Spelar det någon roll vad man äter?

Mat är den nya religionen, verkar det som. Aldrig har det talats och skrivits så mycket om mat som idag. Samtidigt bombaderas vi av matreklam i alla de former och mycket lanseras som nyttigt och viktigt för hälsan. Mat väcker starka känslor idag och många tycker sig veta hur man ska äta rätt och hur fel andra äter.

Några exempel: Många är upprörda över att man ens kan tänka sig att inte följa de officiella kostråden, med lämliga mängder fettfattigt kött och fisk, rikliga mängder kolhydrater i olika former, vegetabiliska fetter, bröd och mager mjölk, eller hur det nu går. Är det rätt? I Voi Hyvin nr 2/2011 är det 12 sidor äkta ekoval och den delen som handlar om mat är recept på helt vegetarisk mat, med mycket grönsaker och groddar och sädesslag. En riktig miljövän väljer bort köttet. Är det rätt? Nyligen har en föreläsare (Sten Sture Skalderman) som på Hälsans dag skulle berätta om hur han gick från dödsdom pga livsfarlig övervikt till frisk med hjälp av mat som innehöll mycket kött och fett stoppad av en miljöförening (Savetheplanet.ax), eftersom hans principer stred mot deras. Men han har ju fått livet tillbaka. Är det rätt? Familjen Kärnfrisk i Danmark har gått ut och berättat om hur deras liv förändrats på grund av skräpmaten som de lämnat bort och det andra de börjat äta i stället och provocerat många. Kostdoktorn jobbar hårt för ändrade kostvanor. Är det rätt? Varje dag får vi höra om fabrikstillverkad mat, som Becell och Actimell och allt vad de heter som ska främja vår hälsa. Är det rätt? För att inte tala om snabbmatskedjorna som går ut med budskapet om hur bra deras mat i själva verket är och inte fet alls osv. Är det rätt?

Kan en miljövän äta kött och smör överhuvudtaget? Eller borde en miljövän hålla sig till vegetarisk mat? Borde alla lita på de officiella kostråden och inte experimentera sig fram? Är socker farligt? Varför är det så många som är överviktiga och mår dåligt nuförtiden? Kan maten ha något med saken att göra? Vad ska man tro på? Det lär vara så att folk läser fler kokböcker och matböcker än någonsin men lagar mindre mat än någonsin. Och ovissheten är stor.

Jag har haft två utgångslägen: 1) Jag har aktivt försökt ta in miljöaspekten i mina vardagsval de senaste åren. 2) Jag har aldrig haft problem med övervikt eller hållit på med olika dieter, räknat kalorier eller bantat. Aldrig någonsin. Jag är egentligen helt ointresserad av dieter, åtminstone ur kalorisynvinkel eller viktsynvikel så det har inte styrt mina val.

Men i takt med att jag försökt börja köpa och äta mat som är så miljövänlig som möjligt har jag ju efter hand tagit reda på mer och mer om vad konventionell mat egentligen innehåller (se tex Den hemlige kocken) och vad den kan göra med kroppen. Efter hand har det också gått upp för mig hur mycket man kan påverka sin egen hälsa genom vad man äter eller låter bli att äta (även om det finns många andra faktorer som också påverkar). Efter hand har jag också börjat laga mer och mer mat själv, eftersom den färdiga eller halvfärdiga maten inte har uppfyllt mina krav på bra och ekologisk mat, tex på grund av tillsatsämnen, sötningsmedel osv. Så på sätt och vis har jag ju satt upp regler, inte så mycket på vad jag inte "får" äta utan vad jag inte "vill" äta.

Ifjol började jag läsa en bok som heter "Restoring Your Digestive Health" av Jordan Rubin. I och med den boken började vi så småning om fatta att den sjukdom som min man lidit av redan långt innan vi träffades går att påverka med matvanor. Tvärt emot vad alla läkare och sjukskötare och näringsterapeuter han träffat hittills har påstått. De har sagt åt honom att han kan fortsätta att äta "som vanligt".

