En värdig begravning

Idag går denna blogg i graven. Det är dags nu att avsluta. Jag har gillat att skriva här och framför allt har jag gillat att fundera på ekologiska frågor. Det kommer jag självklart att fortsätta med, men just nu finns det varken tid eller kraft att blogga.

Tack till dig som läst och/eller kommenterat här!

Miljöpåverkan

Idag på nya jobbet upptäckte jag att datorn har en inställning där den räknar hur mycket man printar ut och hur stor miljöpåverkan den har.

Sånt tycker jag om. Det får en att tänka till och inte printa något i onödan. Inställningarna är för övrigt på svartvita dubbelsidiga automatiskt. Det gillar jag också. På mitt förra jobb krånglade jag hela tiden med inställningarna, för jag ville printa svartvita, tvåsidiga, men för det mesta kom det ensidiga i färg.

Jag har printat ut ett tredjedels träd. Förhoppningsvis minskar printandet nu, det blev mycket i början när det var så mycket faktadokument som jag behövde...

Miljö påverkan

Träd	0,317% av ett träd sedan 2011-aug-19
Koldioxid	1,1 kg av koldioxid sedan 2011-aug-19
Energi	Likvärdigt till att köra en 60W glödlampa i 72,2 timmar

Framtidens kök?

Nygammalt kök i förra inlägget. Här är ett riktigt nytt tänk, ett kök där man kan tillvara allting, återanvända organiskt material, vatten som rinner ner i diskhon tas tillvara, renas och används i diskmaskinen, oorganiskt material pressas ihop för att ta så lite plats som möjligt när det förs till återvinning. Där finns inbyggd kompost och odling och lite vad som helst.

Härligt med lite nytänk!

Läs mera på Ekokook!

Ett skafferi och något inglasat

Vi besökte som vanligt bostadsmässan i somras, men jag bloggade inte något om den då.
Nu tänkte jag ändå skriva om ett av husen, som hade några nygamla lösningar som jag gärna skulle vilja ha.

Inglasad terass/växthus som man kom till direkt från köket. Bara att gå och plocka färska örter till maten...

Inbyggd förvaring i köket för papper, glas och flaskor och annat som kan återvinnas.

Den här bilden är inte lyckad, men här ser man i alla fall utgången till växthuset och dörröppningen till skafferiet.

Tre grejer som fattas i vårt hus och som jag bara kan drömma om för tillfället...

Säsongsmat

Leo har tipsat om sin sajt Säsongsmat. Där finns kartor och bilder över vilken mat som är i säsong för tillfället och en del recept. Man kan skriva in datum och klicka om man bor i norra eller södra Sverige eller Finland. Praktiskt! Gå in och titta på

Säsongsmat

Mera svamp...

Idag var jag ute i svampskogen igen. Det är så roligt nu, så hade jag inte jobb och familj så skulle jag säkert tillbringa den mesta tiden där! :)

Idag resulterade skörden i svamppaj, svampstuvning och svampsallad. Jag är så stolt, för jag hittade tio olika sorters svampar. Och jag tror faktiskt inte att någon behöver magpumpas.

Svamppajen är förstås gjord utan vetemjöl, med bovetemjöl och lite kokosmjöl, smör och ost.

Idag har jag varit ute i svampskogen med min "privatlärare" för andra gången. Hur kul som helst att lära sig mera när man verkligen vill!

Mellan första och andra "lektionen" har jag skaffat en liten svampbok att ha med. Jag råkade hitta en med bra bilder, bra beskrivningar och bra scheman på loppis. Den var på finska, men det fanns en förteckning över alla namn på svenska också, så den fick duga för tillfället. Kanske jag behöver en mera avancerad senare, men nu just nu funkar den bra.

Jag har också varit ute på självstudier i skogen ett par gånger. En gång hade jag med dottern också, men hon konstaterade snabbt att jag måste ta flera svamplektioner, för jag plockade ju knappt en enda svamp av dem hon hittade åt mig. Hon hittade till och med svampar som hon var helt säker på att mommo hade plockat (men jag inte vågade plocka). Kanske hon blir än bättre svampplockare än jag så småning om... (men då är det bättre att hon går ut i skogen med mommo och inte med mig, förstås).

Min "lärare" skänkte hela skörden till mig, så det blev svampstuvning till kvällsmat och en svampsallad ska jag försöka få till också.

Fattar inte att jag inte har lärt mig något om svamp tidigare! :)

Säsongsmat för dummies

Det där med att äta enligt säsong har tidigare varit ett mysterium för mig - hur vet man vad som är i säsong när butikerna är fulla med samma mat året runt (och man inte lyssnat på sin mamma)? Jag kan inte säga att jag är någon expert nuförtiden, men några små hållhakar för dummies har jag ändå lärt mig och jag jobbar på att lära mig mera.

Det första man kan göra är att tex gå in och läsa Marthas matkorg. (Detta är inget dummiestips utan högre vetenskap!) Där tipsar de om säsongmat för de fyra årstiderna. Bara att läsa och memorera och komma ihåg det när man är och handlar också.

Sen har jag kommit på ett annat knep (det här är mitt dummies-tips då). Om man har en välsorterad mataffär där man brukar gå och handla och man vet att affären är välsorterad när det gäller ekomat också så kan man handla enligt principen ekologiskt, nära och prismässigt överkomligt (i jämförelse med andra ekoprodukter, inte i första hand konventionellt odlad mat då). När det inte finns inhemska ekoprodukter att tillgå (eller när de är svindyra och pyttesmå) där så är de helt enkelt inte i säsong. Tidigare gick jag över till konventionellt odlade eller ekoprodukter från Sydeuropa då de inhemska "plötsligt" tog slut, men nu har jag äntligen fattat varför de inte finns i affärerna just då.

Sen har jag också läst en jättebra odlingsbok som heter Den lättskötta köksträdgården av Clare Matthews. Ingenting för erfarna trädgårdsodlare eller folk som är uppvuxna på landet men riktigt, riktigt bra för nybörjare och såna som ännu lider av sviterna av att ha vuxit upp i ett höghus. Den börjar verkligen från A och det är ju skönt om man inte vet så mycket. Sen är det bara att göra som det står i boken och så har man mat för hela sommar- och höstsäsongen och lite in på vintern också. Eller så inte... Jag lånade boken på biblioteket, men jag tror faktiskt jag ska investera i en egen till våren.

Okej, nu när jag har avslöjat hur nyhjälplös jag varit så kan jag ju också berätta att när jag börjat fatta det här med säsong så har jag också börjat inse vilken rikedom det är. Det är ju allra godast, miljövänligast och hälsosammast att hålla sig till säsongens råvaror. Då får man variation under året (fast man först kanske tänker att det är tvärt om), man får dessutom längta lite det som inte är i säsong och då smakar det SÅ gott sen när man äntligen får det igen.

I Vasa har jag hittat en affär där det här funkar ganska bra, det där säsongstipset för dummies, nämligen Prisma. De tar in väldigt mycket ekologiska grönsaker. Och visst köper vi frukt och annat som inte är närproducerad, men då brukar jag ändå försöka vänta på det som är i säsong i Sydeuropa/Nordafrika och inte kommer från Nya Zeeland eller Argentina eller någon annastans på andra sidan jordklotet. Nu under vår egen frukt- och bärsäsong är det ändå onödigt att köpa så mycket frukt från andra länder.

Nu ska jag gå ut och plocka ett kallt, saftigt äpple från trädet!

