Brunett eller blondin

Numera är jag brunett eller möjligen rödhårig. Tidigare också blondin ibland, men inte just nu i alla fall. Kanske någon gång i framtiden igen om det blir möjligt att bleka håret på ett mera miljövänligt sätt.

Som en del av min ekorenovering har jag slutat färga håret på det konventionella sättet. Det finns ju många frisörer som har fått sluta jobba för att de har blivit allergiska och vissa ämnen i hårfärg kan alltså vara både allergi- och cancerframkallande och hormonstörande. Jag är INTE intresserad av det! Min frisör är inte någon ekofrissa, men hon vill gärna behålla sina kunder så hon har faktiskt gått med på att färga mitt hår med örthårfärg. Första gången jag provade på hårfärgen kändes det som om jag hade fastnat med huvudet i en jättestor sjögräsmatta under behandlingstiden. Men jag har aldrig varit särskilt känslig med mitt hår, så jag tänkte bara att om det blir grönt eller något, så får hon väl raka bort det. Det växer ju ut igen! Men det blev riktigt bra till sist!

Med de där växtbaserade färgerna kan man bara föstärka sin egen hårfärg eller färga håret mörkare, så därför blir det inga ljusa slingor för min del nu. Men nu har faktiskt ett av de större frisörmärkena börjat med en miljövänligare hårfärg, så min frissa har lovat att hon ska köpa in den och jag har lovat att ställa upp som provkanin. Hon vill väl gärna slippa min sjögräsfärgning, antar jag...

Det tar två timmar för "sjögräset" att verka, så det är ju inte så praktiskt, men vi har löst det så att resten av familjen kommer in och blir klippta under tiden (vi bor nära frissan), medan jag sitter med min gröna smörja på huvudet. Så där slår vi faktiskt flera flugor i en smäll trots allt.

100 dagar

100 dagar har Obama varit USA:s president. Han har hunnit göra en hel del bra och om jag var amerikan och om någon frågade mig så skulle jag svara att jag var nöjd med honom. En sak bara, undrar jag över. Varför gav han order om att temperaturen i Vita huset skulle höjas, så att han kan gå omkring i kortärmat, som på Hawaii? Hur går det ihop med hans budskap om ett grönare USA? Ska inte han också dra sitt personliga strå till stacken, där det går? Även om det kanske är en droppe i havet jämfört med att han måste flyga omkring och ha en enorm eskort med sig vart han än far (och det måste han ju få ha för att kunna uträtta sin uppgift och det med livet i behåll) och även om han politiskt gör mer än någon av sina föregångare på det området.

Små, små gröna livstecken

Idag har de allra första små gröna livstecknen visat sig i trädgårdslandet. Några salladsfrön verkar i alla fall ha börjat gro av det jag sådde förra veckan. Och nog känns det som att gräsmattan har blivit liiite grön i alla fall. Och barnen har smitit ut i bara t-skjorta så fort ingen hållit ögonen på dem - det om något är ett tecken på att sommaren närmar sig.
Dessutom har vi invigt terassäsongen här hemma, burit ut terassmöblerna och grillat för första gången! Har också funderat på något som jag inte ägnade en tanke åt förra grillsäsongen - aluminiumfolien som jag ibland använder till kött, grönsaker eller potatis och sånt. Kan man göra det på något miljövänligare sätt? Nu åkte aluminiumfolien i alla fall i metallinsamlingen, men vi måste visst se över våra grillvanor också, märkte jag...

Mera tankar om tiden

Vaknade tidigt idag. Ingen annan har stigit upp ännu. Det är tyst och stilla och jag tänkte fortsätta med ett annat tema som Bodil Jönsson skrivit om, nämligen fritiden.

"Alla berättar hur mycket de har att göra, hur mycket de arbetar, hur mycket de gör på sin fritid. Det är låg status att inte ha så mycket att göra på arbetet och att ha få fritidsaktiviteter."

"Egentligen är det ett fantastiskt och märkligt normskifte som har ägt rum - utan att vi märkt det förrän nu, då konsekvenserna slår tillbaka. Går man ett eller flera århundraden tillbaka blir statusförskjutningen så uppenbar. Då var det bara pigorna och drängarna som skulle vara tillgängliga alltid. Absolut inte de besuttna - de skulle inte ha mycket att göra. Och till självklarheterna för de privilegierade hörde rätten till ostördhet."

Jag tycker att det här är intressanta tankar. Om man alltid försöker pressa in så mycket som möjligt i sitt liv, så hinner man ju inte uppleva och njuta av något alls egentligen.