Rubin är en av USA:s mest kända och kunniga förespråkare för naturlig mat, medicine doktor och själv f.d. "obotligt" sjuk, som skriver om hur man kan påverka sin hälsa genom mat och andra levnadsvanor. Jag har tidigare skrivit om en annan bok som han är författare till. Vad sa han? Lämna bort färdig mat, skräpmat, industritillverkat godis, kakor, kex, fetter som innehåller för mycket omega 6 i förhållande till omega 3 (tex palmolja, solrosolja som är de vanligaste oljorna i industrimat), socker och särskilt de snabba kolhydraterna (tex vetemjöl, många sädesslag, pasta, stärkelse, majs och potatis) och välj istället ekologiska grönsaker (de flesta), ekologiskt producerat kött eller vilt, fet fisk (vild) och eko ägg och väl valda ekologiska frukter och mycket bär och nötter (för dem som tål) och se till att man får i sig tillräckligt med livsnödvändiga fetter, men inte vilka som helst utan såna med mycket omega 3 för att omega 3/6 balansen ska vara jämn. En ojämn balans och för mycket snabba kolhydrater leder till hudsjukdomar, tarmsjukdomar, inflammationer, diabetes, övervikt, karies och alla möjliga andra västerländska sjukdomar. Han menade också att mjölkprodukter är sånt som många inte klarar av och som kan påverka en negativt. Och han avrådde med många argument för att försöka äta helt vegetarisk eller vegan kost. Bara sådär kort en lekmans sammanfattning av en enormt ingående bok. Och obs, nu talar jag alltså om kostråd för personer som inte är friska.

Okej, jag hade läst boken och vi hade nu eventuellt ett receptet för ett gott liv, men inte var det så enkelt. Hur gör man i praktiken? De flesta av våra ändrade matvanor pga miljöskäl var helt i linje med denna bok, men nu behövde vi ta allt ett steg längre. Sockret, i form av kex och frukostflingor och sånt, till exempel, skulle bort. Men hur gör man om man? Lunchen/Middagen gick helt bra, men vad ska man då äta till frukost, mellanmål och kvällsmat??? Googla, googla, googla.

Det var så jag kom i kontakt med det som brukar kallas för LCHF här i Norden, eller lågkolhydratkost. Jag märkte att alla deras tankar och recept egentligen väldigt långt gick ut på samma sak, som Rubins tankar, men med några skillnader. Förutom att väldigt många recept innehåller mycket mjölkprodukter så rekommenderar inte heller griskött, men är inte alls så strikt med frukt och grönsaker som lågkolhydratkosten. Han fokuserar inte heller lika mycket på kolhydrater som LCHF, utan framför allt på matens kvalitet. Med dessa reservationer så kan många LCHF recept vara riktigt användbara.

Okej, Rubins råd i bakhuvudet och LCHF-recepten framför mig, kombinerat med miljömedvetenhet (många inom LCHF rekommenderar också ekologisk mat, eftersom den är mest hälsosam och tillsatsfri, men många andra bryr sig väldigt lite om miljöfrågor) och sen var det bara att pröva på vår egen version. Jag trodde inte att jag skulle behöva sån här mat, men jag bestämde mig för att pröva för att vara som ett moraliskt stöd för

min man, som behövde se över sina matvanor på flera områden, trots ekologisk lunch och middag. Vad hände? Hur han reagerat är en historia, som han får berätta eller inte berätta själv. Det handlar om mycket allvarligare saker för honom än det jag skriver om mig själv. Han är en skeptiker, som vill se en längre tid först om det funkar innan han ropar hej. Här kommer bara mina iakttagelser hos mig själv. Men så mycket kan jag säga att vi är så positivt överraskade att vi har bestämt oss för att det här är en livsstil, som vi integrerar med vår ekologiska mat, inte en tillfällig grej eller en "diet". Ingen av oss äter så här för att banta, tex.

Jag som aldrig har känt mig sjuk, insåg att jag plötsligt började må fantastiskt bra när jag började äta mindre (snabba) kolhydrater. Jag FATTADE liksom plötsligt hur min kropp fungerar och plötsligt klarade jag av att sluta äta socker (godis) som jag aldrig hade trott att jag skulle göra.

De kilon som samlats kring höfterna, ett kg per år sen yngsta barnet föddes var plötsligt borta. Nu vet jag hur jag ska hålla dem borta.

Fast för mig var det inte viktigast.

Hela mitt liv har jag haft problem med fallande blodsocker, jag blev svag, irriterad och kunde inte tänka på annat än mat tills jag har fått något i mig och har inte klarat mig utan mer än några timmar i gången utan att riskera att få huvudvärk om jag inte äter. Jag minns att jag hade det som liten också. Nu är problemet borta! Jag har lärt känna min kropp och vet vad jag ska äta för att inte bli hungrig för fort eller få huvudvärk. Fantastiskt! Jag som trodde att det var något som jag vara var tvungen att leva med och nu kan jag styra det helt och hållet själv, när jag förstått mekanismerna.

