en ung man. Helt utan Botox :-) Han var helt värd en stor kram, men han är inte "kramtypen".

    /Maria

    SvaraRadera
  2. Älska rynkorna är väl att ta i. :) Men inte hatar jag dem så mycket heller att jag skulle vara beredd att spruta in gift i kroppen för att bli av med dem...

    SvaraRadera