Tankar om tid

Det finns en person vars böcker har gjort väldigt stort intryck på mig. Hon heter Bodil Jönsson och är proffessor vid Lunds tekniska högskola. Hon har skrivit om allt möjligt, men det är hennes böcker om tid, "Tio tankar om tid" och "I tid & otid hemma och på jobbet" som jag har fastnat för. Jag skulle kunna skriva en skild kommentar om nästan varje kapitel i båda böckerna, för där finns så många intressanta tankar om förhållandet till tiden. Jag brukar nästan aldrig läsa samma böcker flera gånger - världen är ju full med böcker, men de här två äger jag faktiskt sedan 2004 och brukar alltid återvända till dem med jämna mellanrum, för där finns alltid något tänkvärt... Här är bara ett citat:

"När ekonomisystem skenar, när ekologiska system vacklar, när mark, luft och vatten tar ofattbart mycket stryk, och när ingen egentligen ser mer än en begränsad del av symtomen, då är det dags att tänka en gång till. Tänk om vi har missat själva grundbulten?" ..." Kanske blir det fel för vår miljö, våra sociala relationer och för vår sinnesfrid om vi inte kommer till rätta med själva grundbulten i detta sammanhang, nämligen med vår relation till tiden. Tänk om det är den som hängt upp sig? Och tänk om bieffekterna av en annorlunda tidsupplevelse kan påverka oss mera i miljövänlig riktning än vad de direkta miljöinsatserna gör?"
"... en stor andel av den västerländska utvecklingen har inriktats på att "spara" tid. Jag kan inte låta bli att ge ytterligare ett av mina favoritexempel" ... "Antag att du har fem mil till arbetet, så att du kör bil tio mil om dagen. Det gör du kanske på ungefär en timme. Men tar det verkligen en timme att köra 10 mil? Låt oss räkna efter (siffrorna är redan lite föråldrade men proportionerna är korrekta). Det kostar ungefär 200 kr att köra bil 10 mil. De tvåhundra kronorna måste man arbeta ihop. Medelinkomsten per timme efter skatt är 50 kr. Det tar alltså 4 timmar att få ihop pengarna till bilkörningen. Jamen, då tar det ju inte 1 timme att köra bil utan 1 + 4 timmar, det vill säga 5 timmar! Då är ju medelhastigheten 20 km/h (avståndet 10 mil, dvs 100 km under 5 timmar). Då kan man faktiskt lika gärna cykla!"
"Exemplet är slående. Hur kan man använda sig av det för egen del? Det är ju ingalunda enkelt att säga till sin arbetsgivare att "Jag tänker omdisponera min tid. I stället för 8 timmars arbetstid plus 1 timmes bilkörning ska jag arbeta 5 timmar och och cykla 4 timmar". Det individuella är inte fristående och lättföränderligt utan sammanflätat med näringslivet, arbetsplatserna, inköpsställena, vården och hela den offentliga sektorn. Det mesta bygger på bilism. Men det betyder inte att det är farligt eller onödigt att tänka "jag kan kanske lika gärna cykla". Dels kan man alltid ändra en och annan vana i det lilla till något som man trivs bättre med. Dels kan större förändringar börja just här."

http://www.certec.lth.se/bodil/

Fotbollskläder och fotbollsmammans samvetskval

Sonen spelar fotboll. Då ska det vara fotbollar, strumpor, shorts, grusbyxor, träningsdräkter, vindtäta dräkter, fotbollsskor osv med de rätta märkena och färgerna. Varje gång svider det i mig, men hittills har hans behov av att vara lika klädd som alla andra fått gå före. Har liksom förtängt tanken på att det kanske är någon som är bara lite äldre än han som har suttit i en sweatshop någonstans i Asien och knåpat ihop allting för en månadslön som väl är i klass med sonens månadspeng... Vet inte vad jag ska göra... Hittills har jag inte gjort något alls... förutom att många av träningskläderna som han använder till vardags är begagnade. Tänker liksom att hela grejen skulle få motsatt effekt, om jag tvingade honom att ha på sig några udda ekologiskt och rättvist producerade träningskläder som ingen annan har. Han skulle minsann bestämma sig för att när han överlevt den pinan och blivit vuxen så ska han aldrig, aldrig mer ha något med ekologiska kläder att göra.

Du ska inte tro det blir sommar, om inte nån sätter fart...

