Gjord för att gå sönder

I söndags kom det en dokumentär på ettan om som heter Hehkulamppuhuijaus eller kanske Light bulb conspiracy. Dokumentet handlade om att saker tillverkas i dag för att med akt och mening gå sönder efter ett tag. Detta för att hålla hjulen rullande och se till att alla fortsätter att köpa mera. Enligt programmet så började det med att en sammanslutning av glödlampstillverkare kom överens om att en glödlampa bara får ha en viss livslängd. Det var på 1920-talet och glödlamporna höll betydligt bättre än idag. Överenskommelsen var att de skulle få hålla max 1000 timmar. Det här hade öststaterna inte någon aning om och när Berlinmuren föll fanns det en firma i Östtyskland som tillverkade glödlampor som höll i 25000 timmar (om jag minns rätt). De visade lampan på en mässa, men den väckte ingen entusiasm, tvärt emot vad de hoppats. Fabriken lades ner sen.

Enligt programmet var glödlampan bara det första exemplet. Efter det har nästan alla tagit efter. Det finns till och med ett ord för fenomenet, nämligen "planned obsolecence", alltså en planerad, inbyggd egenskap hos den tillverkade varan, att den ska gå sönder efter en viss tid eller efter att den använts ett antal gånger. Programmet visade till exempel en gammal film där en bil blev bogserad med hjälp av ett par nylonstrumpbyxor, som bara höll och höll. Numera tillverkas ju inte nylonstrumpbyxor för att hålla. I programmet visade de också en lektion för blivande ingenjörer, där de fick lära sig - inte att tänka ut så bra lösningar som möjligt - utan att klara av att tänka ut lagom bra lösningar, såna som deras arbetsgivare ville ha. Alltså planera varor som bara höll en viss tid.

I programmet undersökte de också en printer som plötsligt hade slutat fungera. Enligt programmet så hade printern ett chip installerat som räknade antalet utprintade sidor och efter 25000 sidor slutade den fungera. Efter många om och men hade de hittat en rysk hemsida där man kunde ladda ner ett program gratis som nollade chipet. De testade, chipet blev tydligen nollat för printern började funka igen! Före detta hade ägaren till printern förresten gått runt till olika elektronikaffärer och frågat om de kunde reparera printern. Samtliga svarade att det inte lönade sig att reparera och rekommenderade en ny printer istället. Hur bekant låter inte det!

Programmets tes var att saker helt enkelt inte tillverkas för att hålla längre utan de tillverkas för att hålla en bestämd tid (ungefär så länge som garantin) och sen slutar de helt enkelt fungera på ett eller annat sätt, eller går sönder, blir sämre på ett eller annat sätt, för att man ska vilja byta ut dem till en nyare och bättre version. På något sätt verkar det här inte alls långsökt, för det är ju just precis så det går till för var och en av oss. Vem känner inte igen "Nyhet! NY! Nu med bättre xxx än någonsin, Nyare! NY! NY! NY! Jag har länge irriterat mig på varför saker inte håller och undrat varför tekniken är så dålig, så mycket som man ändå klarar av idag. Men det är ju helt med mening, för annars skulle inte vårt konsumtionssamhälle hållas på benen längre. Jag blir helt rabiat av sånt här!

Dessutom är det ju inte bara konsumtionen utan vad händer sen, men den kasserade printern och allt annat som man får rådet att byta ut? Jo, de skeppas till Afrika under täcknamnet "Second hand goods". Men med second hand borde man ju ändå mena något som fungerar. Det här skräpet fungerar ju inte. Tex i Ghana har de enorma problem med enorma områden fulla med elektroniskt skräp från Europa och USA, som har förts dit illegalt eller under falskt namn och förstört odlingsmark, vattendrag och bostadsområden. De som tillåter att skräpet förs in får säkert bra betalt för det (under bordet), men efter det handlar det om ren och skär miljökatastrof.

Jag äger en mobiltelefon, som jag köpte begagnad för ett par år sen när den fortfarande hade nästan två års garanti. Den funkade bra tills garantin gick ut, men sen tog batteriet plötsligt slut nästan genast. Jag köpte ett nytt batteri för telefonen var ju annars felfri och jag försäkrade mig om att det var ett äkta märkesbatteri, för att vara säker på att det skulle funka bra, men det hjälpte inte mycket. Jag har ändå fortsatt att ha kvar den här telefonen av principskäl - jag hade ju ändå satsat på ett nytt batteri. :) Nu har det gått ca ½-1 år sen jag köpte det nya batteriet och jag hade så smått börjat fundera på att skaffa ny telefon. Men nu blev jag riktigt, riktigt avtänd. Kanske min telefon också hade ett inprogrammerat bästföre datum? Det verkar ju inte som felet sitter i batteriet, eftersom ett nytt inte riktigt hjälpte upp problemet.

Programmet visas på yleareena.fi några dagar. Det är textat till finska och de talar engelska, franska, tyska och spanska.