Frivillig enkelhet

Vill bara skriva att Lise-Lott Hellöre hade en jättebra kolumn i dagens VBL om frivillig enkelhet "Få mer - för mindre". Önskar att jag själv hade skrivit den!

"Sådana här företeelser är ett skratt i ansiktet på marknadskrafterna som vill skapa behov hos människan och primärt göra henne till en konsument. Men kanske ser vi ett paradigmskifte också i marknadsstrukturerna. Bland den unga generationen blir det allt vanligare med second hand, byte av produkter sinsemellan och återvinningsprodukter.
Det skulle inte förvåna mig om den frivilliga enkelhetens ideologi kommer allt starkare i Norden och Finland också."

Det här tror jag och hoppas också, och försöker själv fundera på hur jag kan göra mitt liv enklare och på så sätt rikare (fast inte materiellt då). Vi är ju helt lurade att tro att vi behöver mera, nyare, bättre, snyggare, mer uppdaterade grejer i nya färger och former hela, hela tiden. Jag trillar fortfarande i fällan ganska ofta, fast jag försöker genomskåda mina s.k. behov av olika saker.

Martha

Nu har jag råkat surfa in på diskussionsforum som jag har önskat mig länge, nämligen där man kan diskutera ekologiska vardagsfrågor. Dessvärre verkar det inte vara så många som hittills har hittat det, för diskussionens vågor går allt annat än höga - tyvärr. Det är Marthaförbundet som har startat diskussionsforumet, men det verkar vara en rätt marginell företeelse i Svenskfinland att vara intresserad av såna frågor, eller så är det bara så undanskymt att ingen upptäcker det. Sätter i alla fall ut en länk, ifall någon skulle råka vara intresserad. http://forum.martha.fi/

Marthaförbundet har för övrigt en hel del intressant på sina hemsidor, som man kan ha nytta av i vardagen. Tex deras infobroschyr "Kvinnor och kemikalier" och deras ekologiska städtips är guld värda. Jag har i alla fall ändrat mitt "kemikaliebeteende" totalt efter en föreläsning som jag var på med en av Marthaförbundets ekologirådgivare. Efterhand som flaskor och burkar har tagit slut har de ersatts med mera miljövänligare och människovänligare alternativ eller inte ersatts alls. Kanske jag har varit nyhjälplös, men för mig har det i alla fall varit en fantastisk upptäckt att man kan hålla ett hem rent med ättika, såpa, diskmedel (miljövänligt, förstås) och lite Universal Stone (det har min man introducerat hos oss) och slippa alla starka medel, som påverkar både människor och djur och natur. Billigt blir det dessutom.

Nu äter vi igen!

När sjukan härjade som värst och barnen var ledsna över missad godisdag och missad utfärd och allt vad det var så lovade vi att vi skulle gå ut och äta något gott och ha en extra godisdag när alla var friska. Nu är vi det då, och den här lediga torsdagen råkade komma passligt, så nu har vi varit ute och ätit då på ... tadaam... Hesburger. På allmänhetens begäran så att säga. Jag skojade nog med dem först och sa att vi skulle gå på en ekologisk restaurang där det serveras bara vegetarisk mat (vet inte ens om att det skulle finnas någon här i våra trakter i alla fall), men de trodde inte riktigt... Kunde förstås inte låta bli att i mitt stilla sinne räkna ut att vi kunde ha fått minst tre måltider hemma med helt ekologiska råvaror för samma pris som de där burgermåltiderna. Men jag SA ingenting. Tänkte bara att kanske det ändå inte är SÅ dyrt med ekologisk mat bara man lagar den själv, inte om man jämför med att gå ut och äta i alla fall. Försökr väl bara trösta mig själv, när jag tycker att matpriserna är hutlösa...
Men just nu är huvudsaken att alla äter!