Köpte ett gäng fröpåsar idag och så kunde jag inte låta bli att börja gräva i jorden och peta ner några rader med frön. Är ju nybörjare i trädgården på köksträdgårdssidan (min mamma försökte nog få mig intresserad när jag var i tonåren och försäkrade mig om hur roligt det är, men jag kunde inte bry mig mindre. Men NU fattar jag...) så jag vet inte om det är liiite för tidigt. Det snöar ju var och varannan dag ännu. SUCK! Men nu är det bart i alla fall och på vissa av påsarna stod det att man kan så så fort jorden går att bruka. Enligt min uppfattning gick den att bruka så jag sådde. I år ska jag försöka så i flera omgångar och också satsa på sånt som klarar sig långt in på hösten. Väntar så på allt grönt där ute, ätbart och icke ätbart!

Mera ekologisk mat

17.4.2009 12:37:33
Mera ekologisk mat

Vi började med ekologisk mat på prov. Det var jag som föreslog för min man att vi skulle pröva i en månad att välja ekologiskt alltid när alternativet fanns. Jag minns inte mera exakt vad det var som fick mig att föreslå det, antagligen hade jag läst någon bok eller artikel. Det kändes bara lite svårt att faktiskt ta steget och börja köpa ekologiskt, eftersom en ekologisk produkt oftast är betydligt dyrare än en konventionell motsvarande. Men om det var på prov bara, så tänkte jag att då kan man gå in för det med hull och hår och om det blir dyrt, så kan man alltid för sig själv tänka att det är bara den här månaden. I början förfasade jag mig över priset (tycker fortfarande att det är onödigt högt), men maten vi åt blev så god, trots samma vanliga recept! Och under den där månaden läste jag allt jag kom över angående ekologisk odling och allt som hade med saken att göra och refererade för min man, eftersom han inte var fullt så intresserad. Han i sin tur började titta på en programserie på JIM-kanalen som hette "Maa ilmassa" och handlade om samma tema, så när månaden hade gått så konstaterade vi båda att för oss fanns inget annat alternativ än att fortsätta med ekologisk mat, med tanke på vår egen hälsa och med tanke på jorden vi bor på om med tanke på att det helt enkelt är mycket godare...

E621 och den hemlige kocken

För mig är det glada nyheter att kosthållschefen i kommunen där vi bor har börjat fundera på glutamaten (tillsatsämnet E 621) i maten. Hon har ju stora möjligheter att påverka vad barnen i skolorna och dagisarna får i sig. Och att hon och personalen läser "Den hemliga kocken" av Mats-Eric Nilsson, är ju som en dröm. (Enligt gårdagens tidning). Personligen så vänder jag och vrider på varje förpackning i matbutiken, för att undvika bland annat glutamaten, men det är ju tråkigt om barnen blir fullmatade med tillsatsämnen i skolan och på dagis i alla fall.
"Den hemlige kocken" borde förresten alla med lite självbevarelsedrift läsa! Förr tittade jag alltid noggrannast på kilopriset, men numera är det nog innehållsförteckningen som blir synad och varans ursprung. Prismedvetenheten har hamnat ner på tredje plats. Matkostnaderna försöker vi istället hålla nere med att verkligen se till att vi inte köper onödig mat/för mycket mat och att vi äter upp allt vi köper hem och gör lunchportioner och sånt. Och särskilt mycket färdigmat blir det inte heller längre, för innehållsförteckningarna är oftast ganska märkliga. Vatten (för att höja varans pris, eftersom den väger mera), smakförstärkare, konstgjorda aromer, färgämnen och förbättrande det ena och det andra och en massa andra konstiga ord som man knappast kan stava till...

Förr tyckte jag att det var lite stroppigt att vara så noga med vad man äter (om jag blir bjuden hos någon så äter jag nog det som bjuds utan att rynka på näsan även om det är färdigmat eller vad som helst), men de senaste åren har jag börjat tänka att det handlar om att se till att man äter sånt som är naturligt att äta och inte en massa underliga sörjor som livsmedelsindustrin har hittat på för att få ut så mycket vinst som möjligt ur matproduktionen. Lightprodukter har jag inte rört på minst fem år.

Helt basic, förstås.

Ecokonsumtion

Har läst Eco Queen tidningen som jag fick för några dagar sen... "Njut med gott samvete" står det på framsidan. Plus för en tidning där man inte behöver leta med förstoringsglas efter naturvänliga produkter som oftast dessutom är producerade på ett rättvist sätt. Och för att de på alla sätt försöker få fram att ekologiskt inte behöver betyda tråkigt och beige och försakelse. Plus också för några bra artiklar.