Matslöseriet

I måndags kom det en dokumentär om hur mycket mat som bara kastas fast den skulle gå riktigt bra att äta fortfarande. Det sker i hela kedjan, producenterna tvingas kasta sådant som inte duger åt uppköparna (tex för krokiga gurkor, för stora potatisar, bananer med fel form). Uppköparna kastar sådant som inte klarar transporterna (tex om ett par apelsiner i en hel låda börjar ruttna så kastar man hela lådan, eller fisk som inte blir uppköpt samma dag), köpmännen kastar mat som börjar närma sig "bäst före"-datum eller som inte ser perfekta ut och ratats och till sist kastar slutkonsumenten maten som klarat sig undan hela långa kedjan och kommit ända hem till någon för att man inte vill ha den, för att man köpt för mycket eller inte är sugen längre. Enligt dokumentet skulle man kunna lösa världens hungerproblem med den mat som kastas. Det är ett enormt slöseri, som dessutom kräver massor med naturresurser. Värst känns det med tex massproducerad frukt (tex bananer) som odlats på områden där lokalbefolkningen tidigare odlat mat för sin försörjning och nu lider av hunger, undernäring och fattigdom. Allt för att bananerna ska kunna åka jorden runt och slutligen hamna i ett avfallskärl i västvärlden.

Programmet heter Arvokas ja herkullinen jäte på finska.

Min egen analys av programmet var att producenterna säger att de inte kan göra något, för uppköparna styr. Uppköparna säger att de inte kan göra något, för köpmännen kräver att det ska vara såhär. Köpmännen säger att de inte kan göra något, för om de inte kastar bort det gamla och har hyllorna fulla med färsk och vacker mat från morgon till kväll så väljer kunderna en annan affär. Kunderna säger att de bara köper det som finns i affären, de kan väl inte göra något åt saken.

Vad kan DU och JAG göra åt det här?

Yle Areena sänder programmet ännu i 26 dagar från och med idag. Klicka på Yle Areena

Miljövänlig(are) TV

Med anledning av att stativet till vår TV plötsligt bara brakade ihop och sa upp kontrakten så fick min man anledning att börja titta på nya TV-apparater. Nu ska vi inte köpa någon ny, utan förstås fixa den nuvarande med en reservdel som vi har beställt. Den kostar inte mer än 30 € vilket är förvånande i sig. Själva delen kostar väl knappast mer än några cent att tillverka, men att besvärlighetstillägget inte är mer än några tior är ju positivt. Reservdelar brukar ju kosta nästan hur mycket som helst eller inte finnas att tillgå. Ingen föreslog helller att vi ska köpa ny TV istället. Det är ju också positivt. I och för sig funkar själva TV:n utmärkt ännu, där den står lutad mot väggen, men erfarenheterna av reparatörer och reservdelsdistributörer har ju inte varit särskilt positiv hittills. Fattas bara annat förresten. Denna TV är bara två år gammal. Som jag skrev här så fick vi en ny TV på garantin för ca två år sen, eftersom den gamla (som inte var gammal utan mindre än två år) slutade fungera och de inte lyckads uppbåda den nödvändiga reservdelen). Är det här det berömnda inbyggda åldrandet, som finns i moderna TV-apparater? Är det så att en TV av en eller annan orsak börjar krångla efter ca 2 år, för att ge hugade köpare en "giltig" orsak att gå och skaffa en ny? Man behöver ju inte ens ha dåligt samvete, för den har ju faktiskt gått sönder!?!

Nu har jag lagt in veto gällande köp av nya TV-apparater, men om någon faktiskt skulle behöva en ny så har Philips nu en TV som har klassats som Europas mest miljövänliga. I dagens läge är det kanske inte SÅ svårt att få den utmärkelsen, de flesta ägnar ju inte miljövänligheten särskilt mycket omtanke. Det brukar vara bruksanvisning i returpapper typ. Min man har till och med varit till Ecosto och tittat på den. Philips Econova heter den och kostar där ca 800 €. Där har de tänkt på att återvinna, använda så lite material som möjligt, sänka strömförbrukningen så mycket som möjligt och så går fjärrkontrollen på solenergi. Inte så tokigt.

Hoppas bara jag kan stå emot övertalningskampanjen som jag känner att min man startat. För att behålla den gamla tv:n är ju ändå alla gånger bättre ur miljösynvinkel än att köpa en ny, hur miljövänlig den en är. Eller hur?

Svamp!

I år har jag bestämt mig för att lära mig något om svamp. Utgångsläget är att jag känner till två svampar, kantarell och röd flugsvamp. Kantareller har jag ibland lyckats hitta och röda flugsvampar brukar jag klara av att inte plocka. Och förresten, Karljohan lärde jag mig att rita när jag gick på lågstadiet. Någon prototyp av den bilden har jag dock aldrig sett i skogen. Ungefär så långt har mina svampkunskaper nått.

Igår fick jag min första privatlektion i svampplockning av en vän. Tack för det, M! Vår skörd blev inte så riklig, för vi konstaterade att det var för torrt och så hade vi kanske inte riktigt lokalkännedom heller. Men jag tror i alla fall att jag lärde mig något. Min första svamp får bli Karljohan. Karljohan kan se ut på många sätt beroende på om den är stor eller liten. Men den ska ha en brun hatt, vara gul och småsporig undertill och ha en tjock fot med vita nätstrumpor på. Strumpeband har den också, om den är lite större, annars sitter det fast i hatten ännu. Och man ska inte förväxla den med illvilliga kopior med svarta nätstrumpor på. Och så ska man gå ut i skogen i rätt tid, efter regn, för annars är risken stor att någon annan hinner före (våra vänner maskarna). Blev det ungefär rätt så?

Jag ska skaffa en svampbok och börja gå ut i skogen och titta vad jag hittar. För jag har inte ens noterat svamparna som något potentiellt ätbart hittills. Idag när jag var ute och sprang i skogen (jo, till skeptikerna, som inte tror att jag har fortsatt springa efter mitt första inlägg så kan jag säga att det har jag visst det!) så såg jag i förbifarten att där faktiskt växte svampar!

Min "privatlärare" berättade att hon hade gått in för att lära sig en svamp i året. Jag tror jag ska satsa på två i året, eftersom jag börjar betydligt senare i livet än hon. :)

Äntligen har ekokycklingarna kommit!

De första ekologiska kycklingarna har anlänt till en gård utanför Tammerfors. Hittills har det inte gått att få ekologiskt kycklingkött från Finland, men kanske det är möjligt i en snar framtid. Åtminstone Tammerforsborna kan så småningom börja se fram emot ekokyckling i en butik. Kanske Ekosoppi så småningom kunde ta den till Vasa också...

Läs mera här (på finska).

Älvtorget

Idag har jag varit på Älvtorget. Det är Ekotanterna mfl som ordnat marknad med lokalt producerade och ekologiska varor. Så roligt med såna initiativ. Jag köpte grönsaker, fisk, fårkorv, hemmagjort läppbalsam och så ett par handskar gjorda av älgskinn från en älg som är skjuten här i skogarna. Tala om lokalt! Skinnet hade tagit en sväng till Karleby och blivit handskar där. Och priset var nästan pinsamt lågt. Min man ska följa med nästa gång och köpa egna handskar. Hoppas de finns till salu då också. Nästa Älvtorg ordnas om en knapp månad den 10.09.2011.

Jackpot Organic

Visste du att man kan köpa Jackpot Organic kläder på nätet också? Priserna verkar vara lite lägre än om man köper i affären i Vasa i alla fall. Själv föredrar jag att prova kläderna i verkligheten först, men om man hittar något som man vet att man passar i så är det här ett bra tips. Jag tycker att Jackpot har bra kläder, som håller länge. Dessutom har de andrahandsvärde, tex om man vill sälja vidare på Huutonet när man inte själv vill ha dem längre.