Ända sen tonåren har jag haft problem med min hy. Problemen är borta, föutom ärren då, som inte går att äta bort. Men nu vet jag att om jag äter för mycket kolhydrater, särskilt i form av socker och vetemjöl, så kommer problemen tillbaka som ett brev på posten följande dag.

Ser jag reklam för något "gott" så känner jag inte längre mig sugen på det. Jag behöver inte längre godis och socker och sött för att känna mig tillfredsställd. Jag står inte längre under marknadens makt och kan inte längre bli styrd av vad reklammakarna tycker att jag ska äta. Och det är lätt att leva enligt devisen "Ät inget som de gör reklam för på TV". Den mat som vi äter nu är sånt som ingen gör sig besvär med att göra reklam för, nästan bara basvaror. Bara det redan är miljövänligt i sig, särkskilt med tanke på de senaste rönen om att också godis och chips och sånt belastar miljön väldigt mycket.

Men det är väldigt provocerande att säga att man inte längre äter som folk i allmänhet. Att man inte längre vill och behöver vara en del av stressmats- och sockerkulturen och att man känner sig nöjd med det. Familjen Kärnfrisk har tydligen provocerat många även om de är levande bevis på att det de säger är sant. Frågar man mig så svarar jag såhär: Jag tror på vartenda ord de säger, skräpmat, snabbmat, färdigmat, chips, godis, vitt mjöl och mjölk (för den som inte tål det), för stora mängder kolhydrater i olika former, det får människor att må väldigt dåligt. Det enda jag känner mig skeptisk till i deras matvanor är sojamjölken, som jag anser är ett livsmedel som man inte vet tillräckligt om. Livsmedelsindustrin har drivit vår matkultur så långt från det naturliga att det har börjat få riktigt allvarliga följder. Självklart finns det sjukdomar, sydrom och besvär som inte kan botas med bra mat, men varför fortsätta leva med en massa problem som man inte behöver ha, de som går att få bort?

Vad har det här med miljön att göra då? Varför blir vissa miljövänner provocerade också? Jo, på grund av köttet. Men det beror ju på hur man äter om det är bra eller dåligt för miljön. Här har jag skrivit om kött och naturbete. Jag anser att tex överkonsumtion av mat av alla de slag är ett hot mot miljön. Då kan man överkonsumera vad som helst och inte känna att man har koll på något längre, som personerna i nuvarande Familjen Kärnfrisk gjorde förr. När de fick koll på sina matvanor blev de friskare, mindre deprimerade och deras pojke blev av med sina autistiska symtom (de säger inte att alla blir det) och då fick de energi över att sluta stressa (jag tror förresten att dålig mat också kan stressa en) och börja leva ett långsammare och bättre liv på många andra sätt. Mycket provocerande för den som är mitt i smeten.

Säger jag att jag har rätt och vegetarianer och förespråkare för den traditionella kostcirkeln och såna som vill njuta av allt gott i livet har fel? Nej, det finns många vegetarianer som känner att det är precis rätt för dem och det är ju bra för miljön också. Det är bra för dem, men inte något tex jag klarar. Kostcirkeln är också bra för många. Vilken mat som helst, bara man själv trivs med den och sig själv och kan njuta av den. Strikt LCHF är inte nödvändig för friska människor och strikt LCHF kan också hamna i fel dike. Alla behöver inte vara superstrikta i sina matvanor, för vi reagerar olika på olika saker och mår bra och dåligt av olika saker. Och man måste absolut tillåta sig att njuta av mat! Men skräpmat, vetemjöl och socker tror jag faktiskt inte är bra för någon. Och naturlig mat är bra för alla , vågar jag påstå. Om man är frisk, normalviktig, inte har några som helst hudproblem, inte förhöjt blodtryck, inga bilringar som stör, ingen blodsockerfall, ingen diabetes, inga hjärt- och kärlproblem, inga hormonproblem, har lätt att få barn och inga tendenser till depression och inte tror att man kommer att få problem med åldern, då hör man till de lyckliga som kan äta hur som helst. För resten av oss kan det löna sig att fundera lite extra vad man stoppar i sig, för det har betydelse.