Minus ändå för lite samma sak, för att utgångsläget är att man ska konsumera sig grön. Lite försakelse (eller mycket, beroende på var man startat) kan det nog behövas ändå. Att helt enkelt lämna något oköpt, att inte alltid ens tänka i termer av köpa/inte köpa. Men det tar länge att lära sig leva så, när hela samhällsapparaten runt en snurrar kring mantrat "mera, nytt, trendigt, vackrare, bättre". Jag kan inte säga att jag tagit många steg i den riktningen, bara några stapplande. Hela den västerländska livsstilen har ju på många sätt börjat gå ut på att man definieras via sin konsumtion. Kläderna, sakerna, vad man omger sig med berättar vem man är, eller kanske vem man skulle vilja vara. Någon trendig typ har jag aldrig varit, men att påstå att jag inte skulle vara påverkad i högsta grad av konsumtionssamhället skulle vara lögn. Så visst blir det ju så att när man håller på med en ekostädning i sitt liv, så blir det mycket konsumtionen som man måste ta ställning för eller emot. Det är ju det första som kommer emot.

Hemmagjorda lammfärsbullar

12.4.2009 20:45:11
Hemmagjorda lammfärsköttbullar

800 g lammfärs
2 ägg
2-3 msk smör
½ hackad lök
skorpsmulor
nymald svartpeppar
nymalt havssalt

Finhacka löken och bryn den i smöret. Häll över allt på färsen och rör ner skorpsmulorna. Mal över peppar och salt. Blanda och forma till små bollar och stek i smör. (Olivolja passar inte i det här receptet, för då blir köttbullarna hårda).
Ät med potatismos av ekologisk potatis och riven ekologisk morot. Sås kan man göra av stekfettet. Mycket enkelt, men så gott!

Köttbullar

12.4.2009 20:35:56
Köttbullar


Familjens nya favorit i matväg har blivit köttbullar på ekologisk lammfärs. Lammfärsen finns att köpa i saluhallen, ibland åtminstone. Nu till påsken har ju alla velat ha lamm/får kött. Stod i kö bakom en dam som hade beställt en fårfiol och hon betalade mer än 50 € för köttstycket. Där hade nog min gräns passerat för vad en köttbit får kosta, om det inte var så att jag väntade minst 15-20 gäster för att dela på härligheten. Förutsatt att de ens tycker om fårkött. Bjöd de ovannämnda lammköttbullarna när svärfar var och hälsade på. Han verkade tycka att de var helt goda, för han sa "De smakar ju inte alls ull!".

Kött är väl förresten vår familjs allra svagaste sida. Där käkar alla glatt i sig alla våra andelar av jordens resurser och mycket till och dessutom allt som vi har lyckats spara in på genom att samåka och kompostera. Minsta lilla amatörtest på nätet där man kan mäta vilka ekologiska fotspår man lämnar efter sig blinkar med rött när det kommer till vårt köttätande. HJÄÄÄLP! Jag har försökt med krossad soja istället för köttfärs och sojabitar istället för köttbitar. "Det luktar konstigt!" sa den minsta och vägrade smaka. De andra var väl artigare än så, men petade bara i maten. Jag har försökt med morotsbiffar. Samma reaktion. Quinoa. Alla vägrade. Har försökt med liiite kött och myyycket grönsaker. Alla fiskar upp köttet och jag får ta grönsakerna. Och en riktig smörgås ska ha skinka på, helst flera skivor, enligt vissa i vår familj. Ärtsoppa kan gå i nödfall. Vi snackar seriösa problem! Det enda jag kan trösta mig med är att nötkött undviker vi (som är allra värst ur ekologisk synvinkel) och nästan all annan mat som vi äter är ekologisk...

En rättvis påsk

Idag stod det i tidningarna att de stora chokladfabrikerna i Norden inte kan garantera att den choklad vi äter i påsk inte härstammar från kakao-odlingar där man använder barnarbetskraft. Det här är något som påtalats redan för flera år sedan, men ingenting verkar ha hänt... Antagligen händer det inget förrän konsumenterna röstar med sitt köpbeteende.

Men det är inte bara kakaon det handlar om. Det handlar om kläderna, den övriga importerade maten, möblerna, elektroniken, you name it. Om vi fortsätter att välja bara enligt pris eller modeväxlingar så kommer det att fortsätta att vara så.