Gräsbetat

Tidigare i sommar var jag och köpte kött från Björkö Högland. Deras highlandkor går ute den mesta tiden av året och betar gräs och håller landskapet öppet. På det viset gör det det möjligt för andra växter och insekter att trivas, som inte skulle göra det i ett igenvuxet landskap och då behöver de inte mycket övrigt foder. Deras kött är alltså miljövänligt och gott, förstås.

Den här gången tog jag bara malet kött och några file'bitar, men nästa gång de slaktar så tänkte jag försöka mig på lite lever och kött med ben också, att koka egen buljong på.

Ekologiska resor

Det här hade varit roligt att hitta innan vi åkte på vår sommarresa, men det kommer väl flera tillfällen. ECEAT har listat resmål i Finland som är miljövänliga och så här skriver de om sig själva:

ECEAT-nätverket (European Centre for Ecological and Agricultural Tourism) grundades för att främja och utveckla ekologisk turism, ekologisk odling och naturskydd. Vi vill även medverka i bevarandet av naturens mångfald samt stärkandet av lokalkulturer och landsbygdens självständiga levnadsvillkor. Även miljöfostran är viktig för oss.

Här hittar du deras hemisida: ECEAT Finland

Vi stannade faktiskt till vid ett av resmålen som finns nämnt här under vår sommarresa till släkt och vänner, nämligen Frantsilan kehäkukka. Vi var bara till deras gårdsbutik, inte till själva örtaodlingen, men de hade en liten örtagård vid huset. Där tänkte jag att jag också skulle vilja ha en liten örtodling (med betoning på liten jämfört med deras).

Undrar sa flundran...

Fisk och jag har fortfarande lite svårt att veta var vi har varandra. Inte så att jag inte tycker om fisk, jag tycker väldigt mycket om fisk. Men jag har alltid lika svårt att veta om och vad jag ska köpa för fisk när jag står där vid fiskdisken. Och ibland när jag vet vad som skulle vara bra så känns den så enormt dyr, så jag låter den ligga kvar i alla fall. Sen kommer det än larmrapporter om vilken fisk man ska äta och vilken man inte ska äta och ibland är det experter som säger att larmrapporterna är överdrivna och att man mår bättre av att äta fisken än att låta bli. Och sen finns det ju väldigt nyttig fisk, enligt många hälsoexperter, men fångas den då på ett hållbart sätt? Och hur är det med den odlade fisken, är den inte en ordentlig miljöbov och dessutom inte lika hälsosam som den vilda?

Försök få ihop nyttigt, hållbart och ekonomiskt och du har ett riktigt pussel!

Vi börjar med hållbart fångad fisk:

Jag har printat ut WWF:s fiskguide och har den i plånboken (den finns på www:s hemsidor, ofta glömmer jag att jag har den). Där står det vilken fisk man ska föredra, överväga noga om man köper och vilken man ska undvika helt. Bra fisk är tex. abborre, anjovis (av skarpsill), braxen, gädda, gös, lake, mört, siklöja, sej, strömming och torsk och MSC-märkta fiskar. Mindre bra är tex odlad norsk lax och vild lax, makrill, regnbågsforell, röding, tonfisk (vissa sorter) och många fler. Och såna som man ska unvika helt är tex. odlad lax och regnbågsforell från Chile och Turkiet, rödspätta, tilapia, vild öring och många fler.

Sen är det frågan om vad som är extra hälsosamt:

Där beror det ju på vem man lyssnar på förstås. Jag lyssnar på dem som säger att

fet fisk som lax, makrill, strömming, tonfisk och sardiner är den bästa att äta. Därmed inte sagt att andra fiskar inte skulle vara bra också.

Och sen ännu vilken fisk man sist och slutligen har råd med! Det varierar med dagspriset, men sällan är de allra billigast bäst varken ur hälso- eller miljösynvinkel.

Jag har hittat ett par säkra kort, eller ja, mindre osäkra, kanske. Strömming är den ena. MSC-märkt tonfisk är den andra. Strömmingen är ju oftast billig, inte utrotningshotad enligt WWF och hälsosam ska den ju vara också. Om man inte är rädd för larmrapporterna från Östersjön, det vill säga. MSC-märkt (www.msc.org Marine Stewardship Counsil garanterar att fisken är fångad på ett ekologiskt hållbart sätt) tonfisk borde fylla kraven för hållbart fångad fisk. Den är visserligen den allra dyraste av alla tonfiskar som finns, men inte så dyr att man inte skulle ha råd om man vill. Förrän jag hittade den MSC-märkta tonfisken hade vi inte ätit tonfisk på länge. Dessutom finns det vissa sillburkar som är MSC-märkta, liksom djupfrysta sejfileer. Och till barnens stora glädje har jag hittat MSC-märkta fiskpinnar. De kunde inte tro sina ögon, för hos oss har det inte serverats fiskpinnar så länge de kan minnas. De hade till och med slutat fråga efter fiskpinnar. Jag smakade lite och de var riktigt goda, för att vara fiskpinnar, men jag hoppar ändå över dem, eftersom paneringen innehåller vetemjöl. I Vasa tycker jag att Prisma är bäst på MSC-märkt fisk.

Men när jag ska köpa färsk fisk så står jag fortfarande där som åsnan mellan två hötappar. Ibland blir det lax, för det tycker vi alla att är den godaste fisk som finns. Och så ska den ju vara så nyttig också. Vad gör man? Till min glädje läste jag i VBL den 7.8.11 att det utöver MSC-märkningen ska komma en ASC-märkning (Aquaculture Stewardship Counsil) som ska miljömärka fiskodlingarna. Bland annat laxen kan komma ifråga, stod det.

Synd att också fiskandet har blivit en rovdrift där man inte längre vet vad som är rätt och vad som är fel...

Bär, bär, bär

Idag kom svärfar hit med 40 liter bär! Härligt! Blåbär, hallon, röda vinbär och svarta vinbär, som jag nu har fryst in. Själv har jag också plockat hallon och blåbär i år och vinbär också och dessutom köpt jordgubbar, så vi borde klara det kommande årets frukostar nu!

Tre gånger är väl en vana?!?

Den här veckan har jag gjort något som jag aldrig, upprepar, aldrig, har gjort förut. Om det är något område där jag i praktiken är helt analfabet, så är det inom sport och idrott. Värsta ämnet i skolan i tiderna... Okej, nyttomotion gillar jag. Jag går eller cyklar gärna om jag har ett mål, som att komma hem från jobbet till exempel och jag hoppar på studsmattan med barnen. Men jag har inte varit i närheten av ett gym sen några obligatoriska besök under gymnasiet. Och jag har definitivt inte sprungit en meter. Min man sa att han vet bara två personer som han aldrig sett springa. Den ena är jag och den andra är bilskolläraren i Jurva. En tvivelaktig ära, minst sagt, att tillhöra denna exklusiva skara. Men nu har det blivit ändring på saken! Jag var plötsligt mentalt redo för att tänka annorlunda. Jag, som såg mig själv som en som inte kan springa började ändra mina tankebanor och inse att jag har en mental spärr som säger att jag inte kan göra det, inget annat. Jag är varken sjuk eller överviktig, så det borde gå. Orsakerna till att jag kunde tänka annorlunda är tre: För det första hade jag börjat fundera på hur jag ska upprätthålla min kondition nu när vi har skaffat en till bil och jag mera sällan kommer att cykla till och/eller från nya jobbet eller gå från ett ställe till ett annat i avsaknad av bil. För det andra råkade jag se en amerikansk realitysåpa hos min svärfar (som har på TV:n mest hela tiden) som jag fastnade i och fortsatte att titta på hemma. (!) Den handlade om fem överviktiga väninnor som ändrade sina matvanor helt och började träna för triathlon (cykla, löpa och simma) och klarade det på 120 dagar. Klarade de det så måste ju jag också, eftersom de verkligen fick börja på minus. För det tredje - och avgörande - så kom min syster springande till oss 20 km nu i sommar, hon som i likhet med mig aldrig tidigare sprungit något (förrän detta år). Så jag fick definitivt avfärda det där med att det skulle vara släktfel att inte kunna springa. Jag förberedde mig mentalt några dagar efter hennes besök och sen tog jag på mig mina inte så nya, men dock välbehållna och mycket sparsamt använda springskor och gav mig ut. Min syster hade tipsat att man ska springa så långsamt som man behöver i sin alldeles egna takt och då går det. Och det gick! Redan på första försöket klarade jag att springa tre km utan paus. Jag var överlycklig! Nu har jag varit ute och sprungit ytterligare två gånger, båda gångerna fem km utan paus. Tre gånger är väl redan en vana?!? Och särskilt nu, när jag skriver om det här, så kan jag ju inte sluta, eller hur?

