Inga sura miner!

Idag lyckades jag fixa till köttfärssås som innehöll bara hälften köttfärs och andra hälften sojakross och rårivet och alla åt med god aptit! Yes! Kanske det var vitlöken som var hemligheten? Alla har också blivit vana med ekospagettin, som är lite brunare och bjuder på lite mera tuggmotstånd en den "vanliga" (det gick i och för sig snabbt).

Mycket av det man äter är en vanesak, har jag upptäckt. Och mycket av det man handlar i matväg är helt enkelt för att det görs mest reklam för just det. Konstigt nog så känns det som om livsmedelsreklamen inte berör mig längre, jag kollar bara om det uppfyller mina kriterier på ekologisk, gärna inhemsk om det är möjligt, så tillsatsämnesfri som möjligt och gör det inte det så får de gärna bombadera mig med reklam, jag köper ändå inte. Men däremot faller jag som en fura om produkten uppfyller ovanstående kriterier och någon råkar göra lite reklam för den, det måste jag erkänna. Jag tror att jag provat på de allra, allra flesta ekologiska varorna i våra vanliga mataffärer, faktiskt (utbudet är ju inte SÅ enormt, men det kommer nytt hela tiden). I ekoshoppen finns det nog endel oprövat ännu. Läste förresten i någon tidning här om dagen att finländarna köper rättvistemärkta produkter för i medeltal ca 10 € per person per år. Det måste vara väldigt många som inte rör såna produkter över huvud taget, för vi köper nog det på ett par månader...