Jag kommer ihåg när jag i gymnasiet, tror jag att det var, läste om industrialismens början i Europa och under vilka fasansfulla förhållanden särskilt de unga kvinnorna som flyttat från landet till fabriksarbete var tvungna att leva. Det var sotigt, giftigt, ruggigt, farliga arbetsförhållanden, allsmäktiga förmän, lönerna var under existensminimum och ledig tid och betald semester kunde man inte ens drömma om där man slet ut sig och dog i förtid, allt för att brukspatronen eller fabriksägaren och hans familj skulle kunna leva sitt liv i sus och dus. Jag minns att jag förfasade mig och tänkte för mig själv att tack och lov att den tiden är förbi, vi lever inte på 1800-talet mera och det här skulle aldrig få hända i vår tid.

Det värsta är att det är just det som händer i vår tid. Det händer JUST NU! Skillnaden är bara den, att fabrikerna inte längre finns i Västeuropa. De har flyttat till Asien och andra områden med låglöneländer. Och brukspatronen eller fabriksägaren och hans familj bor inte längre så att de kan se de smutsiga skorstenspiporna från sitt fönster och på kvällarna de trötta kvinnorna och barnen som går hem till sin barack för att sova. Nej, för fabriksägaren är det numera rika Västeuropa och Nordamerika och hans familj, som lever gott på de fattiga arbetarna, det är VI - du och jag. För det finns inga billiga varor som kan produceras med naturresurser som kan ta slut och sedan skeppas från ena sidan jordklotet till den andra. Det är inte billigt, vare sig ur mänsklig eller naturens synvinkel. Det är bara det att det är inte vi som betalar priset för dem, priset betalas ju av de fattiga fabriksarbetarna och deras miljö.

Tex klädindustrin: En miljard människor globalt är sysselsatta direkt eller indirekt med klädindustrin på ett eller annat sätt. På alla ställen där kläder produceras finns det en potentiell risk att man använder barnarbetskraft på ca 85 %. Att arbetarna är lågavlönade är väl nästan en självklarhet. Bomullsproduktionen står för 2 % av den globala varuproduktionen, men för hela 22 % av alla giftutsläpp. Arbetarna är med andra ord inte bara lågavlönade, de jobbar också under hemska förhållanden. Att vi dessutom har korta modesäsonger i väst, och förväntar oss att det ska finnas nya kläder i affärerna hela tiden gör också att fabrikerna ofta har väldigt korta kontrakt. Alltså kan de inte alls utveckla arbetsförhållandena, för de vet inte ens om fabriken får några beställningar efter två månader när nästa säsong tar vid. Inga stora klädföretag har egna fabriker, de har underleverantörer som har underleverantörer och ingen behöver ta ansvar...

Jag vill inte vara med i den här stora, globala orättvisan. Kan helt enkelt inte blunda längre, sen jag började fatta. För mig måste det betyda att jag skär ner på min konsumtion, att jag funderar noga på vad jag köper och varför jag behöver det och att jag alltid försöker hitta alternativ som är mänskligt rättvisa, ekologiskt hållbara. Vare sig det gäller choklad, kläder, mat, elektronik...vad som helst... Det är inte lätt och ibland glömmer jag bort att tänka kritiskt. Ibland kommer det stunder när jag medvetet förtränger det här, men de kommer mer och mer sällan. Emellanåt känns det som om man borde dra på sig en gammal säck och flytta ut i skogen, för att inte bidra till alla globala orättvisor som finns. Men ibland känns det som att vi trots allt tar något steg framåt tillsammans, alla som tänker som jag och vill sluta leva på andra människors och jordens bekostnad.

Miljösmart med cykel

Idag var jag tvungen att jobba längre, så cykeln hakades på bak på bilen och ungarna in och så iväg på morgonens runda. När det var dags för mig att stiga av utanför jobbet och haka av cykeln, insåg jag att jo, visst var cykeln med, MEN LÅST och med nyckeln i gott förvar hemma i tamburen. YEAH! Det var bara att ta en runda till hem igen och hämta den. Mycket miljösmart, eller hur?