(Men under vilken kategori ska jag sätta det här inlägget riktigt, har ju inga passliga??)

Roliga saker drar lite energi

Ett mångårigt projekt som leds av en israelisk-amerikans psykolog (Daniel Kahneman) undersöker vad 900 yrkesarbetande amerikanska kvinnor använder sin tid till och vad de tycker att är roligast. Ett slående biresultat av undersökningen är att man kunnat konstatera att det finns ett ungefärligt samband mellan hur rolig en aktivitet är och dess förbrukning av elektricitet och oljeprodukter.

JU ROLIGARE - DESTO ENERGISNÅLARE!

De fem roligaste aktiviteterna enligt kvinnorna i undersökningen var att ha sex, umgås, koppla av, äta och motionera.

Källa: Forskning & Framsteg 5/2010

Bilbekännelser

Jag började ju den här bloggen med att berätta att vi hade gjort oss av med våra två bilar och numera bara hade en bil. Det har gått bra i över två år och skulle säkert har gjort det i fortsättningen också, om alla överiga faktorer hade varit konstanta. Men nu fick jag då för mig att byta jobb och nu funkar det inte längre med bara en bil.

Vi har funderat på alla alternativ som vi kunnat komma på, men inte hittat något realistiskt som skulle funka hela året runt, också i novembermörkret och januarisnöstormen. Det går typ två bussar om dagen till och från detta jordens centrum där vi bor och de går antingen till kommuncentrum eller in till stan, inte dit där mitt nya jobb finns. Mitt nya jobb ligger 12 km från oss, inte ens i närheten av min mans jobb och mina nya arbetstider kommer inte att kunna synkas med min mans på samma sätt som hittills. Så hurtig är jag inte att jag skulle vara beredd att cykla 24 km om dagen under vintern. Så modig är jag inte att jag skulle vara beredd att köra scooter under vintern.

Så det är med viss sorg som jag konstaterar att det står två bilar även på vår gård igen. Visserligen har vi hittat en liten bil med låg förbrukning och låga utsläpp, men "låg" är ju ett relativt mått.

Sjukt med mediciner

Åh, vad jag blir trött på att läsa om område efter område där människor och miljö offras på pengarnas heliga altare! Det enda som räknas är att det är billigt att producera och köpa.

Jag har just läst i Forskning& Framsteg nr 6/2010 om hur fabriker i låglöneländer tillverkar allt mer av de mediciner som inte är skyddade av patent. Målet är ju förstås att de ska produceras så billigt som möjligt och alla är glada när en billigare medicin har samma verksamma ämnen som en dyrare. Eller?

Att läkemedelsindustrin har flyttat till låglöneländer och producerar medicinerna till ett till synes lågt pris har - som vanligt - ändå ett högt pris. Det släpps nämligen ut enorma mängder aktiva substanser i naturen. Forskarna har hittat antibiotika, mediciner för högt blodtryck, allergier, depressioner, magbesvär och mycket mera till exempel i Indien. De högsta halterna i proverna var till och med högre än i blodet hos en människa som tar medicinen. Det är billigare att släppa ut aktiva ämnen än att investera i reningsverk. Det leder till att kemikalierna sprider sig till grundvattnet. Utsläppen kan till exempel leda till att varje gång bakterier utsätts för antibiotika gynnas de mest motståndskraftiga och med tiden har man på detta sätt bidragit till att vaska fram antibiotikaresistenta bakterier. Utsläppen skadar också vattenlevande ryggradsdjur.

Raka rör!

Idag hade nöden ingen lag. Jag var helt enkelt tvungen att raka benen, med eller utan rakkräm, för att kunna visa mig barbent bland folk längre. Kanske man inte ska raka benen om man försöker leva miljövänligt? Men jag känner i alla fall att det känns bättre utan, än med lurv tills vidare. Jag har hittills, sen jag slutade med konventionella produkter bara prövat på en enda rakkräm, för den har räckt så länge. Då jag köpte den, för ganska länge sen, fanns det inget annat alternativ på Ekosoppi, så jag tänkte att jag provar på fast produkten egentligen var tänkt för män (Weleda Shaving Creme). Den har en svagt, svagt manlig doft, men inte så det stör, så jag har använt den till slut. Som vanligt, med ekoprodukter, så löddrar den inte alls, men det har jag ju som sagt inget problem med längre. Men nu är den definitivt slut och jag har inte fått ändan ur vagnen och lyckats ta reda på vad jag kunde köpa i stället.

Idag hotade alltså snårskogen att växa igen helt och hållet, så jag tog helt enkelt en fuktighetskräm och gned på benen och rakade. Till min stora förvåning gick det hur bra som helst. Särskilt då när man inte annars är van med lödder längre. Det här ska jag testa ett tag till och se om jag fortsätter att vara nöjd, för det betyder ju en burk mindre i badrummet, vilket alltid är hemåt i min värld! Är det här ytterligare ett område där vi blivit lurade till att man måste ha specialprodukter? Vet inte vad mera insatta säger... Benen är rakade i alla fall!

Det var förresten min favorit bodylotion som jag använde, Lavera Naturkosmetiks Body Spa Coconut Dream, som för mig doftar härligt av sommar! Den innehåller kokosnöt och vanilj. Numera beställer jag ett helt gäng burkar från Tyskland på nätet och klarar mig ett halvår eller mer på det. Oftast till nästan halva priset jämfört med i Finland (om man är flera som beställer eller om man beställer mycket på en gång blir det portofritt).

Majas klimatmat av Maja Söderberg

Majas klimatmat

Här om dagen var det lite mulet och regningt och vi passade på att åka till biblioteket. Där hittade jag en bok som heter Majas klimatmat och är skriven av Maja Söderberg. Det är en riktigt bra bok om hur man kan äta klimatsmart och ekologiskt under hela året genom att följa säsongens mat. Lite kanske man märker av att Maja tydligen bor i södra Sverige och jag själv ganska mycket längre norrut. Det är inte så tidigt på våren man man börja njuta av primörer här, inte, tyvärr. Men annars är den lätt skriven och recepten är inte heller oöverkomliga. Jag blev genast inspirerad av hennes grillade strömmingsfileer i folie (folie är inte min favorit, men jag har inte kommit på något bättre alternativ och jag försöker alltid sätta folierna i metallinsamlingen sen, om de inte är alldeles för geggiga), men det blev ändå enligt eget "recept". Strömming är ju billig och bra mat på alla sätt och vis, men inte så lätt att hitta på vad man ska göra med den. Det här blev gott! Man ska alltså grilla strömmingsfileer (som man kan skära i två delar) tillsammans med säsongens grönsaker. Jag tyckte det blev hur gott som helst!

