E621 och den hemlige kocken

För mig är det glada nyheter att kosthållschefen i kommunen där vi bor har börjat fundera på glutamaten (tillsatsämnet E 621) i maten. Hon har ju stora möjligheter att påverka vad barnen i skolorna och dagisarna får i sig. Och att hon och personalen läser "Den hemliga kocken" av Mats-Eric Nilsson, är ju som en dröm. (Enligt gårdagens tidning). Personligen så vänder jag och vrider på varje förpackning i matbutiken, för att undvika bland annat glutamaten, men det är ju tråkigt om barnen blir fullmatade med tillsatsämnen i skolan och på dagis i alla fall.
"Den hemlige kocken" borde förresten alla med lite självbevarelsedrift läsa! Förr tittade jag alltid noggrannast på kilopriset, men numera är det nog innehållsförteckningen som blir synad och varans ursprung. Prismedvetenheten har hamnat ner på tredje plats. Matkostnaderna försöker vi istället hålla nere med att verkligen se till att vi inte köper onödig mat/för mycket mat och att vi äter upp allt vi köper hem och gör lunchportioner och sånt. Och särskilt mycket färdigmat blir det inte heller längre, för innehållsförteckningarna är oftast ganska märkliga. Vatten (för att höja varans pris, eftersom den väger mera), smakförstärkare, konstgjorda aromer, färgämnen och förbättrande det ena och det andra och en massa andra konstiga ord som man knappast kan stava till...

Förr tyckte jag att det var lite stroppigt att vara så noga med vad man äter (om jag blir bjuden hos någon så äter jag nog det som bjuds utan att rynka på näsan även om det är färdigmat eller vad som helst), men de senaste åren har jag börjat tänka att det handlar om att se till att man äter sånt som är naturligt att äta och inte en massa underliga sörjor som livsmedelsindustrin har hittat på för att få ut så mycket vinst som möjligt ur matproduktionen. Lightprodukter har jag inte rört på minst fem år.

Helt basic, förstås.