Har tydligen inträtt i medelåldern idag, åtminstone blev jag gratulerad på det viset av min nästan 10 år yngre lillasyster... Firade med tårta som mannen bakat av ekologiska ägg och ekologiskt socker, det ekologiska vetemjölet verkar vara slut för i år. Ekologisk vispgrädde och ekologiska bananer var det visst också och helt oekologiska och färggranna marsipanrosor i en fin bukett. Ungarna undrade varför jag inte bjöd flera på "kalaset", men det får nog vänta till prick 40.
Upplevde en "gammaldags" känsla idag, alltså hur kul det kan vara att få något som man har väntat på länge, fasten det varken är dyrt eller värdefullt eller svårt att få tag på. Jag har gått och tittat på tidningen Eco Queen ända sen jag fick reda på att en sån finns, men jag har i princip köpstopp på nya tidningar, så jag har inte köpt ett enda nummer. Jag har kikat på loppis om inte någon säljer ett begagnat nummer och på internet har jag letat, men inget har jag hittat. Men jag fick det senaste numret i födelsedagspresent och då uppenbarade sig alltså helt oväntat den där känslan som jag kanske senast haft som barn, att man riktigt känner hur man njuter av något som man äntligen får... Den där njutningen hade jag ju helt missat, om jag bara plockat med mig tidningen från hyllan första gången jag såg den. Kanske inte bästa framtidsvisionen för tidningsbranschen, men intressant att upptäcka.

Nu kröp sanningen fram!

5.4.2009 18:44:57
Nu kröp sanningen fram!

Jag har lite undrat hur det kom sig att min man plötsligt, efter ett års aktivt motstånd gick med på att vi skulle byta från två till en bil. Men nu har sanningen krupit fram: Han var med vår ena bil på service och det tog lite längre än han hade tänkt, så han gick runt och tittade på alla blänkande underverk som var till salu där. Då såg han den, den där bilen som plötsligt gjorde att han kunde tänka sig att leva med bara EN bil. En svart, sportig sak som talade rakt till hans hjärta. För mig är en bil något som tar mig från punkt A till punkt B, helst med så små utsläpp som möjligt. Han han har lite andra förväntningar. Okej, det där med utsläppen är vi nog överens om, men resten vet jag inte riktigt hur det har gått till, för det är just den där bilen som är på väg att bli vår... Miljövänlighet? Ha, ha, haa! Okej, visst tänker han på det också, men först och främst ville han HA just den där bilen! Men jag är nöjd ändå, vi sänker ju våra utsläpp med nästan hälften i alla fall!

PS. Bilen är nånting ditåt...

Bara EN bil

Du borde börja blogga, sa min skrivande lillasyster mig redan för många månader sen. Jag berättade nämligen för henne om öden och äventyr jag och familjen hade råkat ut för i våra nyvaknade försök att leva så miljövänligt som möjligt. Då tyckte jag inte att det var någon särskilt bra idé - jag har fullt upp med att leva med tre barn och man och egnahemshus och katt och allt vad det kan vara, att dessutom sätta mig ner och skriva om det - bort det!

Men nu tänkte jag göra ett försök i alla fall. För vårt intresse för att försöka lämna så spår som möjligt efter oss på jordklotet har för länge sedan lämnat "byta ut glödlamporna mot energilampor"-stadiet. Nu behöver vi större utmaningar!

Efter säkert ett års lobbningar från min sida har min man också gått med på mitt förslag: Vi ska byta ut våra TVÅ bilar mot EN bil. Nu är det inte så att bussarna och metron susar förbi utanför vårt fönster, så det är inte lite större utmaning än så. Här vi bor går det typ fyra bussar i dygnet och fem personer ska till fem olika ställen varje morgon inom en radie på 3-10 km. Här ingår också fotbollsträningar, kompisar, jobbmöten på kvällarna, plötsligt insjuknande familjemedlemmar och allt möjligt annat. Vi har redan övat oss en tid, genom att låta den ena, större, mera bränsleförbrukande bilen stå i garaget, och så har hela eller delar av familjen packat in sig i bilen på morgonen och åkt iväg till destination efter destination. Samma procedur på eftermiddagen fast i motsatt riktning. Och så förhandlingar om vem som behöver bilen och när och hur göra om den ena måste vara längre på jobb och så vidare.
Vi har redan märkt en mycket trevlig bieffekt, min man och jag. Vi har plötsligt fått sammanlagt ca 2 x 15 minuter ostörd tid på tu man hand varje dag, när barnen är förda till sina respektive dagis och vi sitter tillsammans på väg till och från jobbet. Man hinner prata mycket på en halvtimme, åtminstone om man normalt är van att enda sättet att få en syl i vädret är att antingen överrösta barnaskaran eller använda något slags teckenspråk för att få fram budskapet till den andra. När ungarna tystnat för kvällen brukar det ju vara TV:n som har ordet (hmm... jag har funderat på en TV-fri kväll, kanske man skulle kunna införa den av energiskäl och få andra intressanta bieffekter på köpet???)...