Torkade jordgubbar

Igår fick jag för mig att jag skulle prova på att torka jordgubbar. Det har jag aldrig gjort förut. Enligt lite googlande så skulle det inte heller lyckas så bra, men jag gjorde det i alla fall. Jag skar jordgubbarna i tunna skivor och la på en plåt. Sen hade jag på varmluftsfunktionen över natten. På kvällen hade jag på ca 50 grader (det minsta man kan ha på vår ugn) och över natten bara varmluftsfläkten, men ingen värme. På morgonen var de lagom torra. Jag tänker ha dem till min "mysli" ibland. Barnen smakade och sa att de inte tyckte om dem, kanske de var lite sura om man förväntar sig godissmak... Någonstans läste jag att man kan vända jordgubbsskivorna i socker om man vill ha sötare smak, men det vill inte jag... Nästa gång, om jag gör det här flera gånger, så ska jag skära jordgubbarna i små kuber i stället för skivor, för ändorna, som jag trodde skulle misslyckas blev bästa av alla och passar bäst i mysli också.

Samlar för vintern...

Persilja och dill har jag fryst in och mynta har jag på tork för tillfället, liksom lite libsticka. Betänk att personen som gör detta inte tänkte ha en köksträdgård över huvud taget för fem år sen då hon satte första spadtaget i den blivande trädgården.

Man kan ändra sig och tur är väl det!

Jordgubbar!

Naturenligt och närproducerade jordgubbar från Sunds i Kuni, Korsholm!

Härligt med jordgubbssäsong. Det här ska vi njuta av i vinter...

Svamppaj utan vetemjöl

Idag lyckades jag över förväntan med en svamppaj utan vetemjöl.

Pajdegen gjorde jag av 3/4 dl bovetemjöl, 3/4 dl kokosmjöl, ca 100 gr smör, lite salt och två msk vatten.

Själva innehållet i pajen tillkom enligt man-tager-vad-man-haver-metoden. Jag blandade några matskedar ekologisk turkisk jogurt, det sista vi hade kvar av en bit fetaost, det sista vi hade kvar av chevreost och två ekologiska ägg och rörde om. Sen hackade jag ett gäng egenodlade rucolablad och ett par basilikablad och lite ekologisk shitakesvamp och rörde i det. Hela röran la jag i pajformen. Röran kändes lite torr, så jag hällde över lite grädde också och pepprade lite och sen rev jag ost över pajen. Jag gräddade den en stund i ca 200 grader tills den hade fått lagom färg. Den avnjöts på terrassen, precis som frukosten och lunchen och eftermiddagsteet denna dag. Idag hade jag bara en försöksperson, men han och jag åt upp nästan hela pajen på en gång.

Det bästa med sommaren...

Något av det bästa med sommaren är att kunna gå ut och skörda färska grönsaker i trädgårdslandet... Men det tog mig nästan 40 år att inse det! :)

Här är en av mina lådor som den såg ut i april...

... och nu är det lite grönare...

Vattenfotspår

The Water Footprint Network har räknat ut hur mycket vatten det går åt under några produkters hela livscykel. Har du tänkt på detta:

Produkt Liter vatten

1 ark A4 papper 10

1 skiva vitt bröd 40

1 äpple 70

1 kopp kaffe 140

1 liter mjölk 1000

1 kg ris 3000

1 kg kyckling 3900

1 kg ost 5000

1 kg griskött 5000

1 kg bomull 11000

1 kg nötkött 16000

1 kg läder 16000

I medeltal använder varje invånare på jorden 1240 m3/år. I USA använder man i medeltal 2500 m3/år och i Kina i medeltal 700 m3/år. Själv testade jag mitt vattenfotspår på waterfootprint.com. Tyvärr låg jag lite över medeltalet för varje jordinvånare, vilket ju inte är något jag är nöjd med. Enligt mätningen så är det till maten jag äter som nästan hälften av vattnet behövs och den andra hälften till industrin. Kanske min vattenförbrukning ändå är lite mindre än så, eftersom jag inte konsumerar särskilt mycket nya saker och kläder. Till äggen och köttet som jag äter gick det åt en hel del vatten och så räknade den med att det gick åt hela 3 m3 till socker, men jag äter inte socker i någon form längre, varken synligt eller osynligt, så där sparar jag ju lite vatten! :)

Källa: ethical consumer och www.waterfootprint.org

Regeringens mål för miljön

Äntligen har vi fått en regering idag.

Så här sammanfattar den färska regeringen miljömålen:

"Ympäristö jätetään tuleville sukupolville paremmassa kunnossa. Suomea rakennetaan luonnon monimuotoisuuden vaalimisen ja ilmastonmuutoksen torjunnan edelläkävijämaaksi. Hallituksen tavoitteena on tehdä tulevaisuuden Suomesta hiilineutraali yhteiskunta, nostaa Suomi ympäristöteknologian ykkösmaaksi ja kehittää Suomesta maailman ympäristötietoisin kansakunta. "

"Miljön överlåts till kommande generationer i bättre skick. Finland ska bli ett föregångarland när det gäller att ta hand om mångfalden i naturen och att bekämpa klimatförändringen. Regeringens mål är att göra framtidens Finland till ett koldioxidneutralt samhälle, nummer ett inom miljöteknologi och utveckla Finland till världens mest miljömedvetna folk." (Min egen snabba översättning).

Det låter ju fint, på pappret i alla fall!

Mina första stapplande steg i naturens skafferi

Igår, när solen ännu sken och det var riktigt fint väder blev jag inspirerad att gå ut i naturen och plocka mat. Jag kände mig så ekologisk och gick runt där och nästan kände hur jag fick kontakt med mina förfäder. De hade säkert också gått runt och letat efter blad och rötter att äta.

Skillnaden var nu bara att jag hade bilder med mig i högsta hugg och kollade och kikade och försökte desperat känna igen någon växt. Till sist, när jag inte hade hittat något annat än ett jättestort snår med hallonbuskar, som jag ska återkomma till när hallonen är mogna, så började jag plocka mjölkört (rallarros/duntrav) för jag hade läst att unga skott som är under 25 cm långa ska kunna plockas och kokas som sparris och ätas med smör. Det lät ju gott.

Väl hemma igen hade resten av familjen redan blivit så hungriga att de gått och plockat åt sig mat redan (i kylskåpet alltså, inte ute i naturen). Så jag fick koka mina läckra mjölkörtsskott i lugn och ro. När de kändes mjuka så klickade jag på rejält med smör och satte mig ner för att äta mina läckerheter. Trodde jag. Men nej, fy, de gick ju inte att äta!!! Jag fick liksom inget ur dem, bara smöret, resten var bara, ja, strimlor av sega rötter, eller något. Jag försökte gnaga och febrilt hitta något att äta på dem. Kanske man i krigs- och kristid hade kunnat gnaga i sig något av dem, men så här i fredstid måste jag erkänna att hela härligheten åkte i komposten. Hmmm...

Välfärd utan tillväxt

"Välfärd utan tillväxt Så skapar vi ett hållbart samhälle" av Tim Jackson är definitivt den bästa fackbok jag har läst på riktigt, riktigt länge. Boken baserar sig till stora delar på en rapport om hållbar utveckling som han skrev som chefsekonom och det han kommit fram till som chef för forskningsgruppen om livsstilar, värderingar och miljö på Surrey universitetet.

