Bara EN bil

Du borde börja blogga, sa min skrivande lillasyster mig redan för många månader sen. Jag berättade nämligen för henne om öden och äventyr jag och familjen hade råkat ut för i våra nyvaknade försök att leva så miljövänligt som möjligt. Då tyckte jag inte att det var någon särskilt bra idé - jag har fullt upp med att leva med tre barn och man och egnahemshus och katt och allt vad det kan vara, att dessutom sätta mig ner och skriva om det - bort det!

Men nu tänkte jag göra ett försök i alla fall. För vårt intresse för att försöka lämna så spår som möjligt efter oss på jordklotet har för länge sedan lämnat "byta ut glödlamporna mot energilampor"-stadiet. Nu behöver vi större utmaningar!

Efter säkert ett års lobbningar från min sida har min man också gått med på mitt förslag: Vi ska byta ut våra TVÅ bilar mot EN bil. Nu är det inte så att bussarna och metron susar förbi utanför vårt fönster, så det är inte lite större utmaning än så. Här vi bor går det typ fyra bussar i dygnet och fem personer ska till fem olika ställen varje morgon inom en radie på 3-10 km. Här ingår också fotbollsträningar, kompisar, jobbmöten på kvällarna, plötsligt insjuknande familjemedlemmar och allt möjligt annat. Vi har redan övat oss en tid, genom att låta den ena, större, mera bränsleförbrukande bilen stå i garaget, och så har hela eller delar av familjen packat in sig i bilen på morgonen och åkt iväg till destination efter destination. Samma procedur på eftermiddagen fast i motsatt riktning. Och så förhandlingar om vem som behöver bilen och när och hur göra om den ena måste vara längre på jobb och så vidare.
Vi har redan märkt en mycket trevlig bieffekt, min man och jag. Vi har plötsligt fått sammanlagt ca 2 x 15 minuter ostörd tid på tu man hand varje dag, när barnen är förda till sina respektive dagis och vi sitter tillsammans på väg till och från jobbet. Man hinner prata mycket på en halvtimme, åtminstone om man normalt är van att enda sättet att få en syl i vädret är att antingen överrösta barnaskaran eller använda något slags teckenspråk för att få fram budskapet till den andra. När ungarna tystnat för kvällen brukar det ju vara TV:n som har ordet (hmm... jag har funderat på en TV-fri kväll, kanske man skulle kunna införa den av energiskäl och få andra intressanta bieffekter på köpet???)...