"Håll marken hemma"

Det är konstigt, när jag försöker stoppa de stora hjulen, som har snurrat hårt och försöker lugna ner livet, leva mer miljövänligt, fundera ut vad som är verkligen viktigt, försöka gå mot strömmen och inte ta in alla budskap som strömmar emot oss överallt - då kommer minnen av sånt som har påverkat mig för länge sen upp. Det finns en slogan som har fastnat i mitt minne. Jag minns att den stod på en plansch på en anslagstavla i lågstadieskolan jag gick i. Jag kan minnas exakt var anslagstavlan fanns och jag måste ha gått förbi den varje skoldag där någon gång i början av 80-talet kanske. På planschen stod det "Håll marken hemma!". Jag förstod inte vad det betydde och frågade någon. Den förklaringen har följt mig fram till idag och numera kanske med ännu större styrka än förut. Genom att välja lokala produkter (vare sig det gäller lokala grönsaker eller finsktillverkade möbler) så gör man ett val både för miljön och för arbetstillfällena i Finland. När jag köper wc-papper, för att nu ta ett alldagligt exempel (vi har inte börjat torka oss med tidningspapper ) så letar jag alltid efter miljömärkt OCH finsktillverkat. Svanen och nyckelflaggan.
Det finns ju inflytelserika personer som säger att vi ska fortsätta att konsumera, konsumera, konsumera. De som inte gör det är illojala bakåtsträvare, som sätter käppar i hjulet för våra ekonomiska framgångar och inte bidrar till att Finland kommer ur träsket och arbetslösheten. Jag för min del ser inte hur vi skulle få det bättre genom att köpa ännu mera och öka på miljöbelastningen och sopbergen och stressen och flygga eller skeppa in en massa plast från Kina. Men då jag MÅSTE skaffa något gör jag det gärna så att det gynnar arbetskraften i vårt land och helst i kombination med rättvisa och miljövänliga råmaterial.

Bibliotekets lov

När jag var liten var det något av det bästa jag visste att komma hem med en hel hög med olästa böcker från biblioteket. Jag satte mig i soffan och så var det bara att börja välja och vraka och läsa. Jag vet inte om mina barn känner likadant, men de kommer i alla fall väldigt gärna med till biblioteket och lånar ivrigt så mycket de får. Kanske någon tittar lite snett på oss, men vi lånar i alla fall så mycket som det ryms i väskorna och som jag orkar bära. Själv hinner jag sällan gå och botanisera bland hyllorna numera (åtminstone inte om barnen är med), men jag hittar nästan alltid en eller flera intressanta böcker i "snurrhyllan" med nyheter. Tidningar brukar jag också plocka med mig så mycket jag hittar... Nu har jag läst nästan alla mina standardtidningar, så jag har börjat låna andra, som jag inte prövat på tidigare. Men det är inte så tokigt det heller, för plötsligt kan man upptäcka något nytt och intressant...
Ja, i själva verket gillar jag fortfarande att komma hem med en hel hög med olästa böcker och tidningar. Och underbart att det här är en hobby jag kan odla hur mycket jag vill, för den är både miljövänlig och ekonomisk.

Vinden viskar ditt namn

Jag känner ett intuitivt motstånd mot kärnkraft. Kanske har det med Tjernobylolyckan att göra, den satte spår i en ung flicka. Inte fysiskt men psykiskt. Inte för att jag ens var i närheten eller blev drabbad på något särskilt sätt, men jag minns att det var fruktansvärt skrämmande. Ödesdigert...
Okej, det talas om ren energi. Om effektivitet och säkerhet och att med dagens teknologi så händer inte såna olyckor igen. Kärnenergi ökar inte på koldioxidutsläppen och skapar arbetsplatser och allt vad den nu var. Med egen kärnenergi så behöver Finland inte importera så mycket energi. Men för mig ekar bara en fråga i huvudet hela tiden: Men kärnavfallet då? Men kärnavfallet då? Vad tänker ni göra med det? Jag har inga som helst faktaunderlag angående kärnkraft, är helt ostuderad på området, vet ingenting, rätt och slätt. Men jag vet att jag inte tycker att det går för sig att producera en massa bokstavligt talat livsfarligt avfall som aldrig slutar att vara livsfarligt och som det inte går att göra sig av med. Det är i mina ögon fullständigt ologiskt och konstigt och dumt och otroligt fräckt. Läste i något sammanhang om hur forskarna funderar, inte bara på själva slutförvaringen och hur man ska bunkra in allt så att det inte någonsin läcker ut, utan också vilka symboler man ska förse bunkern med, så att också framtidens människor ska fatta att det är livsfarligt. Diskussionen gick ut språklig synvinkel och om jag minns rätt så menade forskarna att det inte finns några allmänmänskliga symboler som sträcker sig över så lång tid, att man skulle kunna förstå dem i framtiden. Om man om tex 10 000 år plötsligt skulle hitta förvaringsplatsen, så skulle man inte veta vad där finns och inte förstå symbolerna som varnar för livsfara. Om inte människan har genmodifierats till oigenkännlighet före det, så kännetecknas hon också i framtiden av nyfikenhet och öppnar naturligtvis locket och tittar in och puff!