I boken går Jackson kritiskt igenom dagens ekonomiska system, eller ekonomismen. Han kallar det också för "oansvarighetens tidevarv". "

För att försvara den ekonomiska tillväxten har vi varit beredda att tolerera - och har rentav uppmuntrat till - betungande finansiella och ekologiska skulder, i tron att dessa är nödvändiga för vår trygghet och ska rädda oss från sammanbrott. Men detta har aldrig varit hållbart på sikt. Finanskrisen har visat att det inte ens är hållbart på kort sikt."

Plötsligt när jag läser boken förstår jag, att även om jag aldrig aktivt studerat ekonomi eller satt mig in i makroekonomiska frågor (eller kanske just därför?) så har jag svalt hela biten med "det enda rätta sättet" att förstå hur ekonomi fungerar. Alltså allt det som följer med tanken med ekonomisk tillväxt för att trygga välfärden (även om jag varit kritisk till delar av den).

Jackson vill med boken visa att det kan finnas andra sätt att tänka, leva och handla. Väldstånd behöver inte innebära en ständig ekonomisk tillväxt, i själva verket har tillväxten gått så långt på många håll att den inte ens mera ger välstånd utan snarare konsumtionssamhällets ökade missnöje. Dessutom har tillväxten gått ut över nästan alla miljömässiga gränser redan, samtidigt som det finns andra som betalar priset för tillväxten (bland annat arbetarna i låglöneländerna).

Vad är välstånd då enligt Jackson? Jo, det är en något som gör det möjligt för människor att blomstra, att öka sammanhållningen i samhället, att finna högre nivåer av välmående och ändå minska sin materiella inverkan på miljön. Tanken är att det ska vara tillgängligt för alla jordens invånare, inte bara för en rik elit. Det som är viktigt för att ha välstånd är visserligen en viss materiell nivå (man behöver mat, kläder, tak över huvudet och en viss ekonomisk trygghet), men inte oändliga rikedomar och möjligheter att konsumera. Lika viktigt är familj, vänner, gemenskap, andligt liv, meningsfullt arbete, hälsa och andra ickemateriella värden. Det här är ju inget nytt, men hittills har inte detta räknats in och tagits hänsyn till i ekonomiska beräkningar och modeller som tex BNP, som mäter strikt ekonomiska värden och inte säger något om människors faktiska välmående.

Det är länge sedan livstillfredsställelsen har ökat i de länder där BNP har ökat mest, den kan till och med ha minskat . För också till exempel bilolyckor och vapenhandel ger ökad BNP. Vad ska man med ständig tillväxt till, undrar Jackson, när den inte får människorna att känna livstillfredsställelse? Varorna vi köper, köper vi inte längre för att vi behöver dem materiellt. Men vi köper inte bara för att vi är så giriga, utan för att vi är delar av ett stort, strukturellt system. Jakten på tillväxt drivs fram av den tvingande nödvändigheten att sälja mera varor, förnya produktionen regelbundet och stimulera ständigt högre konsumentefterfrågan. Alla (nästan alla) är med i det allt snabbare hjulet som snurrar på och det välsignas till och med av staten. Den som slutar konsumera blir då en förrädare som inte vill ha ekonomisk tillväxt och välfärd, för det leder ju till arbetslöshet, ekonomisk nedgång och elände.

Men, säger Jackson:

"I en värld av gränser är vissa friheter antingen omöjliga eller omoraliska. Friheten att ändlöst konsumera produkter är en av dem. Friheten att uppnå socialt erkännande på bekostnad av barnarbete i leveranskedjan, att finna meningsfullt arbete på bekostnad av ett sammanbrott i den ekologiska mångfalden eller att delta i samhällslivet på bekostnad av framtida generationer kan vara andra."

Problemet är att de flesta inte vill sluta konsumera, för det finns andra orsaker till konsumtionen också. Man konsumerar inte bara som en del av systemet och inte för att man faktiskt behöver sakerna, utan för att dessa har ett socialt eller ett psykologiskt värde. De ger identitet, tillhörighet, mening och hopp. De visar vem vi är och vilken grupp vi vill tillhöra eller inte tillhöra. De är förlängningar av oss själva och det är med hjälp av sakerna som vi visar att vi bryr oss om varandra, älskar varandra och med dem kan vi köpa social status. Vem skulle vilja ge upp dessa friheter? Och vem, som saknar dem, men ser andra ha dem, skulle inte sträva till dem? De som frivilligt väljer bort dessa sociala och psykologiska statusmarkörer måste vara väldigt starka eller ha någon annan form av status eller mål och mening med sitt liv.

Men denna identifikation med konsumtion är "det tomma jaget", som med sina rastlösa lustar (mera, mera, nytt, nytt) är det perfekta komplemtet till företagens rastlösa innovationer (mera, mera, nytt, nytt). Vi blir inlåsta i konsumismens bur, säger Jackson. Och den är inte ekologiskt och mänskligt hållbar även om den kanske fungerar ekonomiskt enligt marknasekonomin. För att komma ut ur den här buren så behövs det en helt ny sorts ekonomi, skriver Jackson och ett nytt sätt att leva. Det gäller både värderingar, livsstil och samhällsstrukturer.

Jackson skriver om ekologiska investeringar. Alltså att samhället går in och styr investeringar mot energisäkerhet, infrastrukturer som stöder låga kolutsläpp, hållbart jordbruk och ekologiskt skydd och riktar sina stöd särskilt mot de svagaste, för att få ett jämlikare samhälle, vilket betyder ett tryggare och bättre samhälle för alla. Dessutom måste det utvecklas ekonomiska modeller som systematiskt tar hänsyn till ekologiska variabler som resursanvändning, ekologiska tjänster och jämlikhet. Man måste också ändra kravet på ständigt ökande produktivitet och inse att det viktigaste ändå är en meningsfull sysselsättning för varje människa, inte att några nästan jobbar ihjäl sig och andra är helt utan jobb, eller att några få kapar åt sig enorma vinster. Kanske en minskad arbetstid för alla och en omfördelning av jobben. Grunden måste vara att människor kan blomsta. Exempel finns redan: sociala företag, lokala energiprojekt, bondens marknad, kooperativ, sportklubbar, bibliotek, musik- och dramagrupper, lokala studiecirklar osv, osv. De ger längt större väldmående och tillfredsställelse än någon stressig, materialistisk supermarknadsideologi, men ingen av dessa räknas överhuvudtaget när man idag ser på dem ur ekonomisk synvinkel, det är bara en "askungeekonomi".

När man kräver att den makroekonomiska arbetsproduktiviteten hela tiden ska öka så är det egentligen bara ett sätt att fint säga att man underminerar allt det som egentligen är viktigt: meningsfullt arbete, samhälle och miljö. Om det behövs en människa för att göra något, så kan det inte bli mera produktivt än så, människan kan inte ersättas, för själva verksamheten är fullständigt beroende av att det är just en människa som utför dem. Personligen så kommer jag att tänka på många lågavlönade, ofta nedprioriterade jobb, som ofta utförs av kvinnor. I denna nya ekologiska ekonomi som Jackson visionerar om så skulle dessa arbetsinsatser uppskattas och prioriteras därför att de föder välfärd.

När det gäller den personliga konsumtionen, som upprätthålls för att man kunna känna delaktighet och uttrycka sitt jag, så skriver Jackson att det inte verkar finnas någon punkt där vi kommer att kunna säga: "Nu räcker det!" om man fortsätter enligt samma mönster som hittills. Man behöver fortsätta konsumera för att kunna fortsätta markera sin sociala status gentemot andra som också fortsätter att konsumera. Detta trots att materialismen nu aktivt minskar människornas välmående, enligt vissa forskare. Nu skulle det behövas en förskjutning mot alternativ njutning som skulle leda till ett ekologiskt mera hållbart liv. Det har visat sig i undersökningar att folk med högre intre värden (självacceptans, tillhörighet, en känsla av gemenskap) är både lyckligare och tar större ansvar för miljön än folk med mera materialistiska värderingar (populäritet, image, ekonomisk framgång). Här är enkelhetsrörelsen, frivillig enkelhet, ett exempel på s.k. alternativ njutning. Tvärt emot den konventionella modellen så kan ett enklare liv förbättra det subjektiva välbefinnandet.

Men förändringen av konsumtionens sociala logik kan inte överlåtas bara på individuella val, skriver Jackson. Även för starkt motiverade personer kan det vara svårt ibland. Han menar att det måste ske strukturförändringar. Den ohållbara statustävlan måste monteras ner och man måste skapa nya modeller för hur man kan blomstra på mindre materialistiska sätt. Till exempel så måste lönsamhet räknas i hur bra möjligheter den har att erbjuda människor välmående, inte materialsm. Den sociala ojämlikheten måste också minskas, för ojämlikhet föder statusjakt och otrygghet. Den materialistiska visionen av välstånd måste nedmonteras. Större vikt på gemenskap och deltagande i samhällslivet kommer också att minska ensamhet och normlöshet. Allt det som konsumismen och marknadsekonomin har monterat ner måste monteras upp igen. Tanken är att vi avstår från en del av våra individuella friheter (vi som har såna). Men i utbyte vinner vi trygghet och andra som saknar våra individuella friheter (tex mycket fattiga människor) får möjlighet till samma som vi. Individuella friheter balanseras mot allmännyttan. Kortsiktiga välbehag byts ut mot långsiktigt välbefinnande. Samhället och vi behöver balans mellan själviskhet och altruism och mellan nymodigheter och traditioner. Konsumtionssamhället uppmuntrar bara till själviskhet och hänsynslös jakt på nymodigheter på bekostnad av mänskligt välmående och miljön.

Om bomull

Jag har nyligen läst ut boken Bomull En solkig historia av Gunilla Ander. Den kom ut i fjol och fick då en del uppmärksamhet, minns jag, men jag läste den först nu när jag råkade hitta den på biblioteket.

Gunilla Ander beskriver bomullens historia, nutid och förhoppningsvis framtid. Det är verkligen ingen skön läsning, för bomullen började massproduceras tack vare de afrikanska slavarna. Numera finns ju ingen officiell slavhandel, men tyvärr så är det miljontals människor som fortfarande jobbar med bomull under slavliknande förhållanden. Inte längre i USA, men till exempel i Uzbekistan, Kazakstan och många länder i Afrika. I USA har staten gått in och betalat ut enorma stöd till bomullsodlarna, vilket gör att priserna dumpats i övriga världen och väldigt få odlare får ut en dräglig lön för sin möda. Många bomullsodlande länder styrs dessutom av diktatorliknande ledare som ser till att eliten får ut vinsten och folket, både vuxna och barn tvångsjobbar för svältlöner. Också de som odlar bomull som "privatföretagare" står många gånger i djupa beroendeförhållanden till leverantörer, för kolonialmakternas gamla mönster finns kvar, om än i förklädnad. De har tvingats in i ett system där de måste köpa dyra bekämpningsmedel och använda sanslösa mängder med vatten, så att jorden utarmas och det inte finns utrymme för att odla mat och det de får i vinst går till att betala av på skulder. Förutom de sociala orättvisorna så är bomullsodlingen (på onaturliga platser med konventionella odlingsmetoder) en fruktansvärd katastrof för naturen. Till exempel Aralsjön har torkat bort nästan helt och hållet pga bomullsodlingarna och bomullsodlingen står för en märkbar del av alla miljögifter som sprutas ut i naturen.

Det finns helt enkelt ingenting som är bra, rättvist, miljövänligt, naturligt eller vackert med konventionell bomullsodling och de billiga bomullskläder som vi har tillgång till här har någon annan bokstavligen betalat priset för. Den konventionella bomullsodlingen är en enorm världsmarknad där några rika blir ännu rikare och de flesta fattiga arbetare fortsätter i en oändlig cirkel av hårt arbete.

Boken handlar ganska mycket om författarens olika resor i bomullsodlande länder, men jag tycker att den verkligen är läsvärd och viktig. Egentligen är det ofattbart att hela misären och orättvisan finns dokumenterad, men ändå är det väldigt lite som görs för att ändra på situationen. I slutet av boken skriver hon om de stora inköparna, som börjat kräva rättvisare villkor (bland annat förbud mot barnarbete) och samarbetet för att övergå till ekologiskt odlad och rättvisemärkt bomull. Men arbetet går långsamt och det är bara en liten del av all bomull som odlas på ett miljövänligt sätt idag.

Men att läsa den här boken ger mig ytterligare respekt för bomullen. Jag tycker att vi inte har rätt att konsumera kläder i den mängd och den takt vi gör, för det ligger så mycket hårt arbete och så stora miljöuppoffringar bakom varje plagg. Det känns hemskt att tänka på hela den resa som en t-shirt har gjort, för att sen kanske användas några gånger, snabbt bli urtvättad och oformlig och sen kasseras. Som jag skrev tidigare så skulle jag egentligen aldrig mer vilja köpa bomullsplagg gjorda av konventionell bomull (som nya), men än så länge händer det i alla fall, särskilt när barnen ska ha nya kläder. För min egen del undviker jag det så långt jag bara kan, för det är sällan jag absolut måste ha nya kläder. Jag har möjlighet att gå och leta efter kläder i rättvisemärkt och /eller ekologisk bomull och jag har möjlighet att låta bli att köpa om jag inte just då hittar något. Och har man ingen annan möjlighet än att köpa kläder av konventionellt odlad bomull så är det ju i alla fall bättre att köpa kvalitet som håller länge.

Här finns en intervju med bland annat Gunilla Ander från Sveriges TV4 Nyhetsmorgon.

Gäddbiffar

Idag blev det också närmat. Sonen fångade en gädda igår. Först hade jag tänkt tillaga den i ugn, men ingen brukar riktigt gilla det. Istället kom jag på att jag kunde laga biffar av fileerna. Mitt sätt att filea passar inte i den högre kokkonsten, men någotslags filebitar lyckades jag ändå åstadkomma till sist. Det är ju inte så stor skillnad hur de ser ut, om man ändå kör dem i mixern. Ett skuret finger fick jag också.

Jag körde alltså gäddfileerna i mixern. Sen rörde jag ihop geggan med ett ägg, lite smörstekt lök, salt och peppar. Det blev lite löst, men när jag körde det en liten stund till i mixern blev det till en lagom kletig massa som det gick lätt att forma biffar av att steka i smör några minuter på var sida.

"Gräddfilssåsen" är gjord av 1 dl turkisk jogurt, ½ dl äkta majonnäs, ½ dl hackad dill och lite salt.

Räkorna är vild fångst från Norra Ishavet, vilket inte är något man ska fundera noga på om man ska köpa eller inte, enligt WWF:s fisktabell. Jag har inte köpt räkor på ett par år, tror jag, men i våras gjorde jag det. Idag gjorde vi slag i saken och åt dem också...

Minsteman hade redan av principskäl bestämt sig för att vägra äta gädda, men jag fick honom att smaka på en liten bit och då tyckte också han att det var riktigt gott.

Resten av gäddan kokade jag upp. Det skulle säkert också ha dugit som människomat, men det blev två skrovmål till katten istället...