Okej, mina argument kanske är på lite barnslig nivå, skulle säkert inte räcka på politisk debattnivå (och jag är ju ingen politiker heller), men för mig personligen räcker de. Låg och funderade i de här tankebanorna en gång. Insåg att jag aldrig hade sagt, gjort eller skrivit något mot kärnkraft (inte ens när det var aktuellt i Kristinestadstrakten). Insåg också att egentligen verkade det som att jag accepterade kärnkraft. Insåg att i själva verket så använde jag kärnkraft, betalade för den och värmde huset med den och laddade laptopen och telefonen med den.

Började surfa runt lite på internet och läsa om vilka energikällor elbolagen använder. Till allra största delen - förstås - kärnkraft och andra ickeförnybara energikällor, som fossila energikällor (naturgas, stenkol, torv, olja). Nog har jag ju vetat det hela tiden. Men för mig började det kännas svårare och svårare att tänka på att vi värmer vårt hus med det här. Diskuterade med min man om saken. Jo, han köpte mina argument, viss var det så. Men vad skulle vi göra åt saken? Naturligtvis sänka värmen, släcka lampor, byta till energisparlampor, skaffa strömbrytare till alla apparater, dra ut onödiga sladdar, duscha snabbare. Men ändå behövs det ju energi. Skaffa solpaneler, eget vindkraftverk? Kanske någon gång. Men det enklaste alternativet var att kolla priserna på förnybar elenergi, begära offerter och välja den bästa, säga upp det gamla avtalet och numera använda 100 % förnybar energi. Det kostar lite mer, men vår elräkning är inte högre än tidigare i alla fall, eftersom vi använder mindre energi (fast den är högre än vad den hade varit med "vanlig" energi).

Vindkraft är aktuellt i trakterna nu. Många verkar vara emot det. Okej, ett vindkraftverk vid tomtgränsen kanske inte är så kul och definitivt inte i världsnaturarvet. Men har du någon gång rest runt i Finland? Utanför de större städerna och viss bebyggelse är ju Finland i princip bara ödemark. På riktigt! Här finns ju hur mycket utrymme som helst! Visst har vindkraft också sina miljökonsekvenser, men inte alls lika stora och ödesdigra. Okej, jag medger, jag har inga pålästa argument här heller (men nu har jag lånat en bok om vindkraftverk på bibilioteket, som jag ska läsa snart, så att jag vet mera), men det MÅSTE gå... I kombination med minskad energiförbrukning över huvud taget.

Det stod förresten i tidningen att Österbottningarna hör till värstingarna vad gäller utsläpp per person...

Det blev en sjukhusresa...

13.5.2009 20:46:28
Det blev en sjukhusresa...

Vår lillemans magsjuka har inte velat ge med sig, så det har varit fullt upp här. Jag var den första som också fick en släng av sleven, trots att jag har tvättat händerna intill narighet. Igår tog min man pojken till HVC och sen fick han en remiss vidare och blev till sist inlagd med dropp på barnavdelningen. Själv låg jag hemma och tog igen mig efter min egen sjuka, men höll förstås telefonkontakt med dem på sjukhuset. Framåt eftermiddagen började jag inse att det trots allt var jag som var friskast/minst sjuk av oss två vuxna, för mannen började klaga allt mer på hur dåligt han mådde och det visade sig sen att febern stigit till närmare 39. Det var bara för mig att ta ett par djupa andetag, stiga upp ur sängen och ta en dusch, packa lite grejer och ta en taxi till sjukhuset för att avlösa honom. (Första gången, faktiskt, med bara en bil i familjen, som vi inte hade någon annan lösning än taxi, men när minstingen är intagen på sjukhuset räknar i alla fall jag det till de nödsituationer som vi hade kalkulerat med att kommer ibland) Fantastiskt fint ordnat hade de förresten både för barn och för föräldern, privat rum för barnet, leksaker och DVD-skivor och med en säng som gick att fälla ut för föräldern. Där fick lilla vännen, helt utpumpad, dropp hela kvällen och natten och mor låg bredvid och försökte efter ork och förmåga ge lite tröst... I morse hade han fått så mycket näring i sig att han blev irriterad på att sitta fast i en slang och ville börja röra på sig och hoppa runt lite och ville äta en smörgås. Då visste jag att vi var på segersidan igen! Sen ringde de förresten från dagis igår också om att mellanflickan blivit sjuk... men hon verkar ha repat sig ikväll redan ... Storebror Stålman har klarat sig som vanligt...

Tvättberg

Måste erkänna ett område där jag i alla fall inte ännu har lyckats med mina ekologiska målsättningar. Det stavas torktumlare. Minstingen har magsjuka för tillfället. Tvättberget har vuxit till oanade höjder och tvättornet jobbar för högtryck. Okej, tvättmaskinen funderar jag inte ens på att avstå från, men torktumlare brukar ju vara ekologiskt medvetna människors hatobjekt nummer ett. Ett osunt kärleksförhållande, jag vet, men jag kan bara inte göra slut... Jag avskyr att ha kläder på tork överallt och vår bakgård är grannarnas framgård (och idag regnar det dessutom). Att torka kläder kring öppna spisen skulle jag aldrig göra, hur ekologiskt det än är. Det ser ju så FULT ut. Dessutom är det ett tråkigt jobb, särskilt med våra tvättmängder (minstingen producerar säkert hälften av vår sammanlagda tvätt!) och så blir kläderna så "hårda"... Märker att jag hittar svepskäl hur många som helst... *rodnar*... (Dessutom att torka kläder INNE drar nästan lika mycket energi som att torka i torktumlare, endast utealternativet är ett ekologiskt alternativ på riktigt). Allt som jag annars med glädje genomlever för ett mera ekologiskt liv kommer på fall här... Kanske jag måste börja med en avvänjningkampanj? EN tvätt i veckan får hänga ut, sen ser vi hur det går... (För jämlikhetsivrare så kan jag tala om att matlagning och tvätt oftast är på mitt ansvarsområde medan min man står för ett skinande rent hem och allt som måste fixas )

Inga sura miner!

Idag lyckades jag fixa till köttfärssås som innehöll bara hälften köttfärs och andra hälften sojakross och rårivet och alla åt med god aptit! Yes! Kanske det var vitlöken som var hemligheten? Alla har också blivit vana med ekospagettin, som är lite brunare och bjuder på lite mera tuggmotstånd en den "vanliga" (det gick i och för sig snabbt).

Mycket av det man äter är en vanesak, har jag upptäckt. Och mycket av det man handlar i matväg är helt enkelt för att det görs mest reklam för just det. Konstigt nog så känns det som om livsmedelsreklamen inte berör mig längre, jag kollar bara om det uppfyller mina kriterier på ekologisk, gärna inhemsk om det är möjligt, så tillsatsämnesfri som möjligt och gör det inte det så får de gärna bombadera mig med reklam, jag köper ändå inte. Men däremot faller jag som en fura om produkten uppfyller ovanstående kriterier och någon råkar göra lite reklam för den, det måste jag erkänna. Jag tror att jag provat på de allra, allra flesta ekologiska varorna i våra vanliga mataffärer, faktiskt (utbudet är ju inte SÅ enormt, men det kommer nytt hela tiden). I ekoshoppen finns det nog endel oprövat ännu. Läste förresten i någon tidning här om dagen att finländarna köper rättvistemärkta produkter för i medeltal ca 10 € per person per år. Det måste vara väldigt många som inte rör såna produkter över huvud taget, för vi köper nog det på ett par månader...

Klädjakt

Att hitta kläder som är ekologiskt gjorda och/eller rättvisemärkta är lättare sagt än gjort. Det beror ju på vem som ska ha dem, förstås.

Om jag tänker på mig själv så funkar det rätt bra. Utbudet av damkläder är någorlunda okej. Det finns många nätbutiker som säljer (fast jag har egentligen aldrig tyckt om att köpa kläder per postorder eller på nätet, för jag vill känna på dem, se på dem och framförallt prova dem först), och det ekoutbud som finns i klädaffärerna riktar sig främst till kvinnor. Dessutom kan jag göra ett och annat second hand fynd och köpa sånt jag behöver efterhand. Det är liksom ingen panik.

För män finns det däremot... tja, t-shirts finns ju att välja mellan och en och annan skjorta, men inte särskilt mycket mer. Rätta mig gärna om jag har fel. Och min käre make gillar inte att gå omkring med en virtuell lista i huvet och komma ihåg vad han behöver och köpa det då när han råkar hitta det, så som jag kan göra. Nej, om han ska ha ett par byxor, så går han och köper ett par byxor, och sen åker han hem igen. Punkt.

Barnen är också ett kapitel för sig. Den minsta lyckas jag hitta en hel del snyggt och lätt begagnat till. Och lite ett och annat ekologiskt/rättvist producerat finns det också till dagligt bruk. Han har inte så starka åsikter om vad han ska ha på sig. Mellanflickan däremot vet precis vad hon ska ha och inte ha, och det är INTE neutrala färger eller enfärgade kläder kan jag tala om. Mera princessor och Hello Kitty och sånt, ljusår från något rättvist. Har ibland försökt lösa det lite grann i alla fall, genom att tex stryka på någon fin bild på en enfärgad tröja. Men inte orkar jag alltid vara så präktig. Vår fotbollsspelare har jag ju nämnt förut. Utanför planen är han inte så noggrann, bara det är bekvämt och ligger överst i klädhögen, så i övrigt brukar jag nog hitta kläder åt honom, om det inte gäller sportkläder.

Men sen undrar jag vad man ska göra med utekläder, skor, stövlar??? I vintras skrev jag till några s.k. inhemska klädproducenter och frågade om hur och var de tillverkar sina kläder/skor och varifrån råvarorna kommer. Två svar fick jag (de övriga ignorerade hela frågan) och svaren var långa och invecklade, men egentligen tror jag inte jag fick svar på något alls. Också de flesta som uppfattas som inhemska märken har sin tillverkning någon annanstans. Men när vi har behövt köpa tex utekläder och -skor, så har jag i alla fall försökt välja inhemskt, om det funnits. På så sätt stöder jag ju åtminstone arbetsmöjligheterna i Finland, om inte annat. I övrigt kanske det blir HM, för de har de senaste åren, efter köpbojkotter och massiv kritik under tidigare år (internationellt) rankats som en av de bästa inom den vanliga klädindustrin (även om de har en bra bit kvar på vägen till helt etiskt och ekologiskt hållbar klädindustri).

1 maj helg och Pirkka-tips

En härligt, solig, varm första maj helg har det varit! Vi har suttit på terassen och ätit varje dag till och med flera gånger om dagen, nu när vi har varit lediga. All mat smakar extra gått ute i friska luften! Vi vuxna passade också på att njuta av ett ekologiskt skumvin en kväll. Riktigt bra det också! Gården börjar också vara fixad för sommaren, så nu är det bara för växterna att sätta igång och bli gröna och fina! Planer för trädgården finns hur mycket som helst, vissa mer genomförbara än andra. Drömmer om en trädgård med så lite gräsmatta som möjligt. Det är inte så kul att klippa gräs (förutom att man får motion och bränner kalorier då) och dessutom låter det eländigt och inte är det ju ekologiskt heller. I stället vill vi ha mycket växter, träd, buskar, gångar, terasser, stenpartier, spänning... Men det är ett mångårigt projekt...

Råkade förresten så här i valborgstider läsa ett Pirkka-tips som jag bara måste delge alla - SÅ praktiskt! Nåja... kanske inte... men vad tar inte vissa till om det är problem med kommunikationen... så här i första maj tider kanske det funkar, men hur ofta ska man gå och köpa sig gasballonger var det tänkt??? Nämligen ett "fiffigt" tips på hur man kan hålla reda på om partnern i sängen bredvid fortfarande lyssnar, eller om han (jag förmodar att det är han) redan har somnat och inte lyssnat ett dugg på vad man sagt de senast femton minuterna. Man låter nämligen honom hålla i en gasballong och när ballongen flyger i taket vet man att han somnat och därmed riskerar man inte att föra en monolog för döva öron... Fint va?