Närodlade teblad

Idag har jag plockat svartvinbärsblad, hallonblad, små granskott, lite äppelblad och smultronblad och så la jag till lite mynta från Kodials grönsaker. Nu är allting i ugnen på 50 grader ett par timmar och sen ska det ännu torka på något torrt ställe i ett par dagar, så har jag förhoppningsvis goda teblad att ta fram och brygga te på när höststormarna viner.

Enligt min mamma funkar granskotten bra som hostmedicin. Enligt henne ska man också passa på att plocka allt man ska ha före midsommar.

Det doftar fantastiskt gott när man öppnar ugnsluckan och rör om lite. Aahh!

Leva som man lär???

Igår läste jag ut boken "Bomull - en solkig historia" och tänkte att jag ska aldrig ens titta åt ett bomullsplagg igen, som inte är rättvisemärkt eller gjort av ekobomull, för konventionellt odlad bomull är verkligen en riktigt, riktigt smutsig historia. Jag ska återkomma till boken i ett annat inlägg senare.

Idag har jag varit med tonåringen till stan och inhandlat kläder till våravslutningen. Tror ni det blev eko och rättvist? Ha, ha, haa! Inte ens den mest inbitna ekofantast hade klarat den utmaningen i Vasa, det kan jag lova!

Smultronodling

Det började med en liten smultronplanta som jag hittade i sluttningen på vår gård...

Livet på landet och i stan

En undersökning om hur stor miljöpåverkan det innebär att bo på mindre tätt bebyggda områden eller i stan har nyligen kommit ut. Tidigare har det ju sagts att det är bättre att bo i ett tätt bebyggt område nära service, för då blir den genomsnittliga miljöpåverkan per person mindre. I deras undersökning har det visat sig att det ändå är stadsborna som har den största miljöpåverkan per person. Det hänger ihop med bland annat det att de som bor i stan ofta konsumerar mera, eftersom de har större utbud omkring sig hela tiden och tydligen mera pengar. Det att bo på landet eller i stan är i sig alltså inte avgörande, utan vilken livsstil man har och hur man konsumerar. Inte ens landsbornas bilkörande kom upp i samma nivåer som stadsbornas konsumtion... Intressant...

Undersökningen heter

Implications of urban structure on carbon consumption

in metropolitan areas

och är gjord av Jukka Heinonen och Seppo Junnila på Aalto universitetet.

Här kan man läsa hela artikeln.

Glassen igen

Idag fångade jag den hemlagade glassen på bild innan den försvann. Här är vaniljglass, chokolate chipglass och grädde och en bit choklad.

Och här är ingredienserna. Jag glömde att sätta med vaniljpulvret på bilden. Chokladen är 70 %-ig, men varken eko eller rättvisemärkt och innehåller ju en del socker, men till en sats chokladglass använde min man 3 chokladbitar, så i glassen blir det inte mycket socker. Nu när jag läste noggrannare så innehåller den dessutom sojalecitin, vilket verkar vara svårt att undvika i choklad, tyvärr. Till och med ekochoklad kan komma undan med icke-ekologisk sojalecitin, eftersom mänderna (tack och lov) är så små.

Sen kan man ju - när man hetsat upp sig tillräckligt mycket för att ens rena, hemlagade glass innehåller både algslem och genmanipulerad soja - ändå komma ihåg att köpeglassen tävlar i en helt annan kategori när det gäller både tillsatsämnen, socker, märkliga ingredienser och spår av både det ena och det andra.

Finlands första ekolifestyle tidskrift

Bolaget Kraft & Kultur har börjat ge ut Finlands första lifestyle tidning om ekologisk livsstil. Den är ju förstås på finska och heter Huili (ung. Vila) och handlar om tex resor, kultur, tidsanvändning och annat som får en att tänka efter. Man ska läsa Huili när man vill ta det lugnt, vila och tanka ny energi, skriver de på hemsidan. Om man är kund i Kraft & Kultur får man den på köpet, annars kostar den 24 € för 5 nummer.

Tillsatsämnen i ekoprodukter

I kölvattnet av bland annat Den hemlige kocken och Äkta vara av Mats-Eric Nilsson är det många som undviker alla slags tillsatsämnen till vilket pris som helst, också dem som är tillåtna i ekologisk mat.

I ekologisk mat är det bara vissa tillsatsämnen som är tillåtna och de ska vara av naturligt ursprung. I och för sig är inte allt som finns i naturen bra för människan heller, men åtminstone kan man lita på att de inte är av konstgjort ursprung och inte tex genmanipulerade. Målet för mig också är förstås så lite tillsatsämnen i maten som möjligt, men jag har tills vidare i alla fall valt att lita på att de tillsatsämnen som finns i ekologisk mat är okej.

Ibland, men inte särskilt ofta, finns det ekologisk mat som innehåller tillsatsämnen, medan det går att hitta motsvarande konventionella produkt utan tillsatsämnen. Den som jagar tillsatsämnen väljer då kanske hellre den konventionella produkten. Ett bra exempel är ekologisk grädde, som innehåller tillsatsämnet karragenan, medan det finns konventionell grädde som inte innehåller några tillsatsämnen alls.

Jag väljer nästan konsekvent den ekologiska versionen, oberoende av eventuella tillsatsämnen som inte finns i den motsvarande konventionella (men som sagt det är inte så väldigt ofta detta är fallet). Låt mig förklara hur jag tänker med grädden som exempel:

Ekologisk grädde innehåller 99,8 % grädde och 0,2 % tillsatsämnen i form av karragenan. Kossan som har gett mjölken har fått leva ett någorlunda drägligt koliv, enligt reglerna för hur en ko i ekologisk produktion ska leva. Hon har fått äta ekofoder och varit ute och tuggat i sig gräs och haft tillräckligt med svängrum. Inget genmanipulerat foder eller artfrämmande dito har idisslats där inte. Sen har det tillverkats grädde enligt reglerna för hur ekogrädde ska tillverkas. Tyvärr har inte tillverkaren sen trixat lite med grädden och satt till karragenan, vilket är väldigt synd, för roligare skulle det ju ha varit att få 100 % ekogrädde.

Men om jag nu inte vill ha karragenan i min grädde till något som helst pris, så måste jag alltså välja konventionell grädde. Nu får jag inte längre 99,8 % ekologisk grädde, utan 0% ekologisk grädde. Den innehåller visserligen inga tillsatta ämnen men nu vet jag inte längre hur det har gått för min kossa och vad hon riktigt stått och idisslat för foder. Kanske något bra, kanske något genmanipulerat, eller andra underligheter, som jag också så småningom får i mig i någon form med grädden, för här gäller inte samma stränga regler som i ekologiskt jordbruk.

Vad är då karragenan? Det är en algväxt, som ursprungligen hittades/upptäcktes på den irländska kusten. Där finns flera orter som heter Carrageen. Man upptäckte för över 150 år sen att den innehåller ett gele'bildande ämne. Den användes redan då som bland annat föda, gödningsmedel och medicin. Numera odlas algen kommersiellt.

Själv känner jag att jag tills vidare hellre äter ekologisk grädde med lite algrester i än konventionell grädde med vem vet vad i (eller helt okej konventionell grädde, men det är inte garanterat).

Karragenan låter lite skrämmande, lite som cancerogen. Kanske det inte skulle låta så farligt om den hade ett annat namn?

Här finns en länk till en irländsk sida om alger.

Om någon känner till någon forskning som visat att karragenan är cancerframkallande, så kommentera gärna. Jag har försökt googla, men inte hittat något, annat än väldigt många ekobloggar där man skriver att den är cancerogen, utan att hänvisa till någon forskning.

Det här är bara